Alla inlägg i kategorin Göteborg

En annorlunda helg i Göteborg

För ett par helger sedan gick jag helt utanför mina normala ramar och gjorde något nytt. Jag föreläste för ett 30-tal unga läkare som är intresserade av jobb inom försvarsmakten. Då kan man ju fråga sig både hur jag ens blev tillfrågad och vad jag hade att bidra med. Men med en make som jobbar för den firman och varit ute på utlandstjänstgöring som läkare, ansågs jag ytterst kompetent att bidra med ett anhörigperspektiv.

En liten utflykt till Göteborg med resa och boende betalt kändes som ett toppalternativ och jag tog gladeligen tåget till Götet och mötte upp maken där. Vi hade bokats in på hotell Royal, Göteborgs äldsta hotell som ligger väldigt centralt nära Nordstan. Det är ett supermysigt hotell som jag aldrig hade hört talas om och det hade verkligen en bevarad gammal charm med sneda och vinda golv, snirkliga detaljer och allmänt lite småmurriga färger. Tyvärr hann vi aldrig med frukosten, något som jag alltid tycker är roligt med hotell. Tidig morgon för avfärd mot mål jag återkommer till, gjorde att den inte hanns med.
57D5BDD3-5547-4946-8725-B7FBACADA291
0A9042EB-0B65-4B63-A725-6F97F9B98FE7

Men vi hann med en tur på sta´n innan vi skulle åka ut mot regementet för att föreläsa. Vi åt lunch och tog ett bubblande glas på Champagnebaren på Kyrkogatan 13, shoppade lite och passade på att ta en liten siesta på rummet. Sen bar det av i taxi ut mot regementet som låg i Långedrag. Vi fick passera vakten och det kändes nästan som att komma in på amerikanska ambassaden. Fast bara nästan för inget slår den amerikanska inpasseringen med den bistraste av all bister säkerhetspersonal! Inne på regementsområdet spankulerade det omkring rådjur som alltså tagit sig in på naturlig väg och som tillåts att frodas vidare bland kamouflagfärgade killar och tjejer. Janne visade runt där han hänger när han är i Göteborg för försvarets räkning. Det är stort och jag hade velat fota både utsikt och rådjur men det vågade jag inte, för vem vet vad som är hemligt och inte får förevigas och spridas till allmänheten.

Föreläsningen gick bra och de unga läkarna var jätteintresserade och hade massor av frågor till oss båda. Maken hade ett bildspel med spännande inblickar från en annorlunda verklighet i både Afghanistan och Mali. Jag kände väl inte att mitt hemmaliv i bilder hade bidragit med så mycket, så de fick nöja sig med mina ord. Efter dryga två timmar var vi tvungna att avrunda då kvällen inte var slut och vi hade bord bokat för middag. Vi fick lyxig skjuts ända till dörren av en kvinna från försvarsmakten och vi kunde glida in på klockslaget på SK Mat och människor.

Jag hade varit där innan med bästa team Gladfleece och vi var så nöjda efter det besöket. Alltid en liten chansning att gå tillbaka då risken är att de inte når upp till de höga förväntningarna. 2019 års tävling i ”Årets kock” var gynnsam för restaurangen då deras kock Martin Moses kammade hem segern. Jag blev lite starstruck när jag såg honom sleva runt i grytorna och lägga upp de perfekta kreationerna som landade på vårt bord. Trots att vi endast lyckades få bord till sen sittning 20:30 passade vi på att njuta ordentligt av en åttarätters middag som var fantastiskt lika god att äta som att se på. Extremt mätta och lite lulliga efter det matchande vinpaketet tog vi en taxi tillbaka till hotellet och rundade av dagen med lite ”När lammen tystnar” innan vi slocknade nöjda och glada.

Men helgen var inte över och nästa morgon stod en taxi och väntade på oss 07:30 och tack och lov hade vi knappt smält maten från kvällen innan för frukosten öppnade lagom tills vi rullade därifrån. Nu skulle vi få en möjlighet att besöka den militära ön Känsö tillsammans med det glada läkargänget. En rolig guidad tur bland lera, berg och snår på den gamla karantän-ön är inte alla förunnade, så det var bara att bortse från att mina vita gymnastikskor inte var lika lämpade som de militärkängor som resten av gänget bar. Ön är ett militärt skyddsobjekt och civila får inte landstiga här utan särskilt tillstånd. Karantänsanläggningen anlades på 1800-talet för att förhindra smittsamma sjukdomar från personer på handelsskepp från hela världen på väg till Göteborg. Båtarna och dess besättning fick ligga i karantän och lasten renas från smittor. Byggnaderna från den tiden finns kvar och är idag statliga byggnadsminnen och förvaltas av Fortifikationsverket. Spännande tur men det mest spännande blev resan tillbaka till regementet då jag fick äran att sitta i styrhytten på en stridbåt 90! Med lite skräckblandad förtjusning tog sig tant kravlande upp i sätet och kände sig nöjd att styrmannen slapp putta upp mig. Mitt stora leende när jag kravlat mig ner igen och mötte maken sa nog allt… En annorlunda och härlig helg var över och det återstod bara att sätta sig på tåget tillbaka till verkligheten.
trim.936901D8-EB1D-4CE0-80FE-EBC36086EC1A
0BDBB690-F72C-47B6-A506-53300D491D22

Göteborg Colour obstacle rush

I helgen var Malin och jag med våra 16-åriga döttrar i Göteborg för att springa ”Colour obstacle rush”. Eller om vi ska vara petiga var det bara tjejerna som skulle springa. Malin och jag kände oss fullt tillfreds med att bara titta på när frivilliga skulle ta sig runt en hinderbana där de blir färgbesprutade. Vi hade en innerlig tro att loppet skulle gå av stapeln någonstans inne i centrala Göteborg, men tji fick vi! Göteborg Galopp var det som gällde och vi var tvungna att ta bil för att ta oss ut dit.

Bilkörning och jag i Göteborg är inget tight par men till min stora lättnad sa Malin att hon kunde köra. Jag gjorde min del och kollade upp vägbeskrivningen och trodde att den skulle hjälpa… Men allvarligt talat, när man kör genom Göteborgs förbifarter med alla ”mot” kan man inte tro att det inte är Sveriges största stad. Vägar och avfarter i avancerade knutar skulle passeras för att landa norrut intill Säve flygplats. Vägbeskrivningen stämde klockrent ända tills vi kom upp ur Tingstadstunneln, sen var vi bortkollrade. Tur att det finns med modern teknik än Cattas nerklottrade analoga vägbeskrivning!

Vid galoppbanan galopperade endast islandshästar omkring, eller de töltade nog mest. Men bland de tvåbenta löparna varken travades eller töltades det. De gled omkring i sakta mak och var i och för sig väldigt glada, utspökade i mini-tyllkjolar och färgmatchande bandanas. Det var inte samma syn som när man kommer till andra lopp där hurtiga, långbenta löpare rushar och värmer upp överallt. Vi spanade över området för att bli kloka på var starten var och där såg vi det. En raksträcka med en blå båge dit många människor vandrade i sakta mak. Lite fnissiga konstaterade vi dock snabbt att det var mitt i banan och de vandrande massorna var tävlande som gick, på ett fem kilometers lopp!

Nåväl, tonåringarna fick strikta order av deras bossande mammor att här skulle inte vandras. Löplopp springer man så ingen tid under 40 minuter är ok. Vi visste att det skulle bli lite köande till hindrena så lite extra marginal fick de ju faktiskt! Till slut var de iväg och färgglada tjejer kom tillbaka under 40 minuter så vi utgår från att de faktiskt sprang. Kläder byttes på parkeringen och lades i sopsäckar och bilen rullade till Göteborg och vandrarhemmet.
image
image
image
image
image
image
image

Spoton hostel precis intill Lisebergs södra entré var målet och vi hade inga problem att hitta dit. Bekymret var parkering då den stora parkeringen utanför var precis knökfull. Vi fick checka in oss på vandrarhemmet och dumpa tjejerna där så de kunde duscha och ge sig ut på sin efterlängtade shoppingrunda. Malin och jag fortsatte jakten och blev tårögt glada när vi efter lång tid hittade en liten parkeringsplats på andra sidan Liseberg. Vårt rum var superbra med en våningssäng och en dubbelsäng samt badrum. Rummet var stort, fräscht och trots fönster mot Mölndalsvägen stördes vi inte av trafiken. Vi hade bokat ett Deluxerum men det finns även rum med gemensam toalett och dusch.

Efter en dusch var vi redo att ta ett glas vin och hamnade på Heaven 23 högst uppe i ett av tornen på Gothia Towers. Vi hade tur och fick ett bord precis vid fönstret med stålande utsikt denna ljuva kväll med solen som gjorde sitt för att glädja oss.
image

Hungriga mötte vi upp de nyshoppade damerna för att gå till kvällens restaurang, La Sultana. Det visade sig vara en riktig pärla, som att äta hemma hos någon. Lokalen är liten och mysig, personalen fantastisk och pizzorna bland de godaste jag ätit. Supernöjda kunde vi gå en kort promenad tillbaka till vandrarhemmet för att slockna helt ovaggade innan kl 23. En riktig gladhelg och vi försökte bearbeta tjejerna att sprina något mer lopp, typ Tjejmilen med oss. Mycket sval respons med orden ”Nä, det är så tråkigt att bara springa”…

Göteborg.

Jag måste säga att jag är imponerad över våra tjejer som planerat, köat och fixat för att få de allra bästa platserna på Håkan! De har helt på egen hand planerat inköp och packning, åkt till Göteborg där de mötte upp papporna på campingen. Sen satt de hela natten från 23:30 uppe på Bergakungens tak i sina ”brassestolar” inlindade i filtar med mössa, vantar, raggisar och vinterjacka. Natten var torr men kall och de var blöta från början pga ett hällregn när de kom till Göteborg. Någon timmes sömn senare var det dags att lämna taket för att fortsätta köandet på markplan utanför Ullevi. Organiserat system där de fått könummer 63. Med jämna mellanrum var det upprop och då var man tvungen att vara där annars förlorade man sin plats i kön. Till slut, efter många timmar, fick de tåga in på Ullevi och genom att vara bland de 200 första fick de en egen inhägnad precis vid scenen och slapp trängas med resten av alla som hade ståplatser.

Trötta och hungriga tonåringar möttes upp av papporna som tog dem till restaurang för att de behövde mat (och inte bara godis). Livsgnistan återvände något efter det och efter lite sömn var de redo för shopping och Liseberg. Någon större tur med vädret hade de inte den dagen och Liseberg i ösregn var ingen höjdare. Men upplevelsen var en höjdare och ett minne för livet!

Nu på lördag är det Göteborg som gäller och den här gången är det mammorna som ska ta med tonåringarna till ”Colour obstacle Rush”. Att springa genom hinder med färg som sprutas på och av medlöpare är inte riktigt mammornas melodi så vi nöjer oss med att titta på. Lite shopping och cityhäng innan vi ska äta middag på en ”italienare” och övernattning på Spoton vandrarhem. En gladhelg på G.

Min första halvmara, Göteborgsvarvet.

Då var en milstolpe till avbockad, en halvmara-21 kilometer (+97 meter). Distansen har jag avklarat vid lopp två gånger, New York Marathon och Lidingöloppet 30K. Ett par gånger som träningsrunda men aldrig annars så långt! Och ja, det är långt och det känns i benen och det känns i huvudet som säger åt dig att stanna när nästa uppförsbacke kommer. Men det är roligt, fantastiskt roligt!!

Den här gången var det maken och jag som hade en härlig helg tillsammans. Vi åt gott kvällen innan, med det traditionella glaset vin till. Vi åkte gemensamt ut till Slottskogsvallen då våra starttider bara skiljde 40 minuter emellan. Ett ganska organiserat kaos på Korsvägen där värdar från lokaltrafiken styrde upp alla ystra virrande löpare till rätt spårvagn. Väl framme kände jag ett oerhört lugn och tog fram min medhavda bok och läste den i skuggan medan maken socialiserade med känt folk. Han stack iväg till sin startgrupp och jag satt där lite ensam och saknade min teamhalva Marie!

Efter en obligatorisk runda till bajamajorna var jag på plats i mitt startled och vandrade i sakta mak fram mot startlinjen. Snabbare än snabbt gick startskottet och den böljande massan var iväg. Det kändes bra trots en något högre puls än vanligt, värmen? Men det var en konstig känsla att springa ett lopp där banan är okänd. Jag har ju ett kontrollbehov som heter duga och vill gärna veta var backarna är och när nästa vätskestation kommer. Nu var det bara att hänga med massan och första vattenstationen dök upp efter 1.6 km och jag började dricka redan där. Det tror jag var ett klokt beslut för även om temperaturen sjunkit, hade det varit riktigt varmt innan när vi satt och väntade på start och det var fortsatt inte kallt ute precis. Vatten och sportdryck slank ner där tillfälle bjöds och jag drack det gåendes. Bro nr 2 var betydligt brantare än den första så även där promenerade jag. Men det var faktiskt de enda gångerna jag behövde gå, i övrigt malde jag på i ett ganska stadigt behagligt tempo. Mina nya gladskor blev snabbt nedsolkade av allt grått pappersmos som låg på marken efter alla vattenmuggar, så de gjorde mig inte så glad längre. Vattenduschar var strategiskt utplacerade på flera ställen och jag sprang glatt genom de alla för att sänka temperaturen i kroppen. Problemet var dock att skorna blev blöta och när det var dryga fem kilometer kvar kände jag skavet på ena trampdynan. Avenyns jobbiga uppförslut hade många pratat om och jag fasade lite, men det var faktiskt inga problem. De sista 100 metrarna gick det mer uppför och det var lite jobbigt men då bjöds det både på vatten och blöt svamp som var ljuvlig att hälla över huvudet och runt nacken. Fyra av 21 kilometer återstod och även här gick det mycket uppför men inga branta stigningar så det gick bra det med. Med 300 meter kvar till mål kom en liten knix som var lite brantare och den var inte rolig men så vips var man nästan framme och där stod älsklingen och ropade uppmuntrande, underbart! En spurt fanns kvar i benen och jag kom in under 2.20 som var en tid jag lite försiktigt hade som måltid. Med tanke på mina känningar lite här och var visste jag att jag skulle behöva gå i backar och då blir en genomsnittstid på 6.30 som ganska behaglig.Trötta, stapplande men stolta vandrade vi alla vidare på vallen för att ta emot medalj, lämna tillbaka tidtagningschipet och få en välförtjänt banan och kexchoklad.

Nu kommer jag till kärnpunkten i mitt inlägg. Starta i lopp om du tycker att det är roligt och strunta i tid och prestation! Jag älskar resan till loppet, hämtandet av nummerlappar, mässan, förberedelserna med att fästa chip och nummerlapp, färden till startplatsen, starten med alla förväntansfulla människor, speakerrösten, loppet och naturligtvis känslan vid målgång då medaljen hängs runt halsen. Ja, jag älskar helt enkelt allt runtomkring och vill inte ge upp det för att jag inte kommer att vinna eller ”persa”. Man blir klokare med åren och min tidigare loppångest har seglat ut genom fönstret och rädslan att komma sist har hittills inte infriats. Det är mycket fokus på tiden och det är lite synd för det borde vara ett större fokus på upplevelsen.

image
Radiointervju

image
image
I startledet

image
image
Glad på upploppet.

image

Göteborgsvarvet

Nu är det bara dryga veckan kvar till Göteborgsvarvet, detta lopp jag varit anmäld till två gånger tidigare. Båda de gångerna var jag skadad och tvungen att avstå, tredje gången gillt? Klart att kroppen är lite skruttig även nu, klart… tant är ju snart… tant… Nu är det trockantor major och jag vet inte just nu vad det heter på ren svenska, utsida höft kanske… samt baksida lår som spökar. Men häromdagen sprang jag knappa milen med glada miner och kände egentligen inte av något i tantkroppen och det kändes mentalt skönt i alla fall. Har inte avklarat några långpass, längsta blev 12 km, men jag vågar mig inte på det. Risken är bara att jag får ont och måste starta loppet med smärtor.

Nästa lördag ska jag stå på startlinjen taggad som få och ta mig runt om jag så ska dra mig runt med tänderna! Alla säger att det är det roligaste loppet med peppande människor och musik överallt. Tur att jag startar i startled 12 och inte sist i typ 21 för då vet jag inte om jag hade hunnit runt innan repet dras. Dessutom vore det ju kul att hinna tillbaka till hotellet och duscha innan den välförtjänta middagen.

Boendet hade jag bokat för länge sedan, STS vandrarhem intill Nordstan. De kan ta betalt under den helgen får man säga! 4000 kr för två nätter på vandrarhem, en fin förtjänst för dem må jag säga. Jag tror i och för sig att det är ett riktigt trevligt vandrarhem och rummet hade privat badrum men det hade våningssäng. Jag hade förvarnat maken om att det skulle bli han som fick klättra för jag är glad om jag kan gå efter 21 km löpning. Men så kom han på andra tankar och har bokat annat boende (han ville nog inte klättra…). Men det ska bli en överraskning så jag får inte veta var vi ska bo förrän jag kommer till Göteborg, spännande! Trots mitt kontrollbehov där jag försöker luska reda på vad han hittat på, är jag barnsligt förtjust i sådana här upptåg.

Middag likadant, vet inte var vi ska äta men han har gett mig gott om tid att ta mig från Slottskogen efter loppet. Apropå mat har jag nu beställt mitt energikit inför, under och efter loppet. Jag har ingen aning om hur mycket eller vad man får under och efter loppet. Men jag har ju mina favoriter och det är ju det bästa, att äta det man vet att man tål. Jag gillar Enervit och min favvo är deras Enervitine liquid competition som är en helt klar dryck som slinker ner utan att man behöver småtugga på den. Sedan har jag även beställt en pre sport som man trycker i sig någon halvtimme före start. Avslutningsvis måste jag även ha någon bar jag tycker om att äta efter loppet för att inte bli illamående. Vis av erfarenheten vet jag hur lätt det är att krascha när man hög av endorfiner i sitt lyckorus, glömmer att fylla på depåerna.

Det som är lite märkligt är att bästa teamhalvan Marie inte är med. Jag har knappt deltagit i något lopp de senaste åren utan att hon varit med vid min sida, lite tomt. Men jag har ju maken med mig, fast han startar så mycket tidigare än mig så vi lär inte se mycket av varandra under dagen. Jag får trassla mig ut till Slottskogen på egen hand, men som någon klok person sa så lär jag ju inte vara ensam på spårvagnen…

Göteborg i julkostym.

Då var det dags för den årliga personalresan som i år gick till Göteborg. Sex! bussar med shoppingsugna medarbetare åkte iväg en tidig morgon i november. Det kändes dystert, mörkt och inte särskilt juligt där vi stod på parkeringen. De som skulle gå på Lisebergs julmarknad skulle få en hyfsat torr dag med bara någon enstaka skur. Men de vackra ljusen syntes egentligen bara någon timme innan bussen skulle ta oss hem igen.

Jag var full av förväntan och jagade juldekorationer med ett barns förväntan. Så fort vi kom in i Nordstan såg jag dem, julkransarna som hängde i taket och jag log…
image

Dottern tittade på mig sådär som bara tonåringar kan titta… Jakten fortsatte på både kläder och juliga saker som skulle få mig i julshopping mood, men båda lyste med sin frånvaro. Inte en enda liten julig ton hördes i någon högtalare och allt fortsatte att vara lika blött, mörkt och ojuligt som i Eksjö. Det som muntrade upp oss var märkliga ”fynd”.

image
Stövlar och matchande keps med öron blir dina för endast 2400 kr!

Dottern i behov av en ny vinterjacka hade plötsligt bestämt sig och det var en svart, kort kappa som var målet. Men ack ett så ouppnåeligt mål har sällan skådats och vi traskade in och ur i alla möjliga och omöjliga affärer. Kapporna var för korta, för långa, för stora, för öppna osv… Det närmaste vi kom till inköp var när hon bestämde sig för att lägga undan en kappa från MQ, som hon ångrade så fort vi kommit ut i mörkret igen. Det vandrade en uppsjö av snygga kappor och deras ägare förbi oss på stan. Men mitt ”Du kan väl fråga var de köpt dem” föll inte tonåringen i smaken. ”Så kan man ju inte göra” och så blicken…

I takt med att blodsockret och mörkret föll, lyste Göteborg upp och där var den, julbelysningen jag letat efter. Jag fotade och myste och dottern gav mig blicken igen…
Processed with VSCO with m5 preset

Processed with VSCO with m5 preset

Processed with VSCO with m5 preset

En fika fick upp humöret på oss båda men det hjälpte inte på shoppingrundan. Vi bestämde oss för att promenera bort till Liseberg där bussarna skulle hämta upp oss igen. Vi skippade spårvagn då jag tycker att de är lite otäcka och känns opålitliga. Tacka vet jag Stockholms lokaltrafik (SL) och deras app, tydlig och lättnavigerad. ;-)

En liten påse med en pyjamas är allt som inhandlades under en hel dag i Sveriges näst största stad. Men jag mötte grannen som var på samma resa och allt hon handlat var en disktrasa och då kändes det lite bättre.

Nästa julstad på tur är Stockholm och då förväntar jag mig julmusik, glitter och glamour överallt!

Trattoria La Strega

Den här restaurangen är värd ett eget inlägg. Vi var lite sena gällande restaurangbokning för middag på Varvskvällen, lätt orutinerat… :-) Men så kollade jag in min kära vän Tripadvisor, min guru här i livet som hjälpt mig till många fina upplevelser. Då nummer 1, nu nr 2 på deras lista över bästa restauranger i Göteborg. Så högt rankade restauranger brukar vara värda ett besök och det var verkligen den här.

Men Teamhalvan Marie blev lite tveksam när hon såg menyn, som är ganska liten och begränsad. Jag övertygade henne att jag trodde att den var värd att testa, efter att pratat med den trevlige ägaren på telefon för bordsbokning. Han förstår nog svenska, men han pratar bara engelska och italienska. Det senare blev jag säker på först när vi kom dit. En härlig man med stort skägg välkomnade oss efter att tre i sällskapet hungrigt ramlade in, efter väl genomförda prestationer på stadens gator. Stället är litet med ett tjugotal sittplatser och det är mysigt med vinflaskor uppställda och griffeltavla med dagens viner.

Vid beställningen snappade han upp att jag pratade italienska och vi blandade friskt både det och engelska för att resten av sällskapet skulle förstå. Vinerna var handplockade från hans hemtrakter och nästa besök kommer det att finnas ett annat än idag. Menyn liten men intressant och vi föreslogs att begränsa valet till en eller två huvudrätter för att köket skulle hinna med. Vi valde blandade charkuterier och en slags råbiff på kalv, risotto med gös och salviasmör samt pasta med king crab. Jag säger bara: Underbart! Pasta och risotto tillagad enligt konstens alla regler. Kungskrabban färsk så den nästan ryckte fortfarande. Vinet, ett vitt och ett rött var underbara båda två och när kvällen avrundades med lite glass och kaffe, var vi övernöjda!! 500kr/pers är inte farligt för den här upplevelsen.

Göteborgsvarvet

Idag var dagen då premiären av Göteborgsvarvet skulle ske. Men ålder och krämpor ville annat så min roll idag har varit att försöka heja fram maken, bästa Teamhalvan Marie och hennes Anton. Janne hann jag se och kunde heja på, men de andra två smet förbi mig i mängden av deltagare. Vädret då? Jo standardväder för lopp, soligt men inte för varmt- loppväder helt enkelt! En behaglig dag att vara både publik och löpare jämfört med andra år då vi som tittade på höll på att smälta bort.

Vi bor på Scandic nr 25 som är ett ganska standardartat scandichotell. Vi bor i ett Superiorrum på sjunde våningen med utsikt över takåsarna.
image

Det innebär ett tyst läge och det kan ju vara skönt eftersom det är mycket folk i farten i sta’n, plus att det är Melodifestivalsfinal ikväll. Tänk att det äntligen snart är över efter 27 deltävlingar, andra och tredje chanser och så lite semifinaler på det. Det är precis som slutspel i hockey!

Snart kommer maken tillbaka till hotellet efter ett väl genomfört lopp, det här väntar honom då.
image

Sen ska vi sammanstråla med Marie och Anton och äta middag på Trattoria La Strega. Men jag misstänker att någon kan vara lite hungrig redan nu…

En kommentar på Göteborgsvarvet

  1. Tack älskling. Ja, det hade du rätt i. Det var väldigt gott med mellanmål från ”feskebröderna”.

Flashdance

Ni vet den där underbara boken som man läst om och om igen. Så en dag blir det en film av den och du vet inte om du vill se den. Så var det med Flashdance för mig. Filmen jag älskade som tonåring och skrålat med i de underbara 80-talslåtarna många gånger. Den blev en musikal och gick i Stockholm. Kunde inte bestämma mig om jag ville se den, så den hann sluta gå innan jag kommit så långt. Nu dök den upp på programmet, den här gången i Göteborg. Taxi Nyberg hade en smidig resa med buss, hotell och show inkluderat och blev för bra för att missas.

Dottern och jag tittade på filmen tillsammans för att hon skulle förstå handlingen. Det är lite märkligt att titta på filmer ”från förr” som man älskade så mycket. Det är något med tempot som ändrats genom åren. Det händer egentligen inte så mycket och det gör det inte i Flashdance heller. Den röda tråden är Alex, den stolta arbetartjejen som på egen hand vill kunna göra det hon älskar mest av allt: dansa. Hon arbetar som svetsare på dagen i en fabrik och dansar på klubb på kvällarna. Chefen Nick och hon blir kära i varandra och inleder ett förhållande. Han med sina kontakter ordnar en möjlighet för henne att gå på en audition på en dansskola. Hon blir förbannad för att hon vill klara allt själv och vägrar först att gå på sin hett efterlängtade audition. Men det minns väl alla? Att hon naturligtvis går och dansar skiten av den stela juryn. Jennifer Beals söta Alex har skinn på näsan men hon är en gullig 18-åring.

Därför blir vi båda förvånade när musikalens Alex dyker upp som en kaxig böna som är tjurskallig mot allt och alla. Hon visar ingen charm överhuvudtaget och är arg mest hela tiden. Hur Rene Mirros Nick kunde bli kär i henne är och förblir en gåta under hela föreställningen! Men dansa kan hon och pipan håller den med. Karl Dyall som porrklubbsägare är bra och han har en sak gemensamt med Mirro… rumpan! Om de backar runt ett hörn ser man dem en kvart innan de backat färdigt. Förstår ni? :-) Men kvällens bästa behållning är Ola Forssmed som spelar en misslyckad komiker. Hans minspel och timing är ofelbar och som vi skrattar! Här är han inte misslyckad.

Med paus håller föreställningen på i tre timmar och det håller den inte för. Filmen är dryga 1.20 timmar och här har man varit tvungen att dryga ut handlingen med lite smått och gott. Det sjungs lite här och där, låtar som inte finns med i filmen. De bidrar inget till handlingen utan drar bara ut på tiden.

Men vi har haft en fantastisk helg dottern och jag! Mycket shopping och fniss, precis som det ska vara. Efter frukost kastade vi oss ut i handeln igen och hittade mycket bra att ha. Sen hämtade bussen upp oss utanför hotellet och vi lämnades av i Eksjö igen. Mycket trevlig chaufför som fraktat runt på oss den här helgen utan att vi behövt tänka så mycket alls. Ett skönt och avkopplat alternativ tycker jag som alltid krånglar så mycket när jag ska iväg. Viktigt om man ska åka en bussresa såhär är att kolla vilket hotell som gäller. Ibland väljer de hotell utanför staden man ska till och det är väl ok, bara man vet om det innan.

”What a feeling…”

Bussen hämtade upp mig och tonåringen prick i tid. Jag speedad och pigg efter att vaknat som ett förkylt vrak. Makens trolleridrink bestående av vatten och Betapred smakade sött och gav bättre effekt än mina Echinagard. Märkligt nog har effekten hållit i hela dagen! Pigg som en pelikan har jag gjort Göteborg.

Linn drog ner medelåldern så mycket att vi andra knappt fötts än… ;-) Pantertanterna regerade i den lilla skaran på 20 personer som valt Taxi Nyberg. Misstänker att de flesta av dem ska se Thomas Von Brömssen på Lisebergsteatern istället. Vet inte varför jag fördomsfullt tänker så. Som jag skrivit tidigare skulle jag gärna valt JORO buss. Det är faktiskt killarna bakom Taxi Nyberg: JOakim och RObin Nyberg. Därav namnet på det nystartade bolaget och namnet på bolaget de sålde. Supertrevliga killar (män) båda två och kolla gärna in deras resor. Men eftersom de inte hade den här resan fick det bli såhär.

För den som inte hängt med är vi alltså väg på resa till musikalen Flashdance. Otroligt smidigt och en total ”No brainer”. Fikastopp med kaffe på vägen. Buss framkörd till hotellet (nyrenoverat Scandic Europa). Rummen klara och chauffören delade ut nycklarna. Fräscht om än inte nyrenoverat rum med utsikt mot innergården, knäpptyst!

Vi tog en ”Crunch” cava+brunch, på hotellets nya coola restaurang HAK. Tyvärr var miljön mer imponerande än maten… :-( Det fanns oerhört lite att välja mellan. Kyckling, entrecote och något annat kött. Hasselbackspotatis men inget annat alternativ. Salladsbuffén mager med trista oljeindränkta grönsaksblandningar. Dessertbuffén hade en kardemummapannacotta, liten chokladkaka och några fruktbitar. Nä, för det priset finns bättre alternativ. Miljön och den trevliga personalen till trots.

På plats i Nordstan, vad gör man? Shoppar tror ni förstås men glöm inte att jag har med mig en tonåring. En laddningsstund av telefon krävdes först eftersom batterierna tog slut på vägen.

Det är lyxigt att ha en tonåring tuff nog att ge sig ut i Göteborgs lördagsshopping på egen hand. Vi har båda shoppat på egen hand och sammanstrålat emellanåt. Jag har inte behövt titta på hennes smink och Gud vet vad? Vi trivs båda två och njuter. Linn njuter av fortsatt shoppande. Jag njuter av ett glas Robert Mondavi Chardonnay i den fina hotellbaren. Skriver blogginlägg och bläddrar i min ”Hänt Extra”. Bredvid mig sitter ett gäng fransmän trivsamt språkande sitt vackra språk. Gott om göteborgare bubblande på sin glada dialekt. Om ett par timmar väntar 80-tals nostalgi. Livet är skönt!