Alla inlägg i kategorin Träning

Att leva som man lär

Ja det är frågan om man gör det. Äter en dietist så nyttigt som hon lär ut? Är all vårdpersonal rökfria? Är alla sjukgymnaster vältränade? Tja, vi vet väl att svaret på alla frågorna är nej. Man kan informera andra om hur man bör göra, men man lever inte som man lär. Jag antar att det är det som kallas mänsklighet…

Jag tycker att jag ändå lever hyfsat som jag lär och lever ett helt ok hälsosamt liv. Men efter föreläsningen med Lofsan har jag faktiskt ändrat på en del saker. Jag lärde mig inget nytt, det var inga ”Aha, är det så det är?” Men det var en påminnelse om hur tokigt man tänker ibland och man behöver sådana påminnelser lite då och då.

Igår när det småduggade, var lite ruggigt och började bli mörkt, var det lätt att tänka ”Usch, jag MÅSTE ut och springa i det trista vädret”. De senaste tre-fyra löprundorna i höstrusket har jag istället tänkt ”Jag VILL ut och springa trots höstrusket”. Dottern stirrade på mig igår och sa ”Lycka till” med en ytterst tvivlande röst där hon låg nedbäddad i sängvärmen. Om jag snurrar runt i huset på jakt efter mössan, vantarna och lurarna med ett glatt gnolande, skickar det positiva vibbar gällande träning även till barnen. När jag kommer hem ser de en rosenkindad och övernöjd mamma som inte lät yttre omständigheter hindra en löprunda. Med käck röst kan jag ju tillägga ”Det finns inget dåligt väder…” Men det kanske är att överdriva!

På jobbet har jag ett höj- och sänkbart skrivbord, men jag har sällan stått vid det. Jag har virvlat in från hembesök och satt mig ner för att sköta det administrativa (och det är ju mycket sådant så det kan ta tid). Nu står jag upp för det allra mesta och sätter mig bara temporärt och jag har kommit på hur skönt det är! Jag är, som sjukgymnast, vidareutbildad ergonom och har haft företagshälsovårdens ergonom på besök för genomgång av arbetsplatsen. Hon poängterade också vikten av att varva sitt sittande ”Fast det vet ju du redan” sa hon lite generat. Ja men eller hur?! Jag vet det och ändå har det inte blivit av. Nu pratade i och för sig Lofsan om att det är uppresningen som är den viktiga så man ska väl egentligen sätta sig ibland för att få resa sig upp igen. Men där går min gräns…

Lofsan pratade om att vi inte äter för att vi är hungriga utan för att fira, sörja, trösta sig, mysa mm. Precis så är det ju men nu funderar jag ett varv till när jag står i kökssåpen och glor på kvällen. ”Är jag hungrig?” Om inte så behöver jag ju inte äta bara för att det är en bra film på tv eller för att jag sprungit en extra jobbig runda och är värd något gott. Teamhalvan Marie och jag läste knepet man skulle ta till om man var gottesugen, ”drick ett glas vatten”! Det måste faktiskt vara det mest hånfulla och värdelösa tips vi någonsin läst! Det är faktiskt värre än ”ta en frukt”! Däremot försöker jag använda mig av tricket att inte handla när jag är hungrig för då slutar det med välfyllda skåp med annat än vatten.

I ärlighetens namn funkar det inte alltid. Men det tar tid att ändra ett vanemönster så jag fortsätter att tänka positivt och att det är i det lilla som de stora förändringarna sker. Att tro att man ska ändra för mycket på en gång, funkar sällan. Alla positiva små förändringar som blir av, är bättre än stora förändringar som inte blir av. Det var det här med att vara ”good enough” och vara nöjd med det.

2 kommentarer på Att leva som man lär

  1. Tack Catta!
    Ja det är precis de där små påminnelserna man behöver ibland för att hålla rätt kurs i det man ju trots allt redan vet men inte alltid följer. :)

Lofsan

Häromdagen var jag på en inspirerande föreläsning med Lovisa ”Lofsan” Sandström. Jag ramlade in i hennes värld inför New York Marathon då hon spelat in sitt lopp tillsammans med maken. Hon springer alltså, filmar och pratar samtidigt. Det var ett 30 minuters klipp och detta glada energiknippe bubblade och babblade hela tiden peppande till en lite tröttare Hans. Jag kan väl säga att min uppfattning om loppet inte var fullt lika sprudlande, mer i moll än dur sista tredjedelen. Inte ens målgången föregicks av några glädjescener även om jag började lipa med medaljen runt halsen.

Men tillbaka till föreläsningen så var hon inbjuden till Nässjö för en inspirationsföreläsning om träning, kost och hälsa. Det var inga nyheter, inga alls men ack så mycket klokt och bra att påminnas om. Jag kände igen mig i mycket av det hon sa, både för egen del och vad människor runt omkring säger och gör.

- Många människor som tränar regelbundet får ingen nettovinst av träningen. De tycker nämligen att de varit så nyttiga att de soffslöar resten av tiden, vilket tar ut träningseffekten. Man blir hungrig av fysisk aktivitet och äter för mycket i förhållande till den kalorimängd man förbränt under träningen.

- Fel fokus och inställning. Ikväll måste jag ut och springa för att mitt träningsprogram säger så, istället för ”Jag vill följa mitt träningsprogram så ikväll ska jag ut och springa”. Sen är det viktigt att inse sina begränsningar. Om man inte sovit på flera nätter och ätit dåligt under dagen är ett långpass kanske inte det bästa. En promenad eller en lättare joggingrunda kan vara ”good enough”. Som en annan klok person sa ”Det bästa träningspasset är det som blev av”.

- Den diet du faktiskt lyckas följa på sikt är den mest effektiva för dig! Alla som lyckas följa någon slags kostanpassad diet går ner i vikt. Sen kan man kalla den vilka bokstavskombinationer man vill.

- Man blir lika lite fet av att vara inne på MC Donalds som man blir vältränad av att vistas på gymmet. Träning med kvalitet är viktigt och det måste finnas ett mål med träningen. Att lyfta en hantel 20 ggr i tre set kommer inte att bygga någon muskelvolym. Att springa samma runda varje gång i prattempo kan vara skönt, men det ger ingen prestationshöjning. Man blir inte snabbare på milen eller mer uthållig på längre distanser. Vill man springa ett marathonlopp krävs prestationsinriktad träning och den är jobbig och den gör ont! Men om man trivs med sin träning på Friskis där man kör samma pass varje vecka med samma ledare och stormtrivs? Ja då fortsätter man att må bra med det, bara man är medveten om att prestationshöjningen kommer att utebli.

Ja det är inte lätt att förhålla sig till träning, kost och hälsa. Nya rön sköljer över oss dagligen och kvällspressen säljer massor av lösnummer på vårt dåliga samvete. Men orkar man inte hänga med i den svängen eller sätta träningen som nr 1, tycker jag att man ska satsa på att vara ”good enough” då tror jag att man mår bäst.

Växjö Open

Alldeles för tidigt en lördagsmorgon plingade väckarklockan för en halvdag i Växjö och dess badmintonhall, Teleborgshallen. Som en god mor hade jag stekt ägg till matsäckens äggmackor och kände mig oerhört huslig. Bake-off frallor var inköpta och snart spred sig doften av nybakat bröd i huset. De trötta barnen hängde över frukostbordet och var inte det minsta intresserade av mina frallor och sonen satsade på Lingongrova istället. Men skam den som ger sig, har man bestämt sig för att vara moderlig finns inga hinder. Kylbag med klampar packades med de nämnda äggmackorna och muffins. Nu skulle jag kunna känna mig som ”alla andra” som har med sig allt som kan behövas för en dag i svettig gympahall.

Vi kom iväg till slut och barnen kurade ihop sig med filtar och kuddar i baksätet och vi susade genom ett mörkt och ruggigt Småland. Vi kom fram i god tid och det var tur för walk-overs i mängder gjorde att sonens första match startade dryga halvtimmen före schemat. Då satte Cattas tävlingsnerver igång och det kändes som om allt stod och föll på den här matchen. Om han bara får vinna första matchen är inte dagen (helgen) förstörd och humöret kanske kan behållas på vinnarskallen. Så härligt att han gjorde det, goingen! En strålande glad vinnare skakade tass med motspelaren och siffervändaren. Dottern och jag andades ut med humöret på topp. Make och son hade lite taktiksnack medan den ömma modern petade i honom mat. Har man med sig matsäck ska den ätas!

Det här med badmintonturneringar är lite långdragna då inget händer mellan matcherna. Men vi spanade in kommande motstånd och peppade med att det här kan du greja. Visst gjorde han det, familjens hjälte. Han vann även nästa match vilket betydde slutspel och lite längre tid i gympahallen och dess hårda träbänkar. När han går och vinner även tredje matchen och därmed är i Final, vet lyckan inga gränser. Här har vi en vinnare, hur eller hur, för han kommer att åka hem med en medalj vilket som.

Dottern och jag tog en runda till Grand Samarkand och gick loss på rean på Intersport. Ska man träna ska man känna sig fin och ha bra kläder så vi fyndade friskt. Intersport ligger utanför och tiden drog iväg så vi hann inte ens in i köpcentret. Med Google maps navigerade vi oss tillbaka genom den täta trafiken och fascinerades av alla rondeller de byggt, överallt!

Då var det Finaldags och spänningen hos mig hade faktiskt lagt sig. Nu fanns det ju ingen möjlighet till missnöje för så här bra har det aldrig gått tidigare. Motståndet blev för tufft och han förlorade sitt första set med minsta möjliga marginal 19-21. Andra set likaså och då var det klart, en silvermedalj! Besvikelsen över att förlora var som bortblåst och han traskade, trött men nöjd till bilen med sin medalj runt halsen. En hel pizza med pommes åkte ner på kvällen innan han somnade som en klubbad säl med ett leende på läpparna. Modern sov inte så illa hon heller…

image

GO-mässan fick klara sig utan mig.

Av samma anledning som gjorde att Kinaresan fick ställas in, blev även GO-mässan inställd. Vilken tur att mitt behov av inspiration till träning minskats i takt med att min träning på Nikaro flyter på! Jag som dragit mig för att hoppa in i träningskläder och känt hur tungt det kommer att bli nästa gång jag ändå gör det. Nu skuttar dottern och jag med glada miner in till Nikaro och flåsar och studsar till Styrke- och konditionsträning, Tabata, Core och på torsdag väntar Kettlebells för första gången. Jag har inte ens hunnit med att gyma eftersom jag fokuserat på glädje, peppande ledare och musik för att få mig att jobba det där lite extra.

Det viktiga är inte vad du gör så länge du gör något. Det det ”något” måste dessutom vara roligt för att det ska vara hållbart. Att köpa ett träningskort i januari för att stilla decemberfrossandets dåliga samvete är inte alltid ett bra val. Det håller i januari och i bästa fall februari, sen är det slut och bortförklaringarna är fler än tillfällen du kommer iväg på träning. Hitta din grej och håll ambitionsnivån på en rimlig nivå. Sätt inte upp en målbild som är omöjlig att uppnå. Tänk att du aldrig kommer att ångra ett träningstillfälle oavsett om det blev kortare än du tänkt dig. Men hitta det DU tycker om: skidåkning, löpning, promenader, dans, simning, golf, gympa, boxning mm.

Välj något som skapar glädje för det är hälsofrämjande, att ha roligt. Börja där och se hur långt du kommer. Kanske kommer det att trigga något inom dig och plötsligt har träningstillfällena blivit både fler och mer intensiva…