I helgen var Malin och jag med våra 16-åriga döttrar i Göteborg för att springa ”Colour obstacle rush”. Eller om vi ska vara petiga var det bara tjejerna som skulle springa. Malin och jag kände oss fullt tillfreds med att bara titta på när frivilliga skulle ta sig runt en hinderbana där de blir färgbesprutade. Vi hade en innerlig tro att loppet skulle gå av stapeln någonstans inne i centrala Göteborg, men tji fick vi! Göteborg Galopp var det som gällde och vi var tvungna att ta bil för att ta oss ut dit.
Bilkörning och jag i Göteborg är inget tight par men till min stora lättnad sa Malin att hon kunde köra. Jag gjorde min del och kollade upp vägbeskrivningen och trodde att den skulle hjälpa… Men allvarligt talat, när man kör genom Göteborgs förbifarter med alla ”mot” kan man inte tro att det inte är Sveriges största stad. Vägar och avfarter i avancerade knutar skulle passeras för att landa norrut intill Säve flygplats. Vägbeskrivningen stämde klockrent ända tills vi kom upp ur Tingstadstunneln, sen var vi bortkollrade. Tur att det finns med modern teknik än Cattas nerklottrade analoga vägbeskrivning!
Vid galoppbanan galopperade endast islandshästar omkring, eller de töltade nog mest. Men bland de tvåbenta löparna varken travades eller töltades det. De gled omkring i sakta mak och var i och för sig väldigt glada, utspökade i mini-tyllkjolar och färgmatchande bandanas. Det var inte samma syn som när man kommer till andra lopp där hurtiga, långbenta löpare rushar och värmer upp överallt. Vi spanade över området för att bli kloka på var starten var och där såg vi det. En raksträcka med en blå båge dit många människor vandrade i sakta mak. Lite fnissiga konstaterade vi dock snabbt att det var mitt i banan och de vandrande massorna var tävlande som gick, på ett fem kilometers lopp!
Nåväl, tonåringarna fick strikta order av deras bossande mammor att här skulle inte vandras. Löplopp springer man så ingen tid under 40 minuter är ok. Vi visste att det skulle bli lite köande till hindrena så lite extra marginal fick de ju faktiskt! Till slut var de iväg och färgglada tjejer kom tillbaka under 40 minuter så vi utgår från att de faktiskt sprang. Kläder byttes på parkeringen och lades i sopsäckar och bilen rullade till Göteborg och vandrarhemmet.
Spoton hostel precis intill Lisebergs södra entré var målet och vi hade inga problem att hitta dit. Bekymret var parkering då den stora parkeringen utanför var precis knökfull. Vi fick checka in oss på vandrarhemmet och dumpa tjejerna där så de kunde duscha och ge sig ut på sin efterlängtade shoppingrunda. Malin och jag fortsatte jakten och blev tårögt glada när vi efter lång tid hittade en liten parkeringsplats på andra sidan Liseberg. Vårt rum var superbra med en våningssäng och en dubbelsäng samt badrum. Rummet var stort, fräscht och trots fönster mot Mölndalsvägen stördes vi inte av trafiken. Vi hade bokat ett Deluxerum men det finns även rum med gemensam toalett och dusch.
Efter en dusch var vi redo att ta ett glas vin och hamnade på Heaven 23 högst uppe i ett av tornen på Gothia Towers. Vi hade tur och fick ett bord precis vid fönstret med stålande utsikt denna ljuva kväll med solen som gjorde sitt för att glädja oss.
Hungriga mötte vi upp de nyshoppade damerna för att gå till kvällens restaurang, La Sultana. Det visade sig vara en riktig pärla, som att äta hemma hos någon. Lokalen är liten och mysig, personalen fantastisk och pizzorna bland de godaste jag ätit. Supernöjda kunde vi gå en kort promenad tillbaka till vandrarhemmet för att slockna helt ovaggade innan kl 23. En riktig gladhelg och vi försökte bearbeta tjejerna att sprina något mer lopp, typ Tjejmilen med oss. Mycket sval respons med orden ”Nä, det är så tråkigt att bara springa”…