Julen är här…

Då var det dags igen, julen. En alldeles underbar… för en del och ganska förfärlig för andra. Gemensamt är nog att den i alla fall väcker känslor, glada, förväntansfulla och de lite mindre positiva. Jag gillar Julen, till en början åtminstone. Jag tycker om när ljusen tänds i alla hus och det ser så inbjudande ut. Fast det är ju inte så inbjudande eftersom Jul firas tillsammans med familj och släkt. Den som ingen har får fira ensam, nästan. Det finns ju en hel del alternativa möjligheter men då får man flagga sin ensamhet och det är kanske inte så roligt.

Vår superlilla släkt samlas i alla fall på Julafton och i år ska matsvinnet minimeras och menyn bantas. Man kan inte ha en dignande buffé när man är så få. Ett lite lagom utbud kommer att göra oss alla mer än mätta ändå. Rester med lite variation bjuds på Juldagen och Annadagen ska vi till Pinchos i Jönköping och glömma allt vad julmat heter. Därmed hoppas jag att vi inte fått över så mycket mat som vi sen behöver slänga när ingen vill se åt köttbullarna som åkt ut och in under hela jullovet. För köttbullar ska det bli och prinskorv, festligt! Sen blir det lite annat som västerbottenpaj, blinier med rom, Serranoskinka och lax. Som sagt var, vi lär inte gå och lägga oss hungriga!

Nu, på jullovet, väntar sena kvällar då mor och far inte får gå och lägga sig när de vill eftersom tonåringarna inte hittat hem än. Den här arbetsgivarjulen ger ju inte mycket tid för återhämtning för oss vuxna, men barnen, de hänsynslösa, sover tungt när vi går upp. Vi ska kanske matcha den tid vi var tvungna att stanna uppe, mot den tid de får sova på morgonen..? När de var små fick vi inte sova på nätterna och nu när de är stora får vi inte sova på nätterna… När i hundan ska vi få sova??

Tyvärr, det här inlägget går inte att kommentera.