Att visa hänsyn.

Varje morgon har vi vaknat av skrän, fotsteg och vrålande från de mindre människorna på hotellet. Man skulle kunna tro att vi delar hotell med en bunt mjölkbönder och dess barn. Vi är ju för böveln på semester, men kl 06 ska de prompt upp och härja.

Här kommer vi till pudelns kärna i det här inlägget, hänsyn. Om man själv inte är stendöv, kan det inte undgått någon att hotellet är lyhört. Det gäller framförallt ute i korridorerna och från rummen ovanför. Man hör allt som sägs och stolar som skrapas i golvet när de flyttas på, kunde ha varit i ens egna rum. Hur kan man då tycka att det är ok att ens barn springer och skriker i korridorerna i arla morgonstund (om de nu inte är mjölkbönder förstås)? Vill poängtera att jag inte misstänker mjölkbönder att ha särskilt ouppfostrade ungar, syftar mer till deras morgontidighet (och lite till ”Arla morgonstund ;-) ) Imorse nåddes botten när familjen mitt emot oss inte var överens. Liten familjemedlem bestämde sig då att vråla okontrollerat över sin frustration. Större familjemedlem bestämde sig för att lära liten hur man uppför sig. Hon gick in och lämnade olyckligt barn i korridoren! Ja hur gick det då? Jo, självklart höjdes röstvolymen ett antal oktaver och nu var nog hela hotellvingen vaken. Beter man sig så hemma också så är man nog minst populära grannen!

På flygresan hit satt en barnfamilj bakom oss och det minsta barnet hittade en jättekul leksak, bordet. Hen fällde det upp och ner, gång på gång samtidigt som syskonet sparkade på ryggstödet framför. De hade kanske kul men våra barn som hade dessa ryggstöd som just ryggstöd var mindre roade. Trots att jag vände mig om och gav blicken till mamman, hände inte mycket. Den som har fått ”blicken” av mig förstår vad jag menar. Jag gödslar inte med den men ibland är den nödvändig! Men jag tror att pappans intag av sex whisky under flygresan kan ha haft en avtrubbande effekt…

Dottern och jag hade en superbarnslig hämnd häromkvällen när vi kom hem ganska sent, åtminstone hade alla småbarn somnat. Vi sprang fnittrande och klampande i korridoren i hopp om att skicka ett meddelande. Kan väl säga att det inte fungerade…

2 kommentarer på Att visa hänsyn.

  1. kom till jobbet här är lungt o tyst, så får du vila upp dej,jag lovar att vara tyst om jag kan, inte säkert
    aa