Månadens inlägg: april 2017

En lyxig lördag.

I helgen kom maken hem med räkor och en kasse musslor. På kylning lades en flaska champagne, Louis Roederer, en naturchampagne utan tillsatt socker vilket innebär en rasande torr sådan. Vem kan hänga läpp under sådana omständigheter? Det enda jag kan fundera på när det gäller champagne är varför det alltid känns som att det är mindre i en sådan flaska än något annat vin. Man vill alltid ha lite mer när den är slut…

I olja fräste jag vitlök, lök, pepparkorn och ett lagerblad. Sedan åkte musslorna i tillsammans med sisådär en halv flaska vin (vi körde faktiskt alkoholfritt och det fungerade helt ok). De kokade häftigt i sex minuter innan jag hällde på färsk strimlad basilika och bladpersilja. Jag tog ur musslorna och kokade ur buljongen något innan musslorna åkte tillbaka in igen. Musselkoket saltades och pepprades efter smak. Räkorna åt vi som de var tillsammans med vitlöksbröd och så ovan nämnda champagne. Så gott det var och vi bestämde oss att det var kockens förtjänst att musslorna var otroligt goda och fina i konstistensen. Liite kan det haft att göra med musslornas kvalitet… liite…

Vuxenmys på högsta nivå då dottern svepte förbi med sina kompisar rynkande på näsan åt musslorna, höjde gladare på ögonbrynen åt räkorna, men insåg att man luktar räkor om fingrarna om man skalar dem. Hon gick… Sonen slösade inga steg på att passera sina föräldrar, vi hörde på den smällande dörren att han lämnat huset. Tonårslivet i ett nötskal.

Ja det blev ett litet träningsläger inför stundande champagneresa och jag måste säga att det kändes finfint, formen sitter där!

image

Senaste resplanerna

Då var det snart dags igen, en ny resa står för dörren nästa vecka! Då sticker jag och min mamma till Paris för vidare bussfärd mot Champagnedistriktet, det ska bli riktigt roligt! Jag har haft en del kontakt med researrangören Vinupplevelser via mail och de är såå trevliga. De svarar snabbt och koncist på mina kanske lite märkliga frågor. Den senaste mailkonversationen handlade om boendet och typen av sängar på rummet. Jag gick nämligen in på hotellets hemsida och konstaterade att standarddubbelrummen bara hade dubbelsängar, storlek 160 cm bredd. Nog för att jag tycker om min mamma men att ligga tätt intill och skeda känns som något vi båda kan vara utan. Jag mailade både hotellet och arrangören i frågan och fick lika trevliga svar. Allt var ordnat lugnade arrangören och förklarade att de redan skickat önskemålet till hotellet. De i sin tur bekräftade att detta stämde och att vi fått ett twinrum. Nu känns det genast bättre!

Vi börjar resan med ett minibreak på Hilton Kastrup där vi får börja testa lite viner i deras lounge då vi bor i Execitiverum och det ingår. Tidig torsdagsmorgon med flyg, upphämtning och möte med gruppen och ledarna i Paris för resa till champagnehuset Pommery. Sen fortsätter resan i champagnens tecken och vi kommer att bli experter i ämnet! :-)

Sedan har jag även börjat ordna med sommarens familjesemester. Dotter är stor och kommer att vara hemma pga sommarjobb, märklig milstolpe i livet! Make befinner sig i Gällivare på jobb när son och mor ska ta sig norrut för att möta honom där. Vi ska vidare till Lofoten med husbil och jag har letat möjligheter att ta sig mot Gällivare. Jag kan konstatera att det inte är så himla lätt det här med tåg. SJ släpper sina biljetter oregelbundet beroende på att de inväntar besked från Trafikverket om ev. banarbeten. Så jag ledsnade på att vänta och vi ska nu flyga med Norwegian till Kiruna istället. Det innebär att vi får möjligheten till lite mys i Stockholm för vi hinner inte ta tåget upp samma dag. Först var jag inne på att ta ett hotell ute på Arlanda men så kom jag på bättre tankar, klart att vi ska stockholmshänga! Vi åker upp på morgonen och bor en natt på Scandic Continental. Jag har velat bo där länge men priserna har varit lite för bra för min plånbok…

Vi gör ju andra försöket med Lofoten då förra årets planer fick ställas in pga en bruten tumme. Det blir en veckas kuskande runt och förhoppningsvis får vi se en val eller två och annan skön natur. Sen har jag flyg inbokat från Harstad via Oslo till Stockholm då jag ska börja jobba igen och inte hinner åka med killarna i husbilen söderut. De ska då istället passa på att köra lite downhill på lite olika ställen.

Det kan vara så att det är sista året med husbil då barnen inte är så intresserade av att åka iväg, ffa på längre turer. Det är trångt och är det dåligt väder så man måste vara inomhus mycket blir det ju ännu mer trångt, och att leva trångt med två tonåringar är ett tveksamt nöje. De vill inte dela säng så vi måste bädda upp matplatsen fram och tillbaka två gånger per dag. Dessutom kommer dottern att vara mindre och mindre intresserad av att hänga med oss på semester överhuvudtaget framöver, liten börjar bli stor…

På väg hem igen…

Ny härlig, blå himmel och strålande sol mötte mig på den här resans sista morgonjogg. Det var varmt och jag saknade vätska, men tanken på den fantastiska frukosten och ett glas cava satte sprätt på benen. Kanske är det så att Alicantes utkanter är vackrare någon annanstans än där jag sprang, kanske är det jag som missade någon del… För så fort jag lämnade city och dess vackra palmkantade strandpromenad var det som om budgeten för vackra saker tagit slut. Inte en palm, blomma eller vackra hus så långt ögat kunde nå.

Nåväl, det går utmärkt att springa utan vackra saker att titta på och snart väntade favvofrukosten med havsutsikt och det sprudlande kalla cavaglaset kompenserade för allt. Dottern låg på rummet och åt chips…
image

Det var dags för packning igen och mor packade slätt och fint i resväskan och la ombyteskläder i handbagaget för att slippa rota i resväskan efter rena trosor. Vi skulle nämligen sova en natt i Stockholm före vidare hemfärd söderut. Dottern hade en annan strategi kan vi säga… Men även hon fick ner sina kläder i väskan och vi lämnade in dem i receptionen i väntan på att det var dags att ta sig till flygplatsen.

Vi tog en sväng in på Volvo Ocean Race muséet, granne med hotellet. Här skulle maken ha kunnat tillbringa en hel dag. Tävlingen som gick 2014-2015 startade i Alicante med målgång i Göteborg och det var mycket text, bilder och interaktiva saker att roa sig med. En kul avslutning innan vi hoppade in i en taxi till flygplatsen.
image
image

Norwegian skötte sig lika fint på hemresan och vi landade i ett kylslaget Stockholm på utsatt tid. Vi tog flygbussen in till Stockholm, passerade MAX och checkade in på First hotell Kungsbron i ett fönsterlöst källarrum med burgare i kladdiga påsar. Sista kvällen på resan tillbringades i sängarna mumsandes på halloumiburgare till filmen Spiderman, en mysig avslutning.

Nästa morgon när vi skulle till tåget tog vi vägen via Drottninggatan. I stilla tystnad beundrade vi blomsterhavet och minnesord till en oskyldig elvaåring tillsammans med andra lika tysta. Tårarna svämmade över och i egoistiska tankar höll jag hårt om min dotter, det hade kunnat vara hon…
image

Alicante, sista heldagen.

Nu började vi komma in i semesterlunken och dagarna rullade på lite lagom slappa. Den ömma modern passade dock på att ta löparrundor på mornarna medan den trötta tonåringen sov. Ena morgonen tog jag strandpromenaden norrut och den rutten visade sig vara den trevligaste. Men promenaden sträcker sig inte kilometervis längs med kusten så man måste vika av inåt land. Här var vyerna inte lika fina och den fläktande vinden från havet totaldog, det blev varmt! Men promenaden söderut var ännu kortare och här sprang jag bredvid den vältrafikerade leden in mot sta’n, inte så trevligt precis. Det som var trevligt var att det var många medjoggare i avslappnat tempo. Jag blev inte omsprungen av någon och det beror nog på värmen, man kan inte ha för högt tempo.
image
image

Det blev strandhäng hela tisdagen och dottern höll ut bra mycket längre än vad jag gjorde som ledsnade på att hitta en bekväm position på den knöliga handduken. Jag återvände till hotellet för att planera sista middagen i Alicante och trodde mig gjort ett bra val…

Vi piffade till oss och gick iväg mot gamla stan för kvällens kulinariska upplevelse. Av någon märklig anledning var det knökfullt på restaurangerna fast klockan bara var runt 20:00. Men vi hittade en restaurang som det fanns ett litet bord åt oss och vi kände oss nöjda, den var mysig och mycket andra gäster där inne. Men så plötsligt blev det mer och mer människor som samlades utanför fönstrena och torget utanför syntes inte längre. Så kom de, trummorna och de huvklädda personerna, den här gången helt klädda i lila. Ut ur kyrkan vällde det huvor och de mystiskt svartklädda damerna. Till slut kom även stackars Jesus bärande på sitt kors och Maria avslutade den här processionen.
image
image

Vi kunde inte lämna restaurangen för det var helt omöjligt att ta sig fram bland massorna där ute. Men till slut skingrades de och jag tänkte att vi skulle ta en liten promenad bland gränderna. Men det var helt omöjligt då nya processioner passerade förbi, nu med guldhuvuden. Vi gav upp, första bästa möjlighet till passage tog vi, smet förbi och gick till hotellet.
image

Alicante dag 3

Den här dagen kändes som den perfekta dagen för beach-häng med en sol som strålade och lite fläkt vid havet. Då damerna Svärd inte hade några strandhanddukar fick de inhandlas på första bästa ställe, kiosken vid stranden. Trots både handdukar att ligga på och solkräm lyckades vi ändå bli både sandiga överallt och bränna oss…

Men temperaturen var behaglig och det fläktade hela tiden lite skönt (anledningen till varför vi brände oss) så vi blev kvar hela dagen tills mammon kallade, det var dags att shoppa. Alicante har inte världens bästa shopping inne i sta’n om man inte vill handla i små spanska butiker eller på svindyra El Corte Ingles. Vi behövde därför ta oss till något shoppingcenter och bestämde oss för taxi. Det visade sig vara ett smart val för påskprocessionerna tar över hela sta’n och gatan vår buss skulle gå på var avstängd. Dessutom kostade det bara två Euro mer med taxi än buss. Shoppingcentret ”Centro Comercial Gran Via” var dock ingen höjdare, det såg ut som en sämre outlet med stora ytor men få butiker. Det stora dragplåstret är nog Primark som nyligen öppnat här. Men dottern var inte så förtjust då de helt klart anpassat utbudet till spanjorernas smak för glitter och bjärta färger. Hon köpte ett par strumpor… Vi fortsatte istället till ”Paza Mar 2″ (vet fortfarande inte var nr 1 finns) och här höjdes humöret på tonåringen och några kassar blev det allt.

Nu var vi lite trötta och inte så sugna på annat än balkonghäng så vad passade bättre än att inhandla lite gott i den stora supermercadon? Den var enorm och sålde ALLT! Det bidde sushi och lite smågott och det smakade finfint på den ena av våra två balkonger. Den andra hade nämligen ett svalbo med två mycket irriterande blivande föräldrar som tydligt signalerade att de inte ville ha sällskap. Påskprocessionerna satte igång igen med oförminskad intensitet och vi fascinerades över hur stor den traditionen är, varenda dag hela påskveckan! Till trummor och trumpeter somnade vi ändå gott i våra enorma sängar snart redo för en ny dag.

Alicante dag 2.

Nu började vi komma in i semesterlunken och bli lite mer avslappnade. Jag gick till frukostmatsalen med havsutsikt och frossade i goda ostar, lufttorkad skinka, tortilla espanola, lax, frukt och så naturligtvis ett glas cava. Dottern styrde kosan mot mer lockande frukost på Burger King, sirapspannkakor. Olika falla livets val…
image

Efter den goda frukosten intog vi solstolarna på hotellet och bara njöt. Vi småpratade (trivselbrusade som maken kallar det), läste och sappade på telefonen. Temperaturen var perfekt för en badfientlig kvinna i sina bästa år, fläktande vindar och en temperatur på 20-24 grader gjorde det möjligt att vistas i solen.

Efter en dag i solen och en löparrunda längst med vattnet var det dags för uppfräschning med dusch i någon av de två vi har att välja på. Dottern paxade ”uteduschen” och jublade över vattenfallsduschen man kan njuta av till rumskompisens beskådande. Hotellet saknar all form av känsla för integritet och ”uteduschen” har bara glasväggar med möjlighet till avskärmning ut mot balkongen, men inte mot sovrummet. Själv fick jag nöja mig med vanliga badrummet, utan dörrar där heller.
image
image

Vi begav oss ut på stan för att äta middag och hamnade på La Rambla där allt var avstängt med stolar uppställda längs med gatan. Snart blev vi varse om vad som var på gång, påskprocessioner. En långsamt vaggande massa av människor ackompanjerade av hög musik närmade sig och vi blev (återigen) väldigt fnissiga. Barn och vuxna i ”Ku klux klan” liknande klädsel passerade i långsam takt förbi oss. Vi började förstå varför stolarna fanns, för jösses vilken tid det tog!
image
image
image

Palmsöndag var det och en start på ett påskfirande som är stort i Spanien, ”Semana Santa”. Vi fortsatte gatan upp och då kom nästa procession, den här gången var de blå huvorna utbytta mot lila, men temat var det samma. Alla kan vara med, elrullstol eller barnvagn är inget hinder!
image
image

Vi vek av från festligheterna och klev in på ”Peccati di gola” en italiensk restaurang jag läst om på Tripadvisor. Man ska inte komma för tidigt för då får man äta ensam hade jag läst. Det stämde sannerligen då vi nästan var färdiga innan det började ramla in andra gäster. Mätta gick vi ut och insåg att processionen inte var slut ens då. Nu var det turkosa huvor som gällde och gatan var packad med människor som inte verkade ledsna på skådespelet. Vi var inte längre lika fascinerade och gick hem och fick fortsätta njuta av musiken från balkongen. Så här kommer det att fortsätta hela veckan, nya processioner varje dag, att de aldrig tröttnar!

På väg till Alicante

Alldeles för snabbt ringde klockan, 05:00 och det var dags att kravla sig ur den sköna sängen. På flygplatshotell startar frukosten tidigt, så även här 04:00-10:00). Vi fyllde på energiförråden innan det var dags att ta den förbokade transferbussen in till terminalen. Jag måste faktiskt säga att jag är positivt överraskad över detta helt nya hotell (First hotel Arlanda). Personalen var supertrevliga, allt var fräscht och snyggt, frukosten bra och bussen in till terminalen tar fem minuter.

När vi kom in på flygplatsen märktes gårdagens händelser tydligt då köerna till säkerhetskontrollen var gigantiska och slingrade sig runt pelare och hörn. Runtomkring gick poliser med säkerhetsvästar, hjälmar och automatvapen och såg lite strama ut. Efter dryga 40 minuter var vi dock igenom och en kort runda in på taxfree var det vi hann med före boarding.
image

Norwegian skötte sig finfint och avgick på tid och landade med båda våra resväskor med sig. Taxi till hotellet (Sercotel Suites Del Mar) kändes som enda alternativet då vi kände oss rätt slitna efter allt som varit. Vi klev in på rummet, eller det är att nedgradera vår svit. För ja, vi bor i en stor svit med lite lustiga lösningar. Badrummet saknar dörrar mot sovrummet och vi letade efter gömda skjutdörrar men nej, det finns inga. När vi stod där inne insåg vi att det dessutom saknades något, en toalett!! Men va, har vi ingen toalett utbrast tonåringen?? Men så hittade vi den i ett eget utrymme, toalett och bidé bakom en dörr med frostat glas. Vi har två balkonger och för att komma ut på den ena passerar man ett badrum till med handfat och vattenfallsdusch. Vill man så kan man duscha med utsikt. Dessutom har vi varsin gigantisk dubbelsäng att sprida ut våra kroppar i. Vi är nöjda!
image

Lite energi fanns det kvar hos oss och vi traskade iväg in i gamla stan i jakt på en lunchrestaurang och hamnade på ett litet torg med livemusik, palmer och blommor. Så fint vi hade det.
image
Vi gick sen ut på hotellets solterrass och här blev vi kvar en lång stund. Solen gassade precis lagom, havet låg glittrande framför oss och jag läste min bok varvat med att bara titta ut på det blå oändliga havet, så rogivande!
image

När magarna började knorra orkade vi inte med tanken att leta restaurang och sitta där med uppsträckta ryggar. Vi gick till Burger King, men där var det för lång kö så vi landade på McDonalds istället. Vi testade snabbautomaten men den var inte den lättaste att förstå sig på. Vi fick en påse till slut i alla fall och jag väste bestämt till dottern att nu tar vi den och går. Vi äter oavsett vad det ligger i påsen! Maten packades upp på balkongen och vi mumsade på slappa pommes och degiga burgare som om det vore mat från nobelmiddagen. Sällan har en coca cola smakat så gott och återigen somnade vi ovaggade.
image
image

Fredagen den 7:e april, dagen för terrorattack i Stockholm.

Denna ack så vanliga fredag satte sig mor och dotter i familjens skåpbil på väg mot Nässjö för byte till tåg. Där och då var vi lyckligt ovetande om vad som skett, klockan var strax efter 15. Dottern fick snap chats från sina stockholmsvänner och vi började förstå att något hade hänt, men inte fullt ut.

Tåget rullade in på stationen i tid och allt verkade precis som vanligt… tills vi anlände Linköping och högtalarutropet säger att vi blir fast här då polisen stoppat all transport in till T-Centralen. Ingen visste hur länge eller hur långt vi skulle komma med tåget. Alternativet att vända tillbaka till Nässjö var också uteslutet då alla tåg söderut stoppats på vägen även de. Jag måste ändå säga att personalen på tåget var fantastiska och informerade och hjälpte till så gott de kunde. Men ingen kunde säga om vi skulle komma fram till Stockholm denna kväll. Som troliga alternativ nämndes Nyköping och Södertälje. Samtidigt pratade alla med varandra och försökte hjälpa varandra med transporter. Problemet var att ingen visste varifrån…

Dottern var inte så bekymrad då hon var mätt och hade wifi. Jag var mer upprörd, framförallt med tanke på de drabbade men även för vår egen egoistiska skull. Nästa morgon väntade vårt flyg till Alicante och vi kunde inte bli kvar här nere i Linköping om vi skulle hinna med det. Desperat ringde jag goda vännerna Anna och Mattias som genast ställde upp och Mattias hoppade in i bilen för att hämta upp oss i Linköping för hemtransport och hämtning av bil. Han hann till Aneby innan nya högtalarutrop plötsligt informerade att vi ska börja rulla igen, troligtvis till Stockholm Södra. Nytt samtal till honom för att stoppa honom och vi rullade sakta norrut med massor av tåg framför oss i lång kö.

Tåget var nästan tomt då många hoppat av i Linköping. Wifi funkade utmärkt och obehaglig information om händelserna på Drottninggatan sköljde över oss. Personalens information ändrades under resans gång och strax före Södertälje kommer nya bud och nu hade polisen givit tillåtelse att köra in på Centralen. De visste inte hur det var med vidare transporter men trodde att tåg gick från Karlbergs station (även Arlanda Express). Flygbussarna skulle gå från Järva krog, men från Centralen var det nog ingen öppen trafik. Det kändes inte helt ok att närma sig T-Centralen, en plats som tidigare evakuerats och genomsökts av bombhundar. Att befinna sig i City, ett område polisen rekommenderat alla människor att lämna av säkerhetsskäl, men vi hade inte precis något val…

Tysta klev vi av tåget på en plats som var helt tom på tåg. Däremot var det gott om ordningsvakter och virrande människor i jakt på transport dit de ville/behövde åka. Oklara och osäkra besked fick oss att bege oss till Cityterminalen i jakt på buss eller Arlanda Express. Men det visade sig att inget av dem trafikerade City. Poliser, ordningsvakter, avspärrningar och bombhundar överallt. Kändes inte som stället man ville vara på, (framförallt med sitt barn). Vi gick tillbaka till tågspärren och vakten släppte genom oss med orden ”Spring, det går ett tåg till Arlanda nu!!” Vi rusade med vårt bagage bara för att se när det rullade ut från perrongen. Vid det här laget var jag lipfärdig för monitorerna sa att de skyltar upp om fler tåg går… de förblev blanka där vi stod.

Nu orkade jag inte längre och jag ringde till världens bästa Elin, maken stora dotter som är polis. Hon hade jour och jag trodde aldrig att hon fortfarande skulle vara hemma. Men det var hon och kunde hämta oss i Solna centrum dit vi tog en taxi. För henne att ta sig in till centrum hade varit nästintill en omöjlighet så det blev superbra.

Efter en låång dag kunde vi till slut checka in på vårt hotell utanför Arlanda. Vi var vrålhungriga men restaurangen hade stängt. Gissa om jag blev lipfärdig igen när receptionisten rusade ut i köket och stoppade kocken på väg hem. Han fixade varsin ceasarsallad och två mycket trötta tjejer somnade mätta och ovaggade den kvällen.

Bokklubbsmiddag

När våra barn (födda 2001) började bli så stora att det var dags för förskola för dem och jobb för mammorna, bestämde barnvagnsligan att fortsätta sin gemenskap och startade Bokklubben. Nu är ”barnen” 16 år och vi håller fortfarande på med den litterära cirkeln. Nu är vi sju tjejer och vi skulle egentligen behöva en till, vi saknar nämligen en Sofie. Förvirrande, jag förstår, men det är så här att vi har en Catti och en Catta, en Ann och en Anna en Susanne och en Susanna samt en Sophia och… ingen. Sophia skulle ju behöva en namnpartner… Så känner någon en litterär och trevlig person som heter Sofie, låt oss veta! Vi kan göra undantag för den litterära delen, för den är kanske inte precis den viktigaste egenskapen för att passa in i just vår bokcirkel…

Nu senast var det min tur att sammankalla gänget till mysigt samkväm och genast börjar planerna på maten att snurra i huvudet. Jag satt i Stockholm med Marie och diskuterade matval med solen skinande på våra vinterbleka ansikten. Det känns som om något somrigt vore roligt nu när vädret är så härligt, resonerade vi. Jag fastnade för en fräsch couscoussallad med lite röror till och en matchande efterrätt med grekisk yogurt och frukt, ett helrätt val i de ljumma vindarna.

Planering är A och O när det ska bjudas på middag och jag hade listor med mina inköp som avverkades under veckan. På dagen för bokklubben sken ingen sol och temperaturen passade mer på Nordpolen än i Marocko. Min ursprungliga plan på soppa kändes som ett bättre alternativ, men det var bara att gilla läget. Dottern hjälpte till att skära grönsaker och duka och såg allt mer skeptisk ut. ”Men mamma, ska du allvarligt talat bjuda på det där, inget kött? utbrast hon djupt oroad. Själv tyckte jag att det såg fantastiskt gott ut men det hjälpte inte ”Stackars gäster…” hörde jag henne mumla på väg upp i trappan.

Nåväl, brudarna dök upp och den somriga bålen med jordgubbssmak kändes lika malplacerad som resten av middagen, men vi fnissade åt känslan av sommar och sol. Fnissa är vi bra på och boken vi läst avhandlades rätt snabbt. Den var tunn både till storlek och till innehåll så det gick rätt snabbt.

Middagen serverades och det blev alltså Leilas couscoussallad, med avokado, fileade apelsiner, haloumi, granatäppelkärnor mm. Till det blev det en raita och hummus med naan-bröd, gott och fräscht. Så var det dags för efterrätt och sonen hittade upp från källaren men vände besviket ner igen, yogurt!? Tonåringarna tittade på varandra med det största samförstånd på länge, yogurt till efterrätt..? ”Men asså, får de inte ens glass? Jag hade gått hem!” frustade sonen på sin väg ner i källaren och gaming-rummet. Jag tyckte att det blev jättegott, yogurten… Den smaksattes med florsocker och varvades i glas tillsammans med mango, riven mörk choklad blandad med mortlade kardemummakärnor. Tur att det inte finns några tonåringar i bokklubben…

image
image