Månadens inlägg: april 2018

Avicii och träning.

När jag är ute på mina löprundor (vilket var länge sedan) lyssnar jag på musik som gör mig glad. Jag har aldrig brytt mig om takten på låtarna, för även min egen takt kan ändras både upp och ner (mest ned). Jag lufsar på i mitt eget tempo och tycker genuint illa om att springa med någon annan. Jag springer som meditation och löser alla världsproblem på samma gång som jag får jobba på flåset. Då kan jag ju inte ha med mig någon som vill lösa andra världsproblem! Jag har inte alltid tänkt på vad jag laddar ner på min spotifylista, den musik jag gillar helt enkelt. Nu har jag blivit varse att jag har flera låtar av Avicii.

Det är märkligt att en helt främmande persons öde kan beröra mig så mycket. Jag blev helt enkelt ledsen när den förfärliga nyheten basunerades ut i fredags. Det är naturligtvis sorgligt när en människas liv tar slut innan det nästan fått en chans att börja, även om det är en person man inte känner. Jag kollade på dokumentären ”True stories” på Svt Play och den kan jag rekommendera. Ett gripande porträtt av en ganska olycklig och vilsen kille som skrek efter att få hjälp att avsluta sitt hektiska turnerande. Men det var alldeles för mycket pengar som stod på spel, för alldeles för många människor. Nu har det gått helt galet och få vet vad som verkligen hände. Kanske får allmänheten veta, kanske inte…

Spotifylistan är uppdaterad med ännu mer Avicii och jag ska banne mig sjunga med, högt och ljudligt! I väntan på att jag ska dra igång löpsäsongen är det Eksjös nyaste tillskott på träningsfronten, ”Forma Framtid” som gäller. Jag har den stora förmånen att få träna med min dotter och vi kör järnet, fyra gånger i veckan. Imorgon är det ett nytt pass som står på schemat, ”Barre Move” som ska vara balettinspirerat! Vad gör man inte för sina barns skull, för det är naturligtvis inte mitt val utan en viss tonårsdotter som anmält oss. Men jag ska sträcka på vristerna och se glad ut, tror jag än så länge…

Ledigheter…

Första halvan av året är trivsamt när det kommer till ledigheter, åtminstone om man inte jobbar röda dagar. Det börjar med januari med Nyårsdagen. Klart att vi måste vara lediga första dagen på året och vila upp oss efter Nyårsaftonens festliga firande! Strax därefter kommer Trettondagen och det är verkligen en dag att fira! Tretton dagar efter Jesu födelse är något alla svenskar ringar in i almanackan och planerar in… ja vad då..? Vi var i Barcelona just under den högtiden och det var en otrolig upplevelse med deras karnevalsstämning där ”Los Reyes Magos” delar ut presenter (julklappar) till barnen.

Sen får vi i alla fall det lugnt i några månader och kan jobba på med hela arbetsveckor och vara riktigt produktiva. Men så kommer Påsken. Den inleds på torsdagen med att vi klär ut barnen till kärringar för att tigga godis hos grannarna. Just tema godis dominerar Påsken och enorma påskägg dyker upp på alla arbetsplatser och det äts tills vi mår illa. Det tillverkas tom specialgodis just för påsken i form av ägg i olika varianter. Sen är det dags att minnas den långa fredagen med sorgemusik och stängda affärer, eller inte… Hur eller hur så glömmer vi snabbt fredagens vedermödor, klär vårt hem i ris och färgglada fjädrar och äter julmat. Ägghalvor, lax, sill, påskmust och nubbe åker fram och vi nöjer oss inte med en dags firande, för vi måste ha ytterligare en dag för återhämtning med Annandagen. Jag hade det stora nöjet att vara i Alicante förra Påsken och fascinerades av spanjorernas storslagna firande. Det var parader varje dag genom staden som invånarna gick man ur huse för att bevista. De såg dock faktiskt lite läskiga ut med huvor för ansiktet (mer Ku Klux Klan än fest). Men de njöt och firade hela veckan före Påsk.

Sen avlöser ledigheterna varandra med Första Maj, Kristi Himmelsfärd, Nationaldagen och Midsommarafton. På Midsommar slår vi till på stort och plockar fram julmaten igen. Det nya inslaget är dock att det även ska grillas och ätas jordgubbstårta. Det regnar nästan alltid på Midsommar men svensken är optimistisk och det dukas alltid utomhus i duggregn, kyla och knott. Vi dansar kring en lövad stång och hållande varandra i hand sjunger vi om hur vi tvättar våra kläder. För den som ändå inte vet hur det ska gå till, utförs även en pantomin så det framgår. Ungdomar hittar ibland på lite för festliga saker den här helgen och det är inte alltid så festligt… Första Maj är en helt obegriplig ledig dag för mig och borde vara för de flesta. Det är säkert behjärtansvärt att gå ut och demonstrera, men det kan man ju göra på kvällstid/ ledig tid. Nu ska jag inte klaga för ledigheten infaller ju lägligt dagen efter Valborg och då hittar ju många på lite festligt och det kan vara skönt att få sova ut. Ungdomar hittar ibland på lite för ”festligt” även den här helgen.

I Sverige är vi oerhört nationalistiska och ledigt på Nationaldagen skulle kunna innebära ett firande av vår nation. Skulle kunna… för vad gör vi? I ärlighetens namn gör de flesta ingenting annat än gläds åt en extra ledig dag. Kolla USA, Norge, Frankrike som älskar sina nationaldagar och är datum som de flesta svenska känner till. ”Fourth of July”, ”Suttonde maj” och 14:e juli. Innan var Annandag Pingst en röd dag och eftersom den alltid inföll en måndag, blev det orättvist med införandet av Nationaldagen den 6/6, eftersom den kan infalla en helg. Men när den gör det får vi som kompensation en ledig dag närsomhelst, att användas till vad som helst. Trivsamt!

Men sen är det slut med ledigheter på länge och vi får faktiskt vänta ända till Julafton! Vi borde ju kunna fördela det hela lite bättre, men då får man ju skriva om historien och det blir nog svårt. På julen plockar vi fram julmaten för tredje gången under året och dricker ometiketterad påskmust som nu heter julmust fiffigt nog. Godis är viktigt och återigen fylls arbetsplatserna, men nu är det chokladaskar som gäller. Lucia är ingen ledig dag men fira den ska vi. Ett sicilianskt helgon firas i ett protestantiskt land i vit särk med ljus i året. För att pigga upp det hela finns även pepparkaksgubbar och jultomtar med i tåget. I sann hen-anda kan även det kvinnliga helgonet numera gestaltas av en man.

Jag kan inte låta bli att fnissa åt att vi är allt lite exotiska vi svenskar med märkliga traditioner. Vi har dessutom många ledigheter där vi fullkomligt struntar i anledningen till att de finns. För ärligt, vem kan snabbt berätta varför vi firar Pingst? Hänryckning typ… Men vi gillar våra ledigheter och behöver dem. Det är kanske ”good enough”

Att vara en madrass runt en stolpe.

Jag är en grön person, det säger min man. Jag tycker om relationer och vill gärna att andra ska må bra. Nu har jag tydligen inslag av blått också, då jag tycker om att planera och ha kontroll. Min man, han är röd, jätteröd! En röd person är uppgiftsorienterad och njuter av utmaningar. De tar snabba beslut och är ofta bekväma med att ta risker.

Som ni förstår är det den hypade boken ”Omgiven av idioter” jag refererar till. Jag har läst ut den, nästan… och först blev jag inte så imponerad och tyckte att det var lite väl kategorisk. Men sedan började jag reflektera över min omgivning och där var de, de gula, röda och blå personerna. De gick att identifiera och då blev det genast lite fnissigt. Tyvärr har jag inte läst boken tillräckligt väl för att förstå fullt ut hur jag ska utnyttja min nyvunna kunskap för att nå de olika personligheterna på bästa vis. Men jag kan i alla fall konstatera att man inte ska småprata (trivselbrusa som maken säger) om den röda personen är ute efter ett snabbt svar. På samma vis som den gröna inte kommer att tycka att det är lika trivsamt om man inte lägger in lite socialt mysprat, innan man går på hårdfakta.

Jag tycker om när det är trivsam stämning i familjen, när alla går runt och småkramar varandra och säger hur mycket vi tycker om varandra. Jag ska kanske byta tempus och skriva ”skulle tycka om” istället, eftersom det aldrig händer i en tonårsfamilj… Men jag ogillar konflikter skarpt och ett lite hjärta i ett sms från någon familjemedlem som varit sur, får mammahjärtat att lyfta.

Jag hoovrar som en helikopter över mina barn och kollar deras packning när de ska åka iväg någonstans. Jag VET, de måste lära sig att ta ansvar och jag ska låta dem att göra det… snart… Jag mår som bäst när familjen är intakt, när alla är hemma och jag har full kontroll över dem. Jag hade gjort mig som höna och viftat in alla ungar in under vingarna. Det enda problemet där hade varit att jag tycker att höns luktar otroligt illa!

I morse åkte sonen till Berlin på konfirmationsresa, en resa han sett fram emot hela konfirmationstiden. Man skulle helt enkelt kunna säga att den är anledningen till att han konfirmerar sig. Det hade kunnat gå käpprätt åt… om inte den hoovrande helikoptern ställt sin väckarklocka klockan 05 för att se att den ”lille” sonen verkligen kommit ur sängen. Han sov som en stock och de hade vi alla gjort tills de vanliga alarmen gått igång framåt 06:30 och bussen närmat sig Skåne, utan ovannämnda son. Det blev en flygande start med att slänga ner matsäck (som helikoptern bett honom fixa redan igår) och kasta oss in bilen.

Han hann till bussen i tid och den curlande ömma modern kröp tillbaka ner i sängen och funderade. Gjorde jag rätt? Skulle jag ha struntat i det och låtit honom stå för sina misstag om han försover sig? Jag landade i att jag absolut gjorde rätt. Jag är en grön person och jag kommer alltid att vara det, som en skyddande madrass runt stolpar i en slalombacke.

Morgonpromenad.

När tonåringen sover som djupast, solen inte hunnit upp till sin obarmhärtigt högsta höjd och värmen är behaglig, då promenerar jag. Kan inte påstå att vi pratar arla morgonstund för frukost hann jag med innan. Men ”någon” tycker att det är okristligt tidigt och ser inget behov av att följa med.

Den stensatta gången tar mig österut och jag filosoferar i min tystnad och det är behagligt. Det är jag och ödlorna som samsas om gångstigen (förutom en och en annan medpromenerare). Det är ett torrt och kargt landskap såhär förbi hotellens blomstrande rabatter. Här finns det ingen som slösar det dyrbara vattnet på blommor utan bara de tappraste överlever. Nu låter det som att jag befinner mig i Sahara och det gör jag naturligtvis inte. Men Cypern är en intryckt ö i de östraste delarna av Medelhavet där solen skiner 300 dagar om året och resterande dagar, öser det heller inte ner.

21A12D4E-388D-4E20-9ACB-D91F882944C3
756B3F86-DCC0-4E1F-8360-C4C92BA6E37D
C2A2ABC6-1D7B-45CB-BCDA-2B9D1FB3A4FC
A0223228-FD10-42A7-9D75-1EA1B4B75B55
F3CE45C3-C43F-4804-ABDC-46118186DB78
Här finns några små lyxiga lägenhetsbyggnader, i övrigt är det tomt. Ayia Napa i väster och Fig Tree Bay i öster och däremellan lyser frånvaron med sin närvaro. Mitt mål för promenaden är systerhotellet Atlantica Mare Village dit jag funderade på att boka oss. Det ligger dryga tre kilometer från vårt hotell och bara dyker upp helt plötsligt i sin enslighet. Jag känner spontant att jag inte hade velat bo här, men blir nyfiken. Jag spankulerar in på hotellområdet och tänker att mitt turkosa ”all inclusive band” kommer att avslöja mig som den inkräktare jag är, men icke. Jag traskar runt en sväng, ler vänligt och hälsar på de jag möter. Hotellet är långsmalt, med den smala delen ner mot havet där bar och restaurang finns. Det blir alltså ganska långt till bekvämligheterna för den som bor längst upp i hotellområdet.

Jag smyger tillbaka ut på gångvägen lika obemärkt som jag slank in och vandrar tillbaka ”hem”. Florister eller allmänt blomintresserade fotar små oansenliga blommor intill stigen och jag imponeras av deras entusiasm. För mig är det”små gula blommor”. För dem är det säkert något mer spännande med ett exotiskt namn. Jag kan verkligen inget om blommor och tycker mest om dem i en vas.

Nåväl, knappa milen senare är jag färdigpromenerad och ganska tacksam över att sonen inte var med på promenaden. För på tonårsvis hade han förmodligen dött av ansträngningen!

Hur man överlever ”all inclusive” del 2.

Ja nu har har jag utbildat i er hur man ska äta. Nu kommer nästa tips, skippa hotellet vid väl valda tillfällen! Låt inte snålvattnet dränka alla förnuftiga tankar utan fly, rym! Det må kännas lite fånigt att sitta på en annan restaurang med färgglada band runt handleden. Det är lite som en elektronisk fotboja (på handleden) som blingar och pockar på uppmärksamhet. MEN det är så värt att få bläddra i en meny och bli serverad sin valda mat.

Igår bestämde vi oss för att byta ut lunchbuffén mot annat på stan. Här gäller det att plocka fram bästa talangen, den att få ens eget val av restaurang att bli resesällskapets val. Mitt sällskap ville gå på Pizza Hut!! No no, inte ett alternativ i min värld och plötsligt blev Hard Rock Café HANS val utan att han fattat det. Det blev faktiskt riktigt lyckat och vi mumsade entusiastiskt på våra valda rätter, quinoaburgare för mig och babyribs för sonen.
9CD7CDE3-760F-42B4-BA7B-90D190CA6CC4
7A7E0AED-B9FF-4F85-959C-07BEF2C53E08

Musikvalet var ljuvligt och jag (sonen) kom på mig att nynna (högljutt) till U2 och deras ”Sunday bloody sunday”. Han var inte imponerad tills jag plockade fram den fakta som faktiskt impar. Bono har tydligen en förmögenhet på 600 miljoner dollar!! Det fick sonen att höjs ögonbrynen och sluta mumla om tramsband… Att Jimi Hendrix väst hängde på väggen samt Elvis Presleys outfit från 1968 kändes dock inte ens värt att nämnas.
542B17F9-DB67-4CFE-AD48-E3BDABC86074

Gårdagens kväll avslutades med nästa tips: boka in er på A la carte restaurangen på hotellet som oftast finns och där ett besök ingår per vistelse. Boka tidigt vid högsäsong dock. Vi var ju rätt mätta från lunchen och en fyrarätters middag kändes oövervinnerlig! Gurksoppa gav sonen en rödljus-signal och han skippade allt bjäfs och gick direkt på kött och bea. Själv sneglade jag längtansfullt mot buffén som hade tema fisk. Men jag åt crepes med rökt lax och löjrom samt lax med hollandaise och avslutade med en otroligt krämig pannacotta.Ingen nöd på mig och jag njuter!!

Cypriotisk afton.

Kvällens tema alltså och jag njuter! Ikväll har jag släppt på hämningarna och frossar bland spänstiga calamares, syrliga dolmales, tzatsiki, taramosalata, kall bläckfisksallad mm. Ingen trerätters här inte! Sonen… han har ätit pommes och gått tillbaka till rummet…
Jag är lite öm i skinnet trots 30 i solskyddsfaktor, då solen skiner obarmhärtigt med sina uv-strålar. Det är väldigt varmt på Cypern! Jag tvingade sonen på en liten promenad idag efter lunch. Vi kan nog enas om att ”promenader is NOT the new black” hos tonåringar. Men även han imponerades lite över havets färger och hur coolt det är!

0DB96064-0C46-43CB-9888-FB797C5B601A
1DBD0DC9-C446-413C-9A7E-181140BAC1D0

Imorgon väntar en ny promenad in till Ayia Napa efter obligatoriskt solpass på solsäng. Sonen ser fram emot utforskandet av den gamla delen av staden…not. Det var tydligen inte ett fort vi såg utan kanske mer ett kloster (ber om ursäkt Gary!) Men sonen följer snällt med eftersom lunch på Hard Rock cafe erbjudes.

En kommentar på Cypriotisk afton.

  1. lite ”analoga” nöjen som en promenad och ngt museum borde vara obligat före eller efter måltider.

Hur man överlever ”all inclusive”.

Vi kör det ultimata konceptet för en uttröttad matmorsa, ”all inclusive”. Det kan bli lite hursom med antingen flip eller flop eller något däremellan. Samma sönderkokade mat i oidentifierbara röror som avspeglar gårdagens maträtter. Men vi har faktiskt tur här på Atlantica Sungarden Ayia Napa för här är maten riktigt bra!

Men en sak som bufféer har gemensamt är att de kan bli lite repetitiva och här kommer ett specialtips till er från mig. Låtsas att det är en a la carte middag ni har framför er. Identifiera max tre rätter, för- huvud och efterrätt. Igår till lunch åt jag frasiga calamares med citron och små krispiga nyfriterade vårrullar med dipsås. Middagen bestod av asiatisk tema och det fick bli en nudelsallad med räkor och små kryddstarka samosas. Det hela avslutades med lite goda ostar. Lunchen idag bjöd på massor, men jag plockade ut grillad tonfisk med grekisk sallad och tzatsiki. På det här viset blir det inte samma känsla av att man äter samma mat under hela semestern.

Jag älskar ju att gå ut på små mysiga restauranger och när maken är med då planerar jag efter det. Nu är det tonårssonen och jag och han må uppskatta mycket, men mysiga låånga middagar med mor sin är inte en av de sakerna. Idag lockade jag med honom på en promenad längs stranden in till Ayia Napa. Kan väl säga att det inte var det turkosa havet, de vackra vyerna eller den faktisk ganska charmiga hamnen som lockade. Nej det var ”Donken” och för den som inte är bevandrad i tonårsspråk kan jag översätta till Mc Donalds. Han kunde välja mellan Burger King (BK), Pizza Hut, Subway, KFC och Hard Rock Café för de låg alla på rad. Men ”Donken” vann och föga förvånande smakade det som hemma.

Bufféerna på kvällen har olika teman varje dag och när mitt favorittema dök upp, ”fish night” hann jag bli lite glad ett litet tag. Men så mindes jag sonens fiskallergi och vi bokade in oss på a la carten istället dit man får gå en gång/ vecka.

Man kan semestra på många vis och vissa vis är kanske inte alltid alldeles precis som man skulle vilja ha det. Men jag njuter ändå, sonen vill trots allt åka med sin mamma och vi har lite fnissiga stunder ihop varvat med egentid då han vill göra något annat. Jag njuter av vyerna, lagomvärmen och maten. Han njuter av fri tillgång till läsk och ett bra wifi. Vi krigar lite om vem som kommer att bli brunast men jag tror att jag kommer att vinna den tävlingen! :-)

2 kommentarer på Hur man överlever ”all inclusive”.

  1. Smart tips för all inclusive-måltiderna! Det hörs att finsmakaren kan sin sak. ;)
    Ja är det inte fantastiskt när tonåringarna vill hänga med sin morsa! Bara en sådan sak är värd sin resa!
    Ha det bäst! Kram!

Mor och son…

Dottern och jag är vana att resa tillsammans och har prickat av lite olika varianter av resor. Sonen och jag var i Prag för två år sedan, men det var pre puberteten och går inte att jämföra med dagens son. Då strosade vi på gatorna på kvällarna, han höll mig i handen med en pigg entusiastisk blick och pratade non stop. Nu är han en tonåring. Den som har haft eller har en tonåring vet precis vad jag pratar om. De är goa men fyllda av utmaningar och just hålla handen och samtala utförligt, är inte deras signum.

Nu befinner vi oss på Cypern på en veckas påsklovsresa bara vi två. Dotter och make är i Alperna och ägnar sig åt helt andra aktiviteter än vad vi kommer att göra. Vi ska chilla som sonen skulle uttrycka det. Ta dagen som den kommer skulle jag säga. Vi planerar in ett besök på spa:t med massage. Solstolarna ska göra oss, förhoppningsvis, mer bruna än våra medresenärer britterna. De blir verkligen inte bruna! Fyra nyanser av skärt har redan visat sig i olika skepnader. De är även högljudda har jag stillsamt konstaterat och olika dialekter ljuder i baren just nu när jag skriver det här inlägget. Alla brittiska dialekter är sannerligen inte välljudande! Men de är glada…

All inclusive: ett nöje, smidigt påfund eller en mardröm? Jag är ingen expert på företeelsen men efter en middag här är jag riktigt imponerad. Ja miljön är inte ”charmig grekisk restaurang” Det är rätt slamrigt och många människor på samma ställe. Men vi åker off season och det är gott om plats överallt. Maten över förväntan. Jag har ätit lammkotletter, friterad blomkål, vaktelägg, halloumi, tzatsiki, hummus… Tom mitt glas rött vin var helt ok trots det fullkomligt obegränsade möjligheterna att dricka. Nu var det ändå lite tjusigt med servitörer som serverade drickan och ingen automat där man fyller på sitt vin som på Burger King.

Känns som att det kan bli en skön vecka utan några måsten och tjat om läxor, datortid och läggtider. Jag behöver inte handla, städa eller laga mat. Det enda som bekymrar mig är toalettpappret… Att man fortfarande inte kunnat fixat rören så att det går att spola ner är mig en gåta…

2 kommentarer på Mor och son…