Alla inlägg i kategorin Allmänt

Steam Hotel

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Jag är bra på det här med vardagslyx, jättebra faktiskt! Livet består av sju dagar varje vecka och det är så synd att leva som om det bara fanns tredagars veckor = fredag, lördag och söndag.

I helgen var jag och min loppkompis Marie på Steam hotell i Västerås, Sveriges mest instagramvänliga hotell. Vi valde Lovacore-paketet med incheckning söndag till måndag. I paketet ingick, övernattning, frukost, tillgång till Voltage lounge (spa:t) och en avsmakningsmeny i restaurang Lovacore på 18:e våningen. Vill man åka hit måste man boka flera månader i förväg för det är populärt, vilket tydligt skulle komma att visa sig.

Men vi började med mys på lördagen där vi hängde hemma hos Marie, drack champagne och fixade hemmagjorda pizzor. Fyllningarna bestod av en klassisk med löjrom, crème fraiche, gräslök och en med hasselnötspesto och sparris. Favoriten blev helt klart den senare även om vi hittade utvecklingspotential i form av att man skulle kunna blanda i crème fraiche i peston för att få den krämigare.
Recept på peston:
½ dl hasselnötter
½ kruka basilika
1 stor vitlöksklyfta
Ca 2 cm finhackad röd chili
1 msk citronsaft
1 msk honung
4 msk olivolja
Örtsalt
Mixa ihop allting och bre ut krämen på pizza som förgräddats i 7 minuter. Lägg på sparrisen och grädda i ca 7 minuter till. Vi klickade ut några mozzarellabitar men man kan även tänka sig färskost.
mat

Kolla in min färgmatchade packning!
packning

Söndag morgon och vi rullade mycket försiktigt norrut då vädret var helt galet med enorma mängder snö som fallit under natten. Vi hade dock tur och plogsvängen hade skött sitt jobb exemplariskt och vi kom fram till Steam närmare 16-tiden. Vi möttes av en fantastiskt trevlig receptionist och vi tittade med imponerade ögon på inredningen som verkligen är cool. Vi hade turen att bli uppgraderade till ett superiorrum med utsikt över Mälaren och solnedgången.
utsikt 1
utsikt 2
utsikt 3

Nu var det dags att upptäcka hotellet och vi tog en runda på första och andra våningen där det finns gott om soffor och skönt häng med brasa och olika former av spel om man vill roa sig med det. Jag nöjde mig med ett glas vin och en bok framför brasan och bara sög in atmosfären.
vy1
vy2
vy3
vy4
vy5

I Lovacore-paketet har man tillgång till spa:t mellan kl 18-20 så vi hängde på låset i våra härliga gröna morgonrockar och matchande tofflor. Döm om vår förvåning när vi inser att det är fullt! Det finns knappt ståplats där inne utan det ligger och sitter människor på alla möjliga sittplatser. Det fanns plats i bastun så där satte vi oss… Men vem sitter i bastun i två timmar? Det är ju heller inte så roligt att dricka bubbel, som vi tänkt oss, stående inklämda i någon hörna. Ståplats längs med kanten i inomhuspoolen var också möjlig men kändes inte heller det så tilltalande. Upplevelsen påminde oss om trängseln på Gekås i Ullared, med skillnaden att vi här endast var iförda badkläder och badrock. Besvikna lämnade vi stället och svidade om till kvällskläderna och åkte upp till baren på 18:e våningen och tog oss ett glas gott Chablis.

Hungriga var vi och nyfikna på vad kvällens middag skulle erbjuda. Så när klockan slog 20:30, vilket var första sittningstid för vårt paket, gick vi till restaurangen där vi fick ett bord med vacker utsikt över omgivningarna. Det är fantastiskt hur alla städer blir vackra i gnistrande kvällsljus oavsett hur de ser ut på dagen. Västerås (eller åtminstone det område vi befann oss i) är en sådan stad, som nog gör sig bättre i mörker… Även här var personalen ljuvlig och vår härliga servitris gjorde middagen ännu härligare. Det var kockens val som gällde med möjlighet att byta ev. rätter pga allergi eller specifika preferenser. Det blev sex smårätter som alla var goda och vi var såå nöjda.
mat1
mat2
mat3
mat4

Mätta och trötta var vi dock så att hänga vidare i baren var inget alternativ. Vi tog hissen ner till vårt rum och hoppade i säng. Just sängarna var inget vi var så nöjda med. De var sköna men otroligt smala, 80 cm. Täcket var fluffigt och tungt så det fick man parera för att det inte skulle glida ner på golvet. Jag sov faktiskt bättre på Maries extrasäng i Huskvarna än vårt ganska dyra hotellrum på Steam.

Frukost som serveras i hotellets andra restaurang Chamberlain, var helt ok men förvånansvärt utan några överraskningar. Vi hade kanske hoppats på lite goa röror, smoothies, härlig frukt mm. Men det var egentligen en helt vanligt standardfrukost som du får på vilket hotell som helst. Men vi blev mätta, lite för mätta faktiskt för det sabbade våra planer. Vi hade tänkt gå till gymet och spa:a på förmiddagen för i paketet ingår tillgång till loungen fram till 14.

Vi checkade istället ut och rullade söderut mot Köping. Här fick vi börja med att försöka lösa isproppen som bildats i slangarna från spolarvätskan. Bästa teamet fixade det utan någon assistans! Dock fick vi lära oss att spolarvätska som klarar temperaturer ner till -18 grader inte betyder att utomhustemperaturen kan vara det. Fartvinden och behållarens läge i motorblocket gör att den kyls ner till betydligt lägre temperaturer. Men med en flaska koncentrerad kylarvätska i bagaget var vi redo att utforska down town Köping. Det gick fort och efter en selfie framför bageriet som förekommer i filmen ”Tårtgeneralen” hade vi nog sett allt.
köping

Vi fortsatte färden mot resans tredje etappstopp, Örebro. Nu skulle vi titta på det fina slottet och ”Svampen”. Det var vinter även i Örebro så slottet visade sig inte från sin vackraste sida och vallgraven syntes knappt i snön. Men efter en selfie även här, en lunch på Espresso house var vi nöjda.
örebro

Det enda som återstod var bilresan hem och nöjda tjejer ser fram emot nya vardagslyxiga äventyr.

Harry Potter-fest

När jag fyllde 50 var livet och jag inte i fas, att börja fixa och trixa med en stor fest var helt uteslutet, men jag funderade på det länge och väl. Visst hade det varit roligt att få ha en riktigt härlig brakfest någon gång i livet?! Men det hann gå ett år innan kom det till mig… ”Du ska ha fest, en fest med Harry Potter tema”! Ett infall och en röst som talade till mig en dag i november och fyra dagar senare var inbjudan ute. Jag har väl aldrig varit något stort fan av Potter men jag tänkte att det vore ett utmärkt tema för en fest där man kan dekorera galet roligt.

Min nya favorit, Pinterest, hjälpte på vägen och tillsammans med google blev de mina bästa kompisar. Kan väl säga att de flesta potterpartyn jag hittade på nätet var för yngre personer än denna 50-plussare, men vad gör det? Jag köpte spindlar, ormar, döskallar, glasflaskor, slipsar, peruker mm i en strid ström från Tradera, Partykungen, Panduro och second hand-butiker. Personal till festen tillfrågades i form av våra egna ungdomar och dotterns fyra kompisar. Festlokal hyrdes då jag insåg att ursprungstanken, att vara hemma, inte längre kändes realistiskt. Dryga 60 inbjudna gäster har inte en chans att få plats på ett bekvämt sätt hemma hos oss. Jag beställde catering med snittar då jag inte ville ha sittande middag. Det är jättetrevligt med middag, men jag ville ha mer ös och rörlighet bland gästerna. Jag ville att alla skulle kunna mingla och babbla med alla från början till slut.

Så till slut närmade sig festdatumet med stormsteg och det sista köptes in. Jag landade på Systemet och köpte vin och bubbel. Alkoholfritt och snacks åkte ner i andra kassar och pengarna, ja de flög snabbare än kvickt från kontot. Att handla på Systemet till en stor fest är dyrt, men alternativet att ta sig ner till Tyskland var inte lockande. Fördelen med Systemet är dessutom att man inom två veckor får lämna tillbaka det som inte går åt, spara kvittot!

Fredagen, dagen före festen samlade jag min ”personal” och de gick in för partyt med full entusiasm och hjälpte till att dekorera festlokalen. Vi gjorde brevugglor av ballonger, satte upp dekorationer och tjejerna gick loss på spindelnät som kletades fast i alla fönster. Maken bytte glödlampor till sådana som bytte färg och även agerade som diskokulor med roterande blinkande ljus. Musikanläggningen testades och mina spotifylistor dånade i lokalen och skapade härlig stämning.
deko1
deko2
deko3
deko4

Lördag och festdag! Jag var i lokalen i princip hela dagen för att göra klart det sista och bära dit all dryck och dekorera det sista. Personalen på plats med sina matchande kläder och potterslipsar.
personal1
personal2

Nu var vi redo för ett riktigt party och jag blev helt plötsligt lite nervös. Tänk om ingen skulle komma! Tänk om folk skulle ha glömt bort festen… Men inte hade jag behövt oroa mig för sen kom de i strid ström, våra härliga vänner. Snacka om att alla hade gått all in. Dobby, Hagrid, Grindewald, Dumbledore, Harry, Bellatrix och massor av karaktärer från filmerna ramlade in på Hogwarts. En sån underbar syn att se det engagemanget i temat. Det var inte lätt för tjejerna att kåra en värdig vinnare, kvällens bäst klädde. Men de enades om Dobby och jag kan bara säga att det var en helt klart värdig vinnare även om flera nosade på medaljplatsen!
dobby
kläd1
kläd2
kläd4
kläd3
fest2
fest1
kläd5
Kolla in Grindewald och hans olikfärgade linser! En av dem tjejerna velade mellan som vinnare.

Bubbel och mingel innan tipspromenaden inledde lagtävlingarna med tema Catta! Vilken underbar egotripp att ha fest, som ett bröllop fast bara med sig själv. Gästerna tävlade i de elevhem de blivit tilldelade från början i inbjudan. Nya bekantskaper fick hänga ihop en stund och försöka klura på frågorna som rörde sig under många år i mitt liv. Sen plockades snittarna fram och baren öppnades. Nu blev det livat och kvällen susade förbi i en rasande takt. Ljudvolymen höjdes på gästerna så att det nästan inte gick att göra sig hörd under nästa tävling som var en typ av musikquiz. Den avslutades med att två deltagare ur varje lag skulle nynna till den låt de hörde i hörlurarna. Kan väl konstatera att det är mycket svårare och roligare än det låter. Inget lag lyckades gissa rätt på en enda låt! Men vi fick skratta!!
musik1
musik2

Korv och bröd plockades fram och plötsligt samlades många i köket, som alltid… Festen började gå mot sitt slut och en mycket nöjd festarrangör summerade kvällen som mycket lyckad. Vilket slit, men utan fantastiska vänner står man sig slätt och det blir ingen fest. Under mina dryga 50 år på jorden har jag samlat på mig just det, fantastiska vänner och jag kan bara vara glad och tacksam över det.

2 kommentarer på Harry Potter-fest

  1. Åh, det var DIN fest! Grattis i efterskott!! Magda och Stefan var henma hos oss och provianterade, vi hade en hel del små attiraljer! :)

Hur man överlever ”all inclusive” del 2.

Ja nu har har jag utbildat i er hur man ska äta. Nu kommer nästa tips, skippa hotellet vid väl valda tillfällen! Låt inte snålvattnet dränka alla förnuftiga tankar utan fly, rym! Det må kännas lite fånigt att sitta på en annan restaurang med färgglada band runt handleden. Det är lite som en elektronisk fotboja (på handleden) som blingar och pockar på uppmärksamhet. MEN det är så värt att få bläddra i en meny och bli serverad sin valda mat.

Igår bestämde vi oss för att byta ut lunchbuffén mot annat på stan. Här gäller det att plocka fram bästa talangen, den att få ens eget val av restaurang att bli resesällskapets val. Mitt sällskap ville gå på Pizza Hut!! No no, inte ett alternativ i min värld och plötsligt blev Hard Rock Café HANS val utan att han fattat det. Det blev faktiskt riktigt lyckat och vi mumsade entusiastiskt på våra valda rätter, quinoaburgare för mig och babyribs för sonen.
9CD7CDE3-760F-42B4-BA7B-90D190CA6CC4
7A7E0AED-B9FF-4F85-959C-07BEF2C53E08

Musikvalet var ljuvligt och jag (sonen) kom på mig att nynna (högljutt) till U2 och deras ”Sunday bloody sunday”. Han var inte imponerad tills jag plockade fram den fakta som faktiskt impar. Bono har tydligen en förmögenhet på 600 miljoner dollar!! Det fick sonen att höjs ögonbrynen och sluta mumla om tramsband… Att Jimi Hendrix väst hängde på väggen samt Elvis Presleys outfit från 1968 kändes dock inte ens värt att nämnas.
542B17F9-DB67-4CFE-AD48-E3BDABC86074

Gårdagens kväll avslutades med nästa tips: boka in er på A la carte restaurangen på hotellet som oftast finns och där ett besök ingår per vistelse. Boka tidigt vid högsäsong dock. Vi var ju rätt mätta från lunchen och en fyrarätters middag kändes oövervinnerlig! Gurksoppa gav sonen en rödljus-signal och han skippade allt bjäfs och gick direkt på kött och bea. Själv sneglade jag längtansfullt mot buffén som hade tema fisk. Men jag åt crepes med rökt lax och löjrom samt lax med hollandaise och avslutade med en otroligt krämig pannacotta.Ingen nöd på mig och jag njuter!!

Maken är hemma!

Nu är flocken intakt, familjen är hel igen! Maken har återvänt från Mali efter dryga två månaders frånvaro. Dagen efter hans hemkomst utbrast mina kollegor unisont ”Ja, vi klarade det!” För så fantastiskt har det varit att hans frånvaro, har kompenserats något av mina otroliga kollegor som stött och blött högt som lågt, det som händer i en tonårsfamilj. Inte en sjukdag har jag haft. Jag har jobbat heltid och har hållit ihop familjen med allt vad det innebär. Utetider på helger, läggtider på vardagen, läxor, föräldramöten, räkningar, skottning, städning, handling, matlagning. Ja, jag kan ju hålla på i evigheter. Men jag har även hållit ihop mig själv, jag har tränat flera gånger i veckan och jag har träffat vänner. Allt fokus kan inte bara ligga på barnen och dess behov. De behöver nöjda välmående föräldrar också och den bästa förebild man kan vara, är ju genom att visa att det är viktigt att måna om sin kropp och själ. Jag är allt lite amerikansk här och slår mig själv på bröstet och säger ”Bra jobbat Catta”

Att vara profet i sin egen hemstad, det är säkert inte lätt, men att vara husmor i mitt hushåll är ännu svårare! Här har jag lagat middag nästan varje dag när maken varit borta och sonen muttrar när det serveras något han inte tror sig gilla. Men när pappa kommer hem och slänger ihop en rätt, ja då oreras det yvigt om hur gott det är! Det är precis lika orättvist som livet självt. Det lustiga är att han just ätit sötpotatispasta och sonen reagerade inte annat än att han tyckte att det var lite annan konsistens. När jag försöker smyga in något mer eller mindre okänt (som morötter i en köttfärssås) då blir det tvärstopp! Nåväl, jag ska inte vara bitter, det är inte klädsamt. 

Ikväll blir det hamburgare och lite sugen är jag allt på den där äppelpajen jag aldrig fick häromdagen…

Vita Amandi, födelsepresentsbus!

Det är inte så farligt att fylla år, att bli äldre, för alternativet är mycket sämre…

50 år på jorden, det är inte så illa. Man har en ocean av kunskap och trygghet med sig (i bästa fall). Man är fortfarande fräsch och i fysiskt ok skick (i bästa fall). Men om jag ska sluta skriva man och använda ordet jag, för det handlar faktiskt om mig. Jag har precis fyllt det magiska 50 och det var riktigt roligt. Uppmärksammad på diverse olika vis och jag trodde att allt sådant mys var avklarat, so I thought… Jag ”visste” att maken och jag skulle på en föreläsning av något slag. Det stod ”Föreläsning mästerkock, Jönköping” i vår gemensamma kalender och jag måste erkänna att jag googlat… massor… Men inte sjutton hittade jag någon föreläsning med varken Aujulay, Moberg eller Catenacci… eller någon annan för den delen i Jönköping.

Men dagen före föreläsningen säger maken att han dubbelbokat sig men att han ordnat att goda vännen Anna skulle hänga med istället. De som känner Janne vet att det inte är något som helst konstigt med en sådan dubbelbokning. Anna messade mig glatt och skrev att hon var övernöjd över att ha giltigt förfall att slippa det hon annars skulle ha gjort. Hon kom och hämtade mig med passusen ”Ta med dig varma kläder i fall att…” Hmm, jag började spåna om det handlade om en svampkurs i skogen.

Vi rullade i alla fall ut på vägarna och skulle bara passera ”Vita Amandi” där hon skulle hämta sitt företagskort hon glömt där dagen innan. Inga konstigheter här heller, glömma kort kan vi alla göra tänkte jag. Däremot tyckte jag kanske att hon var lite väl söt när hon absolut ville att jag skulle följa med henne in istället för att stanna i bilen under tiden. ”Du kan väl bara stanna till lite här utanför ” sa jag då det var fullt med bilar på parkeringen. Men Anna hon såg, snabb som en hök, en bil lämna sin plats och gasade in där innan jag ens hann se bilen. Men jag är en sann vän och ville hon ha sällis skulle hon få det. Väl inne var det helt tomt förutom en personal som stod och fixade lite bakom disken. Han förklarade att hennes kort fanns inne i puben och jag stod kvar och väntade, för det finns gränser för hur mycket sällskap någon kan behöva.

Döm om min förvåning när skönsång plötsligt hörs och ut travar maken och ett tiotal goda vänner ut från puben. Vilken överraskning! Jag blev så chockad att jag först inte förstod att Stefan och Jenny från Stockholm även var där. Här kom det allt en tår för det var speciellt. Jag hade heller inte räknat med det otroligt roliga konceptet ”Indelning i lag, fixa maten för att sedan äta och njuta av den”. Förrätt, huvudrätt och efterrätt skulle lagas efter recept och hjälp av kocken. Jag hamnade i huvudrättslaget och vi skulle tillaga hjortfilé med massor av tillbehör. Kantareller skulle syltas, morötter bakas, potatis rivas till potatiskakorna, tomater rökas och rödvinssky sjudas till den ugnsbakade filén.
image

Så roligt vi hade! Gott rött vin i glasen gjorde det hela ännu roligare och lagmedlemmarna sprang lite mellan stationerna för att kolla läget och mingla.Till slut var alla lagen färdiga och då fick vi sätta oss till bords och bli lite bortskämda. Personalen fixade med detaljerna, la upp maten och serverade den. Pilgrimsmusslor med palsternackpuré och palsternackchips till förrätt var ljuvlig. Hjorten behövde inte skämmas för sig för den var också god, otroligt att vi lagat det här. Efterrätten gick inte heller av för hackor med en krämig chokladfondant, bärsås och lakritsfudge. Oj så mätta vi var och lite småluriga såhär en lördageftermiddag.
image
image
image
image
image
image
image
image
image

Stefan och Jenny tog tåget hem till Stockholm och vi andra lokalbussen hem igen. Tror att alla somnade rätt gott och tidigt den kvällen. Men så glad jag kände mig, tänk att maken lyckats lura mig så och tänk vilka fina vänner jag har som ville vara med på det här! Som sagt var, det är inte så illa att fylla 50.

Göteborg Colour obstacle rush

I helgen var Malin och jag med våra 16-åriga döttrar i Göteborg för att springa ”Colour obstacle rush”. Eller om vi ska vara petiga var det bara tjejerna som skulle springa. Malin och jag kände oss fullt tillfreds med att bara titta på när frivilliga skulle ta sig runt en hinderbana där de blir färgbesprutade. Vi hade en innerlig tro att loppet skulle gå av stapeln någonstans inne i centrala Göteborg, men tji fick vi! Göteborg Galopp var det som gällde och vi var tvungna att ta bil för att ta oss ut dit.

Bilkörning och jag i Göteborg är inget tight par men till min stora lättnad sa Malin att hon kunde köra. Jag gjorde min del och kollade upp vägbeskrivningen och trodde att den skulle hjälpa… Men allvarligt talat, när man kör genom Göteborgs förbifarter med alla ”mot” kan man inte tro att det inte är Sveriges största stad. Vägar och avfarter i avancerade knutar skulle passeras för att landa norrut intill Säve flygplats. Vägbeskrivningen stämde klockrent ända tills vi kom upp ur Tingstadstunneln, sen var vi bortkollrade. Tur att det finns med modern teknik än Cattas nerklottrade analoga vägbeskrivning!

Vid galoppbanan galopperade endast islandshästar omkring, eller de töltade nog mest. Men bland de tvåbenta löparna varken travades eller töltades det. De gled omkring i sakta mak och var i och för sig väldigt glada, utspökade i mini-tyllkjolar och färgmatchande bandanas. Det var inte samma syn som när man kommer till andra lopp där hurtiga, långbenta löpare rushar och värmer upp överallt. Vi spanade över området för att bli kloka på var starten var och där såg vi det. En raksträcka med en blå båge dit många människor vandrade i sakta mak. Lite fnissiga konstaterade vi dock snabbt att det var mitt i banan och de vandrande massorna var tävlande som gick, på ett fem kilometers lopp!

Nåväl, tonåringarna fick strikta order av deras bossande mammor att här skulle inte vandras. Löplopp springer man så ingen tid under 40 minuter är ok. Vi visste att det skulle bli lite köande till hindrena så lite extra marginal fick de ju faktiskt! Till slut var de iväg och färgglada tjejer kom tillbaka under 40 minuter så vi utgår från att de faktiskt sprang. Kläder byttes på parkeringen och lades i sopsäckar och bilen rullade till Göteborg och vandrarhemmet.
image
image
image
image
image
image
image

Spoton hostel precis intill Lisebergs södra entré var målet och vi hade inga problem att hitta dit. Bekymret var parkering då den stora parkeringen utanför var precis knökfull. Vi fick checka in oss på vandrarhemmet och dumpa tjejerna där så de kunde duscha och ge sig ut på sin efterlängtade shoppingrunda. Malin och jag fortsatte jakten och blev tårögt glada när vi efter lång tid hittade en liten parkeringsplats på andra sidan Liseberg. Vårt rum var superbra med en våningssäng och en dubbelsäng samt badrum. Rummet var stort, fräscht och trots fönster mot Mölndalsvägen stördes vi inte av trafiken. Vi hade bokat ett Deluxerum men det finns även rum med gemensam toalett och dusch.

Efter en dusch var vi redo att ta ett glas vin och hamnade på Heaven 23 högst uppe i ett av tornen på Gothia Towers. Vi hade tur och fick ett bord precis vid fönstret med stålande utsikt denna ljuva kväll med solen som gjorde sitt för att glädja oss.
image

Hungriga mötte vi upp de nyshoppade damerna för att gå till kvällens restaurang, La Sultana. Det visade sig vara en riktig pärla, som att äta hemma hos någon. Lokalen är liten och mysig, personalen fantastisk och pizzorna bland de godaste jag ätit. Supernöjda kunde vi gå en kort promenad tillbaka till vandrarhemmet för att slockna helt ovaggade innan kl 23. En riktig gladhelg och vi försökte bearbeta tjejerna att sprina något mer lopp, typ Tjejmilen med oss. Mycket sval respons med orden ”Nä, det är så tråkigt att bara springa”…

Konserter

I helgen är det Håkan Hellströms konsert i Göteborg som dotter och kompisar ska gå på. Maken och en pappa till ska med och styra upp det hela, eller nä det gör de nog själva. Men de ska frakta dit dem inkl deras bostad för helgen, husbilen. Papporna får bo i stuga på campingen medan ”damerna” ska ta över det mobila hemmet.

Jag fascineras över tjejernas entusiasm när de planerar upplägget för att få bästa möjliga plats. Jag är inte en festival- eller konserttyp (om det nu finns en sådan typ). Men jag har aldrig varit på någon festival, heller knappt någon konsert. Låter heltöntigt säkert men jag ser inte riktigt charmen med att trängas tillsammans med andra människor som hoppar, viftar och skriker i öronen på en. Jag har i och för sig varit på Eksjö Stadsfest, flera gånger faktiskt. Så egentligen har jag varit på konsert med både Zara Larsson, Måns Zelmerlöv, Tomas Di Leva, Molly Zandén, Carola, Bo Kaspers mm. Vilken konserträv jag är egentligen! Men då är jag inte längst fram och det kryper faktiskt lite i mig i trängseln, tantvarning sedan ungdomen…

Men de entusiastiska tonåringarna, de har varit och köpt varsin ”baden badenstol” och ett stort paraply som ska tejpas fast på stolen på något vis. Sen ska de ta sig till Ullevi vid 1-2-tiden på natten! för att få det stora nöjet att sitta på Filmstaden Bergakungens tak hela natten. Härlig morgon när man vaknar efter några timmars taskig sömn och ha hela dagen att fördriva på taket, innan konserten drar igång framåt 19-tiden. Tydligen får de en stämpel så att de kan komma och gå under dagen för toalettbesök mm. Upprop tre gånger så att man inte bara skaffar sig en stämpel och åker hem och sover. Sanna beundrare av Håkan kan man säga…

Min kompis Malin och jag diskuterade om vi skulle gå på Ed Sheerans konsert där biljetterna släpptes nyligen. Konsertcatta som vägrar kaoset som ståplats medför fick snabbt insikt om varför ungdomarna inte väljer bekväma sittplatser. 800 kr skulle en biljett kosta och då måste man ju ta sig till Göteborg och bo över någonstans. Det går ju att lyssna på Spotify…

Semester.

Nu är den här, den efterlängtade semestern! Inte klokt vad man är värd den när den äntligen står för dörren, inte en dag till på jobbet hade man klarat. Den känslan när man loggar ut från datorn efter att frånvarohanterat alla system och kopplat telefonen, underbart! Tanken på fyra långa veckors klia sig i naveln ledighet kittlar i magen.

Nu har jag varit ledig en vecka och idag ska jag faktiskt inte göra något alls… jo lite kanske, men inget nyttigt. Hittills har jag rensat en massa och det var välbehövligt! Kläder till tippen, Erikshjälpen eller till loppis. Fast nu ska jag inte överdriva när jag skriver TILL tippen. Jag har förberett kläderna på att de SKA åka till tippen, någon gång framöver… Tror att man måste aktivera sitt körkort för att komma in, men helt säker är jag inte. Jag har däremot varit där (utanför)… och övningskört med dottern, många gånger. OCH jag har slängt skräp där med maken, en gång.

Men röjt har jag gjort i skåp, lådor och pärmar. Hittat saker har jag gjort också, dotterns Nike-tights hittade jag i min träningslåda. Insynsskydden till balkongen hittades också lagom tills vi köpt nya, nu kan vi variera oss! Det är märkligt hur mycket konstigt man hittar i lådorna. Den inre frågan till mig själv ”Varför har du sparat det här?” återkom ständigt. Förfärligt, i tvätten, krympta byxor hivades i rätt påse. Det är trist det där, när kläder krymper lite långsamt, efter några års användning…

Nåväl, lite praktiskt roligt har jag dessutom gjort. Besöket i gruvan i Kiruna är inbokat och bokningsförfrågan till årets första campingplats är skickad. Vi spanar både maken och jag på vad vi kan hitta på under resans gång. Det lutar åt Abisco som andra stopp efter Kiruna och där kan man göra en liten toppbestigning till berget Nuolja. Kolla in (klicka på det understrukna ordet) Aurora skystation, öppet alla årstider med reservation för väderförhållandena. Lagom lång vandring för citycatta och tonårsson, ca två kilometer i vardera riktning och det hela inleds med en god middag där de även serverar vin.

Nu ska jag äntligen få användning för mina vandringskängor som bara gjort skäl för namnet en enda gång i Sälen för ett antal år sedan. Den här semester känns bra, ser fram emot vårt kommande äventyr!

Ullared

I helgen har dottern och jag varit på lite mysresa… till Ullared… Där kanske någon stannar i sin läsning och tänker att hon är helt knäpp, Ullared och mys i samma mening..?! Men vi har faktiskt haft massor av kvalitetstid tillsammans då vi hunnit umgåtts och pratat i mängder.

Färden började med övningsköring till Sävsjö, i automat på landsvägen. En helt ny upplevelse och hon fick inse hur svårt det är att hålla en jämn hastighet. I uppförsbackar körde hon i 60 och nedför gick det snabbare, mycket snabbare… Men vi kom fram hela vägen till Ullared med glada miner med tanken på att vi skulle vara lite ensamma där inne en lördag eftermiddag runt 15:30-tiden… ”so I thought”. Vi var långt ifrån ensamma, inte alls faktiskt och vi blev nästan lite deprimerade och irriterade. Barn överallt i alla åldrar som antingen skrek av glädje eller av samma frustration som vi kände. Varför, jag bara undrar, varför tar man med bebisar till Gekås?!

Men kundvagnen fylldes på efterhand och det var till och med så att jag tog bort lite saker som jag först trott mig behöva. Jag hittade ett par vita byxor som var jättefina och för 129 kr… Dottern bara log när hon såg dem, tre kvarts längd förstås. Hon och hennes vänner hade precis diskuterat detta fenomen att deras mammor alltid hade sådana byxor på sommaren, de till och med tränade i den längden på byxor! Den perfekta längden, lagom helt enkelt, klätt men ändå svalt. Nåväl, mängder av mäniskor försvann plötsligt och vi kunde börja andas igen. Gångarna syntes och hälsenorna fick vila från påkörning av stressade kundvagnsförare. Lite trötta och nöjda ställde vi oss i en av de 68! kassor som finns, utrustade oss med tålamod och såg fram emot middagen.

Vi checkade in på hotellet och lassade av kassarna och dunsade i sängarna ett litet tag. Det är lite IKEA-känsla över hotellet, praktiskt och kalt men funktionsmässigt. Det finns det man behöver och läget utanför varuhuset praktiskt. Som traditionen bjuder gick vi till Harry´s för middag och blev lite ställda över att det var en jättekö och vi fick vänta 40 minuter på bord. När vi väl blev placerade i ett annat sidorum fanns där många lediga bord så vi undrade lite… Hur eller hur smakade maten bra och när de startade ett ”pop quiz” kändes det extra trivsamt. Med en tonåring i laget som kan alla låtar kan det inte gå fel. Fast det kan det, när de väljer ”gammal” musik. Sweet, Iggy Pop och musik från Pulp Fiction fick hennes humör att dala. Mor i huset fuskade sig tappert genom hela tävlingen, men vi vann inte ändå!

John Blund kallade och vi gick tillbaka till hotellet för att vara redo i gryningen då varuhuset öppnade. Då var det betydligt mindre folk att tampas med upptäckte vi och det kändes riktigt trivsamt att botanisera bland sådant vi inte sett kvällen innan. På MQ och Scorett outlet fyllde vi på kassarna och tömde kontot lite mer. Efter x antal tusenlappar, än mer skratt och bra diskussioner var vi klara för den här gången. Ullared, vi ses en annan gång!

En kommentar på Ullared

  1. Ha – jag läser denna bloggpost iförd vita byxor med trekvartslängd…! De är ju hur bra som helst ju!!

Bröllop.

I helgen har jag varit på frikyrkligt bröllop. Brudparet, gästerna, pastorn, föräldrarna, ja alla strålade precis som de strålat på alla andra bröllop jag varit på. Inget konstigt här, bruden bar en vacker vit ärmlös klänning med en somrig bukett i sin hand. Tårar rann lite här och var och sången fyllde viken (vi var utomhus). Det som skiljde det hela åt var en påtaglig närvaro av både Gud och Jesus… En fullkomligt naturlig närvaro kan vän av ordningen hävda. Men ändå, handen på hjärtat, hur många väljer inte kyrkobröllop för att det är en schysst inramning till sin stora romantiska stund? Man vill kanske tona ner det religiösa och satsa mer på det romantiska, det vackra att just vi två funnit varandra och vill visa det för hela församlingen (Gud undantaget).

Jag ska erkänna att jag kände mig liite obekväm och klumpig där jag satt och förvånad konstaterade att bröllopssångerna var helt okända med varken ”Den blomstertid nu kommer” eller ”I denna ljuva sommartid” (de enda psalmer jag kan). Ingen idé att låtsas och jag blev så glad när pastorn vände sig till mig (och de få otrogna) ”Ni som inte har funnit er tro på Jesus kan sitta och tänka glada och positiva tankar”. Det är jag bra på och jag tänkte på mycket trevligt medan de andra bad. Nåväl, vigda blev de och lika lyckliga som alla nyblivna brudpar vandrade de längs gången som äkta makar.

Efter foton, kramar och lyckoönskningar hördes i högtalare plötsligt musiken ur Top Gun och en helikopter dök upp från intet. Den landade med piskande rotorblad och tog med brudparet på en tur medan vi andra sipprade på ett glas juice. Sen var det dags för middag och vi var en samling av inte så troende kollegor som satt tillsammans och åt mycket en god trerätters. Visst saknade vi kanske ett glas rött till den goda älgmedaljongen med gräddkokta kantareller och ugnsbakade rotsaker… men visst det funkade med flädersaft…

Vid talen framkom tydligt deras längtan och behov av att vara nära Jesus och någonstans där inne kan jag känna en viss avundsjuka. Tänk vilken trygghet att leva så i tron att det finns någon som vakar över dig! Men ibland kändes det främmande som när ett tal handlade om ett skådespel när hon tog på sig ”Guds rustning” och överförde det till ”äktenskapets rustning”. Men majoriteten förstod och nickade instämmande och insiktsfullt. Här var det jag som var gäst i deras verklighet och det är en nyttig upplevelse. Min verklighetsuppfattning är inte den gängse i alla sammanhang och det gäller att vara ödmjuk inför det.