Att vara en madrass runt en stolpe.

Jag är en grön person, det säger min man. Jag tycker om relationer och vill gärna att andra ska må bra. Nu har jag tydligen inslag av blått också, då jag tycker om att planera och ha kontroll. Min man, han är röd, jätteröd! En röd person är uppgiftsorienterad och njuter av utmaningar. De tar snabba beslut och är ofta bekväma med att ta risker.

Som ni förstår är det den hypade boken ”Omgiven av idioter” jag refererar till. Jag har läst ut den, nästan… och först blev jag inte så imponerad och tyckte att det var lite väl kategorisk. Men sedan började jag reflektera över min omgivning och där var de, de gula, röda och blå personerna. De gick att identifiera och då blev det genast lite fnissigt. Tyvärr har jag inte läst boken tillräckligt väl för att förstå fullt ut hur jag ska utnyttja min nyvunna kunskap för att nå de olika personligheterna på bästa vis. Men jag kan i alla fall konstatera att man inte ska småprata (trivselbrusa som maken säger) om den röda personen är ute efter ett snabbt svar. På samma vis som den gröna inte kommer att tycka att det är lika trivsamt om man inte lägger in lite socialt mysprat, innan man går på hårdfakta.

Jag tycker om när det är trivsam stämning i familjen, när alla går runt och småkramar varandra och säger hur mycket vi tycker om varandra. Jag ska kanske byta tempus och skriva ”skulle tycka om” istället, eftersom det aldrig händer i en tonårsfamilj… Men jag ogillar konflikter skarpt och ett lite hjärta i ett sms från någon familjemedlem som varit sur, får mammahjärtat att lyfta.

Jag hoovrar som en helikopter över mina barn och kollar deras packning när de ska åka iväg någonstans. Jag VET, de måste lära sig att ta ansvar och jag ska låta dem att göra det… snart… Jag mår som bäst när familjen är intakt, när alla är hemma och jag har full kontroll över dem. Jag hade gjort mig som höna och viftat in alla ungar in under vingarna. Det enda problemet där hade varit att jag tycker att höns luktar otroligt illa!

I morse åkte sonen till Berlin på konfirmationsresa, en resa han sett fram emot hela konfirmationstiden. Man skulle helt enkelt kunna säga att den är anledningen till att han konfirmerar sig. Det hade kunnat gå käpprätt åt… om inte den hoovrande helikoptern ställt sin väckarklocka klockan 05 för att se att den ”lille” sonen verkligen kommit ur sängen. Han sov som en stock och de hade vi alla gjort tills de vanliga alarmen gått igång framåt 06:30 och bussen närmat sig Skåne, utan ovannämnda son. Det blev en flygande start med att slänga ner matsäck (som helikoptern bett honom fixa redan igår) och kasta oss in bilen.

Han hann till bussen i tid och den curlande ömma modern kröp tillbaka ner i sängen och funderade. Gjorde jag rätt? Skulle jag ha struntat i det och låtit honom stå för sina misstag om han försover sig? Jag landade i att jag absolut gjorde rätt. Jag är en grön person och jag kommer alltid att vara det, som en skyddande madrass runt stolpar i en slalombacke.

Morgonpromenad.

När tonåringen sover som djupast, solen inte hunnit upp till sin obarmhärtigt högsta höjd och värmen är behaglig, då promenerar jag. Kan inte påstå att vi pratar arla morgonstund för frukost hann jag med innan. Men ”någon” tycker att det är okristligt tidigt och ser inget behov av att följa med.

Den stensatta gången tar mig österut och jag filosoferar i min tystnad och det är behagligt. Det är jag och ödlorna som samsas om gångstigen (förutom en och en annan medpromenerare). Det är ett torrt och kargt landskap såhär förbi hotellens blomstrande rabatter. Här finns det ingen som slösar det dyrbara vattnet på blommor utan bara de tappraste överlever. Nu låter det som att jag befinner mig i Sahara och det gör jag naturligtvis inte. Men Cypern är en intryckt ö i de östraste delarna av Medelhavet där solen skiner 300 dagar om året och resterande dagar, öser det heller inte ner.

21A12D4E-388D-4E20-9ACB-D91F882944C3
756B3F86-DCC0-4E1F-8360-C4C92BA6E37D
C2A2ABC6-1D7B-45CB-BCDA-2B9D1FB3A4FC
A0223228-FD10-42A7-9D75-1EA1B4B75B55
F3CE45C3-C43F-4804-ABDC-46118186DB78
Här finns några små lyxiga lägenhetsbyggnader, i övrigt är det tomt. Ayia Napa i väster och Fig Tree Bay i öster och däremellan lyser frånvaron med sin närvaro. Mitt mål för promenaden är systerhotellet Atlantica Mare Village dit jag funderade på att boka oss. Det ligger dryga tre kilometer från vårt hotell och bara dyker upp helt plötsligt i sin enslighet. Jag känner spontant att jag inte hade velat bo här, men blir nyfiken. Jag spankulerar in på hotellområdet och tänker att mitt turkosa ”all inclusive band” kommer att avslöja mig som den inkräktare jag är, men icke. Jag traskar runt en sväng, ler vänligt och hälsar på de jag möter. Hotellet är långsmalt, med den smala delen ner mot havet där bar och restaurang finns. Det blir alltså ganska långt till bekvämligheterna för den som bor längst upp i hotellområdet.

Jag smyger tillbaka ut på gångvägen lika obemärkt som jag slank in och vandrar tillbaka ”hem”. Florister eller allmänt blomintresserade fotar små oansenliga blommor intill stigen och jag imponeras av deras entusiasm. För mig är det”små gula blommor”. För dem är det säkert något mer spännande med ett exotiskt namn. Jag kan verkligen inget om blommor och tycker mest om dem i en vas.

Nåväl, knappa milen senare är jag färdigpromenerad och ganska tacksam över att sonen inte var med på promenaden. För på tonårsvis hade han förmodligen dött av ansträngningen!

Hur man överlever ”all inclusive” del 2.

Ja nu har har jag utbildat i er hur man ska äta. Nu kommer nästa tips, skippa hotellet vid väl valda tillfällen! Låt inte snålvattnet dränka alla förnuftiga tankar utan fly, rym! Det må kännas lite fånigt att sitta på en annan restaurang med färgglada band runt handleden. Det är lite som en elektronisk fotboja (på handleden) som blingar och pockar på uppmärksamhet. MEN det är så värt att få bläddra i en meny och bli serverad sin valda mat.

Igår bestämde vi oss för att byta ut lunchbuffén mot annat på stan. Här gäller det att plocka fram bästa talangen, den att få ens eget val av restaurang att bli resesällskapets val. Mitt sällskap ville gå på Pizza Hut!! No no, inte ett alternativ i min värld och plötsligt blev Hard Rock Café HANS val utan att han fattat det. Det blev faktiskt riktigt lyckat och vi mumsade entusiastiskt på våra valda rätter, quinoaburgare för mig och babyribs för sonen.
9CD7CDE3-760F-42B4-BA7B-90D190CA6CC4
7A7E0AED-B9FF-4F85-959C-07BEF2C53E08

Musikvalet var ljuvligt och jag (sonen) kom på mig att nynna (högljutt) till U2 och deras ”Sunday bloody sunday”. Han var inte imponerad tills jag plockade fram den fakta som faktiskt impar. Bono har tydligen en förmögenhet på 600 miljoner dollar!! Det fick sonen att höjs ögonbrynen och sluta mumla om tramsband… Att Jimi Hendrix väst hängde på väggen samt Elvis Presleys outfit från 1968 kändes dock inte ens värt att nämnas.
542B17F9-DB67-4CFE-AD48-E3BDABC86074

Gårdagens kväll avslutades med nästa tips: boka in er på A la carte restaurangen på hotellet som oftast finns och där ett besök ingår per vistelse. Boka tidigt vid högsäsong dock. Vi var ju rätt mätta från lunchen och en fyrarätters middag kändes oövervinnerlig! Gurksoppa gav sonen en rödljus-signal och han skippade allt bjäfs och gick direkt på kött och bea. Själv sneglade jag längtansfullt mot buffén som hade tema fisk. Men jag åt crepes med rökt lax och löjrom samt lax med hollandaise och avslutade med en otroligt krämig pannacotta.Ingen nöd på mig och jag njuter!!

Cypriotisk afton.

Kvällens tema alltså och jag njuter! Ikväll har jag släppt på hämningarna och frossar bland spänstiga calamares, syrliga dolmales, tzatsiki, taramosalata, kall bläckfisksallad mm. Ingen trerätters här inte! Sonen… han har ätit pommes och gått tillbaka till rummet…
Jag är lite öm i skinnet trots 30 i solskyddsfaktor, då solen skiner obarmhärtigt med sina uv-strålar. Det är väldigt varmt på Cypern! Jag tvingade sonen på en liten promenad idag efter lunch. Vi kan nog enas om att ”promenader is NOT the new black” hos tonåringar. Men även han imponerades lite över havets färger och hur coolt det är!

0DB96064-0C46-43CB-9888-FB797C5B601A
1DBD0DC9-C446-413C-9A7E-181140BAC1D0

Imorgon väntar en ny promenad in till Ayia Napa efter obligatoriskt solpass på solsäng. Sonen ser fram emot utforskandet av den gamla delen av staden…not. Det var tydligen inte ett fort vi såg utan kanske mer ett kloster (ber om ursäkt Gary!) Men sonen följer snällt med eftersom lunch på Hard Rock cafe erbjudes.

En kommentar på Cypriotisk afton.

  1. lite ”analoga” nöjen som en promenad och ngt museum borde vara obligat före eller efter måltider.

Hur man överlever ”all inclusive”.

Vi kör det ultimata konceptet för en uttröttad matmorsa, ”all inclusive”. Det kan bli lite hursom med antingen flip eller flop eller något däremellan. Samma sönderkokade mat i oidentifierbara röror som avspeglar gårdagens maträtter. Men vi har faktiskt tur här på Atlantica Sungarden Ayia Napa för här är maten riktigt bra!

Men en sak som bufféer har gemensamt är att de kan bli lite repetitiva och här kommer ett specialtips till er från mig. Låtsas att det är en a la carte middag ni har framför er. Identifiera max tre rätter, för- huvud och efterrätt. Igår till lunch åt jag frasiga calamares med citron och små krispiga nyfriterade vårrullar med dipsås. Middagen bestod av asiatisk tema och det fick bli en nudelsallad med räkor och små kryddstarka samosas. Det hela avslutades med lite goda ostar. Lunchen idag bjöd på massor, men jag plockade ut grillad tonfisk med grekisk sallad och tzatsiki. På det här viset blir det inte samma känsla av att man äter samma mat under hela semestern.

Jag älskar ju att gå ut på små mysiga restauranger och när maken är med då planerar jag efter det. Nu är det tonårssonen och jag och han må uppskatta mycket, men mysiga låånga middagar med mor sin är inte en av de sakerna. Idag lockade jag med honom på en promenad längs stranden in till Ayia Napa. Kan väl säga att det inte var det turkosa havet, de vackra vyerna eller den faktisk ganska charmiga hamnen som lockade. Nej det var ”Donken” och för den som inte är bevandrad i tonårsspråk kan jag översätta till Mc Donalds. Han kunde välja mellan Burger King (BK), Pizza Hut, Subway, KFC och Hard Rock Café för de låg alla på rad. Men ”Donken” vann och föga förvånande smakade det som hemma.

Bufféerna på kvällen har olika teman varje dag och när mitt favorittema dök upp, ”fish night” hann jag bli lite glad ett litet tag. Men så mindes jag sonens fiskallergi och vi bokade in oss på a la carten istället dit man får gå en gång/ vecka.

Man kan semestra på många vis och vissa vis är kanske inte alltid alldeles precis som man skulle vilja ha det. Men jag njuter ändå, sonen vill trots allt åka med sin mamma och vi har lite fnissiga stunder ihop varvat med egentid då han vill göra något annat. Jag njuter av vyerna, lagomvärmen och maten. Han njuter av fri tillgång till läsk och ett bra wifi. Vi krigar lite om vem som kommer att bli brunast men jag tror att jag kommer att vinna den tävlingen! :-)

2 kommentarer på Hur man överlever ”all inclusive”.

  1. Smart tips för all inclusive-måltiderna! Det hörs att finsmakaren kan sin sak. ;)
    Ja är det inte fantastiskt när tonåringarna vill hänga med sin morsa! Bara en sådan sak är värd sin resa!
    Ha det bäst! Kram!

Mor och son…

Dottern och jag är vana att resa tillsammans och har prickat av lite olika varianter av resor. Sonen och jag var i Prag för två år sedan, men det var pre puberteten och går inte att jämföra med dagens son. Då strosade vi på gatorna på kvällarna, han höll mig i handen med en pigg entusiastisk blick och pratade non stop. Nu är han en tonåring. Den som har haft eller har en tonåring vet precis vad jag pratar om. De är goa men fyllda av utmaningar och just hålla handen och samtala utförligt, är inte deras signum.

Nu befinner vi oss på Cypern på en veckas påsklovsresa bara vi två. Dotter och make är i Alperna och ägnar sig åt helt andra aktiviteter än vad vi kommer att göra. Vi ska chilla som sonen skulle uttrycka det. Ta dagen som den kommer skulle jag säga. Vi planerar in ett besök på spa:t med massage. Solstolarna ska göra oss, förhoppningsvis, mer bruna än våra medresenärer britterna. De blir verkligen inte bruna! Fyra nyanser av skärt har redan visat sig i olika skepnader. De är även högljudda har jag stillsamt konstaterat och olika dialekter ljuder i baren just nu när jag skriver det här inlägget. Alla brittiska dialekter är sannerligen inte välljudande! Men de är glada…

All inclusive: ett nöje, smidigt påfund eller en mardröm? Jag är ingen expert på företeelsen men efter en middag här är jag riktigt imponerad. Ja miljön är inte ”charmig grekisk restaurang” Det är rätt slamrigt och många människor på samma ställe. Men vi åker off season och det är gott om plats överallt. Maten över förväntan. Jag har ätit lammkotletter, friterad blomkål, vaktelägg, halloumi, tzatsiki, hummus… Tom mitt glas rött vin var helt ok trots det fullkomligt obegränsade möjligheterna att dricka. Nu var det ändå lite tjusigt med servitörer som serverade drickan och ingen automat där man fyller på sitt vin som på Burger King.

Känns som att det kan bli en skön vecka utan några måsten och tjat om läxor, datortid och läggtider. Jag behöver inte handla, städa eller laga mat. Det enda som bekymrar mig är toalettpappret… Att man fortfarande inte kunnat fixat rören så att det går att spola ner är mig en gåta…

2 kommentarer på Mor och son…

Semester på ingång.

Enligt TUI-appen är det 3 dagar 20 timmar 45 minuter och 32 sekunder kvar till vår resa! Det är 3 timmar 45 minuter och några sekunder kvar av arbetsdagen och det känns finfint. Lunchen intas med ett gigantiskt godisfat precis intill och plopp lockar mer än tredje dagens lunchlåda i form av lasagne. Jag kommer att avsluta dagen med central samverkan och jag vet inte om jag tycker att det känns lika finfint såhär på eftermiddagen på Skärtorsdagen… Jag ska dock inte klaga för jag ska ha semester i hela 11 dagar och DET känns fantastiskt!

Sonen ringde nyss och det enda han säger är ”Mamma, det är spenatsoppa i skolan!” Hans förstående mor är aldrig omöjlig och svarade att det var helt ok att ta två portioner, det finns nog så det räcker. Kan väl avslöja att det slutade med att de gick och åt pizza och nu ska jag fundera på hur han ska ”betala” det, massage, toalettstädning..? :-) Funderade på det där med soppa och jag kommer ihåg att det inte var en favorit hos mig som tonåring. Det var liksom inte riktig mat! Sen kan man ju tycka att det kanske är knepigt att servera en så omatig soppa som spenatsoppa (med ägg förvisso) till tonåringar. Killarna blir vrålhungriga efter ett par timmar och då äter de lunch väldigt tidig ibland och har skoldagar till 15:30. Men jag har ett ”helvete” hemma när det gäller att tillfredsställa familjens preferenser av maträtter och vi är bara fyra (där maken aldrig klagar). Så hur ska skolköken kunna lyckas?

Nåväl, med semester i antågande känns det helt ok med både isfläckar, blåst och trista matlådor. När vi kommer hem är våren här, skriv upp det!

Lärarbristen

Den senaste tiden har jag haft flera intressanta diskussioner kring bristen på kompetent/behörig personal. Jag har ”barn” på gymnasiet och på högstadiet. Högstadieeleven har många obehöriga lärare och vikarierna är alltid obehöriga. Dottern på gymnasiet har istället problemet att lektioner ställs in då ordinarie lärare är sjuka, man sätter inte in vikarier. Det har lett till ett ytterst luftigt schema som i sin tur lett till att de tappat gentemot halvklassen, vars lärare haft en högre närvaro. Det här är vår framtid och det är inte bra. Det märkliga i det hela är att lärarna, ett akademikeryrke med många års utbildning, anses kunna ersättas med nästan vem som helst. Vilka andra yrken med motsvarande utbildning skulle man kunna göra det med?

Jag som jobbar i vården har aldrig varit med om och tror heller inte att vi kommer att komma så långt att man stoppar in en idrottsintresserad person på en sjukgymnasttjänst, en ambitiös person som läkare eller en empatisk person som sjuksköterska. Märkte ni att jag inte föreslog en empatisk person som sjukgymnast..? ;-) Men varför kan läraren så lätt ersättas av en outbildad? ”Bättre att det finns någon vuxen i klassrummet än att det står tomt”. ”Alla utbildade lärare är minsann inte så bra”. ”Jag har haft outbildade lärare som var fantastiska”. Dessa är bara ett axplock på argument om varför det skulle vara ok eller till och med bättre med outbildade lärare. Det kan säkert stämma på individnivå men om vi pratar kollektivt måste det väl alltid anses vara ett nederlag om man inte kan fylla lärartjänster med utbildade och behöriga lärare, annars kan vi lägga ner lärarutbildningarna.

Det finns säkert händiga personer som skulle kunna skära bort ett födelsemärke och skicka in provet på analys. På individnivå hade den personen kanske kunnat göra ett bättre jobb än en klantig utbildad läkare. Det finns säkert massor av människor som kan lära sig att ge sprutor och lägga om ett sår lite hjälpligt. Men vem skulle gå till en sådan person som saknar utbildning? Troligtvis ingen, men våra barn skickar vi till skolor där det ibland är förfärande låga siffror behörig personal som ska utbilda dem. Det blir en allt större klasskillnad där barnens föräldrar får agera lärare på hemmaplan för att kompensera tappet i skolan. Familjer med resurser klarar att hjälpa barnen med läxor och skoluppgifter, alternativt att privat hyra in hjälplärare. Jag säger inte att jag har en lösning på problemet. Men när det börjar bli en accepterad verklighet att det är så här, då blir det ”farligt”.

USA i sommar

Snart är det sommar… eller åtminstone snart vår. Den kommer, någon gång… Fast vintern är bra envis och man kan ju stilla undra hur all snö ska kunna försvinna utan att skapa vårfloder. Under tiden kan man ju planera sin sommar och det gör jag. Familjen ska åka till USA på en tre veckor lång ”road trip”. Vi börjar i Seattle och avslutar i Los Angeles efter lite avstickare som San Fransisco, Monterey, Santa Barbara, Valencia (inte Spanien), Las Vegas, Grand Canyon och San Diego.

Som jag har kollat hotell och diverse bokningssidor! Det finns alldeles för mycket att välja mellan och jag får beslutsångest och gör som jag brukar. Jag bokar och bokar av, bokar igen och bokar av… Priser ändras och mina idéer om var vi ska bo gör också det. Vi kommer säkert att ändra oss även på plats men då handlar det inte om att ändra antalet dagar vi ska stanna någonstans för då måste vi boka om ALLA hotell som kommer därefter. Däremot kanske vi hittar ett bättre alternativ till ett bättre pris och då går det mesta att boka om. Men att boka alla 22 nätter på plats kommer inte att funka om man inte ska hänga över bokningssidor hela semestern och bli stressad över det. Jag brukar lyckas med våra hotellval så det kommer säkert att bli toppen.

I USA har man antingen en king size säng eller två queen size. Vi är fyra i familjen så queen size får det bli och barnen får vänja sig med närkontakt då de förmodligen även kommer få dela täcke med varandra. En bra övning i tålamod väntar oss alla. Hemma är vi vana att sprida ut oss på våra 200 kvm och nu kommer vi att umgås hela dagarna, på aktiviteter, på långa bilresor och så även nattetid. Men mysigt ska det bli och kanske sista semesterresan med hela familjen då dottern fyllt 18 är nästa sommar. Det är allt lite vemodigt!

2 kommentarer på USA i sommar

  1. Catta! Ni får inte missa underbara Carmel på er resa:) En underbar liten stad där Clintan var/är? borgmästare! Puss

Vardagslyx

Mycket gladresor på G och det spritter i mig av glädje! Först ut är Cypern på Påsklovet med sonen. Sen i maj ska jag på tjejmys i Stockholm med två väninnor. Hotellmys, lite shopping, drinkar och gomiddag på restaurang. Någon vecka senare vänder jag återigen norrut via Arlanda en natt, upp till där det började; Umeå. Där för 20 år sedan började jag mina stapplande steg mot ett yrkesliv som sjukgymnast. Det var då under en praktik som jag träffade maken och till slut hamnade i Eksjö. Nu är det jubileum och en ganska stor del av klassen ska ses en helg. Några av oss sågs faktiskt för 5 år sedan då vi träffades i Stockholm och sprang Tjejmilen. Det var så roligt och det ska bli riktigt spännande att träffa alla andra som jag inte sett på hela den tiden. Hur har alla förändrats? För på 20 år har vi väl alla påverkats av tidens obarmhärtiga vindar. Tur att det finns Facebook för då har vi i alla fall kunnat hänga med lite i alla fall. Då för 20 år sedan var vi hyfsat unga allihopa, utan barn, med spänstiga vältränade kroppar. Vi gick runt i underkläder halva dagarna, när vi inte hade vanliga föreläsningar. Det var fullkomligt naturligt att sitta och snacka med andra i bara Bh och trosor och inga extra hudveck (läs valkar) fanns att dölja. Tror och hoppas att vi den här gången ska äta och umgås fullt påklädda!

Jag brukar skriva om det här med vardagslyx och jag tycker verkligen att det är så viktigt att få in det. Det är nu vi lever och man ska ta tillvara på livet, för jag möter så många människor i mitt jobb som sparat på så många upplevelser. De blir så knäckta när livet tog den där andra vändningen man helst inte vill tänka på. Hitta ditt vardagslyx och våga vara lite busig. Köp den där dyra chokladen du egentligen inte tycker är värd pengarna, öppna en flaska champagne en tisdag, hyr in städhjälp någon gång ibland (RUT är toppen), köp nya frasiga sängkläder och byt dem ofta. Sitt en hel dag i vårsolen och gör absolut ingenting även om det finns en massa måsten som lurar bakom hörnet. Ta en extra lång sovmorgon utan dåligt samvete. Låt fantasin flöda och hitta just det som gläder DIG.