Alla inlägg i kategorin Campingplatser

Husbilsresa Lofoten del 3

Ny dag, nya möjligheter! Den här dagen var planen att besöka Henningsvaer som ligger vid en av de mest kringelkrokiga och smala vägar jag sett. Det fanns fullt av mötesplatser så att bilar kunde släppa förbi varandra för två bilar i en bredd, en omöjlighet! Men utsikten var ljuvlig och upplevelsen häftig. Väl framme finns det en parkering till vänster precis när man kommit fram. Här trängs alla bilar och husbilar och det är inte helt lätt att hitta en plats då många vill besöka den lilla fiskebyn.
image

Vi hade ju med oss en hungrig tonåring så det första vi fick göra var att leta reda på en restaurang och graden av hunger drev oss in på första bästa ställe vi passerade. Det var klätterklubbens ställe och en nostalgitripp för maken som varit här och klättrat för 25 år sedan! Än större nostalgi när han sprang på ägarinnan som ägde stället redan då. Det visade sig inte vara ett dåligt val av restaurang och makens och min räksmörgås slank ner lika lätt som sonens burgare. Det var inte alls otäckt att sitta vid vattnet och blicka upp över bergen.
image
image

Efter maten tog vi en liten promenad i byn och det fanns lite restauranger, små hotell, caféer och pittoreska affärer. Maken var sugen på en kajaktur som son och hustru ställde sig mer tveksamma till då vädret såg opålitligt ut och Yr utlovade regn. Det tog inte så lång tid förrän regnet stod som spö i backen och det verkade inte vilja minska. Vi gav upp tanken på paddling och styrde husbil till Lyngvaer camping istället. Det är en långsmal camping med gott om plats, men med ytterst få toaletter. Vår närmaste servicebyggnad innehöll två gemensamma toaletter och två gemensamma duschar. Sen fanns det en likadan byggnad till men med tanke på storleken på campingen är inte det ett imponerande antal precis. Duscharna var heller inte superfräscha och de var små med ett pytteutrymme att hänga sina kläder på. Här var det 10 kr för en femminutersdusch som gällde så man kunde ta det lite mer lugnt. Wifi ingår inte och man får betala 20 kr/enhet man vill använda. Det räckte ner till vår husbil om man låg där uppe och hade fönstret uppe. Sonen var mao nöjd…
image
image
image
image

Nästa morgon åkte vi till Lofotens akvarium för vi tänkte att sonen skulle uppskatta det. Till vår stora glädje gjorde han faktiskt det och uttrarna blev hans stora favorit. Håller med om att de är rasande söta med sina långa morrhår. Men vi vuxna fascinerades också av informationen om laxodlingarna och de fula fiskar som simmar runt i havet utanför. De får definitivt inte pris för sin skönhet!
image

Dagen avslutades inne i Svolvaer som är huvudstaden på Lofoten och därmed större med ett likaså större utbud av det mesta. Runt kajen trängdes olika firmor som erbjöd fiske- snorkel- och dykturer. Sonen blev sugen på att testa att dyka så vips hade make och son bokat upp sig på ett ”prova på dyk” till morgondagen. Vi insåg snabbt att tidig morgon på dykcentret innebar att vi borde bo inne i Svolvaer och vi hittade en bra ställplats med fräscha toaletter, duschar och el. Här har man full koll på inloppet där Hurtigruten lägger till.
image

svolvaer är en mysig by med röda hus vid vattnet.
image
image
image

Mätta och belåtna lämnade vi restaurangen för ett besök på krigsminnesmuséet. Här blev maken kvar läänge medan son och mor nöjde sig med ett lagom långt besök innan vi återvände till husbilen. Ägaren är en entusiast som samlat på sig alla dessa otroliga föremål inkl en tavla målad av Hitler.
image
image
image
image
Synd att han inte blev antagen till konstskolan för hur hade historien sett ut då..?

Husbilsresa Lofoten del 2.

I arla morgonstund klev familjen upp för att njuta av soluppgången… Eller nä, finn två fel! Familjen Svärd kliver aldrig upp i någon morgonstund och soluppgång, nej det finns ju inte. Solen den snurrar som en långsam roulettkula runt horisonten och försvinner aldrig. Märkligt det här med midnattssol! Norr om 72:a breddgraden har de dessutom polarnatt, dvs att solen ALDRIG går upp överhuvudtaget delar av vintern. Söder om den breddgraden blir det som ett skymningsljus då solen ligger så nära horisonten.
image
image
Såhär blir väderraporterna, sol dygnet runt.

Upp kom vi i alla fall till slut och nu var det dags att passera Riksgränsen (orten) och gränsen mot Norge. Det är en odramatisk passering där den största skillnaden är att de vita vägmarkeringarna övergår till gula istället. Alla höjdmeter vi plockat på vägen förlorades i en evig ström av nedförsbackar med imponerande lutningar. Snart var vi på havsnivån och landskap med vatten, gröna berg med snötäckta toppar omgav oss överallt. Sonen tyckte att allt sådant var överskattat och drog ner gardinen vid sin sittplats, solen skymde skärmen på ipaden.

Dagens etapp blev ganska lång och vi tog oss så långt norrut man kan komma på Lofoten, Andenes. Här var planen att vi skulle på valsafari och fiffigt nog var vår camping samma företag som de som körde valsafari så receptionisten boka in oss på en tur. Kvällen var magisk med en tydlig midnattssol och maken och jag satt i solstolar vid vattnet med lite vin, varsin bok och njöt. Sonen? Han satt i det gemensamma matrummet där det fanns både eluttag och wifi. Var och en gör det man är bäst på.
image
image
image

Nästa morgon åkte vi in till Andenes för att starta valsafarin med ett guidat besök på valmuséet. Vi fick en så engagerad och mysig guide som så tydligt älskade valar, en lisa för själen att lyssna på. Efter guidningen tog vi oss ut till hamnen och bordade vårt fartyg som under ca en timmes tid tuffade ut mot Djuphavet, 1000 meters djup. Vi hade tre guider med oss och de guidade på svenska, engelska, tyska och italienska. Samtliga guider som följer med ut på de här turerna är marinbiologer så här pratar vi kompetens. Kaptenen var en van valspanare och snart hade vi den första kaskelotten i sikte. De är uppe i sju- tio minuter och andas vid ytan innan de dyker ner i havet för att stanna där i sisådär två timmar. Snacka om att kunna hålla andan länge! Totalt sett såg vi tre kaskelotter, tre delfiner och massor av sjöfåglar inkl. lunnefåglar som är så söta så man dör! De har valgaranti så om man har oturen att de lyser med sin frånvaro, får man följa med på en ny tur alt. får pengarna tillbaka. Sonen var väl återigen inte så imponerad och satt inomhus! med sin telefon tills vi jagade ut honom när valarna dök upp. Med museibesöket inräknat, tar turen ca sex timmar beroende på hur långt ut valarna är. I Andenes ligger Djuphavet nära så det är därför det fungerar så bra att ha valsafari här uppe.
image
image
image

Efter safarin hoppade vi in i husbilen och vände söderut mot Svolvaer. De otroliga vyerna skymdes något av de många molnen och regnet som strilade ner, men det gick ändå inte att missa skönheten. Färgen på vattnet som är turkost påminner mer om Söderhavet än Norge! De mäktiga bergen, snön, kontrasterna, otroligt vackert!
image
image
image

Klockan drog iväg men vi fortsatte tills vi nästan kommit fram till Svolvaer och checkade in på Hammerstad camping som är den campingplats som ligger närmast Svolvaer. Den var väl inte superimponerande, fri placering så det rådde ett allmänt kaos när husbilar svängde in och försökte parkera varhelst det gick… eller inte… Två toaletter för damer och två för herrar, en dusch för vardera kön kändes snålt. Framförallt när vi skulle duscha nästa morgon och man snällt fick stå i kö. Fem kronor, tre minuter är dock personlighetsdanande och nyttigt för medföljande tonåringar. Men här hänger vi inte läpp! Fram med grillen, lite gott vin, berg och utsikt över vattnet och bergen, vem behöver mer än så?
Ebb och flod visar sig tydligt då de två första fotona nedan visar samma vy taget med ett par timmar emellan.
image
image
image
image
image

Husbilsresa Lofoten

Packningen klar att son och mor redo att bege sig norrut. Mycket av det vi kunde behöva var redan medskickad med husbilen men, som alltid, blev det en massa mer ”bra att ha saker” som fick packas ner.

En natt i Stockholm inledde resan då vi bodde på Scandic Continental. Det är ett lite nostalgiskt hotell för mig då det var det första hotellet Marie och jag bodde på vid vårt första lopp. Det hotellet revs och det nya Continental står på samma plats. Smidigt incheckningssystem då man checkade in på nätet, valde rum och fick ett sms när rummet var klart. En kod skickades med som användes i automaten i receptionen för att få ut nyckelkorten. Likaså sker utcheckning via nätet och inte en kontakt med någon personal sker. Smidigt men lite sorgligt kan jag tycka då mänskligheten hela tiden rationaliserar bort sig själv…
image
Foto taget genom fönstret på vårt rum. Akvarium i hotellrumsform.

Vi åt middag på Koh Panghan på Nybrogatan och det var en ny upplevelse för mig då jag bara varit på den på Söder. Samma miljö med otroligt kitschig inredning med bjärta färger och kulörta lampor, djur, växter och ett artificiellt åskväder en gång i timmen. Medföljande fjortonåring var kanske inte så imponerad som mor hade hoppats på men maten var god tyckte vi båda.
image
image
image

Nästa morgon bar det av ut till Arlanda och det fick bli med Arlanda Express då sonen åkte gratis där men inte på Flygbussarna. Prisskillnaden blev då marginell att det kändes som en hanterlig lyx. Jag har inte flugit inrikes på många år och jag blev lätt förvånad när säkerhetskontrollen var identisk med om man reser utrikes. Så var det inte ”på min tid” när jag jobbade på flygbolag! Men Norwegian tog oss på utsatt tid upp till Kiruna där maken väntade på oss. Nu skulle äventyret i norr starta!

Jag hade bokat in oss första natten i Kiruna så vi fick kolla in stan lite i lugn och ro, proviantera och sova en natt innan det inbokade gruvbesöket stod på schemat. Camp Ripan ligger väldigt centralt med kanske 10 minuters promenadväg till centrum. De har ett poolområde som kostar 50 kr i inträde och det var det inte värt berättade sonen. Poolerna var grunda, vattenrutschbanan obekväm och hård, helt enkelt inte så roligt.

Kort bussresa till och ner i gruvan och där fick vi en rundtur och en inblick i hur gruvan fungerar och hur det är att jobba där. Det var superintressant tyckte vi vuxna och helt klart värt ett besök. Men det är ett måste att boka innan.
image
image

Det är rent galet att man faktiskt ska flytta en hel stad pga sättningar i marken, en hel stad! Om åtta år ska det vara klart och då kommer hela den tidigare citykärnan förvandlas till ett parkliknande industriområde.
image
Kiruna kyrka som ska flyttas i ett enda stycke!
image
image
Man vet att man är i Norrland när det säljs renblod och storpack av surströmming!

Med kylskåpet (utan ovanstående) fyllt styrde vi nu kosan rätt västerut och jag såg fram emot alla renar som skulle spatsera överallt. Känner mig lite lurad att vi bara fick se EN enda maläten ren… Men till slut var vi framme i Abisko och här klev vi av för att titta och fota Lapporten, så exotiskt!
image

Vi ville köra lite längre så färden fortsatte tills vi såg en härlig plats intill ett vattendrag där vi och en några andra likatänkande husbilsägare spenderade en härlig kväll och natt. Far och son prövade fiskelyckan, grillen tändes och lite vin på det så kände vi oss nöjda med starten på resan.
image
image

Gullspång på dig!

När Marie och jag åkte upp till Mora för första gången för premiärlopp på skidor (Tjejvasan), passerade vi orten Gullspång. Det är en oansenlig liten ort någonstans vid Vänern. Här skulle vi proviantera inför det helt okända äventyr som väntade på oss. Vi skulle bo hos ”Lotta i Ladan” en hårfrisörsalong ute på Sollerön. Det här med att boka boende inför loppen under Vasaloppsveckan bör göras tidigt!! Om man inte gör det, ja då går det som för oss: man får bo i en frisörsalong… :-) den visade sig dock vara jättemysig med badrum, kök/allrum och sovloft. Janne och alla hans kontakter kom väl till pass.

marieiladan
Marie i Ladan.

tjejvasastart
Glada och ovetande om vad som väntade på väg till start.

Men då har vi kommit från ämnet Gullspång. När vi närmade oss orten svängde vi oplanerat in för att det såg ut att finnas en mataffär. Mycket riktigt, en ICA dök upp och vi parkerade bilen. När vi kliver ut och går på parkeringen och in i affären blir vi varma i själen. Alla hälsar på oss som om vi vore kära vänner! Vi handlade allt vi behövde och fick låna personalens toalett. Sedan dess använder vi oss av uttrycket Gullspång om allt som är riktigt positivt. Det var som om invånarna gått kurs i marknadsföring av sin ort. Åk dit om ni har möjlighet… eller nu överdriver jag lite kanske. Men om ni passerar och behöver handla, sväng in vetja!

När vi var ute med husbilen på väg till Sälen från Trondheim, behövde vi stanna och sova en natt. Ingen plan fanns riktigt utan vi körde på och tänkte att vi stannar när vi ser något bra. Gissa om valet var klart när vi kom till den här campingen :-)

gullvag

Gullvågs camping var en liten förtjusande sådan. Familjär stämning, som hemma hos goda vänner. Studsmattor, utlån av cyklar för barnen. En älv lockade till fiske även om jag inte tror att någon fick napp. Kan ju inte gå fel med att sånt namn! Så Gullspång på dig!

Ställplats Sjölyst Marina Oslo

Första anhalten i Norge med husbilen. Barnen var lite besvikna över att gränspassagen var så odramatisk. Den enda skillnaden de märkte var att vägmarkeringarna ändrat färg från vitt till gult. Nu var det i alla fall den norska huvudstaden som väntade och vi ville bo hyfsat citynära för att kunna ”göra” Oslo på ett smidigt sätt. Lite googlande ledde oss till Sjölyst Marina. Ett tjusigt namn som förpliktigar… Tjusigt är dock inte det första ord jag skulle välja för att beskriva den här ställplatsen.

Ställplatsen ligger fint med vattnet på ena sidan och ett naturområde med promenad- och löpstigar på den andra. Men själva området saknar all form av charm, en asfalterad plan där tre rader av husbilar trängs. Raden närmast vattnet är mest populär men då ingår även de tvåfotade grannarna pmed fjädrar och näbbar. Toaletterna och duscharna är något att undvika! Det fanns kodlås för att inte vem som helst skulle kunna ta sig in men läskigare och skitigare ställe får man leta efter! Använd husbilens toa och dusch!
image

Praktisk info: Mellan kl 23-07 Är det stängt med bom så du kan inte köra ut eller in då. Det går inte att boka plats men själva säger de att de hittills aldrig behövt neka någon inträde. Du betalar genom parkeringsautomaten innan du kör in över den lilla träbron, 200 nok/dygn.

Det var lätt att ta sig med buss in till stan, tar ca sju minuter. Men man kan inte betala kontant utan det behövs ett resekort. Vår chaufför var dock så snäll att han släppte på oss så vi kunde åka in till stan och köpa ett kort.

Om man skulle ledsna på husbilslivet ligger det ett Scandichotell nästan granne med ställplatsen. Här finns också lite restauranger, butiker och caféer.

Trots värmen var det utflyktdags och värmen gjorde oss lite fundersamma när det gällde klädval. Vi skulle nämligen upp på Holmenkollen som ligger högt och därmed kyligare. Vi tog oss i alla fall med buss till tågstationen för att därifrån åka en tunnelbana, som snabbt förvandlades till en spårvagn som slingrade sig högt upp på berget. Läcker utsikt på vägen upp och utsikten uppe på toppen fantastisk. När man kliver av vid stationen får man vara beredd på att man har en bra bit kvar att gå… uppför. Väl uppe kan man välja att ta sig upp i hopptornet och därifrån åka zipline ned till nedslagsplatsen. Eller som vi, bara titta på… Vi passade istället på att äta lunch på hotellet innan vi åkte ner till city igen.

I Oslo var det varmt och sköna citybor löste det genom att packa ner barn, simpuffar och badkläder och ta sig ett dopp i fontänerna! Våra barn skalade snabbt av sig skor och strumpor och hoppade fascinerade i de med. ”Det här hade vi aldrig fått göra i Sverige!”

image

Vi stannade till vid minnesplatsen för Utöjamassakern.

Vi letade efter en saluhall för att köpa med oss goa skaldjur att mumsa på i husbilen, men lyckades inte. Det blev en tur ner mot vattnet och Akers brygge som ligger bakom Nobels fredssenter. Här fanns ett härligt folkliv och restauranger på rad. Snacka om lyx att äta på restaurang!

Sammanfattningsvis var ställplatsen ett helt ok alternativ för en eller två nätter. Vill man ha mer mys ska man välja en campingplats istället.

Geiranger camping

image
image

Vi kom inramlandes till campingen ganska sent på dagen så det fanns inga platser med el kvar. Finns ju inte så mycket välja på i den lilla byn så bara att gilla läget. Dottern (vår älskade nyblivna tonåring) som surat halva resan över utelivet Wifi, höll dock på att bryta ihop då hon insåg att det ingick två timmars fri surf. Men vi hade ingen el att ladda den urladdade luren med så desperat gav hon sig iväg till receptionen och hittade till slut ett uttag i tvättstugan. Ordningen återställd och hon kunde återgå till att vara uppkopplad.

Campingen verkade styras av en, inte alltför, intresserad norsk dam. Hon satt utanför receptionen och tyckte att den unga tjejen bakom disken kunde få klara sig själv trots långa köer.

Kod in till duschar och toaletter (bara två toaletter! Och tre duschar) men det var rent och fräscht.

I receptionen kan man handla lite frallor och dylikt men det finns än välsorterad affär 100 m bort mot byn, helt klart värt att gå några extra meter!

Efter en natt bytte vi plats till elplats precis vid vattnet. Våra grannar var ett norskt par som varit där en vecka för att de älskade att spana på kryssningsfartygen som kom och gick hela dagarna. De hade massor av tidtabeller så de kunde följa alla rutter, fascinerande!