Månadens inlägg: september 2018

Roadtrip USA:s västkust del 7. San Diego

Sista dagen i San Diego och nu skulle damerna och herrarna på olika äventyr. Den manliga delen av sällskapet hade valt USS Midway som dagens etappmål. Damerna skulle ”göra stan” istället. Gemensam Uber in till och stan och vi delade på oss. Men vi hann inte mer än kanske 100 m innan Sue snubblar på en ojämnhet i trottoaren och bokstavligen står på näsan i asfalten. Linn och jag höll på att svimma då vi trodde att hon dött, ljudet av ett ansikte som gnids i asfalten är inte behagligt. Blodig tittar hon glatt upp och säger ”Det gick bra! Det här ska inte hindra oss!” Vi tittade på varandra och insåg att det visst skulle göra det. Stor bula i pannan, ett jack på näsryggen som blödde ymningt, en stor reva längs med näsan, en stor blå svullnad på handryggen och krossade glasögon. Jo, det skulle nog hindra oss. Jag fiskade upp en binda som jag lägligt hade med mig, och med den över hela ansiktet gick vi mot närmaste restaurang för att få hjälp. Bartendern där inne reagerade blixtsnabbt och is och handdukar trollades raskt fram. Bindan hade gjort sitt och man får verkligen säga att det var det bästa blodstillande förband vi hade kunna hitta, är ju liksom gjort för det… Men när chocken lagt sig något insåg jag att jag inte kunde låta den slängda blodiga bindan ligga kvar öppet i papperskorgen på restaurangen. Icket ont anande gäster hade förmodligen vänt i dörren om de sett den, så jag slängde hushållspapper över blodbadet. Makarna ringdes in och en läkarinsats på restaurangens toalett ledde till att vi slapp sjukhus, men de åkte tillbaka till hotellet. Det visade sig att det var, trots allt, ett väldigt roligt stopp för här spelades scener av Top Gun in och jag som älskade den filmen gick igång. Lite foton senare var vi redo att fortsätta vidare.
61E86576-88DA-4637-8596-AD26FA21CD6E
76384292-0DA1-451F-AF78-F6C9D36246E8
087A331C-4BAF-4983-B3E3-C428190EFC37
1F6FACE7-0387-45F7-AC86-5BDC1A9D886E

Make och son vände tillbaka till fartyget och dottern och jag fortsatte vårt försök att ”göra stan”. Det visade sig dock inte vara så lätt för av någon anledning lyste alla affärer med sin frånvaro. Inte ens ”Gas lamp quarters” lyste eftersom det var mitt på dagen. Vi hittade ett halvt övergivet köpcenter med många tomma lokaler och några få affärer. Dock hittade vi en superfräsch mataffär med massor av härliga färdigrätter långt från ostgratinering, så det blev dagens lunch. Vi köpte med lite plock och bestämde oss för att satsa på en ”shared Uber”. Det var mycket billigare och via appen fick vi även information om vem vi skulle dela bil med. Den mannen satt redan i bilen när den kom så vi hoppade in i baksätet. Färden tog oss hem via flygplatsen och det var hur smidigt som helst. Flygplatsen i San Diego ligegr helt osannolikt mitt i stan och när planen kommer in för inflygning ser det ut som att de touchar skyskraporna.

Linn hamnade på rummet och jag i hotellbaren, ett glas vin gör under för bloggskrivandet och jag hann med ett par sådana innan det var middagsdags. Sue med blåtiror och plåster på näsan var lite pigg och glad som vanligt och sista kvällen tillbringades också på ”Liberty station” men ikväll vankades det italiensk och min risotto var så galet god att jag satt och smånynnade mest hela tiden.

Sista dagen I San Diego tog Max och Sue med oss på ett brunchställe i en cool del av staden. Här frodas HBTQ-rörelsen och de drällde av annorlunda caféer och barer. Vi fortsatte sedan till Coronado Island som knyts samman med fastlandet med en lång bro. Kändes lite som South Hamptons, ett lite jet set ställe med juvelen i kronan, hotell Coronado nere vid havet. Det påminde lite om hotell Negresco i Nice med tinnar, torn och en gammeldags charm som inte är helt vanlig i USA. Promenad på stranden och i det lilla samhället med en glass knöt ihop vårt besök i San Diego. Underbar avslutning på en fantastisk vistelse i härliga San Diego. Den staden tyckte vi alla om och sällskapet gick inte av för hackor heller.

Roadtrip USA:S västkust del 6, San Diego.

Den här nattens hotell ”bjöd” på frukost och det kändes lyxigt att bara kliva ner i frukostrum, hämta mat, äta och gå när man var färdig. Inget väntande på servitörer, välja ur meny och vänta på notan. Lyxigt tyckte alla fyra och frukosten var riktigt bra dessutom! De hade tom pannkakor man gräddade själv, vilket uppskattades av sonen.

Mätta och nysövda klev vi ut i den obarmhärtiga värmen och flydde in i bilens ac. Nu väntade några timmars bilresa innan vi återigen skulle få se havet, fast i en lite ny skepnad och plats, nämligen San Diego. Vägen dit var lång och känslan av att befinna sig i ingenmansland var hög. Vägen vi åkte på touchade nästan gränsen till Mexico och helt plötsligt fick vi passera ”border control” trots att vi fortfarande befann oss i USA. En lätt uttråkad vakt tittade in i bilen innan han viftade förbi oss. Vi antog att det var olagliga emigranter de var ute efter och vi satt inte med sombreros på oss, så vi fick passera. Lite otäckt att tänka på Trump mitt i vår mysiga semester, men med närheten till Mexico blev tanken på muren oundviklig. Helt plötsligt bland den vanliga övergivna steppen vi körde genom kom vi fram till ett ”hav” av sanddyner. Helt obegripligt och man väntade sig verkligen att se havet på andra sidan. Lite googlande förkunnade att det var ”Imperial sand dunes” vi kommit till och det är ett populärt ställe att besöka.
CFB230F7-44D6-4035-B526-CE1F0E45EEF0
F5BDEBD8-AAE8-44FC-B11B-515828717A83
16B90597-E9C8-45C2-85CE-25C0D5663A8D
I San Diego skulle vi sammanstråla med Sue och Max (Jannes släktingar) vars son egentligen bor i San Diego. Nu slumpade det sig som så att han befinner sig i Stockholm även i skrivande stund. Jobberbjudande från andra sidan Atlanten lockade och nu ska han få stockholmare och dess turister att finna charmen med elektiska sparkcyklar ”electric scooters”.Men hans frånvaro skulle inte hindra oss andra från att umgås och vi möttes upp med mycket skratt och varma kramar. De hade bokat hotellet och valt ett ute på Shelter Island som passar bra då de i vanliga fall besöker sonen som bor på en grannö, Harbour Island. Det gjorde faktiskt ingenting att det låg utanför city för det var mysiga omgivningar med en stor segelbåtshamn utanför åt det ena hållet och San Diegos skyline åt det andra.

Vi tog vårt favorit-transportsätt, Uber in till city (vilket tar ca 10 min max) och gick omkring nere vid havskanten bland alla andra spankulerande människor och scooteråkande, framförallt, ungdomar. Det är en charmig stad med sina glasskrapor som glittrar vackert i solen och lyser tjusigt på natten. Vi valde för tredje och sista gången den här resan att äta middag på Cheese Cake Factory. Jag vågade mig på att testa en ny rätt och det blev melanzane parmigiana med pasta och när servitören kom in med rätten till bordet kunde vi inte låta bli att skratta allihopa. Portionsmässigt hade den räckt till oss alla sex. God var den, den sjättedelen jag orkade äta upp…

Nästa morgon stod Sea World på schemat och det var något vi all såg fram emot. Ny Uber och lätt som en plätt kom vi fram utan att behöva krångla med bil och dyr parkering. Biljetter hade vi köpt dagen innan och sparade därmed 50% på priset. Väl inne ingår alla åkturer och shower, som det brukar på de stora nöjesfälten i USA. Vi tog oss runt de olika djurshowerna med start delfinerna. Dottern satt nästan med lite tårar i ögonen då hon verkligen tycker om de vackra djuren. Hade sonen Evan varit med hade vi haft möjlighet att få besöka delfinerna tillsammans med honom, då han jobbat med delfinträning. Efter att sett späckhuggarna blödde pappahjärtat så ymnigt att han smet iväg och köpte ett paket åt Linn där man får bada med delfiner. Snacka om överraskning och när hon fick veta vad hon skulle få vara med om blev ett och ett annat öga lite vått.

Efter en show med sälar, lunch i en ljuvligt luftkonditionerad restaurang, lite hajar och belugas (världens sötaste helvita ”valdelfiner”), var det så dags. Dotter bytte om till våtdräkt där allt var förberett med hennes namn på ett skåp med passande våtdräkt, våtskor och engångs bikinibyxor. Tillsammans med några andra lyckliga individer fick de umgås med några delfiner i en pool, där de även blev bogserade av dem.
Rätt trötta, svettiga med glada tog vi oss tillbaka mot stan mot ”Liberty station” ett coolt område med affärer, restauranger och barer. Vi åt middag på brewery och hedniskt nog drack jag chardonnay till maten. De hade fantastiskt goda vegetariska rätter, bäst på hela resan. Så trots att vi var lite skitiga och inte så fräscha behandlades vi precis lika bra som alla tjusigt uppklädda gäster runtomkring oss. Det är en av charmen med Kalifornien.