Avicii och träning.

När jag är ute på mina löprundor (vilket var länge sedan) lyssnar jag på musik som gör mig glad. Jag har aldrig brytt mig om takten på låtarna, för även min egen takt kan ändras både upp och ner (mest ned). Jag lufsar på i mitt eget tempo och tycker genuint illa om att springa med någon annan. Jag springer som meditation och löser alla världsproblem på samma gång som jag får jobba på flåset. Då kan jag ju inte ha med mig någon som vill lösa andra världsproblem! Jag har inte alltid tänkt på vad jag laddar ner på min spotifylista, den musik jag gillar helt enkelt. Nu har jag blivit varse att jag har flera låtar av Avicii.

Det är märkligt att en helt främmande persons öde kan beröra mig så mycket. Jag blev helt enkelt ledsen när den förfärliga nyheten basunerades ut i fredags. Det är naturligtvis sorgligt när en människas liv tar slut innan det nästan fått en chans att börja, även om det är en person man inte känner. Jag kollade på dokumentären ”True stories” på Svt Play och den kan jag rekommendera. Ett gripande porträtt av en ganska olycklig och vilsen kille som skrek efter att få hjälp att avsluta sitt hektiska turnerande. Men det var alldeles för mycket pengar som stod på spel, för alldeles för många människor. Nu har det gått helt galet och få vet vad som verkligen hände. Kanske får allmänheten veta, kanske inte…

Spotifylistan är uppdaterad med ännu mer Avicii och jag ska banne mig sjunga med, högt och ljudligt! I väntan på att jag ska dra igång löpsäsongen är det Eksjös nyaste tillskott på träningsfronten, ”Forma Framtid” som gäller. Jag har den stora förmånen att få träna med min dotter och vi kör järnet, fyra gånger i veckan. Imorgon är det ett nytt pass som står på schemat, ”Barre Move” som ska vara balettinspirerat! Vad gör man inte för sina barns skull, för det är naturligtvis inte mitt val utan en viss tonårsdotter som anmält oss. Men jag ska sträcka på vristerna och se glad ut, tror jag än så länge…

Tyvärr, det här inlägget går inte att kommentera.