Marie och jag anmälde oss tidigt till tunnelloppet, vi skickade till och med in förhandsanmälan så inte konstigt att vi fick starta i första led. Det innebar tidig morgon med start kl 09 ute vid Karolinska Institutet. Vi grundade med en lugn och skön frukost utan krav på varken marmeladliknande powerbars eller gröt. Sen klev vi ner i tunnelbanan tillsammans med alla medlöpare i likadana blåa västar med sikte på samma sak. I år var det första gången vi verkligen var ute i god tid och vi värmde oss i loppsolen, för det klart att vi även i år hade loppväder. Vi vandrade på långa led längs Torsgatan och passerade den stora klossen ”Nya Karolinska” och jag kunde inte låta bli att reflektera över miljonerna som pumpats in i detta bygge!
Startområdet var på Karolinska Institutet och det var lite allmänt kaotiskt med blå västar överallt. Efter en stund insåg vi att vi inte bara kunde stå där och lapa sol utan någon tanke på klockan för startfållan stängde 10 minuter före start. Vi gick bort mot starten, blev insläppta i fållan och insåg att vi stod sist! Genast slog loppångesten till och jag såg framför mig hur alla skulle älga iväg à Mullsjö X-Trail och kvar var vi två… Vi masade in oss lite mer i mitten och det kändes genast bättre. Nu med facit på hand hade det inte spelat någon roll, för i det här loppet måste man ha krupit baklänges för att komma sist. Efter 500 meter började de första att gå och så fortsatte det genom loppet. Knappa åtta kilometer passerades gåendes och fotograferandes i aldrig skådad omfattning. Fördelen var att jag kunde få känna mig både pigg och spänstig då jag sprang förbi många på min färd genom den mörka tunneln. För mörkt var det och backigt, antingen upp eller ner, och läskigt att inte riktigt veta var man satte fötterna. Sista kilometern gick rakt upp i 12-14 procentig lutning så då promenerade även jag för jag insåg att mitt patetiska försök att jogga, inte ledde till någon farthöjning gentemot gång.
Marie och jag hoppade loppglada in i Söderhallarna för en fika i väntan på våra män som startade 1.5 timmar efter oss. Till slut var även de i mål och vi tog tunnelbanan tillbaka med tanken att ta en drink uppe i Scandic Continentals takbar. I tunneln ropade nämligen högtalarna ut att vi skulle gynna deras sponsor, Scandic och gå dit. Lite besvikna konstaterade vi att det var stängt och killarna bestämde då att vi skulle jogga! tillbaka till hotellet. Jogga, som om vi inte hade sprungit nog för en stund. Men vi hakade på i våra blå västar och blev stoppade på Kungsgatan av en kvinna som undrade vad det var för lopp vi sprang…
Nu väntade välförtjänt lunch på vår traditionella japanare inne i Kungshallen innan vi svirade om till kvällskläderna och åkte till vännen Marie på en fördrink. Lite gott bubbel slank ner innan vi tog taxi till kvällens restaurang, Tegelbacken. Glada insåg vi att vi skulle få ett runt bord som jag älskar eftersom man kan se och höra alla i sällskapet. Inredningen är faktiskt lite kitschig med rött tak, färglatt pynt inkl lamporna. Man hade inte kommit undan med det här överallt men här funkade det faktiskt. Fnissande insåg vi att restaurangens ägare, Marcus Aujalay, faktisk jobbar på sitt eget ställe och lånar inte bara ut sitt namn. Vi blev än mer fnissiga när det var han som kom med maten och presenterade den. Det kändes som om vi var med i tv på något sätt… Maten var fantastisk!! De serverar mellanrätter och man rekommenderas att ta tre-fyra för att bli mätt. Vi hade ju ätit för inte så lång tid innan så jag nöjde mig med två rätter och de var bland de godaste jag någonsin ätit. Burrata och pilgrimsmusslor som är så enkla ingredienser, men smakade fantastiskt! När Maries Anton sen ber om ett foto tillsammans med Team Gladfleece blev det nästan för mycket och Marie och jag fick samla oss innan vi kunde se lite halvnormala ut igen. Marcus sa att han funderade på att göra oss sällskap för vi verkade ha det roligt. Där hade han helt rätt, för jösses vilken glad, god och trevlig middag vi hade!
Lite fanns det kvar att krama ur sällskapet så vi återvände till Scandic Continental och dess takterrass för drinkar i den underbara kvällen med vackra Stockholm framför oss.
Eftersom det ser ut att bli loppväder behöver vi inte extra överdragskläder att skänka till Stockholms Stadsmission i samband med starten. 
