Alla inlägg i kategorin Språkresa

Språkresa ur en mammas synvinkel del 3 av 3.

Hur mycket pengar går det åt då? Omöjligt att ge ett generellt svar på naturligtvis. En del la mycket pengar på mat eftersom de var hungriga jämt. Andra sparade de pengarna för att kunna handla desto mer kläder mm. I Torquay behöver alla ett busskort, det kostade ca 400 kr och användes även till att ta sig till vissa utflyktsmål. Vissa aktiviteter kostar extra och de fick de betala med kontanter. Glöm inte att kolla att kontokortet fungerar utomlands och att det är öppet för utlandsköp! Jag har hört att vissa ungdomskort har ett maxuttag i tidsintervaller. Så kolla helt enkelt upp vad som gäller för din tonårings kort. Jag fyllde på dotterns konto vartefter så att inte skulle finnas för mycket pengar på det om hon skulle tappa bort kortet.

London ja, avslutningen på hela språkresan. De åkte buss dit och hamnade på ett riktigt skruttigt vandrarhem, ”Restup London”. De låg precis intill motorvägen nära tunnelbanestationen ”Elephant and castle”. Flickor bodde på en våning och pojkar på en annan. ”Fast det var inte svårt att smita emellan”… berättade hon flinande. Här mötte de även STS-studenter som varit i Bournemouth på sin språkresa. Någon fick byta rum eftersom det var så mycket myror på rummen, dammigt och smutsigt var det och frukosten trist. Tallrikar och bestick var skitiga och brickorna luktade gammal disktrasa. I dotterns rum fanns inga myror men inplastade madrasser. ;-) Även middagen ingick och den åt de på vandrarhemmet. Det var väl inte så många som tog om (eller åt upp) kan man sammanfatta den upplevelsen. . En vuxen hade kanske tvärvägrat den här inkvarteringen, men tonåringarna konstaterade mest att det var äckligt och sen fortsatte de ha roligt med sina kompisar. De kunde välja mellan att åka London Eye, Madame Tussauds eller London Dungeon, men de fick betala det själva (18 pund). Däremot fick de tunnelbanekort men bara för två dagar, vilket innebar att söndagen fick tillbringas nära vandrarhemmet. De fick lite egentid för shopping här med men London är stort, avstånden likaså, så de hann inte spendera så mycket som de skulle ha velat.

Att kunna ha kontakt med sin tonåring känns ju viktigt. Dottern köpte ett engelskt sim-kort men det funkade inte att ringa på eller till. Däremot kunde hon sms:a på det och det var bra så hon kunde meddela t ex värdmamman när det var något, eller till andra som hade engelskt sim-kort. Wifi fanns nog hos alla värdfamiljer och på vart och vartannat café. Hon ringde några gånger på Face time och vi snapcattade varje dag. Men vi pratades alltså inte vid varje dag och då är det ju precis som det ska vara. Hon har fullt upp med sitt liv där borta. Mammahjärtat får hålla sig lite…

Bra packning: Lakan behöver man inte ta med sig, men duschhandduk ingår inte hos alla familjer. Så packa ner två handdukar, en för beachen också och släng dem efteråt för att ge plats åt shopping. Jag köpte ett litet reseapotek för ev. förkylningar och det kom väl till pass. Inte så enkelt att veta vad man ska köpa bland alla mediciner som finns i deras apotek. Adapter till England är en nödvändighet och dottern hade ett grenuttag för två laddare, så hon kunde ladda sin ”power bank” samtidigt. Present till värdfamiljen är en trevlig gest och lite svenskt godis uppskattas. Många har varit värdfamiljer i många år så ytterligare en dalahäst behövs kanske inte… ;-) Converse i all sin ära men sköna att gå långt i är de inte! Så bekväma skor är ett måste, för de är på benen hela dagarna och går mycket. England har englandsväder… Dottern packade lite för lite varma kläder och fick komplettera på plats. Så varierad garderob är bra att ha med sig.

Engelska kunskaperna då? Dottern var bra på engelska redan innan men tyckte att det var lite svårt att hitta ett flyt. Det har blivit mycket bättre och hon vågar prata. Hon tror inte att hon fått ett bättre ordförråd, men det tror jag. Det är bara att man inte tänker på det men när de hört engelska dagligen, marineras man i språket och det bara finns där, ordet man inte visste att man kunde.

Så vågar man skicka sin tonåring på egen hand? Den absolut vanligaste åldern bland dem i dotterns grupp var 00:or och 01:or, de hade alltså gått ut åttan resp. nian. Alla är ju olika och har olika personligheter. Men man kan i alla fall känna sig trygg med arrangören. Ledarna finns närvarande mest hela tiden. Ungdomarna fick telefonnummer till dem som gick att nå dygnet runt. De gjorde sitt bästa för att hjälpa till med byte av familj i de fall det blivit för tokigt. Det är lite obekvämt ibland, ingen lyxresa och det är inte som hemma. Men även den mest blyga tonåringen kan åka på egen hand för de har i princip ingen egentid där man behöver känna sig ensam. Alla, även de som åkte tillsammans med någon, var öppna och sociala och vill lära känna nya människor. Aktiviteter är uppstyrda så man behöver/kan inte ta så mycket egna initiativ. Det som kan vara svårt är om man är en person som vill vara ensam ibland. De flesta bor lite trångt och man har konstant sina språkresekompisar runt sig. Det är intensivt med sena kvällar med nästintill obligatoriska aktiviteter och tidiga mornar. Så full fräs i 180 är det som gäller under språkresan. Hem kom vår tonåring och sov i nästan ett dygn… och längtar tillbaka!

Språkresa ur en mammas synvinkel del 2.

Så det här med regler då: Klockan 23 är det hemmatid och värdfamiljerna har order om att rapportera in till ledarna om de inte sköter det. Tjejerna kom hem 10 minuter sent en kväll eftersom busstiderna inte passade med aktivitetens avslutande. De fick då förklara sig för värdmamman vad som hänt. Hon var också noga med att de inte fick åka hem ensamma utan de skulle hänga ihop. Behöver väl egentligen nästan inte nämna det, men det är nolltolerans mot alkohol! Intag av alkohol innebär hemresa, på egen bekostnad… Det var inget problem och dottern såg inga försök att fuska med det. Alla hade så roligt att ingen ville riskera att behöva åka hem. Förr eller senare kommer våra ungdomar att testa alkohol, så är det. Men det blir sådana oerhört tråkiga följder av att göra det på sin språkresa, att det inte verkade locka någon.

Första dagen får de göra ett ”placement test” för att se vilken engelskagrupp man ska vara med i efter kunskapsnivå. Men det fanns bara två grupper så det blev inte så nyanserat. De blev även indelade i aktivitetsgrupper och det var det gänget man hängde med. Den andra gruppen hade motsatta tider så de träffades bara ibland. De går i skolan på antingen för- eller eftermiddagen och då har man aktiviteter den andra tiden. Tyvärr var vädret inte med dem och det regnade massor, sämsta vädret på årtionden. Men de hade uteaktiviteter ändå så se till att de tar med sig regnkläder av något slag. Student party arrangerades ett par gånger i veckan och det var omtyckt och många ledare var alltid på plats, så inget vilt festande på egen hand här inte. Där samlas elever från alla bolagen, även om de tydligen inte pratade så mycket med de andra.

Man kunde på vissa resor välja mellan Classic (enbart svenska elever) och International då det fanns elever från bla Spanien, Italien och hela Norden. Dotterns resa fanns bara som International och de umgicks mycket även med spanjorer. Det innebar att de fick prata mer engelska än om det bara varit svenskar ,så ett plus här tycker jag. De bytte skola efter två veckor och fick då uppleva riktig engelsk skola ”Boys´ Grammar school”. Här hade eleverna skoluniform och språkresestudenterna fick gå igenom skolreglerna. Man fick inte visa bh-band eller nyckelben, ej heller för mycket av benen (inga korta kjolar) och det roligaste av allt; de fick inte titta på pojkarna för att inte distrahera dem! :-)

Explorerpass är ett tillval man gör vid bokningen men går även att köpa till på plats. Men det verkar egentligen inte vara en valfråga. Om man inte har ett sådant pass blir det väldigt ensamt, och bökigt för ledarna. Man får nämligen inte stanna kvar på orten, chilla och göra vad man vill när de andra är väg på sina utflykter. Man får spendera tiden med en ledare… Så det är enklast att köpa till det redan vid bokningen så är det klart.

Hur gör man om man har en ungdom som är petig med mat? Tja, låt oss vara ärliga, engelsk husmanskost är inte känd för omvärlden för dess gourmet-upplevelse. De flesta får en frukost bestående av mjölk och rice krispies och toast på vitt bröd med marmelad. Lunchen får de med sig i matsäcksform och den varierade inte direkt. Mackor med lite olika pålägg som marmelad, ost, skinka och tomat, en påse chips (salt och vinäger), en frukt och en dricka. Middag äts hos värdfamiljen och den kan bestå av vita bönor och toast, bara att gilla läget. Allergiker och vegetarianer kan beställa specialkost. Men att inte gilla något är inte orsak nog för att familjen ska behöva anpassa sig efter personliga önskemål. Det är personlighetsdanande att inse att matkultur skiljer sig åt bland både länder och människor. Nyttigt att lära sig att ibland får man äta sådant man inte älskar för att det är det som erbjuds. Dotterns värdmamma var grekiska och lagade därmed inte så typisk brittisk mat. Men det var sex ungdomar och två vuxna som skulle äta och de åt sig väl inte riktigt mätta jämt. Visst skulle de ha kunnat säga till men det är inte alltid så lätt kanske.

Fortsättning följer…

Språkresa ur en mammas synvinkel del 1.

Det finns massor av bloggar om språkresor och dottern (och undertecknad) läste dem alla innan hon åkte. Men jag har inte hittat någon ur vuxenperspektiv så här kommer några sådana inlägg, med kanske mest ett mammafokus.

Att släppa iväg en yster tonåring kan ju kännas lite jobbigt för en förälder. Men jag åkte själv på språkresa, med bara positiva minnen med mig. Första gången var på sommaren innan jag skulle fylla 12. Dottern valde STS då EF var så mycket dyrare utan att erbjuda så mycket mervärde. När man bokar en språkresa finns det en hel del alternativ att ta ställning till. För vår del var det England som gällde och absolut inte Malta. Är det engelska man ska träna på finns ingen anledning att åka till en badort som 15-åring med mycket festande. Men så ska ort väljas och det blev efter moget övervägande Torquay som vann. Hon var sugen på Brighton, men det ligger så nära London att det bara ingår en heldagsutflykt dit. Hon ville ha övernattning i London och tillägget ”via Paris”.

Då börjar de resan med tre dagar i Paris med lite shopping, sightseeing och ett besök på Disneyland. Besöket på nöjesparken är ett tillval man gör redan vid bokningen och det verkade som de allra flesta valt att följa med dit. Enligt dottern var det perfekt att börja med Paris då de hann lära känna varandra så bra att de var bästa vänner redan första dagen i England. Boendet i Paris var på Ibis budget, tunnelbaneavstånd från centrum och det var ok standard, men inte mer än så. Frukost och boende är det enda som ingår, alla andra kostnader som lunch, fika, middag, utflykter och tunnelbanekort tillkommer. Så räkna med att det går en hel del pengar här. Det fanns inga snabbmatsrestauranger utanför hotellet så första middagen blev på restaurang. Dag 2 spenderades på Disneyland och då fick de köpa både dyr lunch och middag där inne. De var även tvungna att lämna en deposition på 10 Euro på hotellet. Ett bra tips är att växla till sig både lite Euro och Pund och ha med sig, för kontanter behövs vid vissa tillfällen. De fick lite fri tid också, men då skulle de vara i grupper om minst sex personer. Så ledarna styrde upp det hela bra så att ingen skulle lämnas ensam. Resan mellan Paris och Torquay skedde med buss.

Väl på orten hämtades de antingen av värdfamiljen eller fick åka taxi. Dottern hamnade i en familj bestående av ett par i 60-års åldern. De hade haft språkresestudenter i 20 år och var vana. Hon fick dela rum med två tjejer som lärt känna i Paris och det blev sådana superkompisar. De bodde trångt i ett litet rum med tre sängar tätt intill. Sängar, resväskor och tre tonårstjejer var det som fick plats. I samma familj bodde även tre spanjorskor från STS. Man kan klicka i alternativet ”enda svensk” om man vill ha det, men då kan det bo elever från andra länder. Familjerna var av alla dess slag, med småbarn, ensamstående, äldre mm. Några var missnöjda och en del av dem fick byta familj lite beroende på anledningen till önskemålet. Man ska inte förvänta sig att få byta för att familjen bor långt från centrum, inte är roliga nog eller att de har jobbiga småbarn mm. Bäst att skicka med sin tonåring vetskapen om att det inte kommer att bli som hemma.

En del bodde i grannbyn Paignton och hade 40 minuters bussresa till Torquay så det ska man också ha med i beräkningen. I dotterns familj hade de ingen torktumlare och då sa värdmamman att de inte kunde torka tvätten (eftersom det regnade så mycket), alltså inget tvättande. Men istället för att tvätta i maskin och försöka hänga upp det över möbler och liknande, tvättade tjejerna själva desperata i handfatet och torkade så gott de kunde. Kan väl säga att det inte var hallondoft i kläderna hon packade upp här hemma! De sa till ledarna som skulle kontakta familjen, men inget hände. Men de löste det och köpte billiga strumpor och trosor på Primark. Andra fick sina kläder tvättade en gång i veckan, med eller utan torktumlare, och det är det vanligaste.

Fortsättning följer…

Minibreak Borås

Då har jag njutit av ännu en minibreak, i Borås den här gången. Inte ett djur har tittats på och Knalleland passerade jag på min löprunda bara av en ren slump. Jag började istället dagen ute i Gällstad och deras outlet-affärer. Scorett hade lite extra rea där man fick extra 10 % rabatt vid köp av ett par skor, 20 % vid två par och 30 % vid tre par. Jag provade vilt och blev lite knäpp, fick besinna mig och ställa tillbaka två par som jag verkligen inte behövde. Men ett par lite högklackade! sommarskor fick följa med hem. Jag har länge tittat på en Odd Molly kofta men har tyckt att de varit för dyra. På Ahman & Nielsen hittade jag en där det var 20 % rea. Men något superfynd vet jag inte om kan säga att det ändå var, för dyra är de lik förbaskat! De hade 25 % rea på alla Barbourjackor och jag blev lite sugen, men inte tillräckligt för att konkurrera med snålvattnet som rann till. Jag fikade lite istället på Fabriken där jag även fyndade ett par Palladiumkängor och ett regnställ från Didriksson som kommer att bli perfekt till alla skogspromenader som väntar… not! Jag avrundade i alla fall Gällstad med att gå in på Sportshop och här hittade jag Craft funktionströjor, tre för 198 kr, lovely!

I shoppingtagen programmerade jag GPS:en till Nelly Outlet men det var ett lågvattenmärke. Stora bord med kläder, prylar och väskor utspridda på med folk som drog och slet i dem i vild panik. Vid utpassering måste man visa upp sina kassor inkl min minimala handväska för en säkerhetsvakt. Inte ett ställe i min smak så jag gjorde en ny kursändring på GPS:en och rullade in i Borås. Gratis parkering på gatorna på söndagar och frinatt på hotell gjorde att mina inköp i Gällstad blev en förtjänst. ;-)

Bästa sätt att upptäcka en stad är till fots, promenerandes eller joggandes. Så en koll med receptionen gjorde att jag visste precis vart jag skulle, eller inte. Men det gör ju egentligen inget för man får ju se desto mer om man går/springer vilse. Jag joggade längs Viskan på ”Viskanpromanden” och jag får väl säga att namnet lovade mer än det höll. Den var inte så lång så en tur upp i Stadsparken fick det bli. Fortfarande inte så långt så jag tog ”Promenaden” norrut och hamnade alltså i Knalleland. Där kom jag joggandes i mitt nya snygga knallröda outletfynd från Craft tillsammans med shoppinglystna familjer. Hela turen tog runt en halvtimme och mitt hjärta bultade av lycka, det funkar att springa igen! Det går lättare och snabbare än det gjort på år. Jag ska aldrig sluta med järntabletter, aldrig!!!!! :-)

Mitt mål för dagen var ju upphämtandet på Landvetter av vår hemkommande språkresestudent. Men hon skulle ju inte komma förrän mitt i natten så mycket tid kvar att slå ihjäl. Det blev en burgare på hotellet. Den var riktigt god med de godaste pommes jag ätit på mycket länge, så en eloge till Scandics restaurang! Nästa drag blev en sen bio och då fanns det inte så mycket att välja på. Independence day blev till slut valet och jag säger som mormor när hon var på ”Fast and Furious” med sonen; ”Jag somnade inte i alla fall”.

Det var ju tur att jag var vaken för till slut var det dags att hämta henne. Ut till flygplatsen i mörka natten. Försenat flyg men förväntansfulla föräldrar på rad. Så kom de till slut, fullt gråtande och rödmosiga. Oj så sorgligt att säga hejdå och de hade visst gråtit i omgångar hela dagen. Nästan otröstliga försäkrade de varandra om kommande träffar. De som aldrig tidigare träffats hade blivit sådana bästisar, underbart” En tunn dotter efter tre veckors kokt ”englandsmatsdiet” kompenserades av hennes resväska som istället gått upp i vikt. Hon tog igen ätandet på hotellfrukosten morgonen efter då hon hittade allt som var stekt, bacon; korv, köttbullar och pannkakor. Mitt största mammauppdrag just nu är att göda henne.

Livstecken från en språkresa

Ja tänk så hönsigt jag uppför mig. Telefonen ligger alltid nära mig och det är en tvär konstrast mot mitt vanliga jag, då jag ivrigt inväntar en kontakt. Mitt vanliga jag vet aldrig var telefonen är när jag kommit hem. Jag tänker inte på den och det är väl rätt avslappnat? Maken irriterar sig dock ständigt på sin hustrus ofullkomlighet när det gäller kontaktbarheten, annars tror jag inte han klagar… ;-)

Men så ringde hon till slut efter en mastodontresa med buss från Paris till Torquay. Den resan tog nästan ett dygn! Bussen var försenad från början och sen gick chaufförens arbetade timmar i taket och var tvungen att vila… i åtta timmar! Dottern svepte förbi berättelsen med att säga ”Men vi stannade på ett ställe med eluttag och wifi” och därmed var problemet ur världen. Efter fem timmar kom en ny buss med ont om timmar även hos den chauffören. ”Vi fick hoppa ur och kissa bredvid bussen” berättar hon fnissande, de hann inte stanna mer organiserat. Tonåringen och hennes kompisar verkade inte så störda av det utan humöret på topp om än trötta. Tänk om det hade varit vuxna på resa! Oj, vad det hade klagats och förmodligen skrivits hit och dit med krav på kompensation.

Dottern delar värdfamilj med två andra svenska tjejer och en spanjorska. Familjen är veteraner i sammanhanget, de har haft språkresestudenter i 20 år och förstår sig på tonåringar. ”I guess this is what you´re looking for” inledde värdpappan David presentationen av huset. Vad tror ni det var? Jo husets wifi-kod såklart! Med wifi och eluttag kan man locka en tonåring till vad som helst!

Språkresa bokad!

Nu så har hon bestämt sig dottern. Destination och datum är noga utvalt utvalt och hon sticker till Torquay på Midsommarafton via Paris! Ja det låter helknäppt (Paris?) men efter att hon läst ett antal bloggar, blev hon peppad på en tredagars vistelse i den franska huvudstaden med ett besök på Disneyland. Fördelen är att de lär känna varandra redan innan de kommit fram till Torquay, plus att hon faktiskt får se lite mer av Paris än hon gjort tidigare. Jag ser de fnissande tonåringarna framför mig på Disneyland och vilket ställe kan var bättre att lära känna någon på? Isen lär ju brytas snabbt och raskt kan jag tänka mig.

De bor i utkanten av Paris på vandrarhem som tydligen inte ska vara de lyxigaste enligt bloggarna. Men det bekymrar inte en tonåring! Gemensamma badrum och toaletter samt nio bäddsrum, vem bryr sig? :-) De avslutar med en två nätters vistelse i London och där lär de bo lika spartanskt och hon bryr sig lika lite om det.

Det boendet som ändå betyder mest är ju det i värdfamiljen. STS säger att de kontrollerar varje värdfamilj under lupp, men det vet jag kan gå lite hursom ändå. Men de är inte ensamma i värdfamiljen utan de delar bostad med två andra studenter. Så blir det galet, är det inte ensamma att hantera det och det är en nyttig upplevelse. Det verkar inte vara som när jag åkte som 11-åring på språkresa. Då umgicks vi med familjen på kvällar och helger och gjorde diverse utflykter tillsammans. Nu verkar det vara skola och aktiviteter hela dagarna och man är bara hemma och äter frukost och middag där.

Hursomhelst har vi en ungdom som förbereder sin packning redan nu och den förväntansfulla glädjen är härlig att se. Jag föreslog att jag också kunde boka en resa ner dit för att kunna finnas till hands… ;-)

Det lustiga är att teamhalvan Marie åkte till Torquay via Paris på språkresa någon gång på Högstadiet. Så Linn får väl pumpa henne på detaljer.

Språkresa.

Ja nu sitter vi har, tonåringen och jag, och kollar språkresor. Jag blir så nostalgisk och tänker tillbaka på mina två språkresor i ungdomen. Det var en upplevelse som jag aldrig glömmer och har minnen och erfarenheter jag bär med mig än idag. Klart att dottern ska åka och förhoppningsvis få samma underbara upplevelse.

Visst finns det risker med de här resorna. Jag har naturligtvis läst skräckexempel på hur ledarna supit och festat tillsammans med ungdomarna, hur de får både sex- och alkoholdebut på stranden. Men med tanke på hur länge både EF och STS funnits och anordnat resor, skulle de aldrig funnits kvar om de tråkiga händelserna var en vardag. Vi har dock pratat om det och dottern inser att det inte är värt det. Om de missköter sig blir de hemskickade och vem vill bli det när man har ”the time of your life”? Hon kommer även vara tvungen att betala tillbaka kursavgiften och det kommer att ta lång tid innan månadspengen täckt den utgiften! Så då är det bättre att ha sin första fylla på hemmaplan, för det kommer att hända förr eller senare…tyvärr…

Nej, fokus på det positiva istället. Att åka iväg ensam utan föräldrar och ta ansvar är så värdefullt! Visst finns det ledare och värdfamilj som substitut för föräldrarna, men ungdomarna måste ändå ta sitt ansvar. Tider ska passas, resor till och från skolan ska planeras, studier och läxor ska skötas. De delar rum med någon och då måste man ta hänsyn till varandra. De ska umgås och visa respekt inför sin värdfamilj. Att planera och hålla en budget är något alla tonåringar behöver lära sig. Nya vänner (en del för livet) skaffas och man får hitta sin roll i en helt ny grupp. Därför tycker jag att det är bra att hon ska och vill åka ensam. Förra året ville hon inte åka utan bästisen, så hon har mognat. Hemmakompisar är bäst, absolut, men att åka tillsammans med någon gör det lite svårare att hitta andra kompisar.

Nu velas det mellan Torquay och Bournmouth där Torquay leder än så länge. Vi får se, men det går inte att vänta hur länge som helst för just nu är resan nedsatt med 3000 kr och det tåget hoppar jag gärna på.

Språkresa

Sommaren mellan årkurs 5 och 6 åkte jag och en kompis på Språkresa till Walton on the Naze. Vi bodde i en förtjusande engelsk familj som vi hade kontakt med före avresan. De bodde i ett gammalt smalt hus på fyra våningar. Min kompis och jag bodde ensamma på fjärde våningen och det knakade och lät så där som det gör i gamla hus. De hade bara ett badkar så vi förväntades bada istället för att duscha, helt ovant för oss. :-) De hade tre barn, flickor, som übersöta traskade till skolan i sina skoluniformer.

På dagarna hade vi engelskalektioner med de ledarna som mött upp oss på Arlanda och såvitt jag minns var alla andra också svenskar. Vi som inte var så vana att höra andra dialekter än sörmländska varianter, hade så svårt att förstå våra skånska kompisar att vi ibland fick prata engelska tillsammans! :-)

Efter en vecka valde min kompis att åka hem då hon aldrig trivdes, men tuffa elvaåriga Catta ville vara kvar. Så här i efterhand kan jag tänka att det inte var så tokigt för då var jag tvungen att lyfta ögonen och hitta nya kompisar. Det gjorde jag också och Lotte från Norrköping hade jag annars aldrig träffat. Vi blev så goa vänner att vi bestämde oss för att åka på Språkresa tillsammans nästa år.

Det året tog vi oss till Felixstowe och vi hamnade hos en oförglömlig dam, Gladys. Tillsammans med en annan svensk tjej, tampades vi med en mycket excentrisk dam. Hon tyckte att vi gjorde av med för mycket toalettpapper så vi tvingades köpa näsdukar och visa upp för att hon skulle sätta in nytt papper. Vi visade snällt upp våra nyinköpta stärkta tygnäsdukar och belönades med nytt toapapper. Då fick vi för första gången stifta bekantskap med engelskt smörpapper, i toapappsskepnad. Ett ark för nr 1 och två ark för nr 2 var instruktionerna. Hon lagade mat åt oss men satt själv någon annanstans och åt, så några trevliga middagar med möjlighet att konversera på engelska blev det inte. Lotte och jag fick cat walk lektioner då vi skulle gå med böcker på huvudet för att få god hållning. Den tredje tjejen ratade hon som modell av oklar anledning, så hon fick titta på istället. Antar att våra föräldrar hade diskussioner med våra ledare för att se hur situationen kunde lösas, men vi hade inget större behov då vi tre ändå bara fnissade åt det hela.

Jag stannade kvar första resan efter att min kompis åkte hem. Bodde ensam på fjärde våningen i ett knakande gammalt engelskt spökhus med tinnar och torn. Jag stannade kvar även nästa resa fast vi inte fick den värdfamilj vi skulle ha. Jag var 11 år första resan och då är man inte så kartig, men jag lärde mig så mycket av dessa upplevelser! Sammanfattningsvis var det en oerhört värdefull erfarenhet. Jag lärde mig massor av engelska och lärde mig att ta hand om mig själv… nästan…;-) Men jag lärde mig att man är tuffare än man tror. Att min kompis åkte hem är inte EF:s fel och den misslyckade placeringen berodde på att resan orten vi valt i första hand blev inställd pga för få anmälda. Då fick de snabbt hitta en ny familj till oss och det blev tyvärr helfel. Ingen skugga över dem dock för de tog det väldigt allvarligt och hade fixat ny familj om vi velat. De hade många samtal med oss, men vi tyckte att det var så galet roligt med hennes idéer att vi inte brydde oss.

Dottern har inte varit så intresserad men när jag skaffade en katalog och visade henne, tändes ett intresserat ljus. En kompis i hennes klass har varit iväg i tre veckor i Hastings nu i sommar. Hon kan kanske inspirera dottern än mer, för det är en oerhörd upplevelse och man lär sig så mycket. Det är ett minne för livet jag gärna vill att hon får med sig!