Tonårsresa i Rom, del 2

Ny morgon, nya möjligheter till att se den eviga staden. Med tonåring i huset är dock inte tempot så högt innan klockan slagit lunch så vi stressade inte. Frukost med solmogna tomater, buffelmozzarella och kaffe fick ändå oss på benen och vi hade promenader framför oss på schemat.

Vår väg mot Colosseum har oändliga möjligheter men klart att dottern hittar nästa stjärna på himmelen, ”Berschka”. Spansk klädkedja som inte heller den finns i Sverige så ett besök här var naturligtvis en nödvändighet! Här, till skillnad mot ”Brandy Melville”, fanns goa soffor för medföljande lätt uttråkade föräldrar.

Med några kassar i händerna och lättare plånbok var vi till slut redo att fortsätta söderut och passerade först Victor Emanuel-monumentet och Forum Romanum. Tonåringen tittade lite förskräckt ut över alla ruiner och stenar i rädsla att jag skulle föreslå att vi skulle gå en låång guidad tur bland dem. Det slapp hon och istället fick det bli en selfie vid Colosseum och Costatinus triumfbåge, innan vi fortsatte via ett ödsligt Circus Maximus över Tibern till Trastevere.

Nu var det lunchdags och vi valde en mysig restaurang bland alla mysiga restauranger i det här Lady och Lufsen kvarteret. Trånga gränder, kullerstenar, nästan ingen trafik, små torg och blommor. Det var dags för pizza och ingenstans är pizzorna så goda som I Rom, tunna och knapriga med precis lagom mängd mozzarella på så att de inte dryper. Vid det här laget var vi ganska så trötta i fötterna och vi hade ett par kilometers promenad hem. Nu lockade bekvämligheten och vi tog en taxi tillbaka till hotellet. Jag testade Uber-appen men de hade ont om bilar och nästan 10 euro dyrare så det blev till att vinka till oss en vanlig taxi.

Efter lite chillande i lägenheten var vi hungriga igen och jag hade bokat bord på restaurang Dilla. Även den ligger på promenadavstånd från hotellet och är ganska omskriven så bordsbokningen visade sig vara nödvändig. Trots vår tidiga ankomst redan 19:30 var det smockfullt, folk både i kö och de som fick vända i dörren. Vi fick ett förtjusande bord utomhus och började middagen med ett bubblande rosé. Crostinis med ägg och tryffel, zucchini och mozzarella till förrätt och en hummerpasta efter det. Musikanter som spelade utanför och supertrevlig personal. Kan man ha det bättre?

För att avrunda kvällen fortsatte vi på temat promenad och nu bar det av till nästa nödvändighet när man besöker Rom för första gången. Pantheon och Piazza Navona väntade i den ljumma natten. De här platserna är magnifika i dagsljus men strålar än mer upplysta i mörkret. Det finns många restauranger och caféer restauranger runt alla monument och kända torg, men här finns anledning till uppmärksamhet. De är ofta både dyrare och av sämre kvalitet än de som ligger mer oansenligt. Så kolla priserna först, slå er sen ner och ta en drink för att njuta av utsikten och folklivet. Välj sedan en annan restaurang för kvällens middag.

3ED9868C-998D-4BBE-A8E3-5C83EF22245B
DD9B3EF7-7AF6-4932-997F-A0948975F948
0296DA05-32D2-4FFC-A991-89A9ABA08357
12F70A2F-8577-46E8-AE29-9210A144A4AB
DCCF1332-74DA-4B38-9C62-581DC5BA7328
BFE378F8-E3EB-4741-A547-1601959A5823
9E28DEC8-C63C-44B7-AFF2-A51C2BB94C9C

Tonårsresa i Rom

Underbara Rom som jag varit i så många gånger med min mamma! Nu var det dags för dottern att invigas i stadens magik då hon fyllt 18 år och det måste uppmärksammas och firas på bästa vis. Vi velade lite mellan resmålen, men jag tyckte att man bara måste se Rom och med lockelsen att bocka av ett land till (Vatikanstaten) så var det klart.
Vi flög från Kastrup så resan startade på bästa vis med Clarion Kastrup och en god middag på hotellet. Att dricka drink med sitt eget barn kändes märkligt men ändå härligt, livet rullar på och barnen är ens barn och ändå inte…

Tidigt morgonflyg med Norwegian så vi landade redan kl 10. Vi (läs jag) bestämde oss för budgetvarianten och tog bussen in till Termini. Måste erkänna att det blev halvbra till slut, resan tog en dryg timme och när vi väl var framme visade det sig att tunnelbanan stod still pga en olycka. Vi fick ta taxi och slutsumman jämfört med taxi var inte så mycket lägre. Buss kostar sju euro/pers och tåget 14 euro/pers. Rom har en fast taxa på 48 euro till och från flygplatsen, men det gäller att ta de officiella vita taxibilarna. Så är man full bil är det helt klart att rekommendera att ta taxi. Tillbaka till flygplatsen gjorde i alla fall vi det…

Vårt lägenhetshotell, Appartamenti Babuino 79, låg intill Spanska Trappan och visade sig vara alldeles förtjusande. En entusiastisk receptionist välkomnade oss och ville berätta allt om staden. Med glasartade blickar försökte vi hänga med i allt hon ville förmedla, men dottern gav snabbt upp och lämnade över till mig. Till slut var hon i alla fall färdig och då tog nästa person över. En portier skulle följa med oss upp till lägenheten och visa oss allt! Jag låtsades inte om som att jag pratade italienska för hans engelska var sisådär och begränsade honom i hans utlägg. Men det betydde inte att det gick fort. Han skulle visa hur köket fungerade, hur man låste upp terrasdörren, hur badrummet såg ut, var handdukar fanns och miljoner av fler saker. Till slut lämnade han oss och jag skrapade fram några euromynt i fickan och gav honom lite osäker på vad som förväntades. I USA hade det inte varit några tveksamheter men här kändes det lite krystat. Lägenheten består av två plan och en privat terrass. På bottenvåningen ett stort rum med matsalsbord och dörr ut till terrassen. På ovanvåningen ett stort rum med dubbelsäng, badrum och ett mindre sovrum till.
94EA9B83-F709-40A6-853D-BBEA8E284273
AD8A680E-95E8-4543-821E-CC3CDF89525F
D9CD8966-B06E-4102-B4CA-A90C4275AF60
BC06D866-C7C3-4054-831E-1A1D63E2AE47
8DD5F673-2317-4512-A8F6-775A2139B9F9
180D02C5-B9B2-4517-8C61-A8E90A7E8848

Vi klev ut i vimlet och letade reda på en av restaurangerna som receptionisten föreslagit och den var en fullträff. Restaurang Nino ligger oansenligt placerad bakom oansenliga dörrar utan menyer och annat trams att locka in någon förbipasserande. Antingen känner du till den eller så går du förbi. Vi var glada att vi gick in, här satt bara italienare och mumsade på fat efter fat av godsaker och ingen hade bråttom. Det hade inte vi heller men vi var ändå sist in och först ut, en lunch en vanlig vardag…

Nåväl, mätta och belåtna gick vi vidare ut i det romerska folklivet, bland ruiner och vackra byggnader och där tornade himmelen upp sig! ”Brandy Melville”. Dotterns tidigare glasartade blick byttes ut mot en pigg och målmedveten sådan och stegen styrdes raskt om. Det som verkade vara en liten butik dolde en hemlighet i källaren. Här öppnade sig ett hav av rum och kläder och vi tillbringade en timme där i underjorden istället för att se staden. Jag antar att butiken på Via del Corso är den största men det finns butiker på fler platser så vi hade nog inte kommit undan…
Det började smådugga och vi var ganska trötta så vi passade på att proviantera lite gosaker och dryck från Carrefour express, som ligger på Via Vittoria innan vi återvände till vår lägenhet.
Är man i Rom måste man ju äta men första kvällen hade jag inte bokat någon restaurang så vi valde ”Ginger sapori e salute”. Den är så långt från en traditionell ”Lady och Lufsen” restaurang med ljus och rutiga dukar, Den är ljus och lite hip och serverar både frukost, lunch och middag. Det finns en vid Spagna på Via Borgognona och en vid Pantheon på Piazza Sant´Eustachio.

Med skymning på väg kändes det som det perfekta tillfället att gå till Fontana di Trevi för att ta de obligatoriska fotona samt slänga sina mynt. Lustigt nog var vi inte de enda att tänka den tanken och vi formligen slogs om de bra fotoplatserna och här gällde det att vässa armbågarna och stänga av öronen. Sura tillrop om att vi stod för länge på en bra plats ignorerades fullkomligt för här skulle tonåringen försäkra sig om en bra bild till instagramflödet. När den satt kunde vi vandra hemåt och avsluta första dagen i Rom.
C48704BF-EACA-4494-8610-A03882588C97

London on a budget part 2.

Nästa dag var det dags för besöket med stort B, nämligen Hogwarts ute i Watford. Det här är ett ställe man inte bara kan spontanåka till . Man måste boka långt i förväg och här finns egentligen två varianter att välja mellan. Antingen bokar du en inträdestid och tar dig dit på egen hand. Man tar tåg från Euston station och byter i Watford Junction till shuttle bus som tar dig till Warner Bros. Fördelen är att du är helt obunden av någon tid på stället och kan stanna hur länge du vill. Nackdelen är att det finns mindre tider och dagar att välja på eftersom många tider läggs ut på de bussföretag som ordnar resor dit. Golden Tours är Warner Bros officiella bolag och bokas visa deras hemsida. Vi valde dem och det var en ”no brainer”. Vi hämtades med buss utanför King´s Cross station och i den kaotiska londontrafiken tog det en timme och 15 min att komma dit. Vi hade sen knappa fem timmar på oss och det räckte mer än väl trots att vi verkligen inte stressade utan testade alla green screen scener som fanns. Vi flög på kvast, men köpte inte den dyra filmen som dessutom bara var på fem sekunder. Vi tittade på alla inspelningsplatser inkl den stora matsalen som är det första man kommer in i. Här levde och spelade de in scener i 10 år! Det finns massor av kläder och rekvisita att titta på med mycket informativa skyltar. Efter man passerat stationen och tåget, ligger restaurangen där man kan köpa både mat och dryck inkl butterbeer. Klart att vi var tvungna att köpa ett glas för att testa och särskilt spännande är det inte, men hör liksom till. Mycket folk i kö men de var effektiva och vi behövde inte vänta så länge. Våra fiskburgare var helt ok för att vara en sådan här typ av restaurang så helt klart värt sitt pris. Det väntar en utomhusmiljö efter lunchstoppet med ”the knight bus”, Privet Drive och sen kommer man in i Diagon valley. Turen avslutas med den stora Hogwartsmodellen och det är obegripligt att man inte spelat in någon scen på riktigt utanför Hogwarts, utan allt är fixat digitalt. Dottern gick loss inne i den stora shopen som avslutar hela turen. Klart att man vill ha med sig en souvenir, tänkte många, och tydligen går allt att sälja. Så jag kände mig rätt lättad när hon till slut bara valde ett snapsglas och en tröja.
hog1
hog2
hog3
hog4
hog5
hog6
hog7
hog8
hog9
hog10

Väl tillbaka i London var vi både ganska trötta och med förkylning som gjorde sig påmind. Vi gick därför till Marks and Spencers inne på St:Pancreas station. Det är en liten filial med en mataffär med massor av fräscha take away alternativ. Vi valde båda en avocado- och quinoasallad, lite hummos och guacamole. Med vår inköpta mat intog vi sängarna och körde hemmamys.

Nästa morgon var det dags att packa väskorna och åka hem. Vårt flyg skulle inte gå förrän 16 så egentligen hade vi haft tid att gå lite i affärer och hitta på något. Men medhavda dotter var slagen av sin förkylning så hon var inte på humör och shoppa. Vi tog det istället lugnt och åkte till Skake Schack nere vid Victoria Station, varifrån vi skulle åka med Gatwick Express. Detta ikoniska omtalade burgarställe hade vi hittills missat men nu var det dags. Skulle det vara värt det enorma köande vi sett i New York? Snabbt svar på den frågan, nej! Drickan var avslagen, pommesen mjuka och burgarna som från vilket gatukök som helst. Men ”been there, done that”.

Vi åkte ut till Gatwick rätt tidigt men vi orkade inte traska omkring i London med bagage och förkylning så det väntade några timmar av häng innan vi kunde lyfta mot Göteborg. Vi får väl se om nästa besök blir ett till ett land utanför EU och vad det kommer att innebära.

London on a budget part 1

I ärlighetens namn kan man nog inte nämna London och budgetresa i samma mening, men man kan alltid försöka. Snabbt bestämde jag mig för en spontanresa till London eftersom flygpriserna var så låga och dottern kämpat på så fantastiskt i skolan att hon var värd en uppmuntran. Norwegian från Göteborg för ca 500 kr/pers tur och retur var svårslaget och då måste man ju matcha även med hotellpriset.

Mitt vanliga jag svepte runt i hotelldjungeln och skannande av allt som fanns. Jag bokade och bokade av… från riktigt billigt till dyrt… Till slut landade jag i att vi skulle bo runt King´s Cross då bussen ut till Warner Bros Hogwarts går därifrån. Det är ett, för mig, helt okänt område så det blev en extra utmaning att leta bra boende. Det finns gott om budgethotell i området då det även ligger nära den stora tågstationen St:Pancreas därifrån tågen ner till kontinenten går. Jag valde det lilla hotellet Alhambra som ligger på en tvärgata från huvudgatan Euston Road. Hotellet består av fyra byggnader där reception och frukostmatsal ligger i en av dem och de övriga byggnaderna mitt emot gatan. Vi fick hederliga vanliga nycklar till vår byggnad och vårt rum låg på andra våningen uppför en vindlande smal brittisk trappa med den obligatoriska heltäckningsmattan. Rummet var precis så litet som man skulle kunna förväntat sig men det fanns två hyfsat bekväma sängar, skrivbord, garderob med safe och badrum med dusch och toalett. Det enda man skulle kunna ha åsikter om var lyhördheten då vi hörde allt våra grannar sa och gjorde. Utifrån kommande ljud var dock inget bekymmer då vårt rum vätte mot en innergård som huserade en småbarnsskola. De små välartade brittiska barnen i sina skoluniformer anlände prydligt runt 08:30 och lämnade skolgården vid 16, därefter var det knäpptyst därifrån.
hotell

Två minuter från King´s Cross innebar smidig närhet till tunnelbanan och därmed enkelt att ta sig runt i London. Vi köpte Oyster cards som vi laddade med 15 pund för två dagars resande och det blev, i slutänden, några pund över. Men de är bara att spara till nästa resa…

Första dagen ägnades åt shopping och med en äldre tonåring som sällskap innebär det att man gör bäst i att leta reda på bekväma soffor att sitta och hänga i, medan det letas bland obegripliga kläder i obegripliga affärer. Allt finns inom räckhåll på Regent- och Oxford street så shoppingen klarades av snabbt så även den tålmodiga modern hann få sitt.
shop1
shop2

När vi stod nere på Pink tittade en blodsockerfattig mor ut genom fönstret och då lystes världen upp lite smått. Där utanför, instoppad bland omgivande i hus i en gränd, låg det en restaurang som såg supermysig ut. Det bästa av allt var att den verkligen var det! Vi åt supergoda gratinerade oliver och en hummerpasta med ett glas Pinot grigio. Härlig utomhusservering med infravärme och underbar personal. Vilken lycka att bara så där stöta på något som blir så bra!
hush

Mätta med fullare magar än plånböcker åkte vi tillbaka till hotellet för att lassa av kassarna innan vi hoppade ner i tunnelbanan igen. Den här gången väntade ett besök på Camden Market där ingen av oss varit förut. Vi nöjde oss med att bara titta på allt coolt och inte köpa något men det var häftigt och roligt att äntligen fått besöka.
camden1
camden2
camden3
camden4
camden5
camden 6
camden7
camden8
camden 9

Årets mest romantiska dag, Valentine, inföll just denna dag och jag hade bokat in oss på en mysig italiensk restaurang ner vid Green Park, ”Franco`s”. Den var riktigt bra men supertrevlig personal och jättegod mat. Men det var allt lite slitna damer med förkylningar hängande i systemet och en lång dag i en hektisk stad. Vi tog en tidig kväll och njöt av att få lägga oss i vårt lilla krypin, redo för Hogwarts…

Steam Hotel

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Jag är bra på det här med vardagslyx, jättebra faktiskt! Livet består av sju dagar varje vecka och det är så synd att leva som om det bara fanns tredagars veckor = fredag, lördag och söndag.

I helgen var jag och min loppkompis Marie på Steam hotell i Västerås, Sveriges mest instagramvänliga hotell. Vi valde Lovacore-paketet med incheckning söndag till måndag. I paketet ingick, övernattning, frukost, tillgång till Voltage lounge (spa:t) och en avsmakningsmeny i restaurang Lovacore på 18:e våningen. Vill man åka hit måste man boka flera månader i förväg för det är populärt, vilket tydligt skulle komma att visa sig.

Men vi började med mys på lördagen där vi hängde hemma hos Marie, drack champagne och fixade hemmagjorda pizzor. Fyllningarna bestod av en klassisk med löjrom, crème fraiche, gräslök och en med hasselnötspesto och sparris. Favoriten blev helt klart den senare även om vi hittade utvecklingspotential i form av att man skulle kunna blanda i crème fraiche i peston för att få den krämigare.
Recept på peston:
½ dl hasselnötter
½ kruka basilika
1 stor vitlöksklyfta
Ca 2 cm finhackad röd chili
1 msk citronsaft
1 msk honung
4 msk olivolja
Örtsalt
Mixa ihop allting och bre ut krämen på pizza som förgräddats i 7 minuter. Lägg på sparrisen och grädda i ca 7 minuter till. Vi klickade ut några mozzarellabitar men man kan även tänka sig färskost.
mat

Kolla in min färgmatchade packning!
packning

Söndag morgon och vi rullade mycket försiktigt norrut då vädret var helt galet med enorma mängder snö som fallit under natten. Vi hade dock tur och plogsvängen hade skött sitt jobb exemplariskt och vi kom fram till Steam närmare 16-tiden. Vi möttes av en fantastiskt trevlig receptionist och vi tittade med imponerade ögon på inredningen som verkligen är cool. Vi hade turen att bli uppgraderade till ett superiorrum med utsikt över Mälaren och solnedgången.
utsikt 1
utsikt 2
utsikt 3

Nu var det dags att upptäcka hotellet och vi tog en runda på första och andra våningen där det finns gott om soffor och skönt häng med brasa och olika former av spel om man vill roa sig med det. Jag nöjde mig med ett glas vin och en bok framför brasan och bara sög in atmosfären.
vy1
vy2
vy3
vy4
vy5

I Lovacore-paketet har man tillgång till spa:t mellan kl 18-20 så vi hängde på låset i våra härliga gröna morgonrockar och matchande tofflor. Döm om vår förvåning när vi inser att det är fullt! Det finns knappt ståplats där inne utan det ligger och sitter människor på alla möjliga sittplatser. Det fanns plats i bastun så där satte vi oss… Men vem sitter i bastun i två timmar? Det är ju heller inte så roligt att dricka bubbel, som vi tänkt oss, stående inklämda i någon hörna. Ståplats längs med kanten i inomhuspoolen var också möjlig men kändes inte heller det så tilltalande. Upplevelsen påminde oss om trängseln på Gekås i Ullared, med skillnaden att vi här endast var iförda badkläder och badrock. Besvikna lämnade vi stället och svidade om till kvällskläderna och åkte upp till baren på 18:e våningen och tog oss ett glas gott Chablis.

Hungriga var vi och nyfikna på vad kvällens middag skulle erbjuda. Så när klockan slog 20:30, vilket var första sittningstid för vårt paket, gick vi till restaurangen där vi fick ett bord med vacker utsikt över omgivningarna. Det är fantastiskt hur alla städer blir vackra i gnistrande kvällsljus oavsett hur de ser ut på dagen. Västerås (eller åtminstone det område vi befann oss i) är en sådan stad, som nog gör sig bättre i mörker… Även här var personalen ljuvlig och vår härliga servitris gjorde middagen ännu härligare. Det var kockens val som gällde med möjlighet att byta ev. rätter pga allergi eller specifika preferenser. Det blev sex smårätter som alla var goda och vi var såå nöjda.
mat1
mat2
mat3
mat4

Mätta och trötta var vi dock så att hänga vidare i baren var inget alternativ. Vi tog hissen ner till vårt rum och hoppade i säng. Just sängarna var inget vi var så nöjda med. De var sköna men otroligt smala, 80 cm. Täcket var fluffigt och tungt så det fick man parera för att det inte skulle glida ner på golvet. Jag sov faktiskt bättre på Maries extrasäng i Huskvarna än vårt ganska dyra hotellrum på Steam.

Frukost som serveras i hotellets andra restaurang Chamberlain, var helt ok men förvånansvärt utan några överraskningar. Vi hade kanske hoppats på lite goa röror, smoothies, härlig frukt mm. Men det var egentligen en helt vanligt standardfrukost som du får på vilket hotell som helst. Men vi blev mätta, lite för mätta faktiskt för det sabbade våra planer. Vi hade tänkt gå till gymet och spa:a på förmiddagen för i paketet ingår tillgång till loungen fram till 14.

Vi checkade istället ut och rullade söderut mot Köping. Här fick vi börja med att försöka lösa isproppen som bildats i slangarna från spolarvätskan. Bästa teamet fixade det utan någon assistans! Dock fick vi lära oss att spolarvätska som klarar temperaturer ner till -18 grader inte betyder att utomhustemperaturen kan vara det. Fartvinden och behållarens läge i motorblocket gör att den kyls ner till betydligt lägre temperaturer. Men med en flaska koncentrerad kylarvätska i bagaget var vi redo att utforska down town Köping. Det gick fort och efter en selfie framför bageriet som förekommer i filmen ”Tårtgeneralen” hade vi nog sett allt.
köping

Vi fortsatte färden mot resans tredje etappstopp, Örebro. Nu skulle vi titta på det fina slottet och ”Svampen”. Det var vinter även i Örebro så slottet visade sig inte från sin vackraste sida och vallgraven syntes knappt i snön. Men efter en selfie även här, en lunch på Espresso house var vi nöjda.
örebro

Det enda som återstod var bilresan hem och nöjda tjejer ser fram emot nya vardagslyxiga äventyr.

Harry Potter-fest

När jag fyllde 50 var livet och jag inte i fas, att börja fixa och trixa med en stor fest var helt uteslutet, men jag funderade på det länge och väl. Visst hade det varit roligt att få ha en riktigt härlig brakfest någon gång i livet?! Men det hann gå ett år innan kom det till mig… ”Du ska ha fest, en fest med Harry Potter tema”! Ett infall och en röst som talade till mig en dag i november och fyra dagar senare var inbjudan ute. Jag har väl aldrig varit något stort fan av Potter men jag tänkte att det vore ett utmärkt tema för en fest där man kan dekorera galet roligt.

Min nya favorit, Pinterest, hjälpte på vägen och tillsammans med google blev de mina bästa kompisar. Kan väl säga att de flesta potterpartyn jag hittade på nätet var för yngre personer än denna 50-plussare, men vad gör det? Jag köpte spindlar, ormar, döskallar, glasflaskor, slipsar, peruker mm i en strid ström från Tradera, Partykungen, Panduro och second hand-butiker. Personal till festen tillfrågades i form av våra egna ungdomar och dotterns fyra kompisar. Festlokal hyrdes då jag insåg att ursprungstanken, att vara hemma, inte längre kändes realistiskt. Dryga 60 inbjudna gäster har inte en chans att få plats på ett bekvämt sätt hemma hos oss. Jag beställde catering med snittar då jag inte ville ha sittande middag. Det är jättetrevligt med middag, men jag ville ha mer ös och rörlighet bland gästerna. Jag ville att alla skulle kunna mingla och babbla med alla från början till slut.

Så till slut närmade sig festdatumet med stormsteg och det sista köptes in. Jag landade på Systemet och köpte vin och bubbel. Alkoholfritt och snacks åkte ner i andra kassar och pengarna, ja de flög snabbare än kvickt från kontot. Att handla på Systemet till en stor fest är dyrt, men alternativet att ta sig ner till Tyskland var inte lockande. Fördelen med Systemet är dessutom att man inom två veckor får lämna tillbaka det som inte går åt, spara kvittot!

Fredagen, dagen före festen samlade jag min ”personal” och de gick in för partyt med full entusiasm och hjälpte till att dekorera festlokalen. Vi gjorde brevugglor av ballonger, satte upp dekorationer och tjejerna gick loss på spindelnät som kletades fast i alla fönster. Maken bytte glödlampor till sådana som bytte färg och även agerade som diskokulor med roterande blinkande ljus. Musikanläggningen testades och mina spotifylistor dånade i lokalen och skapade härlig stämning.
deko1
deko2
deko3
deko4

Lördag och festdag! Jag var i lokalen i princip hela dagen för att göra klart det sista och bära dit all dryck och dekorera det sista. Personalen på plats med sina matchande kläder och potterslipsar.
personal1
personal2

Nu var vi redo för ett riktigt party och jag blev helt plötsligt lite nervös. Tänk om ingen skulle komma! Tänk om folk skulle ha glömt bort festen… Men inte hade jag behövt oroa mig för sen kom de i strid ström, våra härliga vänner. Snacka om att alla hade gått all in. Dobby, Hagrid, Grindewald, Dumbledore, Harry, Bellatrix och massor av karaktärer från filmerna ramlade in på Hogwarts. En sån underbar syn att se det engagemanget i temat. Det var inte lätt för tjejerna att kåra en värdig vinnare, kvällens bäst klädde. Men de enades om Dobby och jag kan bara säga att det var en helt klart värdig vinnare även om flera nosade på medaljplatsen!
dobby
kläd1
kläd2
kläd4
kläd3
fest2
fest1
kläd5
Kolla in Grindewald och hans olikfärgade linser! En av dem tjejerna velade mellan som vinnare.

Bubbel och mingel innan tipspromenaden inledde lagtävlingarna med tema Catta! Vilken underbar egotripp att ha fest, som ett bröllop fast bara med sig själv. Gästerna tävlade i de elevhem de blivit tilldelade från början i inbjudan. Nya bekantskaper fick hänga ihop en stund och försöka klura på frågorna som rörde sig under många år i mitt liv. Sen plockades snittarna fram och baren öppnades. Nu blev det livat och kvällen susade förbi i en rasande takt. Ljudvolymen höjdes på gästerna så att det nästan inte gick att göra sig hörd under nästa tävling som var en typ av musikquiz. Den avslutades med att två deltagare ur varje lag skulle nynna till den låt de hörde i hörlurarna. Kan väl konstatera att det är mycket svårare och roligare än det låter. Inget lag lyckades gissa rätt på en enda låt! Men vi fick skratta!!
musik1
musik2

Korv och bröd plockades fram och plötsligt samlades många i köket, som alltid… Festen började gå mot sitt slut och en mycket nöjd festarrangör summerade kvällen som mycket lyckad. Vilket slit, men utan fantastiska vänner står man sig slätt och det blir ingen fest. Under mina dryga 50 år på jorden har jag samlat på mig just det, fantastiska vänner och jag kan bara vara glad och tacksam över det.

2 kommentarer på Harry Potter-fest

  1. Åh, det var DIN fest! Grattis i efterskott!! Magda och Stefan var henma hos oss och provianterade, vi hade en hel del små attiraljer! :)

Roadtrip USA:s västkust del 7. San Diego

Sista dagen i San Diego och nu skulle damerna och herrarna på olika äventyr. Den manliga delen av sällskapet hade valt USS Midway som dagens etappmål. Damerna skulle ”göra stan” istället. Gemensam Uber in till och stan och vi delade på oss. Men vi hann inte mer än kanske 100 m innan Sue snubblar på en ojämnhet i trottoaren och bokstavligen står på näsan i asfalten. Linn och jag höll på att svimma då vi trodde att hon dött, ljudet av ett ansikte som gnids i asfalten är inte behagligt. Blodig tittar hon glatt upp och säger ”Det gick bra! Det här ska inte hindra oss!” Vi tittade på varandra och insåg att det visst skulle göra det. Stor bula i pannan, ett jack på näsryggen som blödde ymningt, en stor reva längs med näsan, en stor blå svullnad på handryggen och krossade glasögon. Jo, det skulle nog hindra oss. Jag fiskade upp en binda som jag lägligt hade med mig, och med den över hela ansiktet gick vi mot närmaste restaurang för att få hjälp. Bartendern där inne reagerade blixtsnabbt och is och handdukar trollades raskt fram. Bindan hade gjort sitt och man får verkligen säga att det var det bästa blodstillande förband vi hade kunna hitta, är ju liksom gjort för det… Men när chocken lagt sig något insåg jag att jag inte kunde låta den slängda blodiga bindan ligga kvar öppet i papperskorgen på restaurangen. Icket ont anande gäster hade förmodligen vänt i dörren om de sett den, så jag slängde hushållspapper över blodbadet. Makarna ringdes in och en läkarinsats på restaurangens toalett ledde till att vi slapp sjukhus, men de åkte tillbaka till hotellet. Det visade sig att det var, trots allt, ett väldigt roligt stopp för här spelades scener av Top Gun in och jag som älskade den filmen gick igång. Lite foton senare var vi redo att fortsätta vidare.
61E86576-88DA-4637-8596-AD26FA21CD6E
76384292-0DA1-451F-AF78-F6C9D36246E8
087A331C-4BAF-4983-B3E3-C428190EFC37
1F6FACE7-0387-45F7-AC86-5BDC1A9D886E

Make och son vände tillbaka till fartyget och dottern och jag fortsatte vårt försök att ”göra stan”. Det visade sig dock inte vara så lätt för av någon anledning lyste alla affärer med sin frånvaro. Inte ens ”Gas lamp quarters” lyste eftersom det var mitt på dagen. Vi hittade ett halvt övergivet köpcenter med många tomma lokaler och några få affärer. Dock hittade vi en superfräsch mataffär med massor av härliga färdigrätter långt från ostgratinering, så det blev dagens lunch. Vi köpte med lite plock och bestämde oss för att satsa på en ”shared Uber”. Det var mycket billigare och via appen fick vi även information om vem vi skulle dela bil med. Den mannen satt redan i bilen när den kom så vi hoppade in i baksätet. Färden tog oss hem via flygplatsen och det var hur smidigt som helst. Flygplatsen i San Diego ligegr helt osannolikt mitt i stan och när planen kommer in för inflygning ser det ut som att de touchar skyskraporna.

Linn hamnade på rummet och jag i hotellbaren, ett glas vin gör under för bloggskrivandet och jag hann med ett par sådana innan det var middagsdags. Sue med blåtiror och plåster på näsan var lite pigg och glad som vanligt och sista kvällen tillbringades också på ”Liberty station” men ikväll vankades det italiensk och min risotto var så galet god att jag satt och smånynnade mest hela tiden.

Sista dagen I San Diego tog Max och Sue med oss på ett brunchställe i en cool del av staden. Här frodas HBTQ-rörelsen och de drällde av annorlunda caféer och barer. Vi fortsatte sedan till Coronado Island som knyts samman med fastlandet med en lång bro. Kändes lite som South Hamptons, ett lite jet set ställe med juvelen i kronan, hotell Coronado nere vid havet. Det påminde lite om hotell Negresco i Nice med tinnar, torn och en gammeldags charm som inte är helt vanlig i USA. Promenad på stranden och i det lilla samhället med en glass knöt ihop vårt besök i San Diego. Underbar avslutning på en fantastisk vistelse i härliga San Diego. Den staden tyckte vi alla om och sällskapet gick inte av för hackor heller.

Roadtrip USA:S västkust del 6, San Diego.

Den här nattens hotell ”bjöd” på frukost och det kändes lyxigt att bara kliva ner i frukostrum, hämta mat, äta och gå när man var färdig. Inget väntande på servitörer, välja ur meny och vänta på notan. Lyxigt tyckte alla fyra och frukosten var riktigt bra dessutom! De hade tom pannkakor man gräddade själv, vilket uppskattades av sonen.

Mätta och nysövda klev vi ut i den obarmhärtiga värmen och flydde in i bilens ac. Nu väntade några timmars bilresa innan vi återigen skulle få se havet, fast i en lite ny skepnad och plats, nämligen San Diego. Vägen dit var lång och känslan av att befinna sig i ingenmansland var hög. Vägen vi åkte på touchade nästan gränsen till Mexico och helt plötsligt fick vi passera ”border control” trots att vi fortfarande befann oss i USA. En lätt uttråkad vakt tittade in i bilen innan han viftade förbi oss. Vi antog att det var olagliga emigranter de var ute efter och vi satt inte med sombreros på oss, så vi fick passera. Lite otäckt att tänka på Trump mitt i vår mysiga semester, men med närheten till Mexico blev tanken på muren oundviklig. Helt plötsligt bland den vanliga övergivna steppen vi körde genom kom vi fram till ett ”hav” av sanddyner. Helt obegripligt och man väntade sig verkligen att se havet på andra sidan. Lite googlande förkunnade att det var ”Imperial sand dunes” vi kommit till och det är ett populärt ställe att besöka.
CFB230F7-44D6-4035-B526-CE1F0E45EEF0
F5BDEBD8-AAE8-44FC-B11B-515828717A83
16B90597-E9C8-45C2-85CE-25C0D5663A8D
I San Diego skulle vi sammanstråla med Sue och Max (Jannes släktingar) vars son egentligen bor i San Diego. Nu slumpade det sig som så att han befinner sig i Stockholm även i skrivande stund. Jobberbjudande från andra sidan Atlanten lockade och nu ska han få stockholmare och dess turister att finna charmen med elektiska sparkcyklar ”electric scooters”.Men hans frånvaro skulle inte hindra oss andra från att umgås och vi möttes upp med mycket skratt och varma kramar. De hade bokat hotellet och valt ett ute på Shelter Island som passar bra då de i vanliga fall besöker sonen som bor på en grannö, Harbour Island. Det gjorde faktiskt ingenting att det låg utanför city för det var mysiga omgivningar med en stor segelbåtshamn utanför åt det ena hållet och San Diegos skyline åt det andra.

Vi tog vårt favorit-transportsätt, Uber in till city (vilket tar ca 10 min max) och gick omkring nere vid havskanten bland alla andra spankulerande människor och scooteråkande, framförallt, ungdomar. Det är en charmig stad med sina glasskrapor som glittrar vackert i solen och lyser tjusigt på natten. Vi valde för tredje och sista gången den här resan att äta middag på Cheese Cake Factory. Jag vågade mig på att testa en ny rätt och det blev melanzane parmigiana med pasta och när servitören kom in med rätten till bordet kunde vi inte låta bli att skratta allihopa. Portionsmässigt hade den räckt till oss alla sex. God var den, den sjättedelen jag orkade äta upp…

Nästa morgon stod Sea World på schemat och det var något vi all såg fram emot. Ny Uber och lätt som en plätt kom vi fram utan att behöva krångla med bil och dyr parkering. Biljetter hade vi köpt dagen innan och sparade därmed 50% på priset. Väl inne ingår alla åkturer och shower, som det brukar på de stora nöjesfälten i USA. Vi tog oss runt de olika djurshowerna med start delfinerna. Dottern satt nästan med lite tårar i ögonen då hon verkligen tycker om de vackra djuren. Hade sonen Evan varit med hade vi haft möjlighet att få besöka delfinerna tillsammans med honom, då han jobbat med delfinträning. Efter att sett späckhuggarna blödde pappahjärtat så ymnigt att han smet iväg och köpte ett paket åt Linn där man får bada med delfiner. Snacka om överraskning och när hon fick veta vad hon skulle få vara med om blev ett och ett annat öga lite vått.

Efter en show med sälar, lunch i en ljuvligt luftkonditionerad restaurang, lite hajar och belugas (världens sötaste helvita ”valdelfiner”), var det så dags. Dotter bytte om till våtdräkt där allt var förberett med hennes namn på ett skåp med passande våtdräkt, våtskor och engångs bikinibyxor. Tillsammans med några andra lyckliga individer fick de umgås med några delfiner i en pool, där de även blev bogserade av dem.
Rätt trötta, svettiga med glada tog vi oss tillbaka mot stan mot ”Liberty station” ett coolt område med affärer, restauranger och barer. Vi åt middag på brewery och hedniskt nog drack jag chardonnay till maten. De hade fantastiskt goda vegetariska rätter, bäst på hela resan. Så trots att vi var lite skitiga och inte så fräscha behandlades vi precis lika bra som alla tjusigt uppklädda gäster runtomkring oss. Det är en av charmen med Kalifornien.

Road Trip USA.s västkust del 5. Grand Canyon

Att lämna Las Vegas, ljuden, ljusen, värmen och kaoset kändes inte alltför ledsamt. Nygifta och glada rattades därför bilen mot nästa destination, Grand Canyon. På vägen dit passerar man Hooverdammen precis på gränsen mellan Nevada och Arizona. Det är säkert ett arkitektoniskt mästerverk men när temperaturen indikerar 115 grader Fahrenheit, vilket motsvarar ca 46 grader, är motivationen inte på topp. Maken fick en energisk kick och ville gärna gå över dammen till andra sidan och beundra allt! Resten av familjen gled längs den lilla skugga som erbjuds klamrandes fast vid en vattenflaska, tog några kort och gick på toaletten. Här fanns nämligen ac och vi ville inte lämna paradiset!
3833919B-B2B6-4C71-A72E-6A1DF5B6E4BE
82F60422-6FF6-418D-AFE3-6E0512D7982C
BDEB8A13-ED03-44A3-A988-4714B069E0B5
Som sagt var, säkert coolt vid coolare temperaturer men besöket begränsades kraftigt i tid och vi körde snart vidare. Det tog sin lilla tur och vi körde och körde och körde… mitt i intet. Man följer delar av Route 66 och miljön är övergiven och speciell. Rätt som det är dyker det upp några hus eller en husbilscamp och man undrar stilla vad människorna gör där, i värmen och ödsligheten. Vi åt lunch på någon diner någonstans på vägen och det gällde att passa på att gå på toaletten när tillfälle bjöds, ha vatten och snacks i bilen samt tankad bil.
97BFD237-6693-4911-BB32-5AAA01984631
93EC6AAF-7B4A-4F19-ABB2-ABE3653240F4
1B052D19-6555-4E17-AE0D-B5D8114BD27B
BA3571F2-28A5-4FC7-8904-2D26C4D1981C
521122A5-FCBB-4B82-89F2-88EF9E58A013

Framåt tidig kväll nådde vi målet och kunde snabbt checka in och ta bussen ut till ravinkanten för att beundra solnedgången. Tyvärr var det en del slöjmoln så det blev inte riktigt den upplevelse som den annars bjuder på. Det var dock imponerande vackert och ”breathtaking”, vilken natur. Här stod vi på kanten till ravinen som man sett i otaliga filmer men aldrig på riktigt. De vuxna i familjen uppskattade det hela en aningens mer än den inte riktigt lika vuxna andra halvan av familjen.
4A186C1A-D5EA-4B71-86F8-A9547EDE43D5
DC4F2654-5699-4B23-B4DD-A5510A760B2D
DE199C0C-2718-4EED-ABC5-803C2ACFC815
1DE7ED9A-446E-4EF3-99CD-5FA25751F565
B3770079-160F-4E17-B6BF-DC702F175AD9
Vi åkte till slut tillbaka till vårt basläger och provianterade för kvällens middag som vi åt på vårt rum. Rummet hade jag bokat för nästan ett år sedan och vill man ha boende inne i nationalparken måste man vara ute i riktigt god tid. Vi bodde på Yavapai Lodge East vilket innebar att det fanns ac. I Yavapai West saknas den faciliteten. Här märktes att vattentillgången var begränsad och det satt skyltar inne i rummet som vädjade till sparsamhet. Undvika byte av handdukar och sängkläder samt att minimera duschtiden. Det satt tom ett uppmuntrande timglas i duschen som visade på fem minuter.

Nästa morgon jublade tonåringarna… not… när vi drog upp dem ur sängarna kl 05:10 för att åka tillbaka till ravinen för att uppleva soluppgången. Nu hade vi tur och solen gled upp sådär vackert som man vill att den ska och färgade klipporna alldeles röda. Vi tog en promenad längs de asfalterade gångarna och den upplevelsen hade kanske varit en aningens mer avslappnande utan trötta och uttråkade tonåringar! Maken blev så inspirerad av naturen att han gav sig ut på en löprunda medan resten av familjen styrde kosan mot rummet för lite frukost och förmiddagsnap för trötta tonåringar.
DD701C35-D4F7-437E-B517-8E312F6454DE
04AA2D40-DE72-4A5E-B119-EACB51F01F10
7DB17EDB-D916-4FFE-8290-02D8A0E4B854
4FD149EA-4A08-4416-88B0-C67636B29976
B0360DA1-A2D4-486E-9847-1644DA4FEEE1
När maken var färdiglöpt och duschad kände vi oss färdiga med Grand Canyon. Mäktigt, imponerande och befriande tyst kan väl sammanfatta denna storslagna plats. Ett dygn här fick dock räcka då annat spännande också fanns kvar på vår resa, San Diego nästa! Vi var i behov av att tvätta våra kläder och när vi passerade Williams såg vi en laundromat och ett stopp här kändes helt naturligt. Det här är en del av Route 66 och samhället är riktigt coolt! Det känns verkligen att man är ute i ”The wild west”. Medan vår tvätt rullade runt i maskinerna passade vi på att äta lunch och ta en promenad i byn. Ett roligt stopp långt borta från alla turistområden som vi vuxna nog uppskattade mer. Tonåringarna uppskattade dock den rena tvätten och vi slapp lägga tid på det när vi kom till San Diego.
CC2F79BD-A071-4EB8-8F77-6561FBB9635F
2090C9BC-83B0-4AC0-993D-7A4B3025079B
6ED3ED7F-7CDC-4092-8778-C626A560A51D
932F76C6-75E6-433D-A22E-6077231CAECA
Maken körde på så gott han kunde men framåt 19-tiden började han bli sliten och vi valde att stanna till på första bästa ställe som blev orten Ehrenburg på Best Western Desert Oasis. Det ligger precis på gränsen mellan Arizona och Kalifornien och här var det varmt!! Det stod skyltar i entrén som förklarade att den extrema hettan gjorde att ac:n inte kunde skruvas upp för snabbt. Men hotellet var riktigt bra, överraskande då vi skulle ha nöjt oss med vad som helst. Två stora bekväma sängar i ett svalt och stort rum väntade oss med mikro, kylskåp, frys och kaffemaskin på rummet. Värmen och omgivningarna lockade inte till några upptäcksfärder runt de stora vägarna så en kväll på rummet blev perfekt innan vi somnade som bebisar.

Roadtrip USA:s västkust del 4. Las Vegas.

Ett oväntat mysigt stopp i”hålan” som visade sig bjuda på mer än jag trodde innan. Men efter frukost på hotellet var det dags att lämna de ”svalkande” temperaturerna och ge sig ut i öknen, Las Vegas nästa!

Vid 17:tiden rullade vi in i en stad där neonljusen fortfarande lyste med sin frånvaro. I dagsljus bjuder inte Vegas på sin finaste sida. I dagsljus ser byggnaderna lite billiga ut och staden ser lite sliten ut. Men vi rullade längs ”The Strip förbi Mandalay Bay(där skjutningarna skedde), Luxor med sin pyramid, New York med Frihetsgudinnan och de andra ikoniska hotellen.
F5F2CB42-A0FD-4BF5-94C4-284D5822474F
5EF87CF9-20C5-4E26-B9ED-3C84C6621B67

Vårt hotell ”Paris” syntes tydligt då Eiffeltornet stack upp tydligt framför oss. Det är ett galet stort hotell märkte vi efter vi parkerat bilen och släpat våra väskor genom ”Montmartre” och hundratals av människor och spelmaskiner. Incheckning sker i maskiner och under hela vistelsen pratade vi inte med en enda hotellpersonal (om inte ett hej till städerskorna räknas). Vi bodde på 21:a våningen med utsikt mot Eiffeltornet och Bellaggios fontäner. Utsikten när det mörknar och fontänernas show startar var otrolig, overklig.
EF1FEF11-E603-4BE3-889A-55F84202EDA1
DDDFC9AE-4CA0-4B59-A033-0F6F8E736C29
58A14BFA-8E4A-4CF6-9615-952820939004
4D9E06EA-1ACC-4F2D-BFE4-CA8A960BEB11
9BB94F63-8A9A-49E8-942F-6F122F122077

Efter lite vila för resans chaufför (maken) och besök vid poolen (av barnen) var vi redo att testa hettan i Nevadas öken. Det var varmt, jättevarmt och vindarna kändes som att stå mitt i en hårfön eller bakom en gasande lastbil. Vi gick raskt in i ”Miracle mile shops” ett luftkonditionerat köpcenter där vi även åt middag. Men klart att vi måste kolla in hotellet New York. Tja, vad ska man säga? Promenaden söderut på ”The Strip” var svettig och fylld av turister, ”stormtroopers”, strippor och superhjältar. Deras (inte turisternas) jobb är att fotas tillsammans med den som vill betala för det tveksamma nöjet. Vårt hotell har triumfbågen utanför entrén. Hotell ”New York har både Frihetsgudinnan och Brooklyn Bridge. Inne bjuds det på diverse stadsdelar och allt är verkligen jättemärkligt.
69055FE1-F542-4A82-B811-5BB25819A324
204C3E3A-B86B-498B-AB4C-C0A4E2F1B5F6
06843BA5-FEA7-48CA-AD61-7FDE1E3DAB8A
CD247B00-5ABD-4F41-9978-481D64D70E65
Om nu USA är stort och högljutt, är Vegas superlativet av det. Allt låter, ljus blinkar och det är människor överallt. Vi inser att ingen normal vegasbo närmar sig stripen frivilligt. Hit kommer bara alla knäppa turister och det man gör här är: spela, dricka och/eller gifta sig.

Morgonen efter var barnen redo att sola och gav sig ut till poolområdet i ökenhettan. Maken och undertecknad insåg det galna i den idén och begav oss till hotellets gym/spa för att testa löpbanden. Visst var det svalt men inte riktigt amerikanskt iskall ac-kyla så jag kastade in handduken efter 30 minuters löpning. Även de solande ungdomarna gav upp i värmen och vi gick ut till köpcentret som ligger vägg i vägg med vårt hotell. Där finns det ac vill jag lova och man kan glömma bort känslan av klibbig hetta som river i huden och i näsan när man andas.

Sen eftermiddag och familjen bytte om till finaste kläderna för nu skulle vi iväg på hemligheter, åtminstone var det hemligheter för make och son. Jag hade nämligen bokat in något riktigt roligt som maken inte hade en aning om. Jag beställde Uber och vi drog iväg norrut på stripen mot ”Little Vegas Chapel” där jag bokat in ett möte med Elvis för att förnya våra äktenskapslöften. Det här var något han pratade om då för 16 år sedan när vi gifte oss. Konservativa Catta tyckte att det skulle ske med släkt, vänner och präst för att det skulle räknas. Men nu så, kunde det passa bättre? Det visade sig bli en riktigt fin stund med en rörd, tårögd och lätt sammanbiten make. Jag skrattade och fnissade men ändå blev tagen av Elvis ord som var både seriösa och skämtsamma, den perfekta mixen! Vi fick ca 30 minuter för oss själva i kapellet utan en känsla av löpande band och det blev en jättefin stund!
6C7628D3-A3CC-4C60-80FD-64090681BB84
8B7B4849-DF73-4B53-9488-FD47D8BBF08A
741AD175-35FA-4A87-A4CB-86C06AEA880C
D9900A77-2941-49F1-9424-05B4FEBB58B0
994AB849-D74A-42CF-83AE-A8AAE560F306
979543FB-2E4B-478B-A352-9FDE5A281845
3BA97D83-5E10-4C20-A4EE-68668F54D5DB
671EA627-F901-4AF2-8EA8-CF78683BC6EE

Kvällen var inte slut iom det här utan vi gick över till hotell Stratosphere där vi passade på att spela då vi kände oss lyckosamma. Klart att vi vann, tur både i spel och kärlek! Den här sedeln ska sparas tillsammans med vigselbeviset.
5E3433EC-995B-4DFA-A679-CF4CE3004681
EE8A6CA8-7835-4AD8-8ED6-850ED5649C0E
En ny Uber beställdes och den hemliga turen tog oss en lite bit söderut till The Venetian där jag bokat middag på Mercato della Pescheria och vi åt middag i ”Venedig” precis som vi gjorde på vår bröllopsresa…
0C7D82B4-5D5C-4172-BDFD-2AC07B4CF401
0E858AF8-EB5A-4982-B5F1-92405DEE00D2
BC2C4C46-F948-4EF3-B197-653D2E62F965