Att gå på föredrag.

Hur många föreläsningar går man inte på med jobbet? Ibland upplevs de som rent tråkiga och meningslösa och andra gånger går jag därifrån med fniss i själen. ”Åh, så bra det var!” utbrister jag och ska informera frånvarande kollegor om vad som sagts… och så kan jag inte det. Tappert försöker jag och avbryter berättandet med skratt för jag minns hur kul det lät när föreläsaren sa det. Men det är inte alls lika roligt när jag gör det, inte alls faktiskt. Jag ser hur den andra personen inte förstått något, men ändå vill vara lite artig och skrattar stelt med. ”Asså, det gåår inte att berätta så här efteråt, synd att du inte kunde vara där” avrundar man berättandet med och ger upp.

Men frågan är om föreläsaren har lyckats då. Vad var syftet med föreläsningen, att vi skulle ha en rolig stund där och då? Eller vill man inte att man ska få med sig något att använda i vardagen? En föreläsare jag minns hade placerat ut tidningspapper på alla stolar och vi fick instruktioner att vi skulle riva sidan i två lika stora delar. För en del gick det snabbt och enkelt och andra misslyckades totalt. Då visade det sig att det var två olika tidningar med olika vävningar av pappret. Den ena tidningen var omöjlig att riva itu på det viset hon ville så det hängde inte på individens oförmåga. Ja vi skrattade allihop och att skratta är ju trevligt. Men jag kommer faktiskt inte ihåg något annat som hon pratade om. En annan föreläsare hade varit någon chef på Astrid Lindgrens värld och fått pris som ”Årets talare”. Kul föreläsning, det minns jag men det är också allt jag minns. Jag var på föreläsning om lagar och regler vid journalskrivning. En knastertorr man i kostym och glasögonen på nästippen tittade upp från katedern längst fram i salen. Det här kommer att bli tungt tänkte jag i mitt stilla sinne… Men så mycket jag lärde mig! På något mystiskt sätt lyckades denne skinntorre man förmedla sina paragrafer så alla förstod och tyckte att det var intressant. Men vi skrattade inget…

Jag kan fascineras av hur många talare och föreläsare som känner sig manade och kallade att prata om sina saker utan substans. Bra betalt tar de dessutom. Företag bjuder in dem att föreläsa om något för en hel arbetsplats och det enda personalen minns är att det var roligt. Hur väl investerade pengar var det då? Om man inte ser det som personalvård och kul att personalen får skratta lite. Men det är nog inte det föreläsarna har som syfte… antar jag…

Tyvärr, det här inlägget går inte att kommentera.