Månadens inlägg: oktober 2016

En härlig helg

Så märkligt att det är fler fredagar i veckan än andra dagar… Just nu känner jag precis så och det är väl härligt på ett sätt men samtidigt lite läskigt för det betyder att livet går allt snabbare…

Hur eller hur så kan jag inte säga annat än att fredagar är sympatiska dagar! I fredags passerade jag fiskbilen och köpte med mig ett halvt kilo räkor och en god aioli. Tillsammans med gott bröd och vitt vin på det, var fredagsmyset fixat. Åtminstone tyckte maken och jag det som skalade och smaskade och vi var tacksamma att barnens tacomiddag fick hanteras och ätas av dem själva. Jag kan tycka att tacos är ok men maken får nästan utslag bara av namnet, så jag undviker det för oss två. Då är det så smidigt med skaldjur som kräver minimal förberedelse och är så gott!

Lördagen bjöd på ”Åka runt festen” för hugade festdeltagare i Eksjö. Det förstår man när marschallerna tänds och eleganta grannar ger sig av på cykel med två blommor i näven. Vi var istället bjudna på middag till bäste jägaren, hans dam (som var en, för oss, ny mycket trevlig bekantskap) och Thage. Vi misstänkte att det skulle bjudas på rådjur men man kan aldrig veta, en härlig vegetarisk höstgryta skulle kunna stå på menyn… not… :-) Men vi fick faktiskt en ”Åka runt fest” minus åka runt… Välkomstdrink, tre rätters, gott vin, en ny bekantskap och tom marschaller vid entrén! :-) Rådjursfilén var otroligt god, jag tror åtminstone att det var en filé, den var lång och smal… Det är ju sådant man inte äter om man inte har en jägare i sin närhet. Den store hjälten, Thage som precis fällt sitt 61:a rådjur, fick också mumsa på sitt byte och han såg lika nöjd ut han. Fast jag tror att han hade jublat lika mycket även utan den goda marinaden…

Söndagen var också trivsam då jag var i Nässjö på Thimons med en gammal kollega till mig. Mysigt att sitta där en söndag och märkligt nog var det gott om folk i rörelse på sta´n. Jag fick kanske inte stockholmskänsla men ändå… Jag hade, som vanligt, svårt att bestämma mig och blev rätt paff när hon bakom disken inte vet vad det är i bakverken. ”Är det lakrits i?” frågar jag henne. ”Jag kan faktiskt inte svara på det” säger hon avslutande. Inget, jag ska gå och höra med en kollega. Men när jag står där och tittar stint på henne kommer hon på sig och går ut och hör efter. Jag är väl lite extra känslig som mor till en födoämnesallergisk son, men jag blir irriterad. Att plocka fram en kaka från en monter kräver inte så mycket. Men att veta vad man serverar är väl ändå A och O? Tyvärr har jag lite dåliga erfarenheter från Thimons redan innan då jag en gång beställde en tårta till vår mandelallergiske son. När jag skulle hämta den såg jag små kulor över hela tårtan. ”Det är väl inte dajmkulor?” frågade jag lite leende och blev stum av förvåning när hon svarade jakande. De hade ingen aning om att dajm består av mandelkrokant! Det blev ingen tårta därifrån. Men kladdkakemålet i Eksjö visar ju att även rätten tar allvarligt på det här med skyldigheten att ha koll på vad man serverar gästerna. Nåväl, det tog inte bort den goda stämningen jag kom i och vi hade en supertrevlig stund med mycket fniss.

Nu har vi bokat in oss på Pinchos i Jönköping, vi som satt på samma kontor i Nässjö när vi jobbade där. Vi träffas inte längre varje dag och det blir lite pyssel för att kunna ses. Men goda vänskaper är värda att underhållas och man behöver inte alltid göra det så avancerat. En fika i ett par timmar en söndag kan räcka och mer därtill.

Hooks Herrgård

Nu ska bästa bokklubbsgänget på Spa igen. Vi gillar Spa! Om man sparar 100 kr/mån blir det inte så dyrt. Då kostar det faktiskt ingenting när man till slut bokar sin resa…

För några år sedan var vi i Tylösand på Spa och njuter fortfarande lite av den upplevelsen. Så det är så man måste se det, kostnaden ska slås ut på alla dagar man njuter av något man gjort. Men nu ska vi testa Hooks herrgård istället, alltid trevligt med korta resor. För dem som inte vet var Hooks herrgård ligger kan jag berätta att den ligger i Hook.

Den här gången är vi fyra glada tonårsmorsor i sina bästa år som kommer att vara ännu gladare efter vi fått våra kroppsbehandlingar (och kanske i ännu bättre år). Det är nämligen så att det kan ta betalt de däringa terapeuterna på Spa:t! Och när någonting kostar mycket, kan man ju inte säga annat än att det var bra, annars blir man ju sur…

Vi ska inte bli sura utan vi ska börja dagen med att äta lunch på stället, för man vill ju utnyttja tillgången till ”lokalen” när vi nu betalar för det. :-) Sen kallas vi in på lite olika tider för att behandlas på bästa vis. Man börjar med 10 minuters fotbad och konsultation. Vad behöver just jag? Före och efter behandlingarna är det fri tillgång till alla vattennöjen som finns, varma och kalla bad och allt där emellan. I ärlighetens namn vet jag inte riktigt vad de har att erbjuda men det blir säkert bra. Det är ju sällskapet och avslappningen jag vill åt. Spa:t är ju ganska nytt så det borde vara fräscht i alla fall, som är något jag spanar in på en gång.

Fräscha som nyponrosor är vi redo för den goda maten jag hört att de ska ha. En god natts sömn på det så kommer vi alla vara som pånyttfödda… och det kan behövas när man är i sina bästa år…

När jag inte ville låta Peter Wallenberg flyga med Ingmar Bergman…

När jag var barn var jag jätteblyg! Jag minns hur jag föstes fram till alla amerikanska utbytesstudenter som, på bullrande amerikanskt vis, skulle prata! Eftersom pappa var med i Rotary och, av förklarliga skäl, engagerad i just amerikanare, kom de ofta hem till oss på middag. Antar att det hette att vi skulle få främmande… När jag blev äldre började jag jobba som reseledare och fick då lov att lära mig att umgås och kallprata. Hela tiden var jag dock ganska så envis och visste vad jag ville.

När jag började jobba på flygbolaget Transwede satt jag ofta som koordinator och helt enkelt koordinerade det mesta kring avgångarna. Personal som skulle sitta i biljettkassan, incheckningen, beställa mat, avisning och styra upp ombokningar, bussersättning, checka in besättningarna mm. En gång strejkade SAS och vi var ett av få bolag som flög till London. Planen fyllde snabbt på och det var långa väntelistor och köer på Arlanda. Då ringer telefonen ”Hej, det här är Peter [Pi:ter] Wallenberg och jag skulle behöva åka med i cockpit till London. Mitt svar: Haha, ja eller hur?! :-) Men jag blev snabbt varse om att det stämde, det var Peter Wallenberg och han menade allvar, mycket allvar! Men se då hade han inte träffat på Catta. ”Nu är det så att det är många före dig i kön så det kan jag verkligen inte lova.” Jag är styrelseordförande för Investor och har ett viktigt möte.” svarade han med lite irriterad stämma. ”Här skiljer vi inte på folk och folk.” kontrade jag med och föreställ er nu en lite undervisande och sval ton från mig. Det visade det sig att flygkaptenen gjorde det, han skiljde på folk och Peter hann med sitt viktiga möte i London. Kaptenens namn på schemat vet ni ju om ni läste rubriken… och ja, det är hans son… Men i ärlighetens vet jag inte vem som verkligen flög honom den dagen, då var jag nämligen ledig och lika glad var jag att slippa möta Wallenbergaren…

Konsulter var populära på 90-talet och Transwede ville vara moderna. Dyra konsulter engagerades för att ta fram ett koncept på en typ av kundklubb, Transwede Loyal Customer (TQLC). Det gick ut på att en klick av viktiga kunder valdes ut och så skulle vi få ha ett speciellt kundansvar för dem. Jag skulle ha hand om Vattenfalls kunder och därmed lära mig att känna igen deras anställda. Vi fick gå kurs för ansiktsigenkänning (och de som känner mig vet att det inte fungerade). När de sedan kom till incheckningen eller biljettdisken skulle jag brista ut i ett extra stort leende och småprata lite. Ett tips från konsulterna var att kolla börsidorna så att man kunde gratulera till en uppgång eller bra affär… Hur tänkte de där?? Trodde de att det var precis vad en trött affärsman längtade efter, att möta en 23 årig tjej i blå hatt som vill diskutera affärer i tron att börs är något man lägger i handväskan?!

image

Senare bestämde sig Transwede för att börja flyga på Jönköping, Jönköping!? Vi förstod ingenting, vem skulle vilja flyga dit? tänkte vi dryga stockholmare. De lyssnade inte på oss i alla fall och flygen startade, för det mesta… En dag hade planet drabbats av tekniska problem och passagerarna skulle bussas dit istället. Jag stod med passagerarmanifestet vid gaten och säger till min kollega: ”Kolla, Alf Svensson är inbokad. Han kan väl ordna ett gudomligt ingripande”. Det kunde han inte, förklarade han med en lätt irriterad ton då han stod framför mig och hört allt. Jag kunde heller inte fixa ett ingripande från högre makter och låta mig sjunka genom golvet. Tonåringen här hemma som tycker att allt är pinsamt skulle ha varit med. För pinsamt får ibland en ny dimension. ” It’s all a matter of proportions”!

Att gå på föredrag.

Hur många föreläsningar går man inte på med jobbet? Ibland upplevs de som rent tråkiga och meningslösa och andra gånger går jag därifrån med fniss i själen. ”Åh, så bra det var!” utbrister jag och ska informera frånvarande kollegor om vad som sagts… och så kan jag inte det. Tappert försöker jag och avbryter berättandet med skratt för jag minns hur kul det lät när föreläsaren sa det. Men det är inte alls lika roligt när jag gör det, inte alls faktiskt. Jag ser hur den andra personen inte förstått något, men ändå vill vara lite artig och skrattar stelt med. ”Asså, det gåår inte att berätta så här efteråt, synd att du inte kunde vara där” avrundar man berättandet med och ger upp.

Men frågan är om föreläsaren har lyckats då. Vad var syftet med föreläsningen, att vi skulle ha en rolig stund där och då? Eller vill man inte att man ska få med sig något att använda i vardagen? En föreläsare jag minns hade placerat ut tidningspapper på alla stolar och vi fick instruktioner att vi skulle riva sidan i två lika stora delar. För en del gick det snabbt och enkelt och andra misslyckades totalt. Då visade det sig att det var två olika tidningar med olika vävningar av pappret. Den ena tidningen var omöjlig att riva itu på det viset hon ville så det hängde inte på individens oförmåga. Ja vi skrattade allihop och att skratta är ju trevligt. Men jag kommer faktiskt inte ihåg något annat som hon pratade om. En annan föreläsare hade varit någon chef på Astrid Lindgrens värld och fått pris som ”Årets talare”. Kul föreläsning, det minns jag men det är också allt jag minns. Jag var på föreläsning om lagar och regler vid journalskrivning. En knastertorr man i kostym och glasögonen på nästippen tittade upp från katedern längst fram i salen. Det här kommer att bli tungt tänkte jag i mitt stilla sinne… Men så mycket jag lärde mig! På något mystiskt sätt lyckades denne skinntorre man förmedla sina paragrafer så alla förstod och tyckte att det var intressant. Men vi skrattade inget…

Jag kan fascineras av hur många talare och föreläsare som känner sig manade och kallade att prata om sina saker utan substans. Bra betalt tar de dessutom. Företag bjuder in dem att föreläsa om något för en hel arbetsplats och det enda personalen minns är att det var roligt. Hur väl investerade pengar var det då? Om man inte ser det som personalvård och kul att personalen får skratta lite. Men det är nog inte det föreläsarna har som syfte… antar jag…

Lopp.

Nästa år har Marie och jag planerat att springa Stockholm Tunnelrun, en ca åtta kilometer lång runda mellan Karolinska Solna och Medborgarplatsen. Vi kan ju det här med lopp efter alla våra turer tillsammans och vet precis hur vi vill ha det. Det blir alltid bra och med gott humör har vi tacklat allt som inte blivit precis som vi tänkt oss. Men faktum är att vi haft tur och det är inga stora saker som gått tokigt. Vi har ju tom alltid haft tur med vädret, alla gånger! Det är avslappnande att resa med Marie då vi funkar väldigt bra ihop. Ingen surar i onödan och med positiv inställning fixade vi tom fyra nätter i Borlänge med två resor till Vansbro i världens minsta hyrbil.

Men så har vi ju våra respektive som ibland vill vara med på ett hörn… Vi sprang förra Tunnelloppet, Norra Länken ihop så nu tyckte maken att de skulle vara med även på det här Tunnelloppet. Så nu är vi alla fyra inbokade och det ska bli jättemysigt. Förra gången fascinerades vi av deras seriösa uppvärmning då de joggade och rushade inför start för att värma upp stela ben. Sånt håller inte vi på med, kanske mest för att vi inte brukar vara i så god till start… Men då kände vi att vi kanske också ska se lite seriösa ut och joggade fnissande några rundor vi med. Vi får se hur vi gör nästa år…

Vi pratade igår om var vi ska bo, på Söder eller inne i stan. Eftersom målet är på Medborgarplatsen är det kanske lite roligt att bo där den här gången. Vi har ju alltid annars cirkulerat bland cityhotellen och följaktligen ätit och hängt där. Nu fick hotellnörden ett nytt uppdrag som kan pågå ett tag framöver… Sen konstaterade vi snabbt att vi ska åka tåg då vi gillar det. Bil är jobbigt för den som kör och vi hade väl egentligen bestämt det. Men så kom vi på, sådär i förbifarten, att våra män kanske vill ha ett ord med i laget. Det är ju ändå de som kommer att få köra. Då spelar det ju ingen roll för då kan vi sitta i baksätet och komma med uppmuntrande och glada uppdatering om allt och inget, trivselbrusa. Nu är det ju fem månader kvar så vi behöver inte bestämma alla detaljer riktigt än, men hotell är det nog bra om vi tittar på redan nu.

Kvar att fundera på är nästa års marathon eller inte marathon… Av något outgrundligt sammanträffande går Medoc marathon just på min speciella födelsedag, då jag blir officiell tant. Ska man tolka det som en vink att det är självklart att springa? Samtidigt är det ett lite bökigt marathon. Bordeaux är närmsta flygplats och dit kan man faktiskt flyga direkt med Air France från Köpenhamn. Men loppet startar inte i Bordeaux utan i Pauillac som ligger dryga fem mil norr om Bordeaux. Det går ju lätt att köra men tanken med just Medoc marathon är ju att man ska kunna smaka på prestigevinerna som serveras efter loppet. Så ska man lotta om vem som får hålla sig nykter? Man är förmodligen inte så sugen på att tömma en flaska efter ett marathon men bara tanken på att inte få… Då kan jag lika gärna dricka sportdryck i Berlin. Nu är vi rätt många som är lite sugna på loppet så att få ihop alla med boende känns också lite knepigt. Maken tycker husbil så kan vi ställa den på startlinjen… typ… Men med bästa vilja i världen kommer vi inte kunna få in alla våra vänner som ska med i den. Utöver de praktiska detaljerna har vi också det faktum att jag inte bestämt mig för om jag verkligen vill uppleva ett marathon igen… Det gjorde så ont…

Att leva som man lär

Ja det är frågan om man gör det. Äter en dietist så nyttigt som hon lär ut? Är all vårdpersonal rökfria? Är alla sjukgymnaster vältränade? Tja, vi vet väl att svaret på alla frågorna är nej. Man kan informera andra om hur man bör göra, men man lever inte som man lär. Jag antar att det är det som kallas mänsklighet…

Jag tycker att jag ändå lever hyfsat som jag lär och lever ett helt ok hälsosamt liv. Men efter föreläsningen med Lofsan har jag faktiskt ändrat på en del saker. Jag lärde mig inget nytt, det var inga ”Aha, är det så det är?” Men det var en påminnelse om hur tokigt man tänker ibland och man behöver sådana påminnelser lite då och då.

Igår när det småduggade, var lite ruggigt och började bli mörkt, var det lätt att tänka ”Usch, jag MÅSTE ut och springa i det trista vädret”. De senaste tre-fyra löprundorna i höstrusket har jag istället tänkt ”Jag VILL ut och springa trots höstrusket”. Dottern stirrade på mig igår och sa ”Lycka till” med en ytterst tvivlande röst där hon låg nedbäddad i sängvärmen. Om jag snurrar runt i huset på jakt efter mössan, vantarna och lurarna med ett glatt gnolande, skickar det positiva vibbar gällande träning även till barnen. När jag kommer hem ser de en rosenkindad och övernöjd mamma som inte lät yttre omständigheter hindra en löprunda. Med käck röst kan jag ju tillägga ”Det finns inget dåligt väder…” Men det kanske är att överdriva!

På jobbet har jag ett höj- och sänkbart skrivbord, men jag har sällan stått vid det. Jag har virvlat in från hembesök och satt mig ner för att sköta det administrativa (och det är ju mycket sådant så det kan ta tid). Nu står jag upp för det allra mesta och sätter mig bara temporärt och jag har kommit på hur skönt det är! Jag är, som sjukgymnast, vidareutbildad ergonom och har haft företagshälsovårdens ergonom på besök för genomgång av arbetsplatsen. Hon poängterade också vikten av att varva sitt sittande ”Fast det vet ju du redan” sa hon lite generat. Ja men eller hur?! Jag vet det och ändå har det inte blivit av. Nu pratade i och för sig Lofsan om att det är uppresningen som är den viktiga så man ska väl egentligen sätta sig ibland för att få resa sig upp igen. Men där går min gräns…

Lofsan pratade om att vi inte äter för att vi är hungriga utan för att fira, sörja, trösta sig, mysa mm. Precis så är det ju men nu funderar jag ett varv till när jag står i kökssåpen och glor på kvällen. ”Är jag hungrig?” Om inte så behöver jag ju inte äta bara för att det är en bra film på tv eller för att jag sprungit en extra jobbig runda och är värd något gott. Teamhalvan Marie och jag läste knepet man skulle ta till om man var gottesugen, ”drick ett glas vatten”! Det måste faktiskt vara det mest hånfulla och värdelösa tips vi någonsin läst! Det är faktiskt värre än ”ta en frukt”! Däremot försöker jag använda mig av tricket att inte handla när jag är hungrig för då slutar det med välfyllda skåp med annat än vatten.

I ärlighetens namn funkar det inte alltid. Men det tar tid att ändra ett vanemönster så jag fortsätter att tänka positivt och att det är i det lilla som de stora förändringarna sker. Att tro att man ska ändra för mycket på en gång, funkar sällan. Alla positiva små förändringar som blir av, är bättre än stora förändringar som inte blir av. Det var det här med att vara ”good enough” och vara nöjd med det.

2 kommentarer på Att leva som man lär

  1. Tack Catta!
    Ja det är precis de där små påminnelserna man behöver ibland för att hålla rätt kurs i det man ju trots allt redan vet men inte alltid följer. :)

Reseskrivarkurs

Vagabaond, ett fantastiskt resemagasin, har anordnat reseskrivarkurser i dryga 20 år men jag har aldrig sett någon reklam om det. För någon månad sedan såg jag dock att de anordnade en skrivarresa till Vietnamn på 14 dagar. Resan varvades med föredrag, sightseeing, skrivarövningar och massor av härligt häng i ett spännande land. Men smakar det så kostar det och jag kände att det var svårt att motivera mig till att lägga så mycket pengar (runda slängar 30 000 kr) på mig själv. Då dök det upp i mitt flöde att de även har kurser i Stockholm för betydligt mindre pengar. 3500 kr är allt jag behöver hosta upp. Fast så började jag räkna ihop pengarna och konstatera att de 3500 kronorna snabbt fördubblas och lite till. Tåg, hotell, mat och liite nöjen så har det dragit iväg rejält. Men då kan vi fortsätta på den nedåtgående budgetspiralen för nu har jag hittat att de även anordnar en on-line kurs som ”bara” kostar 599 kronor! Det är ju mindre än gratis, jag har ju tjänat kostnaden för vietnamnresan minus 599 kronor!

Visst hade det vara coolt att vara på plats och kunna mingla och nätverka med likasinnande resenördar. Men allt har ett pris och allt har sin tid. Just april när kursen går av stapeln, är en hektisk månad. Tunnelloppet i Stockholm går 25 mars, helgen efter är skrivarkursen och ytterligare en helg efter åker vi till Spanien. Vem vet jag hade kanske kunnat skriva Pulitzervinnande reportage från Alicantes tapasbarer och stränder, eller vunnit Nobelpriset på mina poetiska texter. Men det mest troliga är att jag snarare kommer att glädja mig åt att ha mer pengar att spendera med dotter som har svart bälte i shopping.

Nu vet jag att maken kommer att påstå att matte inte är min starka sida, men jag hävdar att jag har rätt. Klart att man tjänar pengar om man hittar billigare alternativ, annars kulle ju inte det vara så roligt att gå på rea!

Hotellnörden

Hotellnörden är tillbaka igen… :-) Jag har funderat på det här med hur folk väljer hotell. Många jag pratar med vet inte vilket hotell de ska bo på när de ska ut och resa!! En del vet inte ens vart de ska på semestern, Spanien… typ… Jag blir alldeles imponerad, eller chockad… eller nåt i alla fall. Hur kan man inte ha koll på sånt? Som alla förstår är det jag som är reseledaren i de allra flesta sammanhang. Maken bryr sig inte ett skvatt och låter mig styra och ställa fullt ut. Grejen är att det nästan alltid blivit bra, riktigt bra och det är ytterst sällan som jag inte varit nöjd med mitt val. Men huh så många timmar jag lägger på hotelletandet. Nu kan ju många fråga sig varför, spelar det någon roll? Ja det gör det! Svarar jag då utan att tveka.

Ibland är valmöjligheterna större än andra gånger. Ibland har vi bara tänkt att vi vill iväg till solen och vart spelar ingen roll. Då har man ju en hel värld att välja mellan och då kan det vara svårt. Men att bara plocka upp en researrangör på måfå, klicka i de datum man vill iväg och bestämma sig, på samma dag. Det är inte något för mig. Jag preliminärbokar gärna i de fall det går. Jag kan ha tre resor inbokade samtidigt och hittills har jag inte missat att boka av någon och stå med dubbla resor. Faktum är att när det gäller charterresor går det inte att missa en avbokning för om man inte betalar in anmälningsavgiften, avbokas resan per automatik. SAS har öppet köp i 24 timmar och tex Norwegian i fyra (beroende på destination) men då måste man aktivt avboka om man inte vill ha biljetterna. Så kolla villkoren ordentligt innan ni bokar.

Det kan vara ett fiffigt att preliminärboka om man inte vill missa ett bra erbjudande men först måste dubbelkolla med sitt resesällskap. När väl charterresan är bokad och betald behöver (kan) man ju inte göra så mycket. Men är det en reguljärresa börjar ju hotelljakten, det riktigt roliga. Jag skannar gärna av utbudet på orten med en bredare bokningssida som tex Trivago.se. Jag kollar bland reseguider på nätet för att få ett hum om vilket område jag vill bo i. Ska det vara nära strand, shopping eller något annat speciellt jag vill besöka? Beroende på destination ser ju önskemålen olika ut. Ska det finnas pool, restaurang, gym, 24 timmars reception? När jag väl siktat in mig på ett hotell kollar jag med Tripadvisor. Vad står det om hotellet? Vad tycker andra gäster? Jag har struntat i många hotell pga dåliga recesioner så snacka om maktfaktor. Till slut är jag nöjd med ett val och gör första bokningen, alltid avbokningsbart. Ofta har jag ett par alternativ jag velar mellan så även här har jag oftast flera bokningar på gång. Nu kan det bli värre för här riskerar man ju att missa att boka av ett rum och då kostar det onödiga pengar (oftast summan för en natts vistelse). Men än så länge har jag haft sådan koll på det att jag sluppit det.

Vår resa till Alicante gick förhållandevis enkelt att boka. Det fanns nämligen inte så många hotell som följde min kravspecifikation ;-) Tänk att de flesta människor förmodligen har det så lätt. De tittar på någon bokningssida, tycker att något ser bra ut och bokar. Sen tänker de inte mer på det och har tom glömt bort namnet. De verkar också vara nöjda och när jag frågar vad det tyckte svarar de lite svävande ”Ja det var bra” som om de inte tänkt att det skulle kunna vara annat. I mitt nästa liv ska jag också bli en sådan avslappnad resenär, för det verkar mycket lättare!

Lofsan

Häromdagen var jag på en inspirerande föreläsning med Lovisa ”Lofsan” Sandström. Jag ramlade in i hennes värld inför New York Marathon då hon spelat in sitt lopp tillsammans med maken. Hon springer alltså, filmar och pratar samtidigt. Det var ett 30 minuters klipp och detta glada energiknippe bubblade och babblade hela tiden peppande till en lite tröttare Hans. Jag kan väl säga att min uppfattning om loppet inte var fullt lika sprudlande, mer i moll än dur sista tredjedelen. Inte ens målgången föregicks av några glädjescener även om jag började lipa med medaljen runt halsen.

Men tillbaka till föreläsningen så var hon inbjuden till Nässjö för en inspirationsföreläsning om träning, kost och hälsa. Det var inga nyheter, inga alls men ack så mycket klokt och bra att påminnas om. Jag kände igen mig i mycket av det hon sa, både för egen del och vad människor runt omkring säger och gör.

- Många människor som tränar regelbundet får ingen nettovinst av träningen. De tycker nämligen att de varit så nyttiga att de soffslöar resten av tiden, vilket tar ut träningseffekten. Man blir hungrig av fysisk aktivitet och äter för mycket i förhållande till den kalorimängd man förbränt under träningen.

- Fel fokus och inställning. Ikväll måste jag ut och springa för att mitt träningsprogram säger så, istället för ”Jag vill följa mitt träningsprogram så ikväll ska jag ut och springa”. Sen är det viktigt att inse sina begränsningar. Om man inte sovit på flera nätter och ätit dåligt under dagen är ett långpass kanske inte det bästa. En promenad eller en lättare joggingrunda kan vara ”good enough”. Som en annan klok person sa ”Det bästa träningspasset är det som blev av”.

- Den diet du faktiskt lyckas följa på sikt är den mest effektiva för dig! Alla som lyckas följa någon slags kostanpassad diet går ner i vikt. Sen kan man kalla den vilka bokstavskombinationer man vill.

- Man blir lika lite fet av att vara inne på MC Donalds som man blir vältränad av att vistas på gymmet. Träning med kvalitet är viktigt och det måste finnas ett mål med träningen. Att lyfta en hantel 20 ggr i tre set kommer inte att bygga någon muskelvolym. Att springa samma runda varje gång i prattempo kan vara skönt, men det ger ingen prestationshöjning. Man blir inte snabbare på milen eller mer uthållig på längre distanser. Vill man springa ett marathonlopp krävs prestationsinriktad träning och den är jobbig och den gör ont! Men om man trivs med sin träning på Friskis där man kör samma pass varje vecka med samma ledare och stormtrivs? Ja då fortsätter man att må bra med det, bara man är medveten om att prestationshöjningen kommer att utebli.

Ja det är inte lätt att förhålla sig till träning, kost och hälsa. Nya rön sköljer över oss dagligen och kvällspressen säljer massor av lösnummer på vårt dåliga samvete. Men orkar man inte hänga med i den svängen eller sätta träningen som nr 1, tycker jag att man ska satsa på att vara ”good enough” då tror jag att man mår bäst.

Dagens I-landsproblem

Ok, det här är ett inlägg bara för hotellnördar. Ni andra kan bläddra förbi och kanske hitta något mer intressant. :-)

Men såhär är det, jag ska nu berätta om ett jättestort I-landsproblem, ett sådant som jag verkligen stör mig på. Det är ju så att ett hotell har ett antal dubbelrum med antingen dubbelsängar eller två enkelsängar (twin beds). En del sk. dubbelsängar är helt enkelt två enkelsängar som står hopskjutna. Vill man då inte ligga nära sin rumskamrat, särar man på dem. Men nu kommer alltså de problem som kan uppstå. Om man tycker om att ligga tätt intill blir det bekymmer med två enkelsängar, de kommer att glida mer eller mindre snabbt isär av sig själva. Dessutom blir det en obekväm skarv som inte är rolig att ligga på. Ok. Det är problem nr 1.

Problem nr 2 är när man bokar ett dubbelrum och bara kan önska sängtyp och så får man en hel dubbelsäng. Problem? Ja om man reser med en kompis är det kanske inte så kul att dela täcke och utrymme på det viset, även om man förväntas tycka om sitt resesällskap. Nu ska dottern och jag till Alicante och bokat in oss på ett fyrstjärnigt hotell där allt verkar bra. MEN så kom jag på att jag aldrig kunnat specificera sängtypen vid bokningen och mailar hotellet. Svaret blir att vi noterar ditt önskemål men vi kan inte garantera det, det beror på tillgängligheten. Då surade jag ihop! Hotellet har rum med antingen två queen size sängar eller en stor king size. Varför inte lägga upp de rummen precis som de är utrustade och så kan man boka den önskade rumstypen? Om den typen man vill ha är slutsåld, har man ju ett val. Boka den andra typen eller välj ett annat hotell. På det viset gör man nämligen redan på det här hotellet med rum med havsutsikt eller mot marinan. Man får boka det ena eller det andra och vet precis vad man får. Så har man på Sheraton, Hilton och Radisson för att bara nämna några exempel. Mitt svar var vänligt men bestämt att jag tyckte att det var märkligt att andra hotell klarar att hantera den sorters frågor… De har inte kommenterat än så vi får se hur vår vistelse blir. De häller kanske ut myror på rummet…

Vissa saker kan jag tycka är ok som önskemål, våningsplan, nära hiss, långt från hotellbaren, hörnrum mm. Men att sova är ju den största anledningen till varför man bor på ett hotell och då ska man kunna veta att man får sova som man vill. Man betalar ju rätt många kronor för den goda nattsömnen.

image
Det här rummet är ett ypperligt exempel på rumsplacering man ska undvika. Alldeles utanför hissen där alla nya gäster ramlar ut och ropar ”Vilket rumsnummer har vi?” Sen klampar de ut med klackar på marmorgolvet med gnisslande dragväskor…

Dagens I-landsproblem är härmed avklarat och hotellnörden har fått gnälla av sig. Nu ska jag glädja mig åt det faktum att jag har möjligheten att ens få kunna resa på solsemestrar.