En hundhelg.

Den här helgen har familjen Svärd varit hundvakt och det har engagerat alla familjemedlemmar. Med koppel, hundmat, bajspåsar och regnrock (ja ni läste rätt) kom Thage i fredags och med full fart kvalitetssäkrade alla filtar och kuddar i varje soffa. När han kontrollerat varje kvadratcentimeter av det Svärdska hushållet hittade han sin plats i soffan.
image
image
image

Ungdomarna har med full entusiasm tagit långa rundor i regn och rusk och inte ett ord om att de inte har lust att gå ut. De har snarare grälat om vems tur det är att FÅ gå ut och inte vems tur det är att BEHÖVA gå ut. Undrar hur länge den entusiasm skulle hänga i om vi skaffade en egen hund…
image

Igår kväll åt vi mysig lördagsmiddag med hela familjen där båda tonåringarna valt att vara hemma, bara det! :-) Sällskapet hade ju ökats ut med en fyrfota vän som så gärna höll sig nära det välluktande matbordet. Ryggbiff, potatisgratäng, grillad sparris med Bea och vinsky stod på menyn. Klart att den hårigaste gästen skulle få del av det och lite ryggbiff slank snabbt ned. Thages meny har den här helgen varit varierad där eget torrfoder varvats med köttbullar, fläskfilé och alltså ryggbiff. Efter promenader har han varit hungrig så då har det inte behövts någon ingen extra lockelse, torrfoder har varit fullt tillräckligt och som han ätit! Så pass att tonåringarna fick gå en runda vid midnatt igår då det som går in ska ut…

Imorse var det snö, massor av snö och Thage kom upp och hämtade mig för morgonrundan. Så lycklig hund när han såg hur naturen låg!!
image

Intressant att se hur han spårade och svansen stod rätt ut när han i full galopp elegant följde dessa spår. Jag var nog inte fullt lika elegant där jag rusade bakom i klackisstövlar, regnbyxor, tjock dunjacka och mössa! Jag snavade över stock och sten och snärjde in mig i lyktstolpar han rundade på andra sidan. Thage, han verkade helt obekymrad över den konstiga människan som dundrade fram bakom honom med en rosa bajspåse i näven. Han skämdes inte i alla fall utan ignorerade mig istället. Han verkade snarare lite förvånad när jag till slut ropade och drog i kopplet ”Nu tar vi det lite lugnt!” Jag vågade inte släppa honom för jag tror inte att han hade lyssnat på mig om jag kallat in honom. Det är ju oerhört pinsamt att slarva bort en lånehund!

Tyvärr, det här inlägget går inte att kommentera.