Just i detta nu är jag inte särskilt stolt över att vara amerikansk medborgare. Just i detta nu finns det mest en känsla av skam. Jag vet att jag inte kan ta på mig vad en folkvald president väljer att göra. Jag kan inte ta på mig skamkänslor för vad någon annan gör, var och en får skämmas för sig. Men just nu skäms jag… USA, ett land byggt av invandrare väljer att behandla människor med existerande visum som terrorister i gränskontroller och på ambassader i sina hemländer. Valet av länder kan tyckas, i bästa fall, godtyckligt. Saudi Arabien, Egypten och Turkiet är inte med på listan, länder som verkligen haft ansvariga medborgare involverade i terroristattacker. Eftersom USA=Trump har affärsintressen där låter man landet slippa undan..? Jag har aldrig påstått att Hillary Clinton var den idealiska kandidaten, men i förhållande till alternativet hade jag, utan tvekan, röstat på henne. Efter bara 10 dagar in i Trumps presidentperiod känns det som jag hade rätt…
Som om det inte skulle vara nog har han valt att inskränka välgörenhetsorganisationers möjligheter att verka i tex Afrika med hälsovård åt utsatta kvinnor. Jag som var på väg till ambassaden för ett nytt besök, den här gången för att fixa det social security card jag aldrig skaffat mig. Jag har ändrat mig och det får vänta tills läget lugnar ner sig. Jag behöver kortet när jag ska rösta men det är ju fyra långa år tills dess… Men då SKA jag rösta för jag ska åtminstone kunna säga att jag gjorde allt jag kunde för att de långa kommande fyra åren med Trump stannar med de åren.
Man kan skratta åt vilken pajas han är och det skämtas vilt över hans utseende. Men skrattet fastnar i halsen för det är mer skrämmande än roligt och hans utseende är fullkomligt ovidkommande. Låt oss hoppas att det här blir en mörk men kort tid i historieböckerna…
Ja. Det är nog lika bra. Eftersom båda bilarna hår på DIESEL!