Julefrid

Nu är Julafton över och den kom trots brist på julgardiner, jag visste det! :-) Julen är en märklig helg! Den förbereds i över en månad på olika vis. I samma takt trappas förväntningarna upp. Barn som hoppas och längtar efter just den där klappen. Vuxna som hoppas att barnen, för en gångs skull, ska hålla sams. Samma vuxna som i en månads tid påminner sina barn att jultomten inte kommer till bråkande barn, för att köpa sig lite frid i tillvaron. En del fasar för att det återigen är dags att packa packsäcken för det årliga racet till alla släktingar. I rättvisans namn ska julen delas upp i jämnlika delar så att alla fastrar, mormödrar och kusiner får sin del. Andra fasar för att de inte har någon att tillbringa julen med. Den här helgen är den som viks till familj, punkt slut. När jag jobbade som reseledare fick vi många gäster som åkte från något, inte till något. De blev grymt besvikna när de upptäckte att det inte gick att åka från det man lämnat hemma. Sorger och bekymmer följde med.

Naturligtvis har vi dem som älskar Julen från början till slut och det är bara att gratulera. Jag vill inte att någon ska minska sin glädje eller sina förberedelser. Kör på och njut för fullt! Men många av oss ställer lite för höga krav på oss själva och skruvar upp förväntningarna för mycket. Man kan säga: ”Faster Märta i år kommer vi efter julen och hälsar på istället”. ”I år gör jag inte min hemmagjorda gratäng som tar tre dagar att fixa”. ”Jag har receptet om någon annan vill göra den”. Jag rationaliserade bort julgardinerna. Du kan också hitta en helig ko att slakta, jul blir det ändå.

I år tittade barnen på Karl-Bertil Jonsson jul för första gången. Man kan väl sammanfatta den upplevelsen med att de inte var imponerade. De var snarare fascinerade av att min bror och jag skrattade högljutt. Misstänker att de inte tycker att det är en tradition värd att bevara. Kalle fick en dos av uppmärksamhet här på vår gata. Det ryktas om att det är sista gången den sänds, så då fick vi ta vårt ansvar och utbilda barnen. Kalle har stått på under åren men de har alltid haft svårt att förstå vitsen med att inte se klart en film.

Nu ska jag ge mig i kast med kossor som inte går att slakta, christmas dinner med alla dess tillbehör. Återkommer om hur den föll ut.

Tyvärr, det här inlägget går inte att kommentera.