Lek med lchf.

Den senaste veckan har jag haft LCHF-projekt… när det gäller bröd åtminstone. Jag har bakat det enklaste brödet ever, men det är bara jag i familjen som ens velat titta på det. Nu ska jag väl i ärlighetens namn säga att det är tur att inte sonen tittat, än mindre ätit av det. Som dottern torrt frågade ”ska du ta livet av J?” Det innehåller nämligen både malda mandlar och hasselnötter. Tillsammans med bakpulver, fiberhusk, ägg, keso och creme fraiche blandas allt och klickas ner i en brödform. Supersmidigt, då det får stå där i ugnen i en timme och tio minuter och ingen passning krävs, man kan göra annat. Jag gillar ju kokos så det hällde jag i istället för sesamfrön som jag gillar mindre. Skiva och lägg i frysen för det blir inte gott av att vänta in nästa smörgåstid! Nyrostat är det faktiskt otroligt gott och vanligt bröd känns plötsligt som både torrt och tråkigt.

Igår åt dottern och jag halloumiburgare till middag medan sonen fick en hederlig högrevsburgare och alla var nöjda och glada. Ungarna äter med hamburgarbröd och jag utan då brödet bara är ett smaklöst fluff i mina ögon. Den vegetariska burgaren är ju så mycket godare och jag ska testa lite olika varianter framöver. Dottern har förkunnat att hon numera titulerar sig flexiterian då hon inte helt vill avstå kött. Det kan man inte när man älskar kebabpizza och kött med Bearnaise.

Ja matlagning på Snickaregatan är ingen lek. Antingen är ingen hemma som vill äta, eller så dyker de plötsligt upp vrålhungriga, eller så vill de inte äta för de tycker inte om det som serveras… För att inte tala om allergier och köttovilja respektive grönsaksovilja… Liite, liite längtar jag efter att de ska flytta hemifrån… åtminstone när det kommer till matlagningen. För då är det bara maken och jag och han äter allt jag lagar med god aptit.

Tyvärr, det här inlägget går inte att kommentera.