Sverigesemester del 1

Svemester/hemester… nya ord som inte fanns när jag var barn. Att semestra i Sverige tillhörde det vanliga och att flyga till en exotisk strand någonstans i världen, var förunnat ytterst få. Nu har det exotiska i semestervalet nästan ändrats och det ses som inne att tänka på miljön och skippa flyga. Flygskam, ytterligare ett nytt ord som ingen kände till på 70-talet. Hur ska det bli framöver..?

I år hade vi valt att semestra på hemmaplan vilket kanske mer hade att göra med att vi ville vara hyfsat nära våra hemmavarande ”semester-med-föräldrar-vägrande tonåringar. Vår första anhalt var inte så långt borta, närmare bestämt i Värnamo där vi åt en mycket trevlig lunch på Vandalorum, rekommenderas! Sen rullade vi söderut mot Landskrona där vi skulle ta färjan över till Ven. Man kan åka färja både från södra Helsingborg (Råå) och Landskrona men jag bestämde oss (ni förstår vem som bestämmer i vår familj… ;-)) att vi skulle åka den större färjan från Landskrona. Från Råå går det båtar som ser ut som fiskebåtarna i Grekland och hur charmigt det än må vara, gillar jag stabilitet under fötterna. Färjan tar knappt en timme och åker man ”baklänges” som vi gjorde, är det folktomt på båtarna trots högsäsong. Med baklänges menar jag att åka till Ven på eftermiddagen och hem på morgonen. Många gör bara en dagsutflykt och då rekommenderas bokning av plats. Bil lämnas i Landskrona och istället hyr man cyklar på Ven.

Cykeluthyrning finns på flera platser och man kan lämna tillbaka dem på vilken som helst av dem. De är knallgula och man möter sina medcyklare överallt i alla åldrar, mysigt! Närmast uthyrning från hamnen når man efter en brant promenad uppför backen. Det är lite grejen med Ven. Det är korta branta backar från vattnet upp till en platå och sen är allt platt. Men eftersom man vill cykla runt lite överallt får man allt trampa upp och ner, eller gå… Jag valde att både gå upp- och nedför vissa backar som tom hade varningsskyltar för cyklister om lutningen samt hade stenigt och ojämnt underlag. Min medföljande adrenalinälskande make cyklade på och vände sig förvånat om ett antal gånger när frugan försvann bakom honom. Ön är liten och på karta kan det se långt ut men man cyklar runt hela ön på några timmar. Den är supermysig med många vackra vyer och fina hus med blomsterprakt. Vi bestämde oss för att sätta oss vid campingen och ta ett glas kallt vin på campingen innan middagen, men de öppnade inte förrän kl 18 så istället för att vänta en halvtimme valde vi att cykla till hamnen för att ta oss något där istället. Men då visade det sig att det inte heller gick för de stängde istället kl 18! De styrde sina öppettider efter färjetiderna, annars skulle inte personalen kunna ta sig hem. Vet inte om jag köper det riktigt. Kan man göra så när det var fullt av människor i hamnen och på restaurangen som såg ut att kunna sitta där ett tag och njuta? Vems behov ska styra en verksamhet, kundens eller personalens? Vi valde i alla fall att istället cykla vidare och hittade istället ett ICA där vi köpte lite snacks som vi sen åt tillsammans med lite medhavd vin.
5A15359E-0007-487E-9A08-5C94FDCD98D0
6B48161A-94B0-4931-87F3-45BF798A7DAD
C86F3D8A-8B9D-4273-A1A4-9D6D5C33FFCD
F55D27D8-C10F-41A1-BD5D-588E34D52DF2
5CF31B49-6F5C-4157-9B93-58ABF20E382C
0B151484-D9B0-4A3D-931A-8DB3F3B88B92

Ja vi bodde ju över, jämfört med majoriteten av besökarna. Vens whiskydestilleri har boende i parstugor med sovloft, så gott om plats för hela familjen. Uteplats med fin utsikt över fält och åkrar, badrum, vardagsrum och sovrum på det så klarar man sig finfint. En trerätters middag ingick i vårt paket och den var helt ok om än inte särskilt minnesvärd. Det som alltid drar ner stämningen är när det är tomt i en restaurang och det var det… Det är något med känslan att sitta tillsammans med andra människor i ett sorl och lagom stimmig lokal. Nåväl, vi avslutade middagen med ett besök i baren där bartendern visade sig vara en riktig klippa. Han gjorde sitt bästa för att undertecknad skulle få en go känsla av whisky och jag fick dofta på diverse… Men sorry, för mig kommer whisky alltid smaka ungdomssynder och första bakfyllan!

Frukostdags innan vi skulle ta färjan tillbaka till Landskrona och de hade det mesta av det man kunde önska. MEN ett stort minustecken är alla engångsförpackningar som de hade. Allvarligt talat så behöver ingen en egen liten kaviartub till sitt frukostägg. Det funkar utmärkt att ha en stor tub som alla får ta en klick av. Likaså med smörpaketen. Lite bättre miljötänk här vore välkommet. Hur eller hur var vi supernöjda med vår första etapp på resan och redo för nya upplevelser.
FE2E0ED6-1B44-465D-A43B-F6F09CBCFA81
40A90CD1-7192-46FA-A372-8D92AD627AB8
83B54816-2BB1-48A1-AC9B-F371D87E703C
0DD4A550-8CA6-4370-8AF4-D5529A13BEB4
426EADC0-57A6-4795-A156-75B700D6E40A
03B63F84-4FCF-4D8C-B466-9F5F5B685182
8CDFDF86-0F27-4499-8193-E8FC778CDB1E

Sverigesemester på tu man hand

Nu är det dags igen, semestertider antingen väntar eller pågår för fullt. Vi lever upp och livet känns allt lite lättare. De ljusa kvällarna gör att vi orkar vara uppe lite mer och vem vill gå och lägga sig när dagen pågår för fullt utanför fönstren? Själv kommer jag sällan i sängs före midnatt och visst känns det när klockan ilsket piper alldeles för få timmar senare… Men jag som jobbar i vården blir ibland alltför påmind om livet brutala sidor och försöker leva i devisen, att njuta här och nu. Det finns en ocean av tid att sova sen…

Nu är det ju så när man lever tonårslivet, man flyttas tillbaka till småbarnsåren då man aldrig fick sova ostört. Skillnaden är att tonåringarna inte direkt pockar på vår uppmärksamhet, tvärtom. De lyser med sin frånvaro och just frånvaron och oförmågan att höra av sig leder till sömnbrist hos mor i huset. ”Tänkte inte på det” blir svaret när jag irriterat ifrågasätter när 18-åringen bestämt sig för att sova på annat håll och inte hört av sig. Hon hade det ju bra, festerna är roliga, alla sover på madrasser i soffor och får nackspärr. Livet är härligt, men ansvar inte alltid likaså. Det är nästan så att jag längtar tillbaka till sömnlösa nätter med bebis vaggande i famnen… fast bara nästan.

I år ska make och maka åka på semester på egen hand, utan barn, för första gången på 18 år. Visst har vi varit iväg på weekendtrippar med morföräldrar som barnvakt. Men nu ska vi iväg i nästan två veckor och ungdomarna ska klara sig på egen hand. Det ska bli sverigesemester med caben och det ska bli spännande. Vi inleder med ett besök på Ven. Vi ska bo på ett whiskydestilleri vilket låter kul, men den ädla drycken är inget för mig. Kan ha att göra med ett traumatiskt ungdomsminne och blandande av slattar från diverse föräldrars barskåp. Sen blir det Helsingborg och konsert med Gyllene tider. Vi fortsätter till Ystad, Karlskrona, Kalmar för att avsluta på Gotland. För att jag ska få känna mig lite mer hemma har vi valt stockholmsveckan… Eller så var det så det föll sig… Det kan bli en intressant social studie i smaklöshet. I värsta fall får vi fly Visby och se resten av Gotland desto mer. Det hade vi ju tänkt ändå och förmodligen kommer vi att ta oss över till Fårö. Härifrån har vi ett romantiskt minne då Fårö med motorcykel var en av våra första semestrar tillsammans. Vi turades om att plocka fästingar på varandra från diverse ädla kroppsdelar. Fint sätt all lära känna varandra! Nu känner vi varandra tillräckligt bra och jag har inga planer på fästingplock så bäst att hålla sig till asfalten! Hur eller hur ska det bli spännande att se hur det ska gå att lämna tonåringar ensamma hemma. Förhoppningsvis står huset kvar på samma ställe.

4 kommentarer på Sverigesemester på tu man hand

  1. Hej!
    Hittade just din sida när jag letade efter inlägg om Brela, Kroatien! Läste ditt inlägg från 2015 (?) och uppfattade att ni då varit nöjda, det lät härligt. Vi åker dit (två vuxna och två barn 10 och 14) på lördag. Om du har tips får du mer än gärna svara mig.

    Önskar dig och maken en fin semester!
    Mvh
    / Åsa

    PS. På Gotland finns inte så mycket fästingar, ofta för torrt (är där varje sommar inkl orientering så vi har testat!). DS.

Tjejresa till Malaga

Det blev några blogginlägg om Rom men faktum är att jag hunnit med en resa innan Rom. Den här gången var det jag och min gamla resekompis Jenny som tog oss till Malaga veckan före Påsk. Vi två jobbade på flygbolag tillsammans på det glada 90-talet. Så många galna och roliga resor som vi hann med på den tiden! Nu, ett antal år och barn senare, var det dags igen och som vi diskuterade och velade mellan resmål. Vi blev snabbt på det klara med att det var Europa och större stad som gällde, men helst skulle det vara någonstans där ingen av oss varit och då blev det svårare. Men till slut bestämde vi oss för Malaga och att faktiskt stanna kvar i staden Malaga och inte åka vidare till Marbella, Nerja eller någon av de andra orterna som ligger i närheten. Malaga är en stad som många missar på sin väg till något annat, men vi hade fått tips om att ge Malaga en chans. Så rätt det var! Staden visade sig vara alldeles förtjusande och vi blev supernöjda.

Jenny, som jobbar alldeles för mycket, lämnade glatt över ansvaret att boka flyg och hotell till undertecknad så jakten startade. Som de mogna kvinnor vi är hade vi bestämt att vi skulle skippa små trånga dubbelrum där vi ska gå på varandra hela tiden. Vi tänkte från början att vi skulle boka varsitt enkelrum, umgås mesta tiden men ha möjlighet att få lite egentid på morgon och kväll. Men det visade sig bli en dyr historia då enkelrum inte är så mycket billigare än dubbelrum. Det hela löste sig med att jag hittade ett lägenhetshotell med en lägenhet i två etage. På ”min” våning fanns ett sovrum och ett badrum. På bottenvåningen fanns ett vardagsrum, sovrum och ett badrum. Picasso Suites Malaga fick äran att ha oss två som gäster. Läget kunde inte vara bättre och vi klev utanför dörrarna rätt ut i den myllrande ”Gamla stan” med allt dess utbud.

Vid incheckningen hade vi turen att träffa den fantastiska receptionisten som bjöd på massor av bra information om sin stad och med en fullkladdad analog karta gav vi oss ut i myllret. Vi var där helgen för Palmsöndagen och överallt förberedde sig staden på veckans kommande festligheter. Tydligen hade Malaga haft en period av kyla och ostadigt väder bakom sig, och dagen för vår ankomst var den första med värme och strålande sol. Trots att termometern visade fina 25 grader, bars dunjackor av de huttrande spanjorerna.

Vårt syfte med resan var att njuta och ta det lugnt. Vi hade lagt stor vikt vid möjligheten till god mat och dryck vid val av resmål och Malaga gjorde oss inte besvikna. Hela staden kryllar av tapasrestauranger och barer och överallt ett myllrande folkliv. Att byggnaderna dessutom är vackert utsmyckade och tom gatorna elegant belagda med marmor gjorde inramningen än bättre. Vi hoppade in lite här och var, tog oss en tapa och ett glas krispigt kallt lokalt vin och livet kändes väldigt härligt.
CF763BFA-7807-4DDC-BDCA-87F3DBEBB9E7
F09BFCC7-0E2A-4C93-A23F-81967AFA2C40
FDE706CA-F3E0-4623-B6DC-8B4FCAE863F6
C197B497-79C6-4648-A56A-125854ED807C
13234554-0C14-46E1-8F0F-41D1FFA8FBC3
A5454B99-61F7-4F28-8FB5-0FDF118917B5
2792C8B8-87B9-4094-8230-AE80681A088C

Vi hade bokat in oss på en guidad tapas- och vintur och det visade sig vara den bästa av idéer. En härlig inhemsk guide som kunde allt om sin stad tog oss med till ”hål i väggen” och vi testade diverse viner och tapas som vi aldrig annars hade vågat beställa. Gott, intressant och fantastiskt roligt. Vi hade så trevligt att vi fortsatte kvällen på en takbar med två av paren som var med på turen. Vi landade inte hemma på hotellet förrän kl 02 och kände oss riktigt busiga.
3E68A050-FF54-48E1-8381-E3C77F16631A
3CFA3CD1-B76D-4E77-8EBA-C6C50C21D613
1295D499-6F17-44D8-9C6B-02EA2EBFDD91
91FF7702-1FEF-49A6-8BCB-FBEC877CE0D4
5E8FD0DC-8B20-497D-8E20-7B456A1460A1
A602F5AB-AAD9-488E-93A3-A546B8601866
D6E9D835-3570-4C24-9010-0BEE0DF1CE52

Vår vana trogen körde vi på konceptet ”Hop on hop off” eftersom vi alltid tyckt att det varit ett smart sätt att få en överblick över staden. Tyvärr är nog inte Malaga den bästa staden för just en sådan tur då man passerar många fullkomligt ointressanta platser på vägen och dessutom sitter fast i den ganska intensiva trafiken. Fördelen blev att vi smärtfritt kom upp till Alcazaba där vi verkligen fick en överblick över staden och njöt av utsikten utan att behövt vandra upp. Båtturen som ingick var heller ingen höjdare då den åkte i 30 minuter längst kusten åt ett håll för att därefter vända och köra samma sträcka tillbaka. Visst, vi såg lite mer av staden, men halva turen bestod ju av samma vyer. Som de ekonomiskt sinnade kvinnor som vi är, besökte vi picassomuseet eftersom det ingick i biljetten. Nu började vi känna oss lite griniga för det var heller ingen höjdare. Största utdelningen var att fascineras över hur mycket fult han producerat genom åren. Nu förstod vi att det här museet var uppbyggt kring diverse målningar man hittat i släktingars gömmor. Picasso föddes i Malaga och staden vill upphöja detta faktum och skapa attraktioner i hans namn för att dra turister. Nåväl, fnissiga blev vi av allt märkligt och än mer fnissiga över audioguidens blixtallvar när hon analyserade målningarna på ett sätt som kändes oerhört ansträngt och komiskt.
61E414A1-3F2F-457F-B2C2-63760C489151
2D617319-60BC-4752-8F81-51AE580C8101

Sista dagen hade vi kvällsflyg hem och passade på att ta en långpromenad längs kusten. Palmsöndagen stod för dörren och här delades stadens invånare upp i två läger. Vi mötte svartklädda och allvarliga människor på väg till kyrkan med palmblad i händerna. Läktare var uppsatta överallt och processionerna avlöste varandra med sina vaggande ”kuk lux klan” liknande skepnader som effektivt stängde av gatorna. Nere vid stranden hängde helt avklädda spanjorer och verkade inte bry sig om allt ståhej i staden. Vår promenad i värmen tog oss till Playa del Palo och här fanns flera mysiga restauranger på rad och som vanligt, valde vi en med tapas och beställde in resans sista möjlighet till att frossa i godsaker. Med ett immigt glas vitt krispigt vin framför oss, kände vi oss redo att säga hejdå till Malaga, för den här gången.
492CBAE5-F3FF-4846-A19F-21E9DD28909B
E6EB8546-9124-4B27-84E0-71BB547C04E8
1534CA91-C669-4505-98CC-C27EC87A8604
9F6DE6DD-4989-4724-97C8-BD9E182545F4
07960D4F-4242-49A4-AD7B-B3B537731149

Tonårsresa i Rom del 3 av 3.

En sista dag i Rom och dagen till ära bjöds på strålande sol och värme! Vi var tacksamma för att vädret hållit sig mer modest de andra dagarna för 30 grader i en storstad är inte så tilltalande. Komiskt nog hade vi prickat in värmen just dagen då vi skulle behöva vara som mest påklädda. Vatikanstaten väntade och därmed klädkod. Här vill man absolut inte se några manliga knän, axlar eller tår. Kvinnliga axlar och knän anses lika olämpliga men tårna går an, så sandal på kvinnliga fötter accepteras men inte manliga dito.

Dags att promenera lite och på vägen till Påven hade jag planerat in ett besök på Castel Sant´angelo. Ett ställe man ofta ser på film och på foton från Rom, men där jag aldrig varit förut. Här utspelar sig slutscenerna ut Tosca där hon slänger sig ut från toppen och möter döden på botten då hennes älskade avrättats. Här utspelar sig även ”Änglar och demoner” och man kan gå en guidad tur i dess fotspår. Det gjorde inte vi utan det blev en egen tur där vi tyckte att det räckte att uppdatera sig via de informationstavlor som finns. Det är mycket trappor att gå i för att komma högst upp och vi blev glada när det dök upp ett fik helt plötsligt. Här kunde vi svalka oss i skuggan och dricka svindyr pepsi. Vi hoppade faktiskt över rummen innehållande vapen, kläder och annat av mindre intresse och satsade på utsikten och en gemensam selfie över Peterskyrkan.
9030E0AD-9D12-4844-8E89-6231A02D54EC
48710FCA-8B71-45CC-A250-2AB9A32F0D72
6201AD27-A0E4-4354-91BA-C3AEE0F8CD0A
0DD21AAC-3879-4822-8C4D-D2663AEF1DF6
FADBE9E5-65CB-4DDF-830F-657B053437F0
95B57635-A423-4074-91EB-C9098DD08D2B
Vi traskade alla trappsteg ner igen och lyckades tom att gå vilse på vägen. Men ner kommer man ju alltid och nu var det inte långt till nästa mål och land. Vatikanstaten har infört klädkod gällande hela staten och inte bara kyrkan. Vi mötte ingen som sa till oss, men här skulle man kunna stoppas och får snällt vända om i fall klädseln inte är till belåtenhet. Vi ställde oss i kön till säkerhetskontrollen till kyrkan och den gick faktiskt fort. Det är inget inträde till kyrkan så man kommer snabbt igenom. Den är stor kyrkan men man förstår inte riktigt hur stor, och den vecklar ut sig runt hörnen när man vandrar runt. Michelangelos Pietà har man glasat in och horder av människor samlas framför den för fotosessioner. Vi skippade det och gick ner i underjorden för att se påvegravarna. Det lustiga är att man inte kan komma tillbaka upp i kyrkan, utan man lotsas ut efter det besöket. Så antingen får man gå in igen eller så tar man gravarna sist.
34757AD4-48AC-480F-BBF1-F641AD9AC4B7
6406B27C-6115-4CCB-A6BA-88ED8073A60B
F7821F2D-F36D-48A3-BEC0-3DA69F724064

Vet inte om kyrkan imponerade på dottern så där jättemycket men det är roligt att ha sett den och ett land till att bocka av är inget att förakta. Hungriga styrde vi stegen tillbaka hemåt och passerade vår favorit- mataffär och provianterade lite gott att äta och dricka som sen lunch. Då kändes det väldigt skönt att bo lite rymligare än ett standard hotellrum. Kylskåp är också lyxigt och man behöver inte gå ut och äta allt. Frukost ”hemma” är skönt då man slipper att gå ut och leta ställe och man behöver inte piffa utan kan sitta i myskläder och mumsa. Nu satt dottern på sitt rum och snappade sina vänner och jag satt en trappa ner med en god bok, krispigt vitt vin, oliver och lite ostar och njöt av tystnaden. Jag behövde inte höra alla diskussioner tonåringarna hade kring livets ”viktigheter”. En sista middag i Rom väntade på kvällen och jag sammanfattade för mig själv att det är härligt att resa med sitt nästan vuxna barn.

Tonårsresa i Rom, del 2

Ny morgon, nya möjligheter till att se den eviga staden. Med tonåring i huset är dock inte tempot så högt innan klockan slagit lunch så vi stressade inte. Frukost med solmogna tomater, buffelmozzarella och kaffe fick ändå oss på benen och vi hade promenader framför oss på schemat.

Vår väg mot Colosseum har oändliga möjligheter men klart att dottern hittar nästa stjärna på himmelen, ”Berschka”. Spansk klädkedja som inte heller den finns i Sverige så ett besök här var naturligtvis en nödvändighet! Här, till skillnad mot ”Brandy Melville”, fanns goa soffor för medföljande lätt uttråkade föräldrar.

Med några kassar i händerna och lättare plånbok var vi till slut redo att fortsätta söderut och passerade först Victor Emanuel-monumentet och Forum Romanum. Tonåringen tittade lite förskräckt ut över alla ruiner och stenar i rädsla att jag skulle föreslå att vi skulle gå en låång guidad tur bland dem. Det slapp hon och istället fick det bli en selfie vid Colosseum och Costatinus triumfbåge, innan vi fortsatte via ett ödsligt Circus Maximus över Tibern till Trastevere.

Nu var det lunchdags och vi valde en mysig restaurang bland alla mysiga restauranger i det här Lady och Lufsen kvarteret. Trånga gränder, kullerstenar, nästan ingen trafik, små torg och blommor. Det var dags för pizza och ingenstans är pizzorna så goda som I Rom, tunna och knapriga med precis lagom mängd mozzarella på så att de inte dryper. Vid det här laget var vi ganska så trötta i fötterna och vi hade ett par kilometers promenad hem. Nu lockade bekvämligheten och vi tog en taxi tillbaka till hotellet. Jag testade Uber-appen men de hade ont om bilar och nästan 10 euro dyrare så det blev till att vinka till oss en vanlig taxi.

Efter lite chillande i lägenheten var vi hungriga igen och jag hade bokat bord på restaurang Dilla. Även den ligger på promenadavstånd från hotellet och är ganska omskriven så bordsbokningen visade sig vara nödvändig. Trots vår tidiga ankomst redan 19:30 var det smockfullt, folk både i kö och de som fick vända i dörren. Vi fick ett förtjusande bord utomhus och började middagen med ett bubblande rosé. Crostinis med ägg och tryffel, zucchini och mozzarella till förrätt och en hummerpasta efter det. Musikanter som spelade utanför och supertrevlig personal. Kan man ha det bättre?

För att avrunda kvällen fortsatte vi på temat promenad och nu bar det av till nästa nödvändighet när man besöker Rom för första gången. Pantheon och Piazza Navona väntade i den ljumma natten. De här platserna är magnifika i dagsljus men strålar än mer upplysta i mörkret. Det finns många restauranger och caféer restauranger runt alla monument och kända torg, men här finns anledning till uppmärksamhet. De är ofta både dyrare och av sämre kvalitet än de som ligger mer oansenligt. Så kolla priserna först, slå er sen ner och ta en drink för att njuta av utsikten och folklivet. Välj sedan en annan restaurang för kvällens middag.

3ED9868C-998D-4BBE-A8E3-5C83EF22245B
DD9B3EF7-7AF6-4932-997F-A0948975F948
0296DA05-32D2-4FFC-A991-89A9ABA08357
12F70A2F-8577-46E8-AE29-9210A144A4AB
DCCF1332-74DA-4B38-9C62-581DC5BA7328
BFE378F8-E3EB-4741-A547-1601959A5823
9E28DEC8-C63C-44B7-AFF2-A51C2BB94C9C

Tonårsresa i Rom

Underbara Rom som jag varit i så många gånger med min mamma! Nu var det dags för dottern att invigas i stadens magik då hon fyllt 18 år och det måste uppmärksammas och firas på bästa vis. Vi velade lite mellan resmålen, men jag tyckte att man bara måste se Rom och med lockelsen att bocka av ett land till (Vatikanstaten) så var det klart.
Vi flög från Kastrup så resan startade på bästa vis med Clarion Kastrup och en god middag på hotellet. Att dricka drink med sitt eget barn kändes märkligt men ändå härligt, livet rullar på och barnen är ens barn och ändå inte…

Tidigt morgonflyg med Norwegian så vi landade redan kl 10. Vi (läs jag) bestämde oss för budgetvarianten och tog bussen in till Termini. Måste erkänna att det blev halvbra till slut, resan tog en dryg timme och när vi väl var framme visade det sig att tunnelbanan stod still pga en olycka. Vi fick ta taxi och slutsumman jämfört med taxi var inte så mycket lägre. Buss kostar sju euro/pers och tåget 14 euro/pers. Rom har en fast taxa på 48 euro till och från flygplatsen, men det gäller att ta de officiella vita taxibilarna. Så är man full bil är det helt klart att rekommendera att ta taxi. Tillbaka till flygplatsen gjorde i alla fall vi det…

Vårt lägenhetshotell, Appartamenti Babuino 79, låg intill Spanska Trappan och visade sig vara alldeles förtjusande. En entusiastisk receptionist välkomnade oss och ville berätta allt om staden. Med glasartade blickar försökte vi hänga med i allt hon ville förmedla, men dottern gav snabbt upp och lämnade över till mig. Till slut var hon i alla fall färdig och då tog nästa person över. En portier skulle följa med oss upp till lägenheten och visa oss allt! Jag låtsades inte om som att jag pratade italienska för hans engelska var sisådär och begränsade honom i hans utlägg. Men det betydde inte att det gick fort. Han skulle visa hur köket fungerade, hur man låste upp terrasdörren, hur badrummet såg ut, var handdukar fanns och miljoner av fler saker. Till slut lämnade han oss och jag skrapade fram några euromynt i fickan och gav honom lite osäker på vad som förväntades. I USA hade det inte varit några tveksamheter men här kändes det lite krystat. Lägenheten består av två plan och en privat terrass. På bottenvåningen ett stort rum med matsalsbord och dörr ut till terrassen. På ovanvåningen ett stort rum med dubbelsäng, badrum och ett mindre sovrum till.
94EA9B83-F709-40A6-853D-BBEA8E284273
AD8A680E-95E8-4543-821E-CC3CDF89525F
D9CD8966-B06E-4102-B4CA-A90C4275AF60
BC06D866-C7C3-4054-831E-1A1D63E2AE47
8DD5F673-2317-4512-A8F6-775A2139B9F9
180D02C5-B9B2-4517-8C61-A8E90A7E8848

Vi klev ut i vimlet och letade reda på en av restaurangerna som receptionisten föreslagit och den var en fullträff. Restaurang Nino ligger oansenligt placerad bakom oansenliga dörrar utan menyer och annat trams att locka in någon förbipasserande. Antingen känner du till den eller så går du förbi. Vi var glada att vi gick in, här satt bara italienare och mumsade på fat efter fat av godsaker och ingen hade bråttom. Det hade inte vi heller men vi var ändå sist in och först ut, en lunch en vanlig vardag…

Nåväl, mätta och belåtna gick vi vidare ut i det romerska folklivet, bland ruiner och vackra byggnader och där tornade himmelen upp sig! ”Brandy Melville”. Dotterns tidigare glasartade blick byttes ut mot en pigg och målmedveten sådan och stegen styrdes raskt om. Det som verkade vara en liten butik dolde en hemlighet i källaren. Här öppnade sig ett hav av rum och kläder och vi tillbringade en timme där i underjorden istället för att se staden. Jag antar att butiken på Via del Corso är den största men det finns butiker på fler platser så vi hade nog inte kommit undan…
Det började smådugga och vi var ganska trötta så vi passade på att proviantera lite gosaker och dryck från Carrefour express, som ligger på Via Vittoria innan vi återvände till vår lägenhet.
Är man i Rom måste man ju äta men första kvällen hade jag inte bokat någon restaurang så vi valde ”Ginger sapori e salute”. Den är så långt från en traditionell ”Lady och Lufsen” restaurang med ljus och rutiga dukar, Den är ljus och lite hip och serverar både frukost, lunch och middag. Det finns en vid Spagna på Via Borgognona och en vid Pantheon på Piazza Sant´Eustachio.

Med skymning på väg kändes det som det perfekta tillfället att gå till Fontana di Trevi för att ta de obligatoriska fotona samt slänga sina mynt. Lustigt nog var vi inte de enda att tänka den tanken och vi formligen slogs om de bra fotoplatserna och här gällde det att vässa armbågarna och stänga av öronen. Sura tillrop om att vi stod för länge på en bra plats ignorerades fullkomligt för här skulle tonåringen försäkra sig om en bra bild till instagramflödet. När den satt kunde vi vandra hemåt och avsluta första dagen i Rom.
C48704BF-EACA-4494-8610-A03882588C97

London on a budget part 2.

Nästa dag var det dags för besöket med stort B, nämligen Hogwarts ute i Watford. Det här är ett ställe man inte bara kan spontanåka till . Man måste boka långt i förväg och här finns egentligen två varianter att välja mellan. Antingen bokar du en inträdestid och tar dig dit på egen hand. Man tar tåg från Euston station och byter i Watford Junction till shuttle bus som tar dig till Warner Bros. Fördelen är att du är helt obunden av någon tid på stället och kan stanna hur länge du vill. Nackdelen är att det finns mindre tider och dagar att välja på eftersom många tider läggs ut på de bussföretag som ordnar resor dit. Golden Tours är Warner Bros officiella bolag och bokas visa deras hemsida. Vi valde dem och det var en ”no brainer”. Vi hämtades med buss utanför King´s Cross station och i den kaotiska londontrafiken tog det en timme och 15 min att komma dit. Vi hade sen knappa fem timmar på oss och det räckte mer än väl trots att vi verkligen inte stressade utan testade alla green screen scener som fanns. Vi flög på kvast, men köpte inte den dyra filmen som dessutom bara var på fem sekunder. Vi tittade på alla inspelningsplatser inkl den stora matsalen som är det första man kommer in i. Här levde och spelade de in scener i 10 år! Det finns massor av kläder och rekvisita att titta på med mycket informativa skyltar. Efter man passerat stationen och tåget, ligger restaurangen där man kan köpa både mat och dryck inkl butterbeer. Klart att vi var tvungna att köpa ett glas för att testa och särskilt spännande är det inte, men hör liksom till. Mycket folk i kö men de var effektiva och vi behövde inte vänta så länge. Våra fiskburgare var helt ok för att vara en sådan här typ av restaurang så helt klart värt sitt pris. Det väntar en utomhusmiljö efter lunchstoppet med ”the knight bus”, Privet Drive och sen kommer man in i Diagon valley. Turen avslutas med den stora Hogwartsmodellen och det är obegripligt att man inte spelat in någon scen på riktigt utanför Hogwarts, utan allt är fixat digitalt. Dottern gick loss inne i den stora shopen som avslutar hela turen. Klart att man vill ha med sig en souvenir, tänkte många, och tydligen går allt att sälja. Så jag kände mig rätt lättad när hon till slut bara valde ett snapsglas och en tröja.
hog1
hog2
hog3
hog4
hog5
hog6
hog7
hog8
hog9
hog10

Väl tillbaka i London var vi både ganska trötta och med förkylning som gjorde sig påmind. Vi gick därför till Marks and Spencers inne på St:Pancreas station. Det är en liten filial med en mataffär med massor av fräscha take away alternativ. Vi valde båda en avocado- och quinoasallad, lite hummos och guacamole. Med vår inköpta mat intog vi sängarna och körde hemmamys.

Nästa morgon var det dags att packa väskorna och åka hem. Vårt flyg skulle inte gå förrän 16 så egentligen hade vi haft tid att gå lite i affärer och hitta på något. Men medhavda dotter var slagen av sin förkylning så hon var inte på humör och shoppa. Vi tog det istället lugnt och åkte till Skake Schack nere vid Victoria Station, varifrån vi skulle åka med Gatwick Express. Detta ikoniska omtalade burgarställe hade vi hittills missat men nu var det dags. Skulle det vara värt det enorma köande vi sett i New York? Snabbt svar på den frågan, nej! Drickan var avslagen, pommesen mjuka och burgarna som från vilket gatukök som helst. Men ”been there, done that”.

Vi åkte ut till Gatwick rätt tidigt men vi orkade inte traska omkring i London med bagage och förkylning så det väntade några timmar av häng innan vi kunde lyfta mot Göteborg. Vi får väl se om nästa besök blir ett till ett land utanför EU och vad det kommer att innebära.

London on a budget part 1

I ärlighetens namn kan man nog inte nämna London och budgetresa i samma mening, men man kan alltid försöka. Snabbt bestämde jag mig för en spontanresa till London eftersom flygpriserna var så låga och dottern kämpat på så fantastiskt i skolan att hon var värd en uppmuntran. Norwegian från Göteborg för ca 500 kr/pers tur och retur var svårslaget och då måste man ju matcha även med hotellpriset.

Mitt vanliga jag svepte runt i hotelldjungeln och skannande av allt som fanns. Jag bokade och bokade av… från riktigt billigt till dyrt… Till slut landade jag i att vi skulle bo runt King´s Cross då bussen ut till Warner Bros Hogwarts går därifrån. Det är ett, för mig, helt okänt område så det blev en extra utmaning att leta bra boende. Det finns gott om budgethotell i området då det även ligger nära den stora tågstationen St:Pancreas därifrån tågen ner till kontinenten går. Jag valde det lilla hotellet Alhambra som ligger på en tvärgata från huvudgatan Euston Road. Hotellet består av fyra byggnader där reception och frukostmatsal ligger i en av dem och de övriga byggnaderna mitt emot gatan. Vi fick hederliga vanliga nycklar till vår byggnad och vårt rum låg på andra våningen uppför en vindlande smal brittisk trappa med den obligatoriska heltäckningsmattan. Rummet var precis så litet som man skulle kunna förväntat sig men det fanns två hyfsat bekväma sängar, skrivbord, garderob med safe och badrum med dusch och toalett. Det enda man skulle kunna ha åsikter om var lyhördheten då vi hörde allt våra grannar sa och gjorde. Utifrån kommande ljud var dock inget bekymmer då vårt rum vätte mot en innergård som huserade en småbarnsskola. De små välartade brittiska barnen i sina skoluniformer anlände prydligt runt 08:30 och lämnade skolgården vid 16, därefter var det knäpptyst därifrån.
hotell

Två minuter från King´s Cross innebar smidig närhet till tunnelbanan och därmed enkelt att ta sig runt i London. Vi köpte Oyster cards som vi laddade med 15 pund för två dagars resande och det blev, i slutänden, några pund över. Men de är bara att spara till nästa resa…

Första dagen ägnades åt shopping och med en äldre tonåring som sällskap innebär det att man gör bäst i att leta reda på bekväma soffor att sitta och hänga i, medan det letas bland obegripliga kläder i obegripliga affärer. Allt finns inom räckhåll på Regent- och Oxford street så shoppingen klarades av snabbt så även den tålmodiga modern hann få sitt.
shop1
shop2

När vi stod nere på Pink tittade en blodsockerfattig mor ut genom fönstret och då lystes världen upp lite smått. Där utanför, instoppad bland omgivande i hus i en gränd, låg det en restaurang som såg supermysig ut. Det bästa av allt var att den verkligen var det! Vi åt supergoda gratinerade oliver och en hummerpasta med ett glas Pinot grigio. Härlig utomhusservering med infravärme och underbar personal. Vilken lycka att bara så där stöta på något som blir så bra!
hush

Mätta med fullare magar än plånböcker åkte vi tillbaka till hotellet för att lassa av kassarna innan vi hoppade ner i tunnelbanan igen. Den här gången väntade ett besök på Camden Market där ingen av oss varit förut. Vi nöjde oss med att bara titta på allt coolt och inte köpa något men det var häftigt och roligt att äntligen fått besöka.
camden1
camden2
camden3
camden4
camden5
camden 6
camden7
camden8
camden 9

Årets mest romantiska dag, Valentine, inföll just denna dag och jag hade bokat in oss på en mysig italiensk restaurang ner vid Green Park, ”Franco`s”. Den var riktigt bra men supertrevlig personal och jättegod mat. Men det var allt lite slitna damer med förkylningar hängande i systemet och en lång dag i en hektisk stad. Vi tog en tidig kväll och njöt av att få lägga oss i vårt lilla krypin, redo för Hogwarts…

Steam Hotel

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; Jag är bra på det här med vardagslyx, jättebra faktiskt! Livet består av sju dagar varje vecka och det är så synd att leva som om det bara fanns tredagars veckor = fredag, lördag och söndag.

I helgen var jag och min loppkompis Marie på Steam hotell i Västerås, Sveriges mest instagramvänliga hotell. Vi valde Lovacore-paketet med incheckning söndag till måndag. I paketet ingick, övernattning, frukost, tillgång till Voltage lounge (spa:t) och en avsmakningsmeny i restaurang Lovacore på 18:e våningen. Vill man åka hit måste man boka flera månader i förväg för det är populärt, vilket tydligt skulle komma att visa sig.

Men vi började med mys på lördagen där vi hängde hemma hos Marie, drack champagne och fixade hemmagjorda pizzor. Fyllningarna bestod av en klassisk med löjrom, crème fraiche, gräslök och en med hasselnötspesto och sparris. Favoriten blev helt klart den senare även om vi hittade utvecklingspotential i form av att man skulle kunna blanda i crème fraiche i peston för att få den krämigare.
Recept på peston:
½ dl hasselnötter
½ kruka basilika
1 stor vitlöksklyfta
Ca 2 cm finhackad röd chili
1 msk citronsaft
1 msk honung
4 msk olivolja
Örtsalt
Mixa ihop allting och bre ut krämen på pizza som förgräddats i 7 minuter. Lägg på sparrisen och grädda i ca 7 minuter till. Vi klickade ut några mozzarellabitar men man kan även tänka sig färskost.
mat

Kolla in min färgmatchade packning!
packning

Söndag morgon och vi rullade mycket försiktigt norrut då vädret var helt galet med enorma mängder snö som fallit under natten. Vi hade dock tur och plogsvängen hade skött sitt jobb exemplariskt och vi kom fram till Steam närmare 16-tiden. Vi möttes av en fantastiskt trevlig receptionist och vi tittade med imponerade ögon på inredningen som verkligen är cool. Vi hade turen att bli uppgraderade till ett superiorrum med utsikt över Mälaren och solnedgången.
utsikt 1
utsikt 2
utsikt 3

Nu var det dags att upptäcka hotellet och vi tog en runda på första och andra våningen där det finns gott om soffor och skönt häng med brasa och olika former av spel om man vill roa sig med det. Jag nöjde mig med ett glas vin och en bok framför brasan och bara sög in atmosfären.
vy1
vy2
vy3
vy4
vy5

I Lovacore-paketet har man tillgång till spa:t mellan kl 18-20 så vi hängde på låset i våra härliga gröna morgonrockar och matchande tofflor. Döm om vår förvåning när vi inser att det är fullt! Det finns knappt ståplats där inne utan det ligger och sitter människor på alla möjliga sittplatser. Det fanns plats i bastun så där satte vi oss… Men vem sitter i bastun i två timmar? Det är ju heller inte så roligt att dricka bubbel, som vi tänkt oss, stående inklämda i någon hörna. Ståplats längs med kanten i inomhuspoolen var också möjlig men kändes inte heller det så tilltalande. Upplevelsen påminde oss om trängseln på Gekås i Ullared, med skillnaden att vi här endast var iförda badkläder och badrock. Besvikna lämnade vi stället och svidade om till kvällskläderna och åkte upp till baren på 18:e våningen och tog oss ett glas gott Chablis.

Hungriga var vi och nyfikna på vad kvällens middag skulle erbjuda. Så när klockan slog 20:30, vilket var första sittningstid för vårt paket, gick vi till restaurangen där vi fick ett bord med vacker utsikt över omgivningarna. Det är fantastiskt hur alla städer blir vackra i gnistrande kvällsljus oavsett hur de ser ut på dagen. Västerås (eller åtminstone det område vi befann oss i) är en sådan stad, som nog gör sig bättre i mörker… Även här var personalen ljuvlig och vår härliga servitris gjorde middagen ännu härligare. Det var kockens val som gällde med möjlighet att byta ev. rätter pga allergi eller specifika preferenser. Det blev sex smårätter som alla var goda och vi var såå nöjda.
mat1
mat2
mat3
mat4

Mätta och trötta var vi dock så att hänga vidare i baren var inget alternativ. Vi tog hissen ner till vårt rum och hoppade i säng. Just sängarna var inget vi var så nöjda med. De var sköna men otroligt smala, 80 cm. Täcket var fluffigt och tungt så det fick man parera för att det inte skulle glida ner på golvet. Jag sov faktiskt bättre på Maries extrasäng i Huskvarna än vårt ganska dyra hotellrum på Steam.

Frukost som serveras i hotellets andra restaurang Chamberlain, var helt ok men förvånansvärt utan några överraskningar. Vi hade kanske hoppats på lite goa röror, smoothies, härlig frukt mm. Men det var egentligen en helt vanligt standardfrukost som du får på vilket hotell som helst. Men vi blev mätta, lite för mätta faktiskt för det sabbade våra planer. Vi hade tänkt gå till gymet och spa:a på förmiddagen för i paketet ingår tillgång till loungen fram till 14.

Vi checkade istället ut och rullade söderut mot Köping. Här fick vi börja med att försöka lösa isproppen som bildats i slangarna från spolarvätskan. Bästa teamet fixade det utan någon assistans! Dock fick vi lära oss att spolarvätska som klarar temperaturer ner till -18 grader inte betyder att utomhustemperaturen kan vara det. Fartvinden och behållarens läge i motorblocket gör att den kyls ner till betydligt lägre temperaturer. Men med en flaska koncentrerad kylarvätska i bagaget var vi redo att utforska down town Köping. Det gick fort och efter en selfie framför bageriet som förekommer i filmen ”Tårtgeneralen” hade vi nog sett allt.
köping

Vi fortsatte färden mot resans tredje etappstopp, Örebro. Nu skulle vi titta på det fina slottet och ”Svampen”. Det var vinter även i Örebro så slottet visade sig inte från sin vackraste sida och vallgraven syntes knappt i snön. Men efter en selfie även här, en lunch på Espresso house var vi nöjda.
örebro

Det enda som återstod var bilresan hem och nöjda tjejer ser fram emot nya vardagslyxiga äventyr.

Harry Potter-fest

När jag fyllde 50 var livet och jag inte i fas, att börja fixa och trixa med en stor fest var helt uteslutet, men jag funderade på det länge och väl. Visst hade det varit roligt att få ha en riktigt härlig brakfest någon gång i livet?! Men det hann gå ett år innan kom det till mig… ”Du ska ha fest, en fest med Harry Potter tema”! Ett infall och en röst som talade till mig en dag i november och fyra dagar senare var inbjudan ute. Jag har väl aldrig varit något stort fan av Potter men jag tänkte att det vore ett utmärkt tema för en fest där man kan dekorera galet roligt.

Min nya favorit, Pinterest, hjälpte på vägen och tillsammans med google blev de mina bästa kompisar. Kan väl säga att de flesta potterpartyn jag hittade på nätet var för yngre personer än denna 50-plussare, men vad gör det? Jag köpte spindlar, ormar, döskallar, glasflaskor, slipsar, peruker mm i en strid ström från Tradera, Partykungen, Panduro och second hand-butiker. Personal till festen tillfrågades i form av våra egna ungdomar och dotterns fyra kompisar. Festlokal hyrdes då jag insåg att ursprungstanken, att vara hemma, inte längre kändes realistiskt. Dryga 60 inbjudna gäster har inte en chans att få plats på ett bekvämt sätt hemma hos oss. Jag beställde catering med snittar då jag inte ville ha sittande middag. Det är jättetrevligt med middag, men jag ville ha mer ös och rörlighet bland gästerna. Jag ville att alla skulle kunna mingla och babbla med alla från början till slut.

Så till slut närmade sig festdatumet med stormsteg och det sista köptes in. Jag landade på Systemet och köpte vin och bubbel. Alkoholfritt och snacks åkte ner i andra kassar och pengarna, ja de flög snabbare än kvickt från kontot. Att handla på Systemet till en stor fest är dyrt, men alternativet att ta sig ner till Tyskland var inte lockande. Fördelen med Systemet är dessutom att man inom två veckor får lämna tillbaka det som inte går åt, spara kvittot!

Fredagen, dagen före festen samlade jag min ”personal” och de gick in för partyt med full entusiasm och hjälpte till att dekorera festlokalen. Vi gjorde brevugglor av ballonger, satte upp dekorationer och tjejerna gick loss på spindelnät som kletades fast i alla fönster. Maken bytte glödlampor till sådana som bytte färg och även agerade som diskokulor med roterande blinkande ljus. Musikanläggningen testades och mina spotifylistor dånade i lokalen och skapade härlig stämning.
deko1
deko2
deko3
deko4

Lördag och festdag! Jag var i lokalen i princip hela dagen för att göra klart det sista och bära dit all dryck och dekorera det sista. Personalen på plats med sina matchande kläder och potterslipsar.
personal1
personal2

Nu var vi redo för ett riktigt party och jag blev helt plötsligt lite nervös. Tänk om ingen skulle komma! Tänk om folk skulle ha glömt bort festen… Men inte hade jag behövt oroa mig för sen kom de i strid ström, våra härliga vänner. Snacka om att alla hade gått all in. Dobby, Hagrid, Grindewald, Dumbledore, Harry, Bellatrix och massor av karaktärer från filmerna ramlade in på Hogwarts. En sån underbar syn att se det engagemanget i temat. Det var inte lätt för tjejerna att kåra en värdig vinnare, kvällens bäst klädde. Men de enades om Dobby och jag kan bara säga att det var en helt klart värdig vinnare även om flera nosade på medaljplatsen!
dobby
kläd1
kläd2
kläd4
kläd3
fest2
fest1
kläd5
Kolla in Grindewald och hans olikfärgade linser! En av dem tjejerna velade mellan som vinnare.

Bubbel och mingel innan tipspromenaden inledde lagtävlingarna med tema Catta! Vilken underbar egotripp att ha fest, som ett bröllop fast bara med sig själv. Gästerna tävlade i de elevhem de blivit tilldelade från början i inbjudan. Nya bekantskaper fick hänga ihop en stund och försöka klura på frågorna som rörde sig under många år i mitt liv. Sen plockades snittarna fram och baren öppnades. Nu blev det livat och kvällen susade förbi i en rasande takt. Ljudvolymen höjdes på gästerna så att det nästan inte gick att göra sig hörd under nästa tävling som var en typ av musikquiz. Den avslutades med att två deltagare ur varje lag skulle nynna till den låt de hörde i hörlurarna. Kan väl konstatera att det är mycket svårare och roligare än det låter. Inget lag lyckades gissa rätt på en enda låt! Men vi fick skratta!!
musik1
musik2

Korv och bröd plockades fram och plötsligt samlades många i köket, som alltid… Festen började gå mot sitt slut och en mycket nöjd festarrangör summerade kvällen som mycket lyckad. Vilket slit, men utan fantastiska vänner står man sig slätt och det blir ingen fest. Under mina dryga 50 år på jorden har jag samlat på mig just det, fantastiska vänner och jag kan bara vara glad och tacksam över det.

2 kommentarer på Harry Potter-fest

  1. Åh, det var DIN fest! Grattis i efterskott!! Magda och Stefan var henma hos oss och provianterade, vi hade en hel del små attiraljer! :)