2017 oktober

Myshelg i Stockholm

26 oktober, 2017

Den här helgen har dottern och jag varit i Stockholm på myshelg. Första klass var det som gällde då prisskillnaden inte var så stor mellan första och andra klass och är man på myshelg så är man. Men när jag tittade lite extra på biljetterna blev jag konfunderad, resan skulle ta fyra timmar! Lustigt nog skulle vi åka X3000 så jag tänkte att det nog var det som var orsaken. Men icke, det berodde på banarbete söder om Stockholm vilket betydde sightseeing runt Mälaren via Flen, Eskilstuna och Västerås. Men det gick ingen nöd på oss där vi satt i den luftiga kupén och fick frukost serverad från flygplansvagnar. Lite passande då dottern torrt konstaterat att vi lika gärna kunde ha flugit till Spanien på den här tiden.

Högtalaruppropet gjorde oss uppmärksammade på att vi närmade oss Stockholms Central och jag fattade ingenting, bekanta miljöer utanför fönstret men ändå inte. Då kom jag på det, vi var i Sumpan (Sundbyberg) vilket kändes väldigt komiskt att rulla in från det hållet! Men fram kom vi och bra hade vi det så jag ska inte klaga.

Vi rushade med våra dragväskor genom horderna av stockholmsshoppare för att ta oss till mitt favvohotell, Downtown Camper by Scandic och jadå, det såg lika coolt ut som sist och jag fick samma härliga känsla. Personalen var lika glada och alla hälsade vänligt och log när man mötte dem, otroligt! Vårt rum var dessutom färdigt så vi kunde springa upp och lassa in väskorna på en gång. Förra gången fick vi rum in mot innergården och även om utsikten var trist, var det tyst och lugnt på rummet. Nu fick vi rum mot Drottninggatan och jag tänkte att det kommer att bli lite mer bullrigt med tjoande människor på väg till och från festligheter. Men icke, det visade sig vara precis lika knäpptyst och vi hörde varken ljud utifrån gatan, från korridoren eller från rummen runt omkring oss.

Nu var det dags att inta butikerna, tonårsbutikerna… Tant kände sig väldigt omodern men ändå lite full i fniss. Det är modernt med retro nu och butikerna svämmar över av fransiga manchesterbyxor med utsvängda ben, svindyra t-shirts och collegetröjor från Fila, Champion och Reebook. Jag hade precis de här kläderna när jag var tonåring, ändå tycker dagens tonåringar att det är DERAS mode och deras generation som kommit på det.

Onda fötter och lågt blodsocker gjorde att jag blev rätt glad när dottern skulle träffa sina ”roomies” från språkresan. Den bubblande trion försvann iväg på sitt och tant linkade tillbaka till hotellet och landade i den mysiga hotellbaren med öppen brasa. Ibland smakar ett glas chablis extra gott!

Eftersom det här med mat är viktig för mig hade jag naturligtvis bokat in oss på väl vald restaurang. Det var dags för tonåringen att introduceras i stureplanslivet och bokning fanns på Taverna Brillo intill Sturegallerian. Det var kö (som det sig bör på Stureplan) och sällskapet framför oss fick vända i dörren för det fanns inget bord på över tre timmar. Men vi hade det och det är en skön stämning på den här restaurangen med en salig blandning av gäster, allt från mindre barn till de mindre unga. Personalen lika härlig här som på hotellet och jag kan fascineras över hur ofta det är så. Jag är så oerhört sällan missnöjd med bemötandet och när det händer blir jag så förvånad. De flesta människor är ju faktiskt trevliga! De har mycket gott på menyn men priserna är rätt saftiga. Jag valde en pizza med prästost och spenat men när grannen fick in sin pizza ångrade jag mig. Vår servitris kom precis förbi och jag högg henne och frågade om det gick att byta, jag gjorde en ”Marie”. Hon ångrade sig nämligen också en gång när vi var här för några år sedan. Jag fick samma härliga respons som hon fick och servitrisen sprang på raska steg in i köket och ändrade beställningen. Efter ett glas champagne anlände min fantastiska pizza med löjrom, creme fraiche, rödlök och dill. Det var precis så gott som det såg ut och jag var supernöjd över att jag ändrat beställningen. Dotterns pasta med köttfärssås var god men det var en extremt liten portion. Miljön på Brillo är inte mysig, det är skarp belysning och kakel på väggarna. Det gör att det blir ganska så stimmigt och ingen romantisk mysmiddag. Men vi kände oss inte så romantiska med varandra ändå, så för vår del funkade det. Men glöm Lady och Lufsen känsla och rulla köttbullar i avskildhet. Här sitter man tätt och delar det mesta med sina grannar.

Tidiga tillbaka på hotellrummet där vi genast slängde oss i sängarna och justerade rygg- och fotändan med stor entusiasm. Mycket nöjda med dagen och mätta, somnade vi sött och ändå vaknade vi hungriga igen och sugna på frukost.

På helgerna har de frukost till kl 12 så man kan passa på att köra brunch istället. Det var kö till borden men pga deras smidiga system, att alla blir placerade går det raskt undan och man slipper jag runt bland borden. Frukosten var lika god som förra gången om än väldigt mycket fler folk så lite mer rörigt. Vi gick några vändor och plockade bland allt utbud tills vi kände att nu var det dags att bege sig av för att hänga på Åhléns när de öppnar.

Sista rycket innan tåget skulle gå och vi hann med lite mer shopping. Men till slut fick vi ge oss, det var dags att runda av vår helg och hoppa på tåget igen. Jag fick inte mycket shoppat med själen fick sitt och att få ynnesten att ha en tonåring som gärna hänger med sin mamma en hel helg är inte att förunnade. Lycka!

Vita Amandi, födelsepresentsbus!

19 oktober, 2017

Det är inte så farligt att fylla år, att bli äldre, för alternativet är mycket sämre…

50 år på jorden, det är inte så illa. Man har en ocean av kunskap och trygghet med sig (i bästa fall). Man är fortfarande fräsch och i fysiskt ok skick (i bästa fall). Men om jag ska sluta skriva man och använda ordet jag, för det handlar faktiskt om mig. Jag har precis fyllt det magiska 50 och det var riktigt roligt. Uppmärksammad på diverse olika vis och jag trodde att allt sådant mys var avklarat, so I thought… Jag ”visste” att maken och jag skulle på en föreläsning av något slag. Det stod ”Föreläsning mästerkock, Jönköping” i vår gemensamma kalender och jag måste erkänna att jag googlat… massor… Men inte sjutton hittade jag någon föreläsning med varken Aujulay, Moberg eller Catenacci… eller någon annan för den delen i Jönköping.

Men dagen före föreläsningen säger maken att han dubbelbokat sig men att han ordnat att goda vännen Anna skulle hänga med istället. De som känner Janne vet att det inte är något som helst konstigt med en sådan dubbelbokning. Anna messade mig glatt och skrev att hon var övernöjd över att ha giltigt förfall att slippa det hon annars skulle ha gjort. Hon kom och hämtade mig med passusen ”Ta med dig varma kläder i fall att…” Hmm, jag började spåna om det handlade om en svampkurs i skogen.

Vi rullade i alla fall ut på vägarna och skulle bara passera ”Vita Amandi” där hon skulle hämta sitt företagskort hon glömt där dagen innan. Inga konstigheter här heller, glömma kort kan vi alla göra tänkte jag. Däremot tyckte jag kanske att hon var lite väl söt när hon absolut ville att jag skulle följa med henne in istället för att stanna i bilen under tiden. ”Du kan väl bara stanna till lite här utanför ” sa jag då det var fullt med bilar på parkeringen. Men Anna hon såg, snabb som en hök, en bil lämna sin plats och gasade in där innan jag ens hann se bilen. Men jag är en sann vän och ville hon ha sällis skulle hon få det. Väl inne var det helt tomt förutom en personal som stod och fixade lite bakom disken. Han förklarade att hennes kort fanns inne i puben och jag stod kvar och väntade, för det finns gränser för hur mycket sällskap någon kan behöva.

Döm om min förvåning när skönsång plötsligt hörs och ut travar maken och ett tiotal goda vänner ut från puben. Vilken överraskning! Jag blev så chockad att jag först inte förstod att Stefan och Jenny från Stockholm även var där. Här kom det allt en tår för det var speciellt. Jag hade heller inte räknat med det otroligt roliga konceptet ”Indelning i lag, fixa maten för att sedan äta och njuta av den”. Förrätt, huvudrätt och efterrätt skulle lagas efter recept och hjälp av kocken. Jag hamnade i huvudrättslaget och vi skulle tillaga hjortfilé med massor av tillbehör. Kantareller skulle syltas, morötter bakas, potatis rivas till potatiskakorna, tomater rökas och rödvinssky sjudas till den ugnsbakade filén.

Så roligt vi hade! Gott rött vin i glasen gjorde det hela ännu roligare och lagmedlemmarna sprang lite mellan stationerna för att kolla läget och mingla.Till slut var alla lagen färdiga och då fick vi sätta oss till bords och bli lite bortskämda. Personalen fixade med detaljerna, la upp maten och serverade den. Pilgrimsmusslor med palsternackpuré och palsternackchips till förrätt var ljuvlig. Hjorten behövde inte skämmas för sig för den var också god, otroligt att vi lagat det här. Efterrätten gick inte heller av för hackor med en krämig chokladfondant, bärsås och lakritsfudge. Oj så mätta vi var och lite småluriga såhär en lördageftermiddag.

Stefan och Jenny tog tåget hem till Stockholm och vi andra lokalbussen hem igen. Tror att alla somnade rätt gott och tidigt den kvällen. Men så glad jag kände mig, tänk att maken lyckats lura mig så och tänk vilka fina vänner jag har som ville vara med på det här! Som sagt var, det är inte så illa att fylla 50.

Lidingöloppet 15 K 2017 del 2.

18 oktober, 2017

På morgonen tog vi taxi ut till Lidingövallen då vi kommit på att det är en lyx vi helt klart är värda. Med ”gott om tid” på oss traskade vi i sakta mak bort mot startområdet. När vi skulle ta det årliga fotot ser jag i ögonvrån på stora skyltar att Maries startfålla skulle stänga om fyra! minuter!

Att det alltid ska bli såhär, konstigt… Vi blev i alla fall varma av ruschen bort till fållorna och hann knappt säga lycka till. Kvar stod jag i 10 minuter i väntan på att även jag skulle få starta. Uppvärmningen drog igång och som alltid var just vår startgrupp den bästa! Det kändes sådär då pulsen var hög och benen sega. Men jag resonerade som så att jag tar det lugnt och känner efter. Man kan väl säga att jag verkligen kände efter, hela loppet! Benen var fulla av mjölksyra efter 500 meter och pulsen gick aldrig riktigt ner. Jag visste att de ändrat bansträckningen något och lagt till en backe till (som om det inte räckte med de som var), men det kändes som om hela banan bestod av uppförsbackar, ingen spänst i benen överhuvudtaget! MEN jag mådde bra så det kändes inte farligt att lufsa vidare.

Men jag kom i mål och kände mig som en segrare ändå. Efter lite sportdryck och bullar var vi redo att åka tillbaka till hotellet och fortsätta vårt mys.

En mycket efterlängtad dusch senare lockade ”Melanders fisk” i Hötorgshallen då vi skulle äta ostron och dricka champagne. Första gången med levande ostron för mig och lite nervös var jag allt. Marie hade redan testat innan och hade blivit överförtjust och studsade nästan på stolen av förväntan. Det var faktiskt godare än jag tänkt men tyvärr hade jag i ren nervositet dränkt det stackars ostronet i sherryvinäger och det var inte schysst, mot ostronet… Men det gav faktiskt mersmak fast just där och då kände jag mig nöjd med ett smakostron.

Vi var faktiskt allmänt lite nöjda och gick tillbaka till hotellet där vi landade i sängarna för lite vila innan middagen. Undertecknad somnade som en bebis och sov sött, förkylningen lurade allt lite i bakgrunden.

Vi hade bokat bord på restaurang Smak kl 18:30 och hade en spännande plan där vi efter den tidsbegränsade sittningen på 2.5 timmar skulle fortsätta till restaurang Boqueria för lite mer småmums (tapas). Planen började bra då Smak visade sig vara en fantastisk restaurang! Sober inredning och härlig miljö. Maten är uppbyggd kring just smaker och det är smaken som är i fokus och inte råvaran. Menyn är uppbyggd kring kalla, varma och söta rätter och de kalla och varma rätterna kommer in lite slumpartad ordning. Vi bestämde oss för tre rätter var (som ska motsvara en varmrätt). De var helt fantastiska och vi valde även passande vin i smakportionsglas. De passade i och för sig fint ihop men något av vinerna var lite för sött för min smak, och blev inte så gott att sippa på före och efter rätten var uppäten.

Ändå supernöjda och avslappnade fortsatte vi till Boqueria och nu började det gå utför. Hovmästaren skruvade generat på sig och förklarade att systemet bokat av oss och det satt ett annat par vid vårt bord, detta trots ett bekräftelse-sms från dem tidigare under dagen. Dock hade han plats åt oss vid bardisken och vi funderade en stund innan vi bestämde oss för att ta det. Vi var egentligen inte superhungriga men något smått tänkte vi oss ändå. Det kom in enorma portioner och tillsammans med erbjudandet att restaurangen ville bjuda på lite tapas, blev det väldigt mycket mat, väldigt mycket!

Vi blev ännu mer mätta bara av att se all mat och tillsammans med barhänget, den höga 80-talsmusiken och alla unga stureplansmänniskor i klackisskor och bling bling, kändes det inte riktigt rätt längre. Vi avslutade kvällen och kände oss en aningens besvikna på att vi inte gått till någon trevlig takbar och sippat på något gott ackompanjerat av lite mysmusik i bakgrunden, vuxenpoäng på det! En liten rundtur i hotellobbyn gjorde oss ännu mer förtjusta i det här hotellet. Flera mysiga rum där man bara kan hänga, läsa, spela spel eller chilla.

Som alltid med Teamet har vi det fantastiskt roligt och mysigt. Det är få saker som får oss helt ur balans och vi lyckas skratta bort även våra mindre bra idéer och misstag och fokuserar på det positiva. Alla skulle ha ett eget Team!

Lidingöloppet 15 K 2017 del 1.

17 oktober, 2017

Ja det var det här med att hitta tid till saker och ting i livet. Mer och mer pockar verkligheten på och bollarna att jonglera med blir fler och fler. Jag tyckte småbarnstiden var stökig och det var alltid något att pyssla med och någon som alltid höll en upptagen. Nu har vi tonårsbarn och de är inte alltid så intresserade av vårt sällskap, men de kräver sitt ändå och ”små barn små bekymmer”… Tiden när blöjveckseksem och smakportioner var det jobbigaste livet är över och det gör ju ingenting. Men nu börjar livet lite mer på allvar för dem, och deras och våra val påverkar faktiskt deras framtid.

Just det där med livet pågick för fullt i 180 samma vecka som Team Gladfleece skulle iväg på sitt årliga Lidingölopp. Vi var inte helt på det klara om vi skulle få ihop det eller om vi skulle vara tvungna att ställa in alltihop. Efter lite krångel, pyssel och hjälp av finaste vänner löste sig allt. Jag vet att jag låter lite kryptisk men den här bloggen är inte som en del andra, där allt privat vänds ut och in. Ni får gissa på hej vilt…

Vi satt i alla fall till slut på tåget och bara njöt över att vara där, vi hade inte ens loppångest! Jag fick världens finaste present av Marie, en ny gladfleece med brodyr på. Hur glad blir man inte av en så personlig present?! Vi babblade och fnissade på tåget, så mycket att avhandla, att resten av vagnen nog längtade efter den tysta avdelningen. Men fram kom vi allihop, även de med öronskav pga två medlemmar i Team Gladfleece. De enda medlemmarna ska väl tilläggas och jag tror faktiskt inte att så många andra varken skulle platsa eller vilja vara med.

Vi checkade in på vårt hotell Downtown Camper by Scandic, gamla Sergel Plaza i helt ny tappning. Här har jag bott många gånger och det var en helt otrolig omvandling, så coolt!! Hotellet öppnade 1/9 så endast tre veckor gammalt. Läcker inredning och härliga färger och detaljer i lobbyområdet. Personalen var supermysiga och vi kände verkligen att vi hade kommit rätt. Gästerna får en pinne med marshmallows att grilla i den öppna spisen. All personal vi mötte log och hälsade oss välkomna, tom städpersonalen och det är inte alltid det är så. Vårt rum var fint med en vilobädd i fönsternischen där man kunde chilla lite. Badrummet fräscht med duschtvål, schampoo, balsam och bodylotion, me like! Dock var det varmt på rummet och det gick inte att reglera temperaturen. Vi frågade i receptionen och då gav han oss charmigaste erbjudandet någonsin. Vi fick kvittera ut handtaget till fönstret så vi kunde öppna och släppa in lite frisk luft. Vi var ju på väg ut så Marie fick gå runt på stan med ett fönsterhandtag i sin lilla handväska. Tyvärr glömde vi att lämna tillbaka handtaget vid utcheckningen men det satt ju kvar i fönstret, inte i Maries handväska som tur vad. Deesutom kan jag tillägga att frukosten var bland de mest fantastiska hotellfrukostarna jag upplevt. Det börjar bra redan då man blir placerad vid ett bord och slipper jaga. Man får en lite bricka som det står reserved på. Den läggs på bordet så syns det att det är upptaget och alla i sällskapet kan gå och fylla på tallrikarna utan att bordet tas av någon annan.

Hur eller hur var vi tvungna att lämna vår nya förälskelse och bege oss till Lidingö och den vägen kan vi vid det här laget. Dock kom vi ner från en helt annan utgång än vi gjort tidigare och Catta var bestämd i sin åsikt att de hade byggt om hela bussplatsen… Nåväl, Lidingövallen var inte flyttad och vi hämtade upp våra startkit och vände tillbaka till Ropsten. I spärren försöker spärrvakten ta betalt av oss igen och det tänkte inte, samma bestämda, Catta gå med på utan diskussion. ”Det står inte i datorn att ni har giltiga biljetter” säger spärrvakten lika bestämt. Men han hade mött sin överman när jag än mer bestämt förkunnade ”I min värld har det INTE gått 75 minuter” och viftade irriterat med vår pappersbiljett. Han gav upp och vi fick passera utan att betala. Det var först på tåget som jag insåg att jag räknat fel på tiden…

Tillbaka på hotellet bestämde vi oss för att äta där då det såg väldigt mysigt ut. De tyckte uppenbarligen många andra, hotellgäster som utanför kommande. Men när vi lovade att vi inte skulle bli kvar så länge, fick vi ett bord i alla fall. Menyn är väldigt begränsad och det var lite svårt att förstå hur stora portionerna var. Men vi tog in varsin vegetarisk burgare som bestod av bakad rotselleri. Den var helt ok men lite tam i smakerna och det hade varit trevligt med lite roliga såser och fräscha tillbehör på, istället för det ledsna salladsblad och tomatskiva som låg där. Sötpotatispommesen var dessutom ganska mjuka och det är ett ”no no”. Men, som sagt var, miljön är trivsam och det var skönt att ha nära hem!

Nu var det dags för det ständiga böket med att fylla i nummerlappar som sedan ska placeras på bästa vis på tröjorna utan att de ska hamna snett och vint. Tidtagningschip ska fästas på skorna och allt ska förberedas för en snabb avfärd nästa morgon. Men vi fixade allt även nu utan loppångest. Vi hade så mycket annat att prata och tänka på att allt kändes avslappnat. Det enda jag funderade på var min förkylning som gjorde sig påmind i form av lite hosta och väs i luftvägarna. Men ingen vits att hänga läpp över det, vi kröp ner i de sköna sängarna redo för en halvdag på Lidingö.

Palma sista delen.

9 oktober, 2017

Sista heldagen i Palma och den här dagen hade vi förberett för nu skulle vi ”beachhänga”. Mia var på Mallis för inte så länge sedan och de hade då hyrt bäddar på en beachclub ”Puro beach Illetas”. Bokningen gjorde vi kvällen innan och bussresan upprepades på bästa proffsvis för nu visste vi alla hur man åker buss i Palma. Att boka plats är ett måste på framförallt helger och under högsäsong för det finns inte så många bäddar.

I våra beachklänningar gled vi in på klubben och valde bäddar som skulle passa alla fyra. Några ville ha mer sol än andra, men vi fick ihop fyra bra placeringar och de var så sköna. I priset ingår solbädd med handduk, en vattenflaska och en skål med fruktsallad. Dessutom kunde man beställa från baren utan att behöva röra en fena, mycket behagligt! Dagens väder var varmt, som vanligt, men lite molnigt så det var riktigt skönt att ligga där och slöa. Vi småpratade, läste böcker, bläddrade i tidningar och sippade på något kallt. Vi hade det helt enkelt fantastiskt och njöt av varje sekund. Lunch intog vi på ”vårt” ställe precis intill och badade gjorde vi lite när vi kände för det, en avslappnad och skön dag.

Till slut kände vi oss färdiga med clubhänget och vi åkte tillbaka till Palma för att ge oss ut lite i den kommersiella världen, shoppingtime! Jag klev in på El Corte Ingles på vägen till hotellet för att köpa en maskara till dottern ”Better than sex”. Kändes lite fånigt att fråga en expedit om det märket men hon såg inte det minsta förvånad ut, jag visades fram till rätta montern där det bara hängde tonåringar. Då kände jag mig fånig igen… Men maskaran kom med och dottern blev lycklig. Tillbaka till brudarna och hotellrummet för resans sista kvällspiff. Den här kvällen hade vi inga tider att passa, inga middagsbokningar utan vi tänkte mer att ta lite tapas när vi kände för det.

Vi gick gemensamt till Zara men jag kände mig supervilse, det här var inga kläder för tant och jag gav snabbt upp. Två av brudarna hade också gjort det så vi gick gemensamt upp till gamla stan för att kolla i småbutikerna. Här hade vi gjort en lite felberäkning och allt hade eller höll på att stänga. Vad gör man då? Jo man sätter sig och tar lite tapas och något gott att dricka i väntan på fjärde tjejen i sällskapet. Hon dök upp fullastad med påsar till sin dotter så hon var lika nöjd som vi var. En promenad genom de vackra gränderna tog oss tillbaka ner på hamndelen där vi passade på att testa ytterligare ett ställe. Nu var vi faktiskt ganska så nöjda och glada med dagen och kvällen och tänkte på tantvis att det kan vara bra att ”tänka på refrängen” ”det är ju en dag imorgon också”. Så vi gick till hotellet och passade på att packa inför morgondagen. En härlig avslutningskväll på en otrolig resa. Fyra barndomsvänner på resa som vuxna och den har verkligen stärkt våra vänskapsband även som vuxna individer, kärlek!

Palma del 2.

6 oktober, 2017

Ja det här med bloggandet går väl sådär just nu… Verkligheten och livet har pockat på både tid och energi så det har legat lite på is.

Men nu fortsätter jag på vår palmaresa med bästa brudarna. Efter en god natts sömn vaknade vi redo för en spansk frukost och vi tog det lugnt då vi hade mycket att prata om, det fanns massor att plocka av och det var svalt. Ac:n funkade finfint och det är alltid skönt med svala temperaturer när 50-åriga damer är på resa! Men vi kunde inte sitta där hur länge som helst för vi hade planer att ta oss till Illetas och stranden. Vår ”reseledare” Pernilla förklarade att det är supersmidigt att ta bussen så det satsade vi på. Vi la samma summa i en gemensam pott som vi kunde ta av när vi skulle betala gemensamma summor, hur smidigt som helst! Resan betalas kontant till föraren. När vi klev på bussen från den heta utetemperaturen kändes den sval men efter en stund började det rinna på ryggarna på oss och det kändes ganska så kvavt. Så fyra glada damer rasslade tacksamt av bussen och traskade ner mot stranden. Den här orten är lite speciell då den består av små badvikar och det finns egentligen inte något riktigt centrum utan allt är utspritt längs kustremsan i mycket kuperad natur. Eftersom det var söndag var det fullkomligt packat på stranden och inte en solstol, än mindre ett parasoll fanns att hitta. Vi satte oss istället på en mysig restaurang i halvskugga och åt lunch. En fräsch sallad och ett svalt rosévin var något som kändes som en perfekt kompensation för uteblivet bad. Men efter lunchen tog vi oss ner till stranden för att åtminstone kunna säga att vi badat.

Helt plötsligt var det dags att åka tillbaka till hotellet för vi hade på firarmiddag att se fram emot. Först skulle vi ju fixa oss och dricka lite Cava på rummet så nu blev det bråttom. Vi passerade vår restaurang med bussen, men vi tänkte inte åka buss till firarmiddagen utan vi skulle lyxa med taxi. Men först duschade och piffade vi och mumsade i vårt hotellrum med utsikt mot katedralen och hamnen. Kryssningsfartygen avlöste varandra på löpande band och vi gladde oss åt vårt mysiga rum.

Till slut klev fyra rasande tjusiga damer i klänning in i taxin för att åka till restaurang Il Paradiso. Den ligger helt fantastiskt till precis vid havet och vi blev placerade ute vid terrassen. Vädret var strålande, personalen underbar och sällskapet… <3 Vi började som det sig bör med Cava och fortsatte med fantastisk pasta som alla var mer än nöjda med. Solen började sjunka och färgade havet framför oss, otroligt! Några tog efterrätt som även den var god. Jag måste även berätta att toaletten var fin även den. Det finns inte så många bord utomhus men även om man sitter inne, kan man njuta av miljön och utsikten. Det blev den perfekta firarmiddagen och när notan kom och de bjöd på både det ena och det andra för att uppmärksamma våra födelsedagar. Hit kommer vi gärna igen!

Månadens inlägg: oktober 2017