Att vara en madrass runt en stolpe.

Jag är en grön person, det säger min man. Jag tycker om relationer och vill gärna att andra ska må bra. Nu har jag tydligen inslag av blått också, då jag tycker om att planera och ha kontroll. Min man, han är röd, jätteröd! En röd person är uppgiftsorienterad och njuter av utmaningar. De tar snabba beslut och är ofta bekväma med att ta risker.

Som ni förstår är det den hypade boken ”Omgiven av idioter” jag refererar till. Jag har läst ut den, nästan… och först blev jag inte så imponerad och tyckte att det var lite väl kategorisk. Men sedan började jag reflektera över min omgivning och där var de, de gula, röda och blå personerna. De gick att identifiera och då blev det genast lite fnissigt. Tyvärr har jag inte läst boken tillräckligt väl för att förstå fullt ut hur jag ska utnyttja min nyvunna kunskap för att nå de olika personligheterna på bästa vis. Men jag kan i alla fall konstatera att man inte ska småprata (trivselbrusa som maken säger) om den röda personen är ute efter ett snabbt svar. På samma vis som den gröna inte kommer att tycka att det är lika trivsamt om man inte lägger in lite socialt mysprat, innan man går på hårdfakta.

Jag tycker om när det är trivsam stämning i familjen, när alla går runt och småkramar varandra och säger hur mycket vi tycker om varandra. Jag ska kanske byta tempus och skriva ”skulle tycka om” istället, eftersom det aldrig händer i en tonårsfamilj… Men jag ogillar konflikter skarpt och ett lite hjärta i ett sms från någon familjemedlem som varit sur, får mammahjärtat att lyfta.

Jag hoovrar som en helikopter över mina barn och kollar deras packning när de ska åka iväg någonstans. Jag VET, de måste lära sig att ta ansvar och jag ska låta dem att göra det… snart… Jag mår som bäst när familjen är intakt, när alla är hemma och jag har full kontroll över dem. Jag hade gjort mig som höna och viftat in alla ungar in under vingarna. Det enda problemet där hade varit att jag tycker att höns luktar otroligt illa!

I morse åkte sonen till Berlin på konfirmationsresa, en resa han sett fram emot hela konfirmationstiden. Man skulle helt enkelt kunna säga att den är anledningen till att han konfirmerar sig. Det hade kunnat gå käpprätt åt… om inte den hoovrande helikoptern ställt sin väckarklocka klockan 05 för att se att den ”lille” sonen verkligen kommit ur sängen. Han sov som en stock och de hade vi alla gjort tills de vanliga alarmen gått igång framåt 06:30 och bussen närmat sig Skåne, utan ovannämnda son. Det blev en flygande start med att slänga ner matsäck (som helikoptern bett honom fixa redan igår) och kasta oss in bilen.

Han hann till bussen i tid och den curlande ömma modern kröp tillbaka ner i sängen och funderade. Gjorde jag rätt? Skulle jag ha struntat i det och låtit honom stå för sina misstag om han försover sig? Jag landade i att jag absolut gjorde rätt. Jag är en grön person och jag kommer alltid att vara det, som en skyddande madrass runt stolpar i en slalombacke.

Tyvärr, det här inlägget går inte att kommentera.