Alla inlägg i kategorin Vardagen

Vardagen

Jag har varit sjuk! Om man nu ska kalla en förkylning för sjuk, förkyld får det nog heta. I ärlighetens namn var det inte ens en manlig förkylning, en sådan där man är RIKTIGT förkyld! Men hängig och lite ynklig har jag trots allt varit. Jag har testat Pollykuren… två ggr, som enkelt förklarat går ut på att man äter en påse Polly i rask takt. Jag blev inte det minsta mindre förkyld men betydligt gladare. Maken rekommenderade sprit! Ja ni hör ju, sprit, en läkare! Han föreslog Lumumba och det kändes lite mysigt retro, Lumumba… Det som man drack i min ungdoms ljuva dagar. :-) Men jag skippade det och höll mig till Polly.

Frisk blir man ju ändå till slut efter sisådär en vecka, men hade jag tagit Echinagard hade det kanske tagit sju dagar. ;-) Nu har jag fortfarande nedsatt smaksinne så dottern klagade över den starka kryddningen till gårdagens middag. Sonen däremot var övernöjd och det är så jag har det, när den ena är nöjd klagar den andra. Men om vi ska köra ett middagstips då. Fräs lövbiff i het panna och lägg undan. Fräs valfria grönsaker, jag tog purjo och paprika och släng sen i köttet. I med valfri mängd Hoisinsås, chili och lite soja. Koka upp nudlar och blanda ihop alltihop. Snabb och god middag i ett nafs.

Ikväll får det bli köttfärspaj som också det är smidig middag. Gör en pajdeg efter valfritt recept och krydda degen med lite rökt paprika eller annan krydda. Fräs köttfärs, lök och paprika. I med kryddor, krossade tomater och grädde tills det blir en simmig konsistens och häll i det förgräddade pajskalet. Blanda smaksatt creme fraiche med naturell och bre röran över köttfärsen och avsluta med lite riven ost. Grädda 20-25 minuter och vips var även den middagen klar. Det är så vardagsmiddagar ska vara, snabba och lättfixade utan massor av olika kastruller och byttor att krångla med. Som om jag krånglar med så mycket byttor bara för att det är helg… men jag kan ju alltid tänka så. Men så kommer helgen och det blir lika lättlagat som på vardagen och det är väl så det får vara.

Linas matkasse

I måndags kväll kom så äntligen den efterlängtade matkassen. Nu skulle hushållet på Snickaregatan 15 revolutioneras och utvecklas. Alla skulle äta nya spännande maträtter med nya kombinationer och smaksättningar… so I thought…

Första kvällen bjöd på kyckling med rigatoni i salviasås, frästa champinjoner och cocktailtomater. Visst låter det gott? Tack och lov att jag inte följde receptet till punkt och pricka och hällde i den medföljande salviasåsen i all pasta! Den smakade nämligen hö och halm och vem vill ha det i sin pasta? Dottern åt upp sin portion men konstaterade att det var sådär… Med maken arbetande i Norge den här veckan och kycklingallergisk son, kan man säga att det blev gott om mat kvar. Idag åt jag samma rätt för tredje gången i rad.

Nästa rätt att tillaga blir gratäng på zucchini, aubergine och tomatsås med smulad fetaost.
image

Precis ”my cup of tea” men det funkade heller inte för de trista barnen. Sonen kokade nudlar och dottern värmde på en Barilla pastasås. Nu gjorde det inte mig så mycket för det här älskar jag och äter det gärna även som matlåda två dagar i rad. Nummer tre på listan är citronrostad pumpa med friterade bulgurbollar och fänkålstzatsiki. Vad är oddsen att barnen kommer att äta det med glädje? Det återstår en rätt och det är en fisk- och skaldjursgryta som den fisk- och skaldjursallergiske sonen säkert kommer att jubla över!

Tror att det här med matkasse inte kommer att passa den här familjen särskilt bra. Men det var ett gott försök och vi glädjs i alla fall åt vår fruktpåse och det som kommer att finnas kvar till slutet är äpplena…

Mat med järn.

En av mina favoriträtter gjord på överbliven köttfärssås är soppa. Igår blev en sådan dag då det fanns köttfärssås över i kylen. Jag hackade paprika, röd chili, skar av majskornen från en kolv (färsk majs är så galet mycket godare än burkdito), en zucchini fick gå samma öde till mötes och allt frästes för att få den lite mustigare smaken. I en kastrull tillsammans med köttfärsen och så kryddor och vatten… La voila så var middagen klar och, tillsammans med vitlöksbröd, mycket gott.

Ja, alltså maken och jag tyckte det, den andra halvan av familjen var frånvarande. Dotra äter engelska middagar i form av njure, bönor och rostat bröd. Sonen vet jag inte vad han lever på för honom ser vi aldrig. Han har blommat upp från vinterns kurande inomhus till att ständigt vara ute med nya kompisar. Han börjar högstadiet till hösten och de har hittat nya konstellationer att hänga med, vilket är jätteroligt. Det är verkligen nyttigt att byta klass och lyfta blicken från det invanda! När jag började högstadiet var det en odramatisk förändring då vi hade samma klass från årkurs 1-9. Vi lyfte inte blicken någonstans.

Usch, mina mer dramatiska eller traumatiska minnen gällande skolan var ju faktiskt skolmaten. När jag stoppade potatis i fickorna och försökte gömma pölsan var som helst det gick, om det så var att diskret hälla ut den på golvet! Det var också lite läskigt att gå förbi uppehållsrummen när de stora niorna satt där och skrattade bullrande. Nu börjar dottern i nian och hon och hennes kompisar känns inte det minsta läskiga om än bullriga…

Så maken och jag upplever redan nu det livet som komma skall, utan närvarande barn hemma. Vi har massor av vuxentid och det är trivsamt. Om jag visste att båda barnen abdikerat från familjelivet varje dag hade det varit lättare att planera maten. Då hade vi ätit fisk och skaldjur ofta! Men nu är det ju så att rätt som det är står han där, hungrig, den fisk- och skaldjursallergiske sonen. Men hur eller hur är det mysigt att det förmodligen kommer att återgå till normala rutiner när dottern är hemma igen och skolan börjar.

Jag kämpar ju med järnrik mat och äter leverpastejsmörgåsar med paprika och dricker juice till frukost, inget kaffe. Däremot passar jag på att ta en kopp direkt när jag kommer på morgonen så får jag glädjas (eller nåt…) åt juice senare. Kaffe, te, choklad och mejeriprodukter hämmar upptaget av järn medan c-vitamin ger tvärtom effekt. Den finurliga kroppen är inte alltid så finurlig och klarar inte att omvandla vegetabiliskt ”icke hemjärn” lika effektivt som animaliskt ”hemjärn”. Det betyder att vegetarianer och än mer veganer har lite att tänka på när det gäller den biten (och några bitar till), framförallt menstruerande kvinnor. Jag läste att man får äta ett halvt kilo spenat för att få i sig motsvarande mängd järn som den tablett jag äter dagligen. Det blir en stor volym för spenat väger ju ingenting… typ… Då tas ändå inte järnet i spenaten upp lika effektivt som tabletten som utsöndras långsamt. Det är alltså mycket svårt att ”äta upp sig” i järndepåer vid en anemi. Här har tydligen veganer problem för järntabletten kan innehålla magnesiumstearat som kan vara animaliskt. Puh, ja det är tur att vi inte, utöver allt annat kostrelaterat i vår familj, även har en vegan!! Då hade jag abdikerat från mattronen och var och en hade fått laga sin egen mat.

En varierad dag.

Idag tog mitt nya jobb mig på ytterligare nya upptäckter! Den här gången var det svenska kyrkans kursgård Gransnäs utanför Aneby som blev eftermiddagens mål. Som facklig representant blev jag hastigt och lustigt kallad till intervjuer och färden gick alltså hela vägen dit. Dottern har varit där på läger med konfirmationen och jag måste säga att det var otroligt idylliskt! Röda stugor med vita knutar utspridda på en stor yta precis vid sjön. Kanoter stod uppställda men de fick vi inte chans att testa. Hade annars varit ett utmärkt test av kandidaterna, att se vilket håll de skulle ro åt och hur de samarbetade. Det hade kanske varit mer talande… :-)

En av mina kollegor hade sin vigsel i kapellet där, men skippade festen eftersom man inte får dricka alkohol. Klart att om det är någon gång man vill vara full, är det ju i slöja! Nä, skämt åsido vill man ju få dricka ett glas bubbel… eller två vid ett sådant tillfälle.

Det blev en lång dag och jag kom hem ganska sent. Inget barn tar hänsyn till sånt och frågan ”Vad blir det för mat?” ekade i huset när jag stack in näsan. Ja vad skulle det bli för mat? Det fick bli ”Här är ditt kylskåp”. En bit fläskfilé jag sparat från gårdagen marinerades hastigt i japansk soja, olja, risvinäger, honung, vitlök, finriven ingefära och röd chili. Sen hackade jag salladslök, morötter och zucchini som frästes separat från fläskfilén. Den fick ett eget snabbfräs för att inte bli kokt. Nudlar kokades och allt blandades sen i samma panna, klart!

image

Klart godkänt från sonens håll tills jag upptäckte att han dissat alla grönsaker. Då först började jag ifrågasätta mitt tänkande när jag stått och strimlat grönsakerna för att få det snyggt, en vardag!! Jag säger som den ganska kraftiga kvinnan i Bronx under New York Marathon som suckande tittade på oss löpare (lufsare, efter dryga 30 km i benen) med skylten ”You’ve got to get yourself another hobby!”

Valborg/1:a Maj.

Det är Första Maj OCH en söndag, ett sånt slöseri på en ”Röd Dag”! Eller är den inte röd..? Jo visst var det väl Annandag Pingst man tog bort? Jag kan tycka att båda de dagarnas rödhet är lika märkligt, så jag har svårt att komma ihåg hur det blev. Att man ska vara ledig för att demonstrera är nog ändå mest konstigt… jag som aldrig demonstrerat får ändå vara ledig… Men tack och bock för den. :-) Pingsten är lika knepig den, för varje år diskuterar vi vid fikabordet om varför vi firar Pingst. Hänryckelse är det enda jag håller ordning på men jag vet inte varför man blev hänryckt. Men lediga var vi länge… tills någon klok person kom på att vi kanske ska göra som resten av världen och hedra en Nationaldag. Jag tycker nästan bäst om när den infaller en helg så att jag själv får välja när jag vill vara ledig.

Men nu är jag ledig och det är dagen efter Valborg. En trevlig middag bland fina vänner och fantastiskt god mat gjorde årets Valborg till en höjdare. Eksjös stolta tradition av Ryttarspel fick klara sig utan oss även i år. Så ljuvligt att ha så stora barn att man slipper stå där och frysa! För dem som inte känner till traditionen kommer här en kortversion. Vårprinsessan har kidnappats av Vintergreven. Vårgreven ska då rädda henne och bataljen utspelas på hästryggar. Vintergreven har spelats av samma person i 35 år och han har inte vunnit en enda gång. Men konferenciern verkar varje år uppriktigt lite spänd, tänk om vintern vinner!

Maken har haft äran att gå bakjour i Värnamo så jag och barnen har umgåtts i varierande grad. Eksjös traditionella dansuppvisning och Valborg inträffade samma helg och då är sällskap med mor i soffan föga lockande. Ikväll tänkte jag locka dem med Hunger Games, den sista och en vegetarisk lasagne. Den här är med krossade tomater, spenat, halloumiost och rostade pumpakärnor. Vi får se vad vår ”ickevegetarian” säger om det upplägget…

Aneby

En av fördelarna med att byta jobb är att man får uppleva nya saker, träffa nya människor och besöka andra platser. Efter mitt byte av arbetsplats har jag t ex fått spendera nästan två veckor i Ingatorp. :-) När jag lämnade mina kollegor i Nässjö kändes det tungt och jag undrade flera gånger vad jag hittat på. Hur skulle världens bästa kollegor kunna ersättas av lika bra??

Nu har jag jobbat dryga två månader och jag trivs som fisken! Det ÄR nyttigt att byta jobb och få andra insikter och se andra sätt att jobba på. Det ÄR bra att vara ny och inte kunna allt. Det är lite skönt också att gå från den som ”visste allt” till att vara den ingen förväntar sig ha svar på knepiga frågor. Dessutom har jag turen att ha fått nya fantastiska kollegor.

Häromdagen skulle vi avtacka min sjukgymnastkollega, som även hon ska byta jobb efter många år på samma ställe. Hon hade ingen aning om vad som väntade henne och knappt vi andra heller. Färden gick mot Aneby och det otroliga stället, Träningsverket. Jag måste faktiskt göra lite reklam för det stället, för oj vad det var välutrustat. Det drivs av en ideell förening utan vinstintresse så allt överskott går tillbaka till gymet. Det fanns stora lokaler för gruppträning, uppvärmnings-/konditionsmaskiner, fria vikter och maskiner. Jag säger bara ”Grattis Aneby” som är så litet men som har sådana möjligheter till träning. Här skulle vi få testa ett träningspass, en kombo av Body Balance, Pilates och Yoga. Vi böjde och vred våra stackars kroppar i olika vinklar och en del kom säkert längre än andra. Fördelen med ett sådant här pass är att man har fullt upp att hålla koll på sig själv, att man inte behöver fundera på vad andra tycker om ens prestation. Lite mjukare, varmare och smidigare avslutade vi passet fnissande och var ändå lite stolta över våra bedrifter.

Nu var det dags att äta och vad passar bättre än ett besök på den lokala pizzerian ”Charlie Chaplin”? :-) Här stormade vi in åtta hungriga personer och ordnade förmodligens dagens förtjänst på ett bräde. Restaurangen var väl som vilken pizzeria som helst i en mindre ort, dvs inte så charmig kanske. Men sällskapet var desto charmigare och med blandade skratt och lite vemod slukade vi våra pizzor. De hade faktiskt även LCHF-pizzor för den som vill ha det… Nu berodde inte vemodet varken på pizza med eller utan mjöl, utan för att Carro snart slutar.

Aneby är kanske inte värt varken en egen resa eller en omväg… Men för att vara en så liten ort tyckte jag ändå att den var lite trivsam. Det fanns ett torg där många verkade samlas och det fanns det man behöver i form av lite affärer, Systembolag, Vårdcentral mm. Det fanns även en busstation så man kan ta sig därifrån om det blir för litet… ;-)

Ansiktsbehandling.

Sent ska syndaren vakna! Vid nära en ålder av halvsekel kommer jag på att det finns något som heter ansiktsbehandling. Jag har aldrig tänkt tanken på att lägga dyrbara pengar på ansiktet. Men så säger dottern lite finstämt att jag inte alls är rynkig men lite ”vuxenmjuk”… Så tid inbokades och igår var det dags.

Jag måste säga att det var lite ångestladdat att lägga sig ner så oskyddad med en stark lampa med förstorningsglas i ansiktet. Vad skulle hon hitta? Vad skulle hon säga? Men hon är proffsig goa Lisa och jag fick mest beröm. I ärlighetens namn kan jag ju egentligen inte ta åt mig av något beröm, eftersom jag tvättar av ansiktet med tvål och vatten och använder samma kräm, natt som dag. Jag vågade knappt erkänna vilken hudkräm jag använder… Eucerin från Apoteket klämde jag i alla fall ur mig. Jag kände hur hon stelnade till där bakom mig och svarade lite diplomatiskt ”Ja men det är bättre än ingenting.”

Med tussar för ögonen eller en förhörslampa i ögonen är man blind för omvärlden och den stackars terapeuten kan se hur förskräckt ut som helst, utan att man ser det. Men oj så skönt det var! Ansiktet rengjordes, smordes och baddades in i diverse krämer och oljor. En del luktade inte gott och det var säkert för att man skulle känna att det var som medicin. En del sved och pirrade lite och andra var som balsam för både själ och ansikte. Syrakrämer, syraneutraliserande sprayer, indränkta nät och annat spännande bytte plats med varandra. Däremellan fick jag massage av ansikte, nacke, axlar, armar och händer. Jag slappnade av tillsammans med alla collagentrådar och hudlager som dessutom sög åt sig av alla näringsgivande ämne som trängde ner på djupet. Tror det var så hon sa… typ…

En av mina stockholmsvänner fick sig dagens skratt när hon hörde att det här var första gången med ansiktsbehandling! ”Var har du varit hela ditt liv???” Ja säg det, men jag tycker att det har gått ganska bra ändå. Vågade inte erkänna att jag heller inte varit på pedikyr, det finns gränser… Men fossingarna får sitt i hemmaspa´t där jag fotbadar, filar och smörjer dem. Men aldrig att jag skulle gå till någon som ska peta på mina fötter, det finns gränser, det gör det!

2 kommentarer på Ansiktsbehandling.

  1. Stockholmare har alltså högst skilsmässofrekvens.
    OCH frekvens ansiktsbehandlingar…
    Finns det ett samband?

Födelsedagspresent.

Att köpa födelsedagspresent till en 15-åring är inte så lätt. Köp ett paket kondomer föreslog en person! Skulle inte tro det!! Men min lilla tös behöver nya trosor och det är något jag gärna är med och styr över… när jag kan… Alltså styrdes stegen mot Victoria Secret i Stockholm med bistånd av Teamhalvan Marie. Nu skulle trosor som är lagom i sin utformning väljas ut. Den här gången höjde vi medelåldern när vi klev in genom dörrarna och vi kände oss lite malplacerade, lite… Men skam den som ger sig och vi drog lite hjälplöst i trosmodeller som saknade tyg där man tycker att det ska finnas, just tyg… En hjälpsam expedit dök upp och visade vilka lådor som innehöll de mindre ekivoka modellerna. Vissa modeller ratade vi genast efter en snabbtitt på dess pärlor och spets på omöjliga ställen. Marie stod och tittade i en låda med storlek XS när en annan expedit försiktigt närmar sig. ”Det där är storlek XS” säger hon hjälpsamt. Marie svarar vänligt att det är helt rätt storlek. Men hon är bara smakråd till sin väninna och pekar bort mot tant Catta som står i en annan XS-låda. Expediten ger upp… Men inte vi inte och till slut har vi samlat ihop ett gäng lagom-trosor, sådana som varken är för präktiga eller för utmanande, och nu måste hon bli nöjd… annars!

I övrigt önskar hon sig bara pengar i födelsedagspresent. Antagligen för att hon själv ska kunna välja sina egna trosor. Men jag har blivit precis som min mormor och tycker att man måste ju få paket på sin födelsedag. Det är ju jättetråkigt om jag bara skulle visa en skärmdump på en insättning av pengar på hennes konto. Man SKA prassla med snören och papper, det ska man. Tänk att man blir lik sin mormor, det trodde jag aldrig! Fast jag har inte börjat spara papper och snören… än. Skönsång, tårta och paket, så ska morgonen inledas på ens födelsedag. Fast med Victoria Secret blir det inga prasslande paket utan en liten hård kasse med, förvisso prasslande, silkespapper. Denna lilla kasse som är så viktig! Tänk när hon blir som mormor, då kommer hon istället ha med sig en återvinningskasse i tyg från något coolt resmål. Det är inte så dumt det heller.

Ingatorp omgång 2

Då var det dags att ligga igen! I sällskap med samma damer och en tupp var det dags att inta sängläge på arbetstid. Helt ohämmade konstaterade vi att det var svårt att få till det bra och att det förmodligen berodde på att vi inte fick in den tillräckligt långt…

Martina och jag som förra gången simulerade överviktig person genom att ligga tillsammans, skedade idag istället och det var trivsamt. :-) Tre sjukgymnaster på kursen och vi har gaddat ihop oss och muttrar ibland åt den luttrade lärarens synpunkter. Bestämt nekar vi vissa moment då vi anser att de frestar på våra stackars knän för mycket, eller är ett riskmoment.

Lunchen bestod av pannbiff i brunsås med kokt potatis och inlagd gurka, svensk husmanskost så det stod härliga till. Aptiten retades av en orkester med dragspel som underhöll pensionärerna på stället och våra ansträngningar ackompagnerades av skönsång. Genast blev det lite lättare att antingen ligga eller se till att någon annan gjorde det på bekvämast vis. Men vips var uppträdandet slut och alla försvann på nolltid.

Första kursdagen avslutades med tillrop från kursdeltagarna”Vem vill strypa Staffan?” och Staffans svar ”Ta i hårdare!” Ja så har vi det på kurs i Ingatorp och vi har två dagar kvar!!

Nikaro Rehab.

Nu så, nu börjar Catta att resa sig från bristen på träningsmotivation. Kroppen känns finfin utan skavanker och smärtor så ursäkterna är noll. Längtan efter ett svettigt träningspass där man dryper även efter duschen, har återvänt. Längtan efter att träna tillsammans med andra glada medmänniskor är tillbaka. Lusten att slita ett pass på gymet och känna styrkan och formen öka relativt snabbt är här och jag är så glad.

Dottern och jag var på Eksjös senaste tillskott på träningfronten ”Forma Framtid”. Vi hängde på låset på invigningshelgen ombytta till träningskläder med full entusiasm. Kan säga att vi var de enda ombytta bland alla andra som gick omkring lite söndagsfina. Dottern blängde på mig och hennes tankar om det hela lyste igenom trots att hon inte sa något… ”Pinsamt!” Vi fick en privattur i lokalerna av ställets PT och fint var det… men ganska dyrt eftersom de enda egna gruppass som fanns var Yoga och de kostar extra. Man kan tydligen köpa något kombikort med Friskis för tillgång till deras pass plus gymträning på ”Forma Framtid”. Men efter ett antal år med Friskis vill jag testa något annat.

Därav att jag idag köpt kort på Nikaro Rehab. Jag åkte dit direkt efter jobbet och då var receptionen tillfälligt obemannad och det gick inte att köpa kort. Jag stack då till Tennishallen och spanade på sonen som tränar Parkour. Sen åkte jag tillbaka till Nikaro där Roland själv stod i receptionen. Goe Roland, kollegan jag träffade första gången 1998 när jag jobbade på vårdcentralen i Eksjö. Man blir liksom glad av att träffa honom och det kändes helrätt, mitt val av träningsställe. Tyvärr fick han inte till min registrering så den vidskeplige hade kanske vänt i dörren och tänkt att det inte var meningen… Men det tror jag att det är. Roland lovade att taggen finns att hämta en annan dag och det blir ju bra. Nu har jag bokat in mig på ett par pass och de ser jag fram emot.

Nu ska jag känna mig för i tre månader, vad jag tycker om stället. Sen i april börjar vädret bli så pass ok att jag tänker att jag kan börja med löpning utomhus. På sommaren känns ett gymkort lite överflödigt så det blir aktuellt i höst igen. Det här känns bra!! :-)

2 kommentarer på Nikaro Rehab.

  1. finns fin konstsnöslinga på 3,2km. enl somliga på nätet ”världsklass”. där kan man träna både individuellt och i grupp. dottern kan visa tekniken också. å grejor har ni. så vad väntar ni på?

    • Jag väntar inte alls. Träning som inte är omtyckt blir sällan av och ger ingen positiv energi. Så jag har istället bokat in mig på träning som gör mig glad.