Månadens inlägg: april 2021

Tillfälligt avbrott

Ja vad gör man när man har en mat- och reseblogg och det pågår en fullt utslagen pandemi..? Man kan naturligtvis skriva om all matlagning man ägnar sig åt till vardags, man kan, men vill man? Man kan beskriva vägen till arbetet och Willys för det är ungefär så långt som jag reser idag. Jag kan väl säga att motivationen tryter då köttbullar och pannkakor inte lockar till litterära mästerverk i form av nya rykande blogginlägg. Jag håller just nu tummarna, tillsammans med resten av världen, att vi ser ljuset i pandemitunneln på samma sätt som sommartiden skapat på allt ljusare kvällar.

Jag står numera sist i vaccinationskön eftersom jag bestämde mig att helt plötsligt byta jobb från Hemsjukvården till Försvarsmakten. Alla mina tidigare kollegor är nu så fint vaccinerade och jag får snällt vänta. Maken har både haft Covid (utan att jag blev smittad) och han har vaccinerats. Min mamma har haft Covid och jag hängde med henne på akuten i flera timmar utan att bli smittad. Jag har träffat ett antal patienter med Covid men inte har jag blivit smittad. Det vore extremt tråkigt att snubbla på mållinjen och åka på det nu när vaccinationen ändå närmar sig! När jag inte äter eller reser, jobbar jag alltså som sjukgymnast på Försvarshälsan. Mina patienter riskerar inte att bli svårt sjuka så därför är inte vi prioriterade som resterande sjukvårdspersonal.

Numera befinner jag mig hela dagarna på inhägnat område där allt är så hemligt. Det råder fotoförbud så det blir inga stiliga bilder på min coola arbetsplats. För visst är det häftigt att sitta på kontoret och utanför rullar märkliga fordon på larvfötter förbi med grönklädda förare i stridshjälm. Men inne på Försvarshälsan råder ett civilt lugn. Här får rekryterna vara civila och kallas vid förnamn. Det märks att de är lite ovana vid det och lystrar nästan mer till ett kortkommando med deras efternamn, än ett vänligt ”Anton”. Men jag tycker om att snickesnacka lite. De slappnar oftast av och en del vågar erkänna att de inte alltid är så sugna på att ge sig ut i snöglopp i skogen, med full packning och utrustning och öva strid, när de kan sitta i vårt varma väntrum och chilla. Men det är ett roligt arbete och otroligt lyxigt för patienterna är inmönstrade som friska och motiverade individer. De gör som man säger och blir allt som oftast bra igen från sina krämpor. Så det går ingen nöd på mig. Med fortsatt tålamod inväntar jag bättre res- och mattider.

I väntan bjuder i alla fall på en bild på Löjtnant Svärd, för jajamensan här får man en grad på köpet i sin anställning som civilist.

78F1B6AD-9531-4F6E-AE46-DDA5CBD92C7D