Månadens inlägg: mars 2018

Semester på ingång.

Enligt TUI-appen är det 3 dagar 20 timmar 45 minuter och 32 sekunder kvar till vår resa! Det är 3 timmar 45 minuter och några sekunder kvar av arbetsdagen och det känns finfint. Lunchen intas med ett gigantiskt godisfat precis intill och plopp lockar mer än tredje dagens lunchlåda i form av lasagne. Jag kommer att avsluta dagen med central samverkan och jag vet inte om jag tycker att det känns lika finfint såhär på eftermiddagen på Skärtorsdagen… Jag ska dock inte klaga för jag ska ha semester i hela 11 dagar och DET känns fantastiskt!

Sonen ringde nyss och det enda han säger är ”Mamma, det är spenatsoppa i skolan!” Hans förstående mor är aldrig omöjlig och svarade att det var helt ok att ta två portioner, det finns nog så det räcker. Kan väl avslöja att det slutade med att de gick och åt pizza och nu ska jag fundera på hur han ska ”betala” det, massage, toalettstädning..? :-) Funderade på det där med soppa och jag kommer ihåg att det inte var en favorit hos mig som tonåring. Det var liksom inte riktig mat! Sen kan man ju tycka att det kanske är knepigt att servera en så omatig soppa som spenatsoppa (med ägg förvisso) till tonåringar. Killarna blir vrålhungriga efter ett par timmar och då äter de lunch väldigt tidig ibland och har skoldagar till 15:30. Men jag har ett ”helvete” hemma när det gäller att tillfredsställa familjens preferenser av maträtter och vi är bara fyra (där maken aldrig klagar). Så hur ska skolköken kunna lyckas?

Nåväl, med semester i antågande känns det helt ok med både isfläckar, blåst och trista matlådor. När vi kommer hem är våren här, skriv upp det!

Lärarbristen

Den senaste tiden har jag haft flera intressanta diskussioner kring bristen på kompetent/behörig personal. Jag har ”barn” på gymnasiet och på högstadiet. Högstadieeleven har många obehöriga lärare och vikarierna är alltid obehöriga. Dottern på gymnasiet har istället problemet att lektioner ställs in då ordinarie lärare är sjuka, man sätter inte in vikarier. Det har lett till ett ytterst luftigt schema som i sin tur lett till att de tappat gentemot halvklassen, vars lärare haft en högre närvaro. Det här är vår framtid och det är inte bra. Det märkliga i det hela är att lärarna, ett akademikeryrke med många års utbildning, anses kunna ersättas med nästan vem som helst. Vilka andra yrken med motsvarande utbildning skulle man kunna göra det med?

Jag som jobbar i vården har aldrig varit med om och tror heller inte att vi kommer att komma så långt att man stoppar in en idrottsintresserad person på en sjukgymnasttjänst, en ambitiös person som läkare eller en empatisk person som sjuksköterska. Märkte ni att jag inte föreslog en empatisk person som sjukgymnast..? ;-) Men varför kan läraren så lätt ersättas av en outbildad? ”Bättre att det finns någon vuxen i klassrummet än att det står tomt”. ”Alla utbildade lärare är minsann inte så bra”. ”Jag har haft outbildade lärare som var fantastiska”. Dessa är bara ett axplock på argument om varför det skulle vara ok eller till och med bättre med outbildade lärare. Det kan säkert stämma på individnivå men om vi pratar kollektivt måste det väl alltid anses vara ett nederlag om man inte kan fylla lärartjänster med utbildade och behöriga lärare, annars kan vi lägga ner lärarutbildningarna.

Det finns säkert händiga personer som skulle kunna skära bort ett födelsemärke och skicka in provet på analys. På individnivå hade den personen kanske kunnat göra ett bättre jobb än en klantig utbildad läkare. Det finns säkert massor av människor som kan lära sig att ge sprutor och lägga om ett sår lite hjälpligt. Men vem skulle gå till en sådan person som saknar utbildning? Troligtvis ingen, men våra barn skickar vi till skolor där det ibland är förfärande låga siffror behörig personal som ska utbilda dem. Det blir en allt större klasskillnad där barnens föräldrar får agera lärare på hemmaplan för att kompensera tappet i skolan. Familjer med resurser klarar att hjälpa barnen med läxor och skoluppgifter, alternativt att privat hyra in hjälplärare. Jag säger inte att jag har en lösning på problemet. Men när det börjar bli en accepterad verklighet att det är så här, då blir det ”farligt”.

USA i sommar

Snart är det sommar… eller åtminstone snart vår. Den kommer, någon gång… Fast vintern är bra envis och man kan ju stilla undra hur all snö ska kunna försvinna utan att skapa vårfloder. Under tiden kan man ju planera sin sommar och det gör jag. Familjen ska åka till USA på en tre veckor lång ”road trip”. Vi börjar i Seattle och avslutar i Los Angeles efter lite avstickare som San Fransisco, Monterey, Santa Barbara, Valencia (inte Spanien), Las Vegas, Grand Canyon och San Diego.

Som jag har kollat hotell och diverse bokningssidor! Det finns alldeles för mycket att välja mellan och jag får beslutsångest och gör som jag brukar. Jag bokar och bokar av, bokar igen och bokar av… Priser ändras och mina idéer om var vi ska bo gör också det. Vi kommer säkert att ändra oss även på plats men då handlar det inte om att ändra antalet dagar vi ska stanna någonstans för då måste vi boka om ALLA hotell som kommer därefter. Däremot kanske vi hittar ett bättre alternativ till ett bättre pris och då går det mesta att boka om. Men att boka alla 22 nätter på plats kommer inte att funka om man inte ska hänga över bokningssidor hela semestern och bli stressad över det. Jag brukar lyckas med våra hotellval så det kommer säkert att bli toppen.

I USA har man antingen en king size säng eller två queen size. Vi är fyra i familjen så queen size får det bli och barnen får vänja sig med närkontakt då de förmodligen även kommer få dela täcke med varandra. En bra övning i tålamod väntar oss alla. Hemma är vi vana att sprida ut oss på våra 200 kvm och nu kommer vi att umgås hela dagarna, på aktiviteter, på långa bilresor och så även nattetid. Men mysigt ska det bli och kanske sista semesterresan med hela familjen då dottern fyllt 18 är nästa sommar. Det är allt lite vemodigt!

2 kommentarer på USA i sommar

  1. Catta! Ni får inte missa underbara Carmel på er resa:) En underbar liten stad där Clintan var/är? borgmästare! Puss

Vardagslyx

Mycket gladresor på G och det spritter i mig av glädje! Först ut är Cypern på Påsklovet med sonen. Sen i maj ska jag på tjejmys i Stockholm med två väninnor. Hotellmys, lite shopping, drinkar och gomiddag på restaurang. Någon vecka senare vänder jag återigen norrut via Arlanda en natt, upp till där det började; Umeå. Där för 20 år sedan började jag mina stapplande steg mot ett yrkesliv som sjukgymnast. Det var då under en praktik som jag träffade maken och till slut hamnade i Eksjö. Nu är det jubileum och en ganska stor del av klassen ska ses en helg. Några av oss sågs faktiskt för 5 år sedan då vi träffades i Stockholm och sprang Tjejmilen. Det var så roligt och det ska bli riktigt spännande att träffa alla andra som jag inte sett på hela den tiden. Hur har alla förändrats? För på 20 år har vi väl alla påverkats av tidens obarmhärtiga vindar. Tur att det finns Facebook för då har vi i alla fall kunnat hänga med lite i alla fall. Då för 20 år sedan var vi hyfsat unga allihopa, utan barn, med spänstiga vältränade kroppar. Vi gick runt i underkläder halva dagarna, när vi inte hade vanliga föreläsningar. Det var fullkomligt naturligt att sitta och snacka med andra i bara Bh och trosor och inga extra hudveck (läs valkar) fanns att dölja. Tror och hoppas att vi den här gången ska äta och umgås fullt påklädda!

Jag brukar skriva om det här med vardagslyx och jag tycker verkligen att det är så viktigt att få in det. Det är nu vi lever och man ska ta tillvara på livet, för jag möter så många människor i mitt jobb som sparat på så många upplevelser. De blir så knäckta när livet tog den där andra vändningen man helst inte vill tänka på. Hitta ditt vardagslyx och våga vara lite busig. Köp den där dyra chokladen du egentligen inte tycker är värd pengarna, öppna en flaska champagne en tisdag, hyr in städhjälp någon gång ibland (RUT är toppen), köp nya frasiga sängkläder och byt dem ofta. Sitt en hel dag i vårsolen och gör absolut ingenting även om det finns en massa måsten som lurar bakom hörnet. Ta en extra lång sovmorgon utan dåligt samvete. Låt fantasin flöda och hitta just det som gläder DIG.

Maken är hemma!

Nu är flocken intakt, familjen är hel igen! Maken har återvänt från Mali efter dryga två månaders frånvaro. Dagen efter hans hemkomst utbrast mina kollegor unisont ”Ja, vi klarade det!” För så fantastiskt har det varit att hans frånvaro, har kompenserats något av mina otroliga kollegor som stött och blött högt som lågt, det som händer i en tonårsfamilj. Inte en sjukdag har jag haft. Jag har jobbat heltid och har hållit ihop familjen med allt vad det innebär. Utetider på helger, läggtider på vardagen, läxor, föräldramöten, räkningar, skottning, städning, handling, matlagning. Ja, jag kan ju hålla på i evigheter. Men jag har även hållit ihop mig själv, jag har tränat flera gånger i veckan och jag har träffat vänner. Allt fokus kan inte bara ligga på barnen och dess behov. De behöver nöjda välmående föräldrar också och den bästa förebild man kan vara, är ju genom att visa att det är viktigt att måna om sin kropp och själ. Jag är allt lite amerikansk här och slår mig själv på bröstet och säger ”Bra jobbat Catta”

Att vara profet i sin egen hemstad, det är säkert inte lätt, men att vara husmor i mitt hushåll är ännu svårare! Här har jag lagat middag nästan varje dag när maken varit borta och sonen muttrar när det serveras något han inte tror sig gilla. Men när pappa kommer hem och slänger ihop en rätt, ja då oreras det yvigt om hur gott det är! Det är precis lika orättvist som livet självt. Det lustiga är att han just ätit sötpotatispasta och sonen reagerade inte annat än att han tyckte att det var lite annan konsistens. När jag försöker smyga in något mer eller mindre okänt (som morötter i en köttfärssås) då blir det tvärstopp! Nåväl, jag ska inte vara bitter, det är inte klädsamt. 

Ikväll blir det hamburgare och lite sugen är jag allt på den där äppelpajen jag aldrig fick häromdagen…

Att lyckas med mat

Efter en ljuvlig inledning på helgen då det bara var att sätta sig till bords och äta god mat med härligt och vuxet sällskap, kom en ”vardag” igen. Det var förvisso lördag, men vardagens matlagningskrav dök ju som vanligt upp på ett mer pålitligt vis än Postnord. För dem som missat Snickaregatans matdilemma kommer här en snabbrepris. En är allergisk mot fisk, skaldjur, kyckling, mandel, nötter och jordnötter. En vill äta vegetariskt men är skeptiskt till nyttiga vegetariska delar som bönor och linser. En vägrar att äta vegetariskt och skippar en köttfärssås om morötter och annat kan identifieras i densamma.

Ibland struntar jag i allt och lagar det jag vill ha, så får de fixa något på egen hand. Den här lördagen var just en sådan och dottern ställde sig snällt och fixade köttfärssås medan mamman tänkte vara lite med exotisk. Libanesisk inspiration bara kom till mig vid frukosten och på eftermiddagen rörde jag i pannorna. Det skulle bli spenat- och fetaostpaj, sesampasta och kikärtsbiffar. Det blev sådär… mina pajer som såg så fina ut på plåten före gräddning förvandlades till bollar av uppblåst smördeg som fick dansa ner i soporna. Det andra var ok men möttes av djupt skeptiska blickar från ungdomarna i huset.
01313B92-E0E3-4A41-AA2D-91D97CE38382
Det började bra i alla fall.

Idag blev jag galet sugen på äppelpaj, gick till affären och kom hem med massa bra saker… förutom äpplen. Skam den som ger sig och hellre än att behöva gå ut ugen, rotade jag i skåpen. Låt mig presentera: en päron- och mandarinklyftspaj.
FA7EFED3-4C6E-4F7A-A053-C75729E3F25A
image

Om möjligt möttes pajen av än mer skeptiska blickar så jag får nog avnjuta den på egen hand. Med vaniljsås går allt ner! :-)

Blogginspiration

Tänk att den är här, inspirationen! Den har legat någonstans det är jag helt övertygad om, men jag har inte haft en susning om var. Jag som älskar att skriva, har inte kunnat formulera en enda läsvärd mening. Tror att det kan vara livets upp- och nerförsbackar som haft ett finger med i spelet.

Igår var jag på tjejmiddag i en helt ny konstellation. Det var inte idel okända damer, men blandningen av oss var det och för alla var det några nya bekantskaper. Kvällens fantastiska värdinnor hade blivit lite inspirerade av något jag läst och berättat om för några år sedan. ”Efter 40 skapar man få nya vänskaper”. De naturliga mötesplatserna, skola, universitet, föräldragrupper mm blir färre och man letar heller inte längre efter nya vänner på samma sätt. Så där satt vi, åtta tjejer, i nästan samma ålder och hade en toppenkväll och det lite grann pga inspiration från mig. :-)

Det gav mig inspiration att plocka fram min kära blogg som legat där övergiven och gömd (men inte glömd) i cyberrymden. Jag älskar ju att skriva och igår träffade jag några själsvänner som också gör det. En har en blogg som jag precis börjat kika på och en var svenskalärare som älskar (av förklarliga skäl) språk och text.

Bloggerskan måste jag ju bara berätta om. Vi dök in i varandras liv något otippat och i högsta grad oönskat inför sportlovet. Vi hade båda lämnat in slalomskidor på Intersport för vallning och slipning. Intet ont anande hämtade vi båda även ut ovan nämnda skidor (so we thought). Det var dotterns skidor och hon skulle på resa till Lofsdalen. Vid nerpackning av skidorna ropar hon ”Det här är inte mina skidor”. Jag bara skrattade åt henne för det såg ju jag att det var, vita Atomic, och hon fick plocka fram bildbevis innan jag trodde henne. Visst var skidorna lika, men lik för baskat var de inte hennes. Tillbaka till Intersport men där fanns inga skidor kvar… Den stackars slipansvarige Erik blev lätt svettig och superstressad när han stod där en lördag med en allt annat än munter tonåring, med fel skidor. Nåväl, han hittade ägaren till de förväxlade skidorna, som var på väg till flyget och skidresa! Dealen blev att de två bytte skidor under sina resor och fick byta tillbaka efteråt. Slutet gott allting gott och Linns skidor drog nog det längsta strået som fick tillbringa en vecka i Italienska Alperna! Det lustiga i kråksången var att Cilla skrev ett blogginlägg om det här samtidigt som jag skrev ett facebookinlägg. Det tog inte många minuter innan vänner hade kopplat ihop oss och igår träffades vi för första gången. Kolla gärna in hennes blogg på cillaingeborg.se (hoppas du inte misstycker Cilla). världen är både liten och rolig!

2 kommentarer på Blogginspiration

  1. Misstycker verkligen inte, snarare tacksam att du delar! Kul att träffas, du är verkar vara en så härlig människa och skidhistorien är ju oslagbar :) Kram