Alla inlägg i kategorin Allmänt

Höstlovsledig

Tänk hur två extra lediga dagar kan kännas som en låång semester! På något sätt njuter jag mer intensivt och dagarna passerar inte bara förbi så som de kan göra på sommaren. I samband med höstlovet passade jag på att ta ut två dagar utan någon förhoppning om att de två höstlovslediga ungdomarna skulle vilja tillbringa dem med sin mor. Istället hade maken och jag fullt upp med att leta prylar bland alla gömmor i förråd, skåp och källare. Vi har nämligen blivit med sommarstuga! Från mobilt hem i form av husbil till en fast installation skulle man kunna säga. Den ligger söder om Värnamo vid det lilla samhället Hånger och sjön Vidöstern.

Så fredagen styrde vi kosan söderut med proppfull caddy och släpkärra för att inta stugan. Fast rättare benämning är faktiskt stugorna, för tomten består av diverse stugor utöver huvudstugan. Det är gäststuga, lekstuga, vedbod, pumphus och en stuga innehållande dusch, vattentoalett och tvättmaskin. Som grädde på moset står allt detta på en stor välskött tomt med formklippta buskar och rabatter överallt samt ett fågelbad. Vi får väl se vad som kommer att poppa upp till våren, men jag misstänker att det är första och sista gången vi kommer att få njuta av den prakten. Helt omöjligt att hålla i schack så det blir nog till att så igen rabatter med gräs och låta naturens krafter styra över buskarnas former. En natt skulle vi sova i stugan och att krypa ner i den här sängen gjorde mig rätt förskräckt. Det var inte jag som hade packat med de här sängkläderna!
E3E020DD-BF68-4D9D-BEA7-7819AE99EC83
94E9FB0B-6CE2-4CE8-958D-4837E31B103F
D992796F-AB26-43BF-9A1B-5BFF5F772D93
9F711B17-8650-48CE-8FE3-72C06C12254B
4CDDF2B7-C02C-4146-8A4A-5C43C09EA81B
E0D0037E-20CA-4CEC-BABA-B1C78DFF8469
3F558133-0F2A-4B98-BAC4-B98745C29399
2CD27E8D-6083-45AB-9A33-5E8381C4F037

Men jag sov gott ändå och efter lite besök från släkten åkte vi till mammons näste, IKEA. Här kompletterade vi med lite smått och gott, sådär som man alltid gör på IKEA innan vi mötte upp Marie för en lunch på Liban Deli. Vi droppade maken bland de köplystna på shoppingcentret för att ta oss hem till Marie och påbörja lite teammys. Champagne, ”Gula änkan” låg på kylning och vi hann med ett par glas och piffa till oss lite i farten innan vi skulle ta bussen till kvällens matupplevelse.

Jag skriver faktiskt matupplevelse för det var betydligt mer än ett vanligt restaurangbesök. Marie hade bokat in oss på Matstudion som ligger mitt i villakvarteren i området Bymarken. Vi var lite osäkra på hur bussarna skulle ta oss dit och det slutade med att vi insåg att vi skulle få ta taxi för det var blött och ruggigt ute och en lite längre promenad lockade inte överhuvudtaget. Men vi var så tidiga att det inte kändes som en idé att åka upp direkt. Vi hoppade in på första bästa ställe för att ta oss något litet att dricka. Tur att sangria består av annat än alkohol för den baljan jag fick såg ut att räcka till en hel familj! Men det var ett lite lustigt ställe där vi var de enda kvinnliga gästerna. Resten var unga män som drack irish coffee, helt otippat när de hade billig ”stor stark”. Nåväl, vi skrattade som vanligt och tom restaurangägaren tyckte att vi verkade roliga för han kom fnissande fram och undrade om han fick ta en bild på oss. Vad han ville göra med den bilden ifrågasatte vi inte och nu undrar vi om vi hänger där i baren kanske…
315BD7DF-4E58-4AA1-9D57-3DE066C008B5

Taixidags och vi rullade fram till den helt oansenliga entrén som man missar helt om man inte har stenkoll på adressen. Ett diskret ”M” antyder att man kommit till Matstudion. Man kommer in i en hall med några stålhyllor och en plåtdörr rakt fram. Känns fortfarande inte som en restaurang och faktum är att det gjorde det aldrig. Det var som att kliva in hemma hos någon när vi mötte kocken och hans ”side kick”i en ytterst liten och intim lokal. Dova färger och endast bord med plats för 10. Resterande fyra platser är vid ”baren” Där hade vi bokat bord och det innebär att man sitter vid köksön där maten färdigställs. Konceptet är klockrent. De har två sittningar 17:30 och 20:00. Man kommer vid de tidpunkterna, varken innan eller efter! Alla äter samma fyrarätters meny, samtidigt. Kocken presenterar rätterna en efter en till alla gäster samtidigt. Det enda som kan skilja sig åt är val av dryck då man kan välja paket i två storlekar, vin per glas eller alkoholfritt. Joaquin (kocken) är en färgstark argentinsk eldsjäl som beskriver sina rätter med den passion man bara förväntar sig från en sydamerikan. Han är kunnig och leker med tekniker och texturer. Vi småpratade lite med honom under middagen och tyckte att vi hade den bästa platsen som kunde hänga med i matlagningen och känna oss lite mer delaktiga, än när mat bara ställs ner på tallriken i färdigt skick. Köksarbetet rullar effektivt på och det fejas och diskas vartefter tallrikarna kommer tillbaka till dem. Sittningen är två timmar och då menar jag två timmar, inte 2.15. Klockan 22:30 ska allt vara färdigt, alla ha betalt och gästerna vara ute. Restaurangen ligger i ett villakvarter och alkoholtillståndet stipulerar de tiderna. Så med militär precision slussas vi ut till hallen där betalningen sker och 22:30 ekar lokalen tom och mörk igen, som om inget hänt där under kvällen. Missförstå mig inte, det är inte obehagligt eller stressigt. Han kör ut oss med charm kan man helt enkelt säga. Vi fick mersmak och kommer tillbaka, en pärla på Jönköpings restaurangkarta.
F88BBFA4-4302-4C20-990C-0FFD6FA42960
EA87DED0-B946-4F33-B9D4-DEFE287E418B
4302089F-1DF9-4E8F-8EDE-CD7A82BB86C8
4F986140-AC40-4423-8646-1EDD6A3AB35D
5E2627B2-4C77-440B-A830-3DF539E5E8B0
5777C514-D36B-43E2-A30A-6EED062CF5B8
1EDEDFAA-7BAD-4945-808B-A018563F43DE
8A7C0994-FFFD-46DF-9798-DF05DFFAE07B
743FF149-CF45-4FF4-8687-95D8DEE7F066

2 kommentarer på Höstlovsledig

Sickla Gruvlopp

Jag har precis haft en härlig gladhelg i Stockholm med bästa Team Gladfleece. Den här gången var det betydligt mer avslappnat med mindre spända loppnerver. Anledningen till det var vårt inbokade lopps natur, Sickla Gruvlopp. Från början var vi anmälda till Sickladubbeln och då springer man först gruvloppet för att sedan springa en mil i Sicklas sköna natur. Då båda teammedlemmarna är drabbade av skador var vi lite smarta och avbokade milloppet för att bara köra en runda i gruvan. Vi tilltalades av det lite udda, att springa ner i en gruva med hjälmar på!

Men vi började gladhelgen med att checka in på helgens boende, Scandic Malmen. Därefter gav vi oss ut på Söders höjder och hann med både shopping, besök på vernissage och en liten promenad på vackra Monteliusvägen (en vacker promenadslinga vid Söder Mälarstrands kant). Sen var det dags för kolhydratladdning och vi hade bokat bord på hotell Rival och deras brunch. Här måste man boka bord för det var knökfullt med hungriga lördagsflanerare. Den lite strame servitören föreslog att vi skulle ta lite och fler gånger snarare än mycket (som måste slängas) och färre gånger. Vi följde hans råd och lyckades faktiskt minimera vårt ”släng”. Det fanns båda kall- och varm mat samt ett dessertbord. Varmmaten skippade vi till förmån för det kalla i form av räkor, lax, sallader mm. Men självklart lämnade plats till desserter och så gott det var! Vi rullade tillbaka upp och ner för Götgatan till våra sängar på hotellet och somnade ovaggade.

Lite sömniga klädde vi på oss efter siestan och märkligt nog var vi sugna på mat när kvällen kom. En beyond burger på hotellet med vårt klassiska glas chablis fick avrunda första dagen.

Nästa morgon, loppmorgon och allt kändes ovanligt lugnt. Vi var extremt tidiga ut till startplatsen eftersom vi inte riktigt hittade och även skulle hämta ut nummerlappar. Men det blev ganska mycket dötid innan det var dags att starta. Vi hann titta på otaliga barn som sprang med sina överentusiastiska föräldrar i minilopp. Vet inte men det kändes märkligt att se blöjbarn fullkomligt oförstående över situationen som gråtandes drogs över mållinjen av hojtande mammor och pappor… Nåväl, vi grät inte. Vi fnissade glatt åt varandra efter att tilldelats en hjälm och trätt dem stadigt på huvudena. Uppvärmningen var som på alla lopp, en hurtig speakerröst avlöst av en eller par låtar och en ledare från något närliggande gym som fick oss att hoppa och studsa. Det var dock inte så trångt som det brukar då vi var kanske 25 personer i varje startgrupp. 10 minuter mellan varje start och med den korta distansen 2.8 km, innebar det att man bara mötte löpare från gruppen när de hade vänt nere i gruvan och var på väg upp. Men ingen hann ju annars ikapp grupperna innan. Första sträckan gick i köpkvarteret innan man kom till gruvan. Där gick det ganska brant nedför till första platån. En stunds kringel krangel löpning i olika bergrum innan man fortsatte ner till nästa platå. Likadant här så var det flack löpning ett tag tills det var dags att vända uppför igen. Jag valde att småjogga i några meter uppför tills jag insåg att jag inte skulle vinna något på det annat än att få ont i min redan onda fot. Det betydde promenad i uppförsbacke tills dagsljuset återvände och några hundra meter återstod till målgång. Där stod bästa teamhalvan som gått i mål ett par minuter innan och var redo att fota. Sickla Gruvlopp var avklarat och för teamet som haft loppuppehåll ett tag, kändes det fantastiskt fint och medaljen hängdes stolta runt halsen.
7B4DC949-1D35-4423-81E9-6CD721BD9BFD
8F416333-3EAD-451F-B98D-CE154C46756D
9CE12AF7-522F-436A-8686-8F3A1A7E1C85

Men det var inte slut på roliga planer och efter en dusch gav vi oss ut på promenad till Fotografiska muséet. Vi hade velat gå hit så många gånger men aldrig lyckats passa in det vid de andra loppen. Men nu var dagen inne och efter ett mastigt inträde på 165 kr hade vi skyhöga förväntningar. Muséet har många temporära utställningar så om man inte gillar just den som är då, kan det komma annat som passar bättre. Dagens temporära utställning handlade om krig och vedermödor och var rätt tung i sinnet. Men fotografierna var starka och gripande så det var med lite lätta steg som vi fortsatte upp i byggnaden, tittade på några andra utställningar och avslutade i baren högst upp. Ett glas kallt och krispigt riesling har sällan smakat så gott!

En promenad tillbaka till hotellet via Slussen som ser ut som en logistisk mardröm med sitt kaotiska bygge och temporära gångar för alla tusentals resenärer som passerar här varje dag. Nu väntade bara middag och kvällens restaurang var Exit Lounge som ligger granne med Malmen. Otroligt trevligt ställe måste jag säga! Personalen är jättetrevlig, lokalen och dess inredning supermysig och det viktigaste av allt, maten… fantastiskt goda tapas och vi mumsade med glada miner och rosiga kinder efter en ljuvlig dag. Alla skulle ha ett eget Team Gladfleece!

Steam Hotel

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Jag är bra på det här med vardagslyx, jättebra faktiskt! Livet består av sju dagar varje vecka och det är så synd att leva som om det bara fanns tredagars veckor = fredag, lördag och söndag.

I helgen var jag och min loppkompis Marie på Steam hotell i Västerås, Sveriges mest instagramvänliga hotell. Vi valde Lovacore-paketet med incheckning söndag till måndag. I paketet ingick, övernattning, frukost, tillgång till Voltage lounge (spa:t) och en avsmakningsmeny i restaurang Lovacore på 18:e våningen. Vill man åka hit måste man boka flera månader i förväg för det är populärt, vilket tydligt skulle komma att visa sig.

Men vi började med mys på lördagen där vi hängde hemma hos Marie, drack champagne och fixade hemmagjorda pizzor. Fyllningarna bestod av en klassisk med löjrom, crème fraiche, gräslök och en med hasselnötspesto och sparris. Favoriten blev helt klart den senare även om vi hittade utvecklingspotential i form av att man skulle kunna blanda i crème fraiche i peston för att få den krämigare.
Recept på peston:
½ dl hasselnötter
½ kruka basilika
1 stor vitlöksklyfta
Ca 2 cm finhackad röd chili
1 msk citronsaft
1 msk honung
4 msk olivolja
Örtsalt
Mixa ihop allting och bre ut krämen på pizza som förgräddats i 7 minuter. Lägg på sparrisen och grädda i ca 7 minuter till. Vi klickade ut några mozzarellabitar men man kan även tänka sig färskost.
mat

Kolla in min färgmatchade packning!
packning

Söndag morgon och vi rullade mycket försiktigt norrut då vädret var helt galet med enorma mängder snö som fallit under natten. Vi hade dock tur och plogsvängen hade skött sitt jobb exemplariskt och vi kom fram till Steam närmare 16-tiden. Vi möttes av en fantastiskt trevlig receptionist och vi tittade med imponerade ögon på inredningen som verkligen är cool. Vi hade turen att bli uppgraderade till ett superiorrum med utsikt över Mälaren och solnedgången.
utsikt 1
utsikt 2
utsikt 3

Nu var det dags att upptäcka hotellet och vi tog en runda på första och andra våningen där det finns gott om soffor och skönt häng med brasa och olika former av spel om man vill roa sig med det. Jag nöjde mig med ett glas vin och en bok framför brasan och bara sög in atmosfären.
vy1
vy2
vy3
vy4
vy5

I Lovacore-paketet har man tillgång till spa:t mellan kl 18-20 så vi hängde på låset i våra härliga gröna morgonrockar och matchande tofflor. Döm om vår förvåning när vi inser att det är fullt! Det finns knappt ståplats där inne utan det ligger och sitter människor på alla möjliga sittplatser. Det fanns plats i bastun så där satte vi oss… Men vem sitter i bastun i två timmar? Det är ju heller inte så roligt att dricka bubbel, som vi tänkt oss, stående inklämda i någon hörna. Ståplats längs med kanten i inomhuspoolen var också möjlig men kändes inte heller det så tilltalande. Upplevelsen påminde oss om trängseln på Gekås i Ullared, med skillnaden att vi här endast var iförda badkläder och badrock. Besvikna lämnade vi stället och svidade om till kvällskläderna och åkte upp till baren på 18:e våningen och tog oss ett glas gott Chablis.

Hungriga var vi och nyfikna på vad kvällens middag skulle erbjuda. Så när klockan slog 20:30, vilket var första sittningstid för vårt paket, gick vi till restaurangen där vi fick ett bord med vacker utsikt över omgivningarna. Det är fantastiskt hur alla städer blir vackra i gnistrande kvällsljus oavsett hur de ser ut på dagen. Västerås (eller åtminstone det område vi befann oss i) är en sådan stad, som nog gör sig bättre i mörker… Även här var personalen ljuvlig och vår härliga servitris gjorde middagen ännu härligare. Det var kockens val som gällde med möjlighet att byta ev. rätter pga allergi eller specifika preferenser. Det blev sex smårätter som alla var goda och vi var såå nöjda.
mat1
mat2
mat3
mat4

Mätta och trötta var vi dock så att hänga vidare i baren var inget alternativ. Vi tog hissen ner till vårt rum och hoppade i säng. Just sängarna var inget vi var så nöjda med. De var sköna men otroligt smala, 80 cm. Täcket var fluffigt och tungt så det fick man parera för att det inte skulle glida ner på golvet. Jag sov faktiskt bättre på Maries extrasäng i Huskvarna än vårt ganska dyra hotellrum på Steam.

Frukost som serveras i hotellets andra restaurang Chamberlain, var helt ok men förvånansvärt utan några överraskningar. Vi hade kanske hoppats på lite goa röror, smoothies, härlig frukt mm. Men det var egentligen en helt vanligt standardfrukost som du får på vilket hotell som helst. Men vi blev mätta, lite för mätta faktiskt för det sabbade våra planer. Vi hade tänkt gå till gymet och spa:a på förmiddagen för i paketet ingår tillgång till loungen fram till 14.

Vi checkade istället ut och rullade söderut mot Köping. Här fick vi börja med att försöka lösa isproppen som bildats i slangarna från spolarvätskan. Bästa teamet fixade det utan någon assistans! Dock fick vi lära oss att spolarvätska som klarar temperaturer ner till -18 grader inte betyder att utomhustemperaturen kan vara det. Fartvinden och behållarens läge i motorblocket gör att den kyls ner till betydligt lägre temperaturer. Men med en flaska koncentrerad kylarvätska i bagaget var vi redo att utforska down town Köping. Det gick fort och efter en selfie framför bageriet som förekommer i filmen ”Tårtgeneralen” hade vi nog sett allt.
köping

Vi fortsatte färden mot resans tredje etappstopp, Örebro. Nu skulle vi titta på det fina slottet och ”Svampen”. Det var vinter även i Örebro så slottet visade sig inte från sin vackraste sida och vallgraven syntes knappt i snön. Men efter en selfie även här, en lunch på Espresso house var vi nöjda.
örebro

Det enda som återstod var bilresan hem och nöjda tjejer ser fram emot nya vardagslyxiga äventyr.

Harry Potter-fest

När jag fyllde 50 var livet och jag inte i fas, att börja fixa och trixa med en stor fest var helt uteslutet, men jag funderade på det länge och väl. Visst hade det varit roligt att få ha en riktigt härlig brakfest någon gång i livet?! Men det hann gå ett år innan kom det till mig… ”Du ska ha fest, en fest med Harry Potter tema”! Ett infall och en röst som talade till mig en dag i november och fyra dagar senare var inbjudan ute. Jag har väl aldrig varit något stort fan av Potter men jag tänkte att det vore ett utmärkt tema för en fest där man kan dekorera galet roligt.

Min nya favorit, Pinterest, hjälpte på vägen och tillsammans med google blev de mina bästa kompisar. Kan väl säga att de flesta potterpartyn jag hittade på nätet var för yngre personer än denna 50-plussare, men vad gör det? Jag köpte spindlar, ormar, döskallar, glasflaskor, slipsar, peruker mm i en strid ström från Tradera, Partykungen, Panduro och second hand-butiker. Personal till festen tillfrågades i form av våra egna ungdomar och dotterns fyra kompisar. Festlokal hyrdes då jag insåg att ursprungstanken, att vara hemma, inte längre kändes realistiskt. Dryga 60 inbjudna gäster har inte en chans att få plats på ett bekvämt sätt hemma hos oss. Jag beställde catering med snittar då jag inte ville ha sittande middag. Det är jättetrevligt med middag, men jag ville ha mer ös och rörlighet bland gästerna. Jag ville att alla skulle kunna mingla och babbla med alla från början till slut.

Så till slut närmade sig festdatumet med stormsteg och det sista köptes in. Jag landade på Systemet och köpte vin och bubbel. Alkoholfritt och snacks åkte ner i andra kassar och pengarna, ja de flög snabbare än kvickt från kontot. Att handla på Systemet till en stor fest är dyrt, men alternativet att ta sig ner till Tyskland var inte lockande. Fördelen med Systemet är dessutom att man inom två veckor får lämna tillbaka det som inte går åt, spara kvittot!

Fredagen, dagen före festen samlade jag min ”personal” och de gick in för partyt med full entusiasm och hjälpte till att dekorera festlokalen. Vi gjorde brevugglor av ballonger, satte upp dekorationer och tjejerna gick loss på spindelnät som kletades fast i alla fönster. Maken bytte glödlampor till sådana som bytte färg och även agerade som diskokulor med roterande blinkande ljus. Musikanläggningen testades och mina spotifylistor dånade i lokalen och skapade härlig stämning.
deko1
deko2
deko3
deko4

Lördag och festdag! Jag var i lokalen i princip hela dagen för att göra klart det sista och bära dit all dryck och dekorera det sista. Personalen på plats med sina matchande kläder och potterslipsar.
personal1
personal2

Nu var vi redo för ett riktigt party och jag blev helt plötsligt lite nervös. Tänk om ingen skulle komma! Tänk om folk skulle ha glömt bort festen… Men inte hade jag behövt oroa mig för sen kom de i strid ström, våra härliga vänner. Snacka om att alla hade gått all in. Dobby, Hagrid, Grindewald, Dumbledore, Harry, Bellatrix och massor av karaktärer från filmerna ramlade in på Hogwarts. En sån underbar syn att se det engagemanget i temat. Det var inte lätt för tjejerna att kåra en värdig vinnare, kvällens bäst klädde. Men de enades om Dobby och jag kan bara säga att det var en helt klart värdig vinnare även om flera nosade på medaljplatsen!
dobby
kläd1
kläd2
kläd4
kläd3
fest2
fest1
kläd5
Kolla in Grindewald och hans olikfärgade linser! En av dem tjejerna velade mellan som vinnare.

Bubbel och mingel innan tipspromenaden inledde lagtävlingarna med tema Catta! Vilken underbar egotripp att ha fest, som ett bröllop fast bara med sig själv. Gästerna tävlade i de elevhem de blivit tilldelade från början i inbjudan. Nya bekantskaper fick hänga ihop en stund och försöka klura på frågorna som rörde sig under många år i mitt liv. Sen plockades snittarna fram och baren öppnades. Nu blev det livat och kvällen susade förbi i en rasande takt. Ljudvolymen höjdes på gästerna så att det nästan inte gick att göra sig hörd under nästa tävling som var en typ av musikquiz. Den avslutades med att två deltagare ur varje lag skulle nynna till den låt de hörde i hörlurarna. Kan väl konstatera att det är mycket svårare och roligare än det låter. Inget lag lyckades gissa rätt på en enda låt! Men vi fick skratta!!
musik1
musik2

Korv och bröd plockades fram och plötsligt samlades många i köket, som alltid… Festen började gå mot sitt slut och en mycket nöjd festarrangör summerade kvällen som mycket lyckad. Vilket slit, men utan fantastiska vänner står man sig slätt och det blir ingen fest. Under mina dryga 50 år på jorden har jag samlat på mig just det, fantastiska vänner och jag kan bara vara glad och tacksam över det.

2 kommentarer på Harry Potter-fest

  1. Åh, det var DIN fest! Grattis i efterskott!! Magda och Stefan var henma hos oss och provianterade, vi hade en hel del små attiraljer! :)

Hur man överlever ”all inclusive” del 2.

Ja nu har har jag utbildat i er hur man ska äta. Nu kommer nästa tips, skippa hotellet vid väl valda tillfällen! Låt inte snålvattnet dränka alla förnuftiga tankar utan fly, rym! Det må kännas lite fånigt att sitta på en annan restaurang med färgglada band runt handleden. Det är lite som en elektronisk fotboja (på handleden) som blingar och pockar på uppmärksamhet. MEN det är så värt att få bläddra i en meny och bli serverad sin valda mat.

Igår bestämde vi oss för att byta ut lunchbuffén mot annat på stan. Här gäller det att plocka fram bästa talangen, den att få ens eget val av restaurang att bli resesällskapets val. Mitt sällskap ville gå på Pizza Hut!! No no, inte ett alternativ i min värld och plötsligt blev Hard Rock Café HANS val utan att han fattat det. Det blev faktiskt riktigt lyckat och vi mumsade entusiastiskt på våra valda rätter, quinoaburgare för mig och babyribs för sonen.
9CD7CDE3-760F-42B4-BA7B-90D190CA6CC4
7A7E0AED-B9FF-4F85-959C-07BEF2C53E08

Musikvalet var ljuvligt och jag (sonen) kom på mig att nynna (högljutt) till U2 och deras ”Sunday bloody sunday”. Han var inte imponerad tills jag plockade fram den fakta som faktiskt impar. Bono har tydligen en förmögenhet på 600 miljoner dollar!! Det fick sonen att höjs ögonbrynen och sluta mumla om tramsband… Att Jimi Hendrix väst hängde på väggen samt Elvis Presleys outfit från 1968 kändes dock inte ens värt att nämnas.
542B17F9-DB67-4CFE-AD48-E3BDABC86074

Gårdagens kväll avslutades med nästa tips: boka in er på A la carte restaurangen på hotellet som oftast finns och där ett besök ingår per vistelse. Boka tidigt vid högsäsong dock. Vi var ju rätt mätta från lunchen och en fyrarätters middag kändes oövervinnerlig! Gurksoppa gav sonen en rödljus-signal och han skippade allt bjäfs och gick direkt på kött och bea. Själv sneglade jag längtansfullt mot buffén som hade tema fisk. Men jag åt crepes med rökt lax och löjrom samt lax med hollandaise och avslutade med en otroligt krämig pannacotta.Ingen nöd på mig och jag njuter!!

Maken är hemma!

Nu är flocken intakt, familjen är hel igen! Maken har återvänt från Mali efter dryga två månaders frånvaro. Dagen efter hans hemkomst utbrast mina kollegor unisont ”Ja, vi klarade det!” För så fantastiskt har det varit att hans frånvaro, har kompenserats något av mina otroliga kollegor som stött och blött högt som lågt, det som händer i en tonårsfamilj. Inte en sjukdag har jag haft. Jag har jobbat heltid och har hållit ihop familjen med allt vad det innebär. Utetider på helger, läggtider på vardagen, läxor, föräldramöten, räkningar, skottning, städning, handling, matlagning. Ja, jag kan ju hålla på i evigheter. Men jag har även hållit ihop mig själv, jag har tränat flera gånger i veckan och jag har träffat vänner. Allt fokus kan inte bara ligga på barnen och dess behov. De behöver nöjda välmående föräldrar också och den bästa förebild man kan vara, är ju genom att visa att det är viktigt att måna om sin kropp och själ. Jag är allt lite amerikansk här och slår mig själv på bröstet och säger ”Bra jobbat Catta”

Att vara profet i sin egen hemstad, det är säkert inte lätt, men att vara husmor i mitt hushåll är ännu svårare! Här har jag lagat middag nästan varje dag när maken varit borta och sonen muttrar när det serveras något han inte tror sig gilla. Men när pappa kommer hem och slänger ihop en rätt, ja då oreras det yvigt om hur gott det är! Det är precis lika orättvist som livet självt. Det lustiga är att han just ätit sötpotatispasta och sonen reagerade inte annat än att han tyckte att det var lite annan konsistens. När jag försöker smyga in något mer eller mindre okänt (som morötter i en köttfärssås) då blir det tvärstopp! Nåväl, jag ska inte vara bitter, det är inte klädsamt. 

Ikväll blir det hamburgare och lite sugen är jag allt på den där äppelpajen jag aldrig fick häromdagen…

Vita Amandi, födelsepresentsbus!

Det är inte så farligt att fylla år, att bli äldre, för alternativet är mycket sämre…

50 år på jorden, det är inte så illa. Man har en ocean av kunskap och trygghet med sig (i bästa fall). Man är fortfarande fräsch och i fysiskt ok skick (i bästa fall). Men om jag ska sluta skriva man och använda ordet jag, för det handlar faktiskt om mig. Jag har precis fyllt det magiska 50 och det var riktigt roligt. Uppmärksammad på diverse olika vis och jag trodde att allt sådant mys var avklarat, so I thought… Jag ”visste” att maken och jag skulle på en föreläsning av något slag. Det stod ”Föreläsning mästerkock, Jönköping” i vår gemensamma kalender och jag måste erkänna att jag googlat… massor… Men inte sjutton hittade jag någon föreläsning med varken Aujulay, Moberg eller Catenacci… eller någon annan för den delen i Jönköping.

Men dagen före föreläsningen säger maken att han dubbelbokat sig men att han ordnat att goda vännen Anna skulle hänga med istället. De som känner Janne vet att det inte är något som helst konstigt med en sådan dubbelbokning. Anna messade mig glatt och skrev att hon var övernöjd över att ha giltigt förfall att slippa det hon annars skulle ha gjort. Hon kom och hämtade mig med passusen ”Ta med dig varma kläder i fall att…” Hmm, jag började spåna om det handlade om en svampkurs i skogen.

Vi rullade i alla fall ut på vägarna och skulle bara passera ”Vita Amandi” där hon skulle hämta sitt företagskort hon glömt där dagen innan. Inga konstigheter här heller, glömma kort kan vi alla göra tänkte jag. Däremot tyckte jag kanske att hon var lite väl söt när hon absolut ville att jag skulle följa med henne in istället för att stanna i bilen under tiden. ”Du kan väl bara stanna till lite här utanför ” sa jag då det var fullt med bilar på parkeringen. Men Anna hon såg, snabb som en hök, en bil lämna sin plats och gasade in där innan jag ens hann se bilen. Men jag är en sann vän och ville hon ha sällis skulle hon få det. Väl inne var det helt tomt förutom en personal som stod och fixade lite bakom disken. Han förklarade att hennes kort fanns inne i puben och jag stod kvar och väntade, för det finns gränser för hur mycket sällskap någon kan behöva.

Döm om min förvåning när skönsång plötsligt hörs och ut travar maken och ett tiotal goda vänner ut från puben. Vilken överraskning! Jag blev så chockad att jag först inte förstod att Stefan och Jenny från Stockholm även var där. Här kom det allt en tår för det var speciellt. Jag hade heller inte räknat med det otroligt roliga konceptet ”Indelning i lag, fixa maten för att sedan äta och njuta av den”. Förrätt, huvudrätt och efterrätt skulle lagas efter recept och hjälp av kocken. Jag hamnade i huvudrättslaget och vi skulle tillaga hjortfilé med massor av tillbehör. Kantareller skulle syltas, morötter bakas, potatis rivas till potatiskakorna, tomater rökas och rödvinssky sjudas till den ugnsbakade filén.
image

Så roligt vi hade! Gott rött vin i glasen gjorde det hela ännu roligare och lagmedlemmarna sprang lite mellan stationerna för att kolla läget och mingla.Till slut var alla lagen färdiga och då fick vi sätta oss till bords och bli lite bortskämda. Personalen fixade med detaljerna, la upp maten och serverade den. Pilgrimsmusslor med palsternackpuré och palsternackchips till förrätt var ljuvlig. Hjorten behövde inte skämmas för sig för den var också god, otroligt att vi lagat det här. Efterrätten gick inte heller av för hackor med en krämig chokladfondant, bärsås och lakritsfudge. Oj så mätta vi var och lite småluriga såhär en lördageftermiddag.
image
image
image
image
image
image
image
image
image

Stefan och Jenny tog tåget hem till Stockholm och vi andra lokalbussen hem igen. Tror att alla somnade rätt gott och tidigt den kvällen. Men så glad jag kände mig, tänk att maken lyckats lura mig så och tänk vilka fina vänner jag har som ville vara med på det här! Som sagt var, det är inte så illa att fylla 50.

Göteborg Colour obstacle rush

I helgen var Malin och jag med våra 16-åriga döttrar i Göteborg för att springa ”Colour obstacle rush”. Eller om vi ska vara petiga var det bara tjejerna som skulle springa. Malin och jag kände oss fullt tillfreds med att bara titta på när frivilliga skulle ta sig runt en hinderbana där de blir färgbesprutade. Vi hade en innerlig tro att loppet skulle gå av stapeln någonstans inne i centrala Göteborg, men tji fick vi! Göteborg Galopp var det som gällde och vi var tvungna att ta bil för att ta oss ut dit.

Bilkörning och jag i Göteborg är inget tight par men till min stora lättnad sa Malin att hon kunde köra. Jag gjorde min del och kollade upp vägbeskrivningen och trodde att den skulle hjälpa… Men allvarligt talat, när man kör genom Göteborgs förbifarter med alla ”mot” kan man inte tro att det inte är Sveriges största stad. Vägar och avfarter i avancerade knutar skulle passeras för att landa norrut intill Säve flygplats. Vägbeskrivningen stämde klockrent ända tills vi kom upp ur Tingstadstunneln, sen var vi bortkollrade. Tur att det finns med modern teknik än Cattas nerklottrade analoga vägbeskrivning!

Vid galoppbanan galopperade endast islandshästar omkring, eller de töltade nog mest. Men bland de tvåbenta löparna varken travades eller töltades det. De gled omkring i sakta mak och var i och för sig väldigt glada, utspökade i mini-tyllkjolar och färgmatchande bandanas. Det var inte samma syn som när man kommer till andra lopp där hurtiga, långbenta löpare rushar och värmer upp överallt. Vi spanade över området för att bli kloka på var starten var och där såg vi det. En raksträcka med en blå båge dit många människor vandrade i sakta mak. Lite fnissiga konstaterade vi dock snabbt att det var mitt i banan och de vandrande massorna var tävlande som gick, på ett fem kilometers lopp!

Nåväl, tonåringarna fick strikta order av deras bossande mammor att här skulle inte vandras. Löplopp springer man så ingen tid under 40 minuter är ok. Vi visste att det skulle bli lite köande till hindrena så lite extra marginal fick de ju faktiskt! Till slut var de iväg och färgglada tjejer kom tillbaka under 40 minuter så vi utgår från att de faktiskt sprang. Kläder byttes på parkeringen och lades i sopsäckar och bilen rullade till Göteborg och vandrarhemmet.
image
image
image
image
image
image
image

Spoton hostel precis intill Lisebergs södra entré var målet och vi hade inga problem att hitta dit. Bekymret var parkering då den stora parkeringen utanför var precis knökfull. Vi fick checka in oss på vandrarhemmet och dumpa tjejerna där så de kunde duscha och ge sig ut på sin efterlängtade shoppingrunda. Malin och jag fortsatte jakten och blev tårögt glada när vi efter lång tid hittade en liten parkeringsplats på andra sidan Liseberg. Vårt rum var superbra med en våningssäng och en dubbelsäng samt badrum. Rummet var stort, fräscht och trots fönster mot Mölndalsvägen stördes vi inte av trafiken. Vi hade bokat ett Deluxerum men det finns även rum med gemensam toalett och dusch.

Efter en dusch var vi redo att ta ett glas vin och hamnade på Heaven 23 högst uppe i ett av tornen på Gothia Towers. Vi hade tur och fick ett bord precis vid fönstret med stålande utsikt denna ljuva kväll med solen som gjorde sitt för att glädja oss.
image

Hungriga mötte vi upp de nyshoppade damerna för att gå till kvällens restaurang, La Sultana. Det visade sig vara en riktig pärla, som att äta hemma hos någon. Lokalen är liten och mysig, personalen fantastisk och pizzorna bland de godaste jag ätit. Supernöjda kunde vi gå en kort promenad tillbaka till vandrarhemmet för att slockna helt ovaggade innan kl 23. En riktig gladhelg och vi försökte bearbeta tjejerna att sprina något mer lopp, typ Tjejmilen med oss. Mycket sval respons med orden ”Nä, det är så tråkigt att bara springa”…

Konserter

I helgen är det Håkan Hellströms konsert i Göteborg som dotter och kompisar ska gå på. Maken och en pappa till ska med och styra upp det hela, eller nä det gör de nog själva. Men de ska frakta dit dem inkl deras bostad för helgen, husbilen. Papporna får bo i stuga på campingen medan ”damerna” ska ta över det mobila hemmet.

Jag fascineras över tjejernas entusiasm när de planerar upplägget för att få bästa möjliga plats. Jag är inte en festival- eller konserttyp (om det nu finns en sådan typ). Men jag har aldrig varit på någon festival, heller knappt någon konsert. Låter heltöntigt säkert men jag ser inte riktigt charmen med att trängas tillsammans med andra människor som hoppar, viftar och skriker i öronen på en. Jag har i och för sig varit på Eksjö Stadsfest, flera gånger faktiskt. Så egentligen har jag varit på konsert med både Zara Larsson, Måns Zelmerlöv, Tomas Di Leva, Molly Zandén, Carola, Bo Kaspers mm. Vilken konserträv jag är egentligen! Men då är jag inte längst fram och det kryper faktiskt lite i mig i trängseln, tantvarning sedan ungdomen…

Men de entusiastiska tonåringarna, de har varit och köpt varsin ”baden badenstol” och ett stort paraply som ska tejpas fast på stolen på något vis. Sen ska de ta sig till Ullevi vid 1-2-tiden på natten! för att få det stora nöjet att sitta på Filmstaden Bergakungens tak hela natten. Härlig morgon när man vaknar efter några timmars taskig sömn och ha hela dagen att fördriva på taket, innan konserten drar igång framåt 19-tiden. Tydligen får de en stämpel så att de kan komma och gå under dagen för toalettbesök mm. Upprop tre gånger så att man inte bara skaffar sig en stämpel och åker hem och sover. Sanna beundrare av Håkan kan man säga…

Min kompis Malin och jag diskuterade om vi skulle gå på Ed Sheerans konsert där biljetterna släpptes nyligen. Konsertcatta som vägrar kaoset som ståplats medför fick snabbt insikt om varför ungdomarna inte väljer bekväma sittplatser. 800 kr skulle en biljett kosta och då måste man ju ta sig till Göteborg och bo över någonstans. Det går ju att lyssna på Spotify…

Semester.

Nu är den här, den efterlängtade semestern! Inte klokt vad man är värd den när den äntligen står för dörren, inte en dag till på jobbet hade man klarat. Den känslan när man loggar ut från datorn efter att frånvarohanterat alla system och kopplat telefonen, underbart! Tanken på fyra långa veckors klia sig i naveln ledighet kittlar i magen.

Nu har jag varit ledig en vecka och idag ska jag faktiskt inte göra något alls… jo lite kanske, men inget nyttigt. Hittills har jag rensat en massa och det var välbehövligt! Kläder till tippen, Erikshjälpen eller till loppis. Fast nu ska jag inte överdriva när jag skriver TILL tippen. Jag har förberett kläderna på att de SKA åka till tippen, någon gång framöver… Tror att man måste aktivera sitt körkort för att komma in, men helt säker är jag inte. Jag har däremot varit där (utanför)… och övningskört med dottern, många gånger. OCH jag har slängt skräp där med maken, en gång.

Men röjt har jag gjort i skåp, lådor och pärmar. Hittat saker har jag gjort också, dotterns Nike-tights hittade jag i min träningslåda. Insynsskydden till balkongen hittades också lagom tills vi köpt nya, nu kan vi variera oss! Det är märkligt hur mycket konstigt man hittar i lådorna. Den inre frågan till mig själv ”Varför har du sparat det här?” återkom ständigt. Förfärligt, i tvätten, krympta byxor hivades i rätt påse. Det är trist det där, när kläder krymper lite långsamt, efter några års användning…

Nåväl, lite praktiskt roligt har jag dessutom gjort. Besöket i gruvan i Kiruna är inbokat och bokningsförfrågan till årets första campingplats är skickad. Vi spanar både maken och jag på vad vi kan hitta på under resans gång. Det lutar åt Abisco som andra stopp efter Kiruna och där kan man göra en liten toppbestigning till berget Nuolja. Kolla in (klicka på det understrukna ordet) Aurora skystation, öppet alla årstider med reservation för väderförhållandena. Lagom lång vandring för citycatta och tonårsson, ca två kilometer i vardera riktning och det hela inleds med en god middag där de även serverar vin.

Nu ska jag äntligen få användning för mina vandringskängor som bara gjort skäl för namnet en enda gång i Sälen för ett antal år sedan. Den här semester känns bra, ser fram emot vårt kommande äventyr!