Så märkligt att det är fler fredagar i veckan än andra dagar… Just nu känner jag precis så och det är väl härligt på ett sätt men samtidigt lite läskigt för det betyder att livet går allt snabbare…
Hur eller hur så kan jag inte säga annat än att fredagar är sympatiska dagar! I fredags passerade jag fiskbilen och köpte med mig ett halvt kilo räkor och en god aioli. Tillsammans med gott bröd och vitt vin på det, var fredagsmyset fixat. Åtminstone tyckte maken och jag det som skalade och smaskade och vi var tacksamma att barnens tacomiddag fick hanteras och ätas av dem själva. Jag kan tycka att tacos är ok men maken får nästan utslag bara av namnet, så jag undviker det för oss två. Då är det så smidigt med skaldjur som kräver minimal förberedelse och är så gott!
Lördagen bjöd på ”Åka runt festen” för hugade festdeltagare i Eksjö. Det förstår man när marschallerna tänds och eleganta grannar ger sig av på cykel med två blommor i näven. Vi var istället bjudna på middag till bäste jägaren, hans dam (som var en, för oss, ny mycket trevlig bekantskap) och Thage. Vi misstänkte att det skulle bjudas på rådjur men man kan aldrig veta, en härlig vegetarisk höstgryta skulle kunna stå på menyn… not… Men vi fick faktiskt en ”Åka runt fest” minus åka runt… Välkomstdrink, tre rätters, gott vin, en ny bekantskap och tom marschaller vid entrén!
Rådjursfilén var otroligt god, jag tror åtminstone att det var en filé, den var lång och smal… Det är ju sådant man inte äter om man inte har en jägare i sin närhet. Den store hjälten, Thage som precis fällt sitt 61:a rådjur, fick också mumsa på sitt byte och han såg lika nöjd ut han. Fast jag tror att han hade jublat lika mycket även utan den goda marinaden…
Söndagen var också trivsam då jag var i Nässjö på Thimons med en gammal kollega till mig. Mysigt att sitta där en söndag och märkligt nog var det gott om folk i rörelse på sta´n. Jag fick kanske inte stockholmskänsla men ändå… Jag hade, som vanligt, svårt att bestämma mig och blev rätt paff när hon bakom disken inte vet vad det är i bakverken. ”Är det lakrits i?” frågar jag henne. ”Jag kan faktiskt inte svara på det” säger hon avslutande. Inget, jag ska gå och höra med en kollega. Men när jag står där och tittar stint på henne kommer hon på sig och går ut och hör efter. Jag är väl lite extra känslig som mor till en födoämnesallergisk son, men jag blir irriterad. Att plocka fram en kaka från en monter kräver inte så mycket. Men att veta vad man serverar är väl ändå A och O? Tyvärr har jag lite dåliga erfarenheter från Thimons redan innan då jag en gång beställde en tårta till vår mandelallergiske son. När jag skulle hämta den såg jag små kulor över hela tårtan. ”Det är väl inte dajmkulor?” frågade jag lite leende och blev stum av förvåning när hon svarade jakande. De hade ingen aning om att dajm består av mandelkrokant! Det blev ingen tårta därifrån. Men kladdkakemålet i Eksjö visar ju att även rätten tar allvarligt på det här med skyldigheten att ha koll på vad man serverar gästerna. Nåväl, det tog inte bort den goda stämningen jag kom i och vi hade en supertrevlig stund med mycket fniss.
Nu har vi bokat in oss på Pinchos i Jönköping, vi som satt på samma kontor i Nässjö när vi jobbade där. Vi träffas inte längre varje dag och det blir lite pyssel för att kunna ses. Men goda vänskaper är värda att underhållas och man behöver inte alltid göra det så avancerat. En fika i ett par timmar en söndag kan räcka och mer därtill.
Tack Catta!
Ja det är precis de där små påminnelserna man behöver ibland för att hålla rätt kurs i det man ju trots allt redan vet men inte alltid följer.
Visst är det så!