2017 maj

Snart semester.

30 maj, 2017

Om vi inte räknar med den här veckan, för den är ju nästan slut… nästan… så är det bara två veckor kvar till semestern! Vart tog den här våren vägen undrar jag då stillsamt..? Men roliga helger väntar fram till dess och på lördag ska vi på bröllop. Nu känner inte jag brudparet men ändå kommer jag att gråta lika mycket (om inte mer) än deras föräldrar och bästa vänner. Det är något hjärteknipande och pampigt över att se de två älskande vandra tillsammans i sin största stund. Jag grät dock inte när jag vandrade med min älskade, jag log som en tok, vinkade och hejade på alla som satt där i bänkarna… och grät. Men när jag såg min pappa (och hörde honom) rörd som få, ja då började tårarna komma även på mig. Märkligt det här med känslor, hur de hänger ihop. Man gråter när man är ledsen, rörd, stolt, arg, ja säg när man inte kan lyckas gråta!

Helgen efter det är det dags för mamma-dottermys och vi ska åka till Ullared. Japp, nu är det dags att fylla förråden och tömma plånboken. Att köra bil tar i alla fall fem timmar tur och retur så jag bokar alltid in boende. Då kan vi åka på lördagen vid lunch och gå in på varuhuset de sista timmarna innan de stänger, alltid mindre folk då. Sen kan man prova ev. kläder i lugn och ro, äta en mysig middag och chilla en natt i lugn och ro, innan man avslutar med en morgonsession i varuhuset och dess utanförliggande butiker. Jag har faktiskt inte ens frågat sonen då han ser all form av shopping som ett straff. Att dessutom tillbringa ett dygn med mor och syster ligger säkerligen på samma straffskala så han får vara hemma med sin far. Dottern vill övningsköra så då passar det bra att ta vår automatväxlade bil. Då kan hon koncentrera sig på trafiken och slippa det här med att växla. Vi får se hur långt hon orkar köra…

Helgen efter det väntar en stor sommarfest med folk som vi knappt vet ska med på. Det är min första helg på semestern så hur kan man bättre fira in den kommande semestern? Det känns bra helt enkelt, lite lagom harmoniskt på hemmaplan med tonårshormoner som håller sig på en hanterbar nivå. Ett avklarat Göteborgsvarv som gav mersmak. Dessutom har jag KÖRT husbilen! Det var förvisso inte en längre sträcka och involverade inga kurvor… det var på garageuppfarten. MEN jag gjorde det och jag körde inte över sonen som stod framför. Kan bli en bra sommar det här…

Gladhelg i Jönköping

29 maj, 2017

Värsta sommardagen med nästan 30 grader varmt och Teamet skulle hänga, kunde det bli bättre? Vi började med yoga på Vätterstranden och det är verkligen inte mitt element! Men det är ju så att man ska utmana sig själv och göra sånt man INTE är bra på, så det vara bara att köra. Yogaledaren var en härlig person som var vig som en cykelslang och virkade in sina ben och armar i positioner omöjliga för en vanlig människa. Men hon log vänligt (väldigt mycket åt mitt håll) och förklarade att man kunde stanna i en mindre omöjlig position om det kändes svårt. Det var varmt och min keps satt finfint på huvudet. Ingen annan hade keps och det är säkert inte något man har i yogasvängen… Men eftersom jag ändå inte skulle kunna lura någon att det är en sväng jag brukar vara i (trots min proffsiga gröna yogamatta) spelade det ingen roll och Marie var allt lite avis på den.

Efter avslutad yogasession återvände vi till Gisebo och jag installerade mig i ”B&B Gisebo” och här trivs man, eget litet hus med badrum och utsikt över Vättern. Brunch stod på schemat och så gott det var efter allt virkande av kroppsdelar! Vi bytte om till shorts för att överleva värmen och jag fick tänka att det var ett utmärkt träningspass inför min kommande resa till Palma i augusti. Jag har ju lite svårt för värme när temperaturen stiger mot 30 grader så vi funderade på om vi skulle skippa ac i bilen, men där gick gränsen. Den luftkonditionerade bilen tog oss till Gränna där vi vandrade runt i den mysiga stadskärnan och en groda fick följa med hem till Eksjö. Jag blir löjligt glad av den så ett riktigt fynd! Gränna är en riktig pärla och jag förstår att turisterna intar staden sommartid. Den gjorde sig ännu bättre nu när det inte var knökfullt med folk som kladdar med polkagrisar överallt.

Nåväl, dagen var inte över och via motorvägen återvände vi till Gisebo för att svira om något och för färd till Jönköping för att äta något. Vi var tidiga så det var inget problem att få bord på uteserveringarna. Vi gick runt lite och valde El Gordo för här fläktade det mest. Tyvärr försvann all tillstymmelse till fläkt så fort vi beställt vin, inte en pust och solen gassade obarmhärtigt. Vi tänkte Palma en stund innan vi kastade in handduken och flyttade inomhus. Här var det svalt och med öppnade glasdörrar och stora fönster, kändes det nästan som utomhus ändå- minus solgasset. Det var gott och trevligt men en fin lokal inomhus och, som sagt var, en stor uteservering med kvällssol.

Nu återstod finalen av en fnissig dag och i solstol på Maries och Antons terrass i kvällssol med Vättern som fond, drack vi rosévin och planerade kommande lopp. Fem år i rad har vi sprungit något lopp på Lidingö och vi kom överens om att det skulle kännas allt tomt om vi hoppade det i år. Det enda som velas är Maries val av distans, 30 k eller 15k? Själv är jag helt nöjd med 15k och jag tycker att det är skönt att få en sommar utan alltför stor press på löprundor av längd och kvalitet. Om vi springer olika distanser konstaterade vi att det inte är värre än att Marie kan hänga med mig ut till starten och heja på väl valda platser, innan det är hennes tur att starta. Sen får vi se hur det funkar att heja på henne någonstans. Annars åker jag hem och duschar och hon kommer när hon är färdig. Bäst är när man får springa den distans man vill, hänga hinner vi med ändå. Avslutningsvis klev vi ner i den varma jacuzzin vilket kändes skönt då det faktiskt blivit lite svalt ute. Bubblig, varm och fnissig somnade jag gott i mitt lilla krypin, tacksam över att ha en så fin vän och team!

Gladgroda

Kvällssol över Vättern

Sommarkänsla

25 maj, 2017

Igår var en vanlig arbetsdag men det kändes som det ändå var lite speciellt. Idag är ju en ledig dag så ett litet mini break stod för dörren. Vi passade på att smita iväg och äta glass på Eksjös nyaste tillskott på glassfronten, Congelato. Vi var inte de enda som fått den tanken och kön ringlade sig ut genom dörren. Jag tycker inte om köer och fick känslan av att vilja strunta i det. Men som tur är fnissade vi bort köandet och cassatan jag åt var värd allt! Minnen från en svunnen tid boendes i Italien studsade i mitt medvetande, den var såå god!

Semesterkänslan fick fortsätta på kvällen då jag inbjudit till lite spontant bubbel på vår terrass. Något att äta vill man ju ha så jag satsade på sallad som är gott både till bubbel och passar i värmen. En påse mixad sallad, färdiggrillad kyckling plockades i småbitar, päron, brie, gratinerad chevre, valnötter, sparris och tunt skivada rädisor för färgens skull. En liten vinegrätt på olivolja, balsamvinäger, honung och lite kryddor blandades runt och en yogurt med riven parmesan, honung, lite vitlök och peppar serverades till. Bubblet är ett av mina favoriter när vi kommer till ickechampagne, nämligen Langlois. Det är en Cremant de Loire och görs av Bollinger. Ett utmärkt alternativ när man inte vill dricka den dyrare ”äkta” varan. Ja, nu får man verkligen sommarkänslan då rosé och bubbel i alla dess skepnader plockas fram och soltörstande svenskar vänder näsan mot skyn. Här ska energitankas inför kommande regniga och mörka månader.

Min första halvmara, Göteborgsvarvet.

22 maj, 2017

Då var en milstolpe till avbockad, en halvmara-21 kilometer (+97 meter). Distansen har jag avklarat vid lopp två gånger, New York Marathon och Lidingöloppet 30K. Ett par gånger som träningsrunda men aldrig annars så långt! Och ja, det är långt och det känns i benen och det känns i huvudet som säger åt dig att stanna när nästa uppförsbacke kommer. Men det är roligt, fantastiskt roligt!!

Den här gången var det maken och jag som hade en härlig helg tillsammans. Vi åt gott kvällen innan, med det traditionella glaset vin till. Vi åkte gemensamt ut till Slottskogsvallen då våra starttider bara skiljde 40 minuter emellan. Ett ganska organiserat kaos på Korsvägen där värdar från lokaltrafiken styrde upp alla ystra virrande löpare till rätt spårvagn. Väl framme kände jag ett oerhört lugn och tog fram min medhavda bok och läste den i skuggan medan maken socialiserade med känt folk. Han stack iväg till sin startgrupp och jag satt där lite ensam och saknade min teamhalva Marie!

Efter en obligatorisk runda till bajamajorna var jag på plats i mitt startled och vandrade i sakta mak fram mot startlinjen. Snabbare än snabbt gick startskottet och den böljande massan var iväg. Det kändes bra trots en något högre puls än vanligt, värmen? Men det var en konstig känsla att springa ett lopp där banan är okänd. Jag har ju ett kontrollbehov som heter duga och vill gärna veta var backarna är och när nästa vätskestation kommer. Nu var det bara att hänga med massan och första vattenstationen dök upp efter 1.6 km och jag började dricka redan där. Det tror jag var ett klokt beslut för även om temperaturen sjunkit, hade det varit riktigt varmt innan när vi satt och väntade på start och det var fortsatt inte kallt ute precis. Vatten och sportdryck slank ner där tillfälle bjöds och jag drack det gåendes. Bro nr 2 var betydligt brantare än den första så även där promenerade jag. Men det var faktiskt de enda gångerna jag behövde gå, i övrigt malde jag på i ett ganska stadigt behagligt tempo. Mina nya gladskor blev snabbt nedsolkade av allt grått pappersmos som låg på marken efter alla vattenmuggar, så de gjorde mig inte så glad längre. Vattenduschar var strategiskt utplacerade på flera ställen och jag sprang glatt genom de alla för att sänka temperaturen i kroppen. Problemet var dock att skorna blev blöta och när det var dryga fem kilometer kvar kände jag skavet på ena trampdynan. Avenyns jobbiga uppförslut hade många pratat om och jag fasade lite, men det var faktiskt inga problem. De sista 100 metrarna gick det mer uppför och det var lite jobbigt men då bjöds det både på vatten och blöt svamp som var ljuvlig att hälla över huvudet och runt nacken. Fyra av 21 kilometer återstod och även här gick det mycket uppför men inga branta stigningar så det gick bra det med. Med 300 meter kvar till mål kom en liten knix som var lite brantare och den var inte rolig men så vips var man nästan framme och där stod älsklingen och ropade uppmuntrande, underbart! En spurt fanns kvar i benen och jag kom in under 2.20 som var en tid jag lite försiktigt hade som måltid. Med tanke på mina känningar lite här och var visste jag att jag skulle behöva gå i backar och då blir en genomsnittstid på 6.30 som ganska behaglig.Trötta, stapplande men stolta vandrade vi alla vidare på vallen för att ta emot medalj, lämna tillbaka tidtagningschipet och få en välförtjänt banan och kexchoklad.

Nu kommer jag till kärnpunkten i mitt inlägg. Starta i lopp om du tycker att det är roligt och strunta i tid och prestation! Jag älskar resan till loppet, hämtandet av nummerlappar, mässan, förberedelserna med att fästa chip och nummerlapp, färden till startplatsen, starten med alla förväntansfulla människor, speakerrösten, loppet och naturligtvis känslan vid målgång då medaljen hängs runt halsen. Ja, jag älskar helt enkelt allt runtomkring och vill inte ge upp det för att jag inte kommer att vinna eller ”persa”. Man blir klokare med åren och min tidigare loppångest har seglat ut genom fönstret och rädslan att komma sist har hittills inte infriats. Det är mycket fokus på tiden och det är lite synd för det borde vara ett större fokus på upplevelsen.

Radiointervju

I startledet

Glad på upploppet.

Lek med lchf.

16 maj, 2017

Den senaste veckan har jag haft LCHF-projekt… när det gäller bröd åtminstone. Jag har bakat det enklaste brödet ever, men det är bara jag i familjen som ens velat titta på det. Nu ska jag väl i ärlighetens namn säga att det är tur att inte sonen tittat, än mindre ätit av det. Som dottern torrt frågade ”ska du ta livet av J?” Det innehåller nämligen både malda mandlar och hasselnötter. Tillsammans med bakpulver, fiberhusk, ägg, keso och creme fraiche blandas allt och klickas ner i en brödform. Supersmidigt, då det får stå där i ugnen i en timme och tio minuter och ingen passning krävs, man kan göra annat. Jag gillar ju kokos så det hällde jag i istället för sesamfrön som jag gillar mindre. Skiva och lägg i frysen för det blir inte gott av att vänta in nästa smörgåstid! Nyrostat är det faktiskt otroligt gott och vanligt bröd känns plötsligt som både torrt och tråkigt.

Igår åt dottern och jag halloumiburgare till middag medan sonen fick en hederlig högrevsburgare och alla var nöjda och glada. Ungarna äter med hamburgarbröd och jag utan då brödet bara är ett smaklöst fluff i mina ögon. Den vegetariska burgaren är ju så mycket godare och jag ska testa lite olika varianter framöver. Dottern har förkunnat att hon numera titulerar sig flexiterian då hon inte helt vill avstå kött. Det kan man inte när man älskar kebabpizza och kött med Bearnaise.

Ja matlagning på Snickaregatan är ingen lek. Antingen är ingen hemma som vill äta, eller så dyker de plötsligt upp vrålhungriga, eller så vill de inte äta för de tycker inte om det som serveras… För att inte tala om allergier och köttovilja respektive grönsaksovilja… Liite, liite längtar jag efter att de ska flytta hemifrån… åtminstone när det kommer till matlagningen. För då är det bara maken och jag och han äter allt jag lagar med god aptit.

Göteborgsvarvet

9 maj, 2017

Nu är det bara dryga veckan kvar till Göteborgsvarvet, detta lopp jag varit anmäld till två gånger tidigare. Båda de gångerna var jag skadad och tvungen att avstå, tredje gången gillt? Klart att kroppen är lite skruttig även nu, klart… tant är ju snart… tant… Nu är det trockantor major och jag vet inte just nu vad det heter på ren svenska, utsida höft kanske… samt baksida lår som spökar. Men häromdagen sprang jag knappa milen med glada miner och kände egentligen inte av något i tantkroppen och det kändes mentalt skönt i alla fall. Har inte avklarat några långpass, längsta blev 12 km, men jag vågar mig inte på det. Risken är bara att jag får ont och måste starta loppet med smärtor.

Nästa lördag ska jag stå på startlinjen taggad som få och ta mig runt om jag så ska dra mig runt med tänderna! Alla säger att det är det roligaste loppet med peppande människor och musik överallt. Tur att jag startar i startled 12 och inte sist i typ 21 för då vet jag inte om jag hade hunnit runt innan repet dras. Dessutom vore det ju kul att hinna tillbaka till hotellet och duscha innan den välförtjänta middagen.

Boendet hade jag bokat för länge sedan, STS vandrarhem intill Nordstan. De kan ta betalt under den helgen får man säga! 4000 kr för två nätter på vandrarhem, en fin förtjänst för dem må jag säga. Jag tror i och för sig att det är ett riktigt trevligt vandrarhem och rummet hade privat badrum men det hade våningssäng. Jag hade förvarnat maken om att det skulle bli han som fick klättra för jag är glad om jag kan gå efter 21 km löpning. Men så kom han på andra tankar och har bokat annat boende (han ville nog inte klättra…). Men det ska bli en överraskning så jag får inte veta var vi ska bo förrän jag kommer till Göteborg, spännande! Trots mitt kontrollbehov där jag försöker luska reda på vad han hittat på, är jag barnsligt förtjust i sådana här upptåg.

Middag likadant, vet inte var vi ska äta men han har gett mig gott om tid att ta mig från Slottskogen efter loppet. Apropå mat har jag nu beställt mitt energikit inför, under och efter loppet. Jag har ingen aning om hur mycket eller vad man får under och efter loppet. Men jag har ju mina favoriter och det är ju det bästa, att äta det man vet att man tål. Jag gillar Enervit och min favvo är deras Enervitine liquid competition som är en helt klar dryck som slinker ner utan att man behöver småtugga på den. Sedan har jag även beställt en pre sport som man trycker i sig någon halvtimme före start. Avslutningsvis måste jag även ha någon bar jag tycker om att äta efter loppet för att inte bli illamående. Vis av erfarenheten vet jag hur lätt det är att krascha när man hög av endorfiner i sitt lyckorus, glömmer att fylla på depåerna.

Det som är lite märkligt är att bästa teamhalvan Marie inte är med. Jag har knappt deltagit i något lopp de senaste åren utan att hon varit med vid min sida, lite tomt. Men jag har ju maken med mig, fast han startar så mycket tidigare än mig så vi lär inte se mycket av varandra under dagen. Jag får trassla mig ut till Slottskogen på egen hand, men som någon klok person sa så lär jag ju inte vara ensam på spårvagnen…

Sista dagen i Champagne.

4 maj, 2017

Märkligt nog vaknade vi upp denna söndagsmorgon, efter en intensiv gårdagskväll, utan huvudvärk! Packade (och då menar jag bagaget) och glada tog vi oss ner till det mysiga lilla frukostrummet för resans sista franska frukost.

Avresa med gruppen och dess bagage mot favoritchampagnen från igår, Colin. Det är en liten familjeägd producent som ligger i Premier Cru byn Vertus. Vi började med att åka ut till deras vinodlingar och fick se följderna av att frosten kan dyka upp vid fel tidpunkt. För dryga två veckor sedan blev det nämligen minusgrader i området Champagne, vilket dödade en tredjedel av alla nya skott som redan slagit ut. Det här är en verklighet man lever med i området och man har reservviner i sina källare som man kan använda när det här händer. Dessutom har de flesta sina odlingar utspridda på många små områden vilket gör dem lite mer skyddade. Frosten i år slog tex till mest mot låga områden och de som låg högre upp drabbades inte alls.

Vi fortsatte sedan till deras provningslokal där vi fick prova fyra olika champagner och jag kan bara säga att jag gillar dem. Jag kan inte förklara undersmakerna, kalk och honung mm, jag nöjer mig med att säga att de var goda. Jag passade på att köpa en flaskförslutare om det skulle uppstå en situation där man inte dricker upp en öppnad champagne… om det skulle hända… om…

Vi var nu redo för lunch och bussen rullade ett par minuter in i Vertus där vi fick en trevlig avslutning med lax i sushistyle, entrecote och jordgubbsdessert.

Så snygga efterrätter!

En sista tur i det franska landskapet tog oss till världens tråkigaste flygplats, Charles de Gaulle. Den är stor och man skulle kunna tro att den skulle bjuda på lite trivsam shopping men ack så fel! Man hamnar i små satelliter som är trånga och opraktiska och innehåller en liten bar och en kombinerad tax free och kiosk. Tur att vi inte hade någon spännande shoppingplan att förhålla oss till. Nåväl planet landade och tog med oss hem från en fantastisk resa i bubblornas tecken.

Just då kändes det inte som att jag var sugen på att beställa någon champagne från ”Vinupplevelser ”. Men champagne är ändå champagne och det finns få drycker som symboliserar lyx som den. Med all ny kunskap om tillverkningen av den ädla drycken kan jag bara säga att det inte är konstigt att den kostar mer än vanligt vin. Det blir nog till att återvända med maken och fortsätta att botanisera i den världen!

Champagneresan dag 3.

3 maj, 2017

Ny fransk alkoholfri frukost som inledning på dagen för att sedan ge oss in i dimman… Bussen tog vårt glada gäng till orten Bouzy för ett besök hos det lilla champagnehuset ”Maurice Vesselle”. Det är ett litet charmigt ställe där vi fick en tur runt i fabriken innan provningen startade. Den här gången bjöds vi på lite tilltugg i form av ostbollar, petit choux liknande och det fick sin förklaring i att de använder äggvita för att klara champagnen och hittar på diverse recept för att använda överblivna gulor. Dessutom serverades det foie gras och den feta levern passade perfekt till champagne som bröt av fetman på ett ypperligt sätt. De öppnade även en flaska årgångschampagne från 1988 och även om det var en spännande upplevelse var smaken sådär… lite portvinsliknade och helt i avsaknad av bubblor.

Inte min favoritchampagne men nöjda fortsatte vi vidare mot vårt lunchställe i byn Avize och ”Hotel les Avises”. Det var ett härligt ställe med en inredning som kändes som om man var hemma hos någon, i dess vardagsrum och åt lunch. Här åt vi vit sparris, kyckling och en gudomligt fräsch äppeldessert.

Mätta och belåtna susade vi vidare bland vinstockar och rapsfält till nationalparken ”Montagne de Reims” för ett besök uppe trädtopparna i ”The perching bar”. Många fransmän söker sig hit då de saknar allemansrätt och därför får åka till de statliga parkerna för skogsupplevelser. För att komma upp i champagnebaren fick man gå på svajande träbroar och det är inte mammas favoritsport. Men hon hängde tappert med hållande sin dotter bestämt i armen. Vi kom faktiskt både dit och tillbaka utan incidenter och belöningen blev ett glas Bollinger i det gröna. Man fick fyra val och Bollinger hade jag längtat efter. Men lustigt nog var jag inte så imponerad som jag trodde, för under resan hade jag smakat godare!

Nu bar det av hemåt och ett par timmars fri tid/vila väntade innan vi alla svirade om till finaste medhavda klädseln. Nu var det dags för avslutningsmiddag på byns finaste restaurang ”Au Carillon Gourmand”. Kan väl konstatera att även den kvällen flödade drycken i finstämt ackompanjemang till rå tonfisk, kalvfilé och en efterrätt som var både vacker och god. Jordgubbar, vaniljmousse och pamplemousse (som låter mycket godare än grapefrukt). Som avslutning var det dags att blint testa sex champagne och genom röstning kora resans vinnare. De två champagner som fick gruppens röster var även mina favoriter och jag säger det igen ”Gerrard Pierrard” är fina grejer!

Champagneresan dag 2

2 maj, 2017

Fransk frukost på hotellet med härligt doftande ostar och en café au lait blev en fin start på dagen. Men sen var det färdigt med icke alkoholhaltiga drycker och bussen körde oss dryga halvtimmen till champagnehuset André Jacquart som drivs av fjärde generationen Jacquarts. Det var en dam med skinn på näsan som inte tullade på sina visioner om hur hon vill ha sin champagne. Vi provade naturligtvis den ädla drycken och jag måste säga att det inte var min favorit. Den innehåller bara fyra gram socker och jag var inte övertygad, lite för kärv för min smak. Men Operakällaren i Stockholm är desto mer imponerad och den är faktiskt deras huschampagne.

Nåväl det visade sig att jag verkligen inte behövde hänga läpp för snart bar det av igen och nu åkte vi till den lilla orten Cumiere som ligger vid floden Marne. Här väntade en flodbåt på oss en vi bjöds på trerätters lunch och champagne i överflöd. Gèrald Pierrard var champagnen och nu började mina smaklökar att studsa som kalvar på grönbete. Jag vet inte om det bara berodde på smaken eller om mängden spelade in… Det var i alla fall rofyllt att glida längs den stilla alldeles gröna floden när det nu bubblade överallt annars!

Efter den rofyllda båtturen åkte vi till Epernay för en kort promenad på ”Rue de Champagne” en gata där Pol Roger, Mercier och Moet et Chandon finns. Staden är inte så stor men den såg mysig ut med många restauranger och barer samt en fin park mitt inne i staden.

Man skulle kunna tro att det kunde räcka med bubblor för en dag men icke så, kvar på dagens schema var Leclerc Briant. Det är ett champagnehus där döttrarna till de ursprungliga ägarna inte haft råd att ta över pga den höga arvsskatten i Frankrike. Istället är det en snorrik amerikansk familj som investerat och rustat upp utan pengagräns. Inte heller den champagnen var en favorit för mig (trots alla dollarmiljoner) och bubblor började marinera hela mitt inre.

Kvällen var schemafri och det verkade som om de flesta valt annan dryck till maten än den med bubblor i. Italiensk restaurang blev vårt val och det blev en skön variation från det franska köket. När kyparen kom med våra menyer och när vi tittade lite förskräckt på den franska texten, tänkte jag först be om att få byta till engelska. Men så bestämde jag mig, här skulle talas franska och jag beställde in en fräsch pastarätt men valnötter och zucchini… so i thought… In kom en pasta med massor av pilgrimsmusslor, aubergine, räkor och annat spännande oidentifierbart… Jaja, friskt vågat… och gott var det. Proppmätta på pasta dunsade vi i säng efter en lång och intensiv dag.

Champagneresan dag 1.

1 maj, 2017

Då var dagen inne när vi skulle möta gruppen och våra reseledare på Charles de Gaulle för en spännande upplevelse. Både mor och dotter förändrade medelåldern på gruppen, eller kanske inte… Vi blev de där ytterligheterna som man ändå statistiskt räknar bort i normalfördelningskurvor. Men vad gjorde det för alla verkade glada, öppna och intresserade av både champagne och andra människor.

Vi susade i buss direkt mot Relais de Sillery för lunch och det blev en fin fransk upplevelse med bara franska gäster runtomkring oss och kypare som knappt pratade engelska. Maten var otroligt god och restaurangen är känd för sin matkvalitet. Gaspacho, inbakad getost, gös och en jordgubbsefterrätt i franska storlekar slank ner lätt som en plätt!

Därefter fortsatte vi till champagnehuset Pommery som är en stoor producent med lite industriliknande visningslokal. Källarna var dock superhäftiga med konst överallt enligt Madame Pommerys vision. Hon var inte populär som kvinnlig champagnemakare och införde sitt stora intresse (konsten)nere i källarna, för att göra något lite extra. I Reims finns flera av de stora husen som Veuve Clicquout, Taittinger, Mumm och Krug men vi hann inte med mer än Pommery.

Sen var det dags att åka till vårt hem de kommande tre nätterna, Hotel Pasteur i Chalons en Champagne. Här fick vi ett fint stort twinrum, nyrenoverat och vackert. Vi kunde inte bli mer nöjda så vi plockade fram lite champagne från minibaren och tog ett glas inne på rummet. Men snart nog var det nästa happening på schemat, gemensam middag på Les Temps des Changent.

Champagne till aperetif naturligtvis innan vi fick skaldjursmousse, anka med något rotsak och en variation på Tiramisú med matchande vinpaket. Gott, rustikt och trevligt. Det var roligt att höra hur våra medresenärer var belästa och utbildade inom vin och champagne via bla Munskänkarna. Det muttrades om gräs, nötter, olja och allt möjligt. Själv tyckte jag att det var gott…

Månadens inlägg: maj 2017