Tonårsresa i Rom del 3 av 3.

En sista dag i Rom och dagen till ära bjöds på strålande sol och värme! Vi var tacksamma för att vädret hållit sig mer modest de andra dagarna för 30 grader i en storstad är inte så tilltalande. Komiskt nog hade vi prickat in värmen just dagen då vi skulle behöva vara som mest påklädda. Vatikanstaten väntade och därmed klädkod. Här vill man absolut inte se några manliga knän, axlar eller tår. Kvinnliga axlar och knän anses lika olämpliga men tårna går an, så sandal på kvinnliga fötter accepteras men inte manliga dito.

Dags att promenera lite och på vägen till Påven hade jag planerat in ett besök på Castel Sant´angelo. Ett ställe man ofta ser på film och på foton från Rom, men där jag aldrig varit förut. Här utspelar sig slutscenerna ut Tosca där hon slänger sig ut från toppen och möter döden på botten då hennes älskade avrättats. Här utspelar sig även ”Änglar och demoner” och man kan gå en guidad tur i dess fotspår. Det gjorde inte vi utan det blev en egen tur där vi tyckte att det räckte att uppdatera sig via de informationstavlor som finns. Det är mycket trappor att gå i för att komma högst upp och vi blev glada när det dök upp ett fik helt plötsligt. Här kunde vi svalka oss i skuggan och dricka svindyr pepsi. Vi hoppade faktiskt över rummen innehållande vapen, kläder och annat av mindre intresse och satsade på utsikten och en gemensam selfie över Peterskyrkan.
9030E0AD-9D12-4844-8E89-6231A02D54EC
48710FCA-8B71-45CC-A250-2AB9A32F0D72
6201AD27-A0E4-4354-91BA-C3AEE0F8CD0A
0DD21AAC-3879-4822-8C4D-D2663AEF1DF6
FADBE9E5-65CB-4DDF-830F-657B053437F0
95B57635-A423-4074-91EB-C9098DD08D2B
Vi traskade alla trappsteg ner igen och lyckades tom att gå vilse på vägen. Men ner kommer man ju alltid och nu var det inte långt till nästa mål och land. Vatikanstaten har infört klädkod gällande hela staten och inte bara kyrkan. Vi mötte ingen som sa till oss, men här skulle man kunna stoppas och får snällt vända om i fall klädseln inte är till belåtenhet. Vi ställde oss i kön till säkerhetskontrollen till kyrkan och den gick faktiskt fort. Det är inget inträde till kyrkan så man kommer snabbt igenom. Den är stor kyrkan men man förstår inte riktigt hur stor, och den vecklar ut sig runt hörnen när man vandrar runt. Michelangelos Pietà har man glasat in och horder av människor samlas framför den för fotosessioner. Vi skippade det och gick ner i underjorden för att se påvegravarna. Det lustiga är att man inte kan komma tillbaka upp i kyrkan, utan man lotsas ut efter det besöket. Så antingen får man gå in igen eller så tar man gravarna sist.
34757AD4-48AC-480F-BBF1-F641AD9AC4B7
6406B27C-6115-4CCB-A6BA-88ED8073A60B
F7821F2D-F36D-48A3-BEC0-3DA69F724064

Vet inte om kyrkan imponerade på dottern så där jättemycket men det är roligt att ha sett den och ett land till att bocka av är inget att förakta. Hungriga styrde vi stegen tillbaka hemåt och passerade vår favorit- mataffär och provianterade lite gott att äta och dricka som sen lunch. Då kändes det väldigt skönt att bo lite rymligare än ett standard hotellrum. Kylskåp är också lyxigt och man behöver inte gå ut och äta allt. Frukost ”hemma” är skönt då man slipper att gå ut och leta ställe och man behöver inte piffa utan kan sitta i myskläder och mumsa. Nu satt dottern på sitt rum och snappade sina vänner och jag satt en trappa ner med en god bok, krispigt vitt vin, oliver och lite ostar och njöt av tystnaden. Jag behövde inte höra alla diskussioner tonåringarna hade kring livets ”viktigheter”. En sista middag i Rom väntade på kvällen och jag sammanfattade för mig själv att det är härligt att resa med sitt nästan vuxna barn.

Tyvärr, det här inlägget går inte att kommentera.