Nu är den här, den efterlängtade semestern! Inte klokt vad man är värd den när den äntligen står för dörren, inte en dag till på jobbet hade man klarat. Den känslan när man loggar ut från datorn efter att frånvarohanterat alla system och kopplat telefonen, underbart! Tanken på fyra långa veckors klia sig i naveln ledighet kittlar i magen.
Nu har jag varit ledig en vecka och idag ska jag faktiskt inte göra något alls… jo lite kanske, men inget nyttigt. Hittills har jag rensat en massa och det var välbehövligt! Kläder till tippen, Erikshjälpen eller till loppis. Fast nu ska jag inte överdriva när jag skriver TILL tippen. Jag har förberett kläderna på att de SKA åka till tippen, någon gång framöver… Tror att man måste aktivera sitt körkort för att komma in, men helt säker är jag inte. Jag har däremot varit där (utanför)… och övningskört med dottern, många gånger. OCH jag har slängt skräp där med maken, en gång.
Men röjt har jag gjort i skåp, lådor och pärmar. Hittat saker har jag gjort också, dotterns Nike-tights hittade jag i min träningslåda. Insynsskydden till balkongen hittades också lagom tills vi köpt nya, nu kan vi variera oss! Det är märkligt hur mycket konstigt man hittar i lådorna. Den inre frågan till mig själv ”Varför har du sparat det här?” återkom ständigt. Förfärligt, i tvätten, krympta byxor hivades i rätt påse. Det är trist det där, när kläder krymper lite långsamt, efter några års användning…
Nåväl, lite praktiskt roligt har jag dessutom gjort. Besöket i gruvan i Kiruna är inbokat och bokningsförfrågan till årets första campingplats är skickad. Vi spanar både maken och jag på vad vi kan hitta på under resans gång. Det lutar åt Abisco som andra stopp efter Kiruna och där kan man göra en liten toppbestigning till berget Nuolja. Kolla in (klicka på det understrukna ordet) Aurora skystation, öppet alla årstider med reservation för väderförhållandena. Lagom lång vandring för citycatta och tonårsson, ca två kilometer i vardera riktning och det hela inleds med en god middag där de även serverar vin.
Nu ska jag äntligen få användning för mina vandringskängor som bara gjort skäl för namnet en enda gång i Sälen för ett antal år sedan. Den här semester känns bra, ser fram emot vårt kommande äventyr!
Ha – jag läser denna bloggpost iförd vita byxor med trekvartslängd…! De är ju hur bra som helst ju!!