Sur, surare, surast…

Det här året har varit ett kasst löparår. Det här året skulle bli Maries och mitt gladår när det skulle komma till lopp. Vi skulle glömma alla tokiga lopp vi genomfört och bara välja ut guldkornen.

Alla år börjar ju oftast med snö och trist uteväder, så även i år så fokus blev på inomhusträning, på Gym och på Friskis. Jag hoppade på ett erbjudande från E3, gymmet på stationen i Nässjö. Då ingick en genomgång med en personlig tränare och det kunde ju vara intressant tänkte jag. Jag tänkte också att en av övningarna han visade inte kändes som sådär jättebra, med för lång hävarm för den tunga belastningen han la på. Men han borde ju veta så jag tog i och drog sönder en del av Hamstrings. Där fick jag för att jag skulle bygga upp mig inför löparsäsongen!

Halmstads stadslopp med Malin och tjejerna fick ställas in. Tur att tonåringarna höll flaggan högt och kunde representera Eksjö. :-) Än värre att även Göteborgsvarvet fick gå samma öde till mötes. Jag fick nöta asfalt på trottoarerna och heja när Janne, Marie och Anton sprang. Turligen kunde åtminstone Lidingö 15k genomföras om än med dålig uppladdning pga smärtor vid löpning och en dunderförkylning i somras.

Nu så är det snart dags för LOPPET!! På söndag förmiddag kl 10:50 går min start för New York Marathon!! Och vad har hänt då om inte en ny förkylning som intagit undertecknads kropp! Skam den som ger sig och vårt nedpackade medicinskåp går inte av för hackor. OM det skulle gå så bra att jag hamnar i täten, är det risk att jag åker fast för doping. Bäst att hålla sig lite modest i de bakre leden alltså ;-)

Det känns helt enkelt surt, jättesurt eller kanske fett surt!! I-landsproblem, visst men det struntar jag i!! Nu är det jag som får sura och ha loppångest… för det har jag, i kubik. Jag drömmer natt efter natt om olika scenarier. Det bästa var faktiskt i natt då jag gick i mål på den otroligt konstiga tiden 3:61, inte 4:01… Men det beror antagligen på att det var just en dröm… på flera sätt… Annars är målet att slippa lunka fram i min ensamhet där tom publiken ledsnat och gått hem, trafiken har släppts på och extra lampor tänts i Central Park. Med det här årets uppladdning får jag ändå vara nöjd över allt.

Jag känner mig glad ändå. Jag ska åka till min favoritstad med favoritmannen, MIN man! Det ska bli en otrolig upplevelse som jag ska försöka njuta av så gott jag kan mellan hostattackerna. Jag har aldrig varit i varken Queens eller Bronx så jag hoppas på att orka upp dit. Det är Halloween och hela staden utsmyckad sådär som bara amerikanarna kan. Lite tid för shopping och åtminstone en avslappnad middag är inbokad.

Så med andra ord ska jag väl inte sura… bara lite…

Tyvärr, det här inlägget går inte att kommentera.