Månadens inlägg: juli 2016

Helsingforskryssning

Semester!! Ett av de finaste orden som finns… Barnen och jag startade med att åka på en kryssning med Tallink Silja till Helsingfors. Maken skulle ha befunnit sig i Gällivare, arbetande, så han var inte medbokad.

Tågresan upp började fint med ett ”reklamtåg” ni vet när det är tyst och alla tittar ut genom fönstret… Men så kräks grannens barn och plötsligt är idyllen lite störd. Virus? Båtresa på det… Men det gick faktiskt bra och det var säkert bara åksjuka.

Vår hytt, en Promenadhytt, låg längst bort mot aktern så någon direkt utsikt mot just Promenaden hade vi inte. Däremot såg vi ut genom fönstret där bak och kunde njuta av skärgården. Fast varför säger jag vi, barnen var måttligt imponerade och dottern utbrister till slut ”Men varför är du så fascinerad? Det ser ju likadant ut!” när jag för hundrade gången säger ”Titta vad fint!” Jag försökte få dem att uppmärksamma hur Stockholms skärgård ser ut i kontrast till Västkustens som vi också ska till. Som om jag har så koll på Västkusten… Men jag har sett på bilder att det är betydligt kalare öar än Stockholms trädbeklädda.
image
Min utsikt sittande i fönstersmygen i hytten.
image
Barnens utsikt.

Vi hade bokat in oss på ”Grand buffet” och det kändes som starten inför ett lopp när vi stod och väntade på att bli insläppta. Mängder av människor i flera startled stod och tittade på sina klockor. När repet drogs (ja de hade faktiskt ett, på riktigt) sprang alla för livet, tog tallrikar och började lassa på utan att veta vad de tog. Mycket mat är det men inte så spännande. Jag stannade vid fiskstationen och åt räkor, musslor, lax och rom med lök och gräddfil. Dryck serverades ur automat (inkl vinet) så känslan av all inclusive på charterort infann sig. Men mätta blev vi och det var ju huvudsyftet.

Vi shoppade lite goa dofter och choklad i den enorma taxfreebutiken. Konjak för 24000kr lockade lika lite som storpack av det vita vinet Blue nun. Men medresenärerna de fyndade bland bag in box vinerna och ölen och hamstrade som om detta var sista chansen att shoppa. Märkliga saker hittades och iblan undrar man hur designern tänkt.

image
image
En eau de toilette och en badrumsspray. Vilken är vad?

image
Här väcks en hel del frågor. Doftar man caviar av dessa produkter? Vem tror att man kan bli så ung och blond att det är värt 660 kr?

Nästa morgon vaknade vi i ett strålande soligt och varmt Helsingfors. Frukost i Tavolata som är en mindre restaurang utan buffet-kaoset, där man tom kunde sippa på en Bellini till sina äggmackor. Vi promenerade i solen längs hamnen bland alla semesterlediga flanörer och njöt av värmen. Dottern hade siktet inställt på en skoaffär för att inhandla en speciell modell av vans. Hennes lycka då hon hittar både rätt modell och storlek på Rea var obeskrivbar! Vi provade hattar på Stockmans och enades alla om att mamma Svärd inte gör sig i just hatt. Lunch på Hard Rock cafe och inhandling av ett par badbyxor till sonen fick avrunda vårt besök i den finska huvudstaden. Nu var vi badsugna och återvände till fartyget.

SPA-avdelningen är nyrenoverad och det var fräscht med tre bubbelpooler. Vi bubblade och sippade på lite dricka ute på soldäck när båten sakta rullade ut till havs. Middag på kvällen blev på grillrestaurangen då massbespisning får räcka en gång. Visst är det prisvärt men mat ska man njuta av! Jag hade gärna ätit på ”Happy lobster” men de hade inga alternativ till en fisk- och skaldjursallergisk son. Oxfilén i pepparsås med potatisgratäng vi beställde var det inget fel på så jag klagar inte. En ny show var på G men ”Sälen Harry” vände sig till en annan målgrupp, de små tjutande människorna. Mamman tog ett glas Cava medan barnen tacksamt återvände till sitt wifi. Ett mysigt mini break och en skön start på semestern!

image

Språkresa ur en mammas synvinkel del 3 av 3.

Hur mycket pengar går det åt då? Omöjligt att ge ett generellt svar på naturligtvis. En del la mycket pengar på mat eftersom de var hungriga jämt. Andra sparade de pengarna för att kunna handla desto mer kläder mm. I Torquay behöver alla ett busskort, det kostade ca 400 kr och användes även till att ta sig till vissa utflyktsmål. Vissa aktiviteter kostar extra och de fick de betala med kontanter. Glöm inte att kolla att kontokortet fungerar utomlands och att det är öppet för utlandsköp! Jag har hört att vissa ungdomskort har ett maxuttag i tidsintervaller. Så kolla helt enkelt upp vad som gäller för din tonårings kort. Jag fyllde på dotterns konto vartefter så att inte skulle finnas för mycket pengar på det om hon skulle tappa bort kortet.

London ja, avslutningen på hela språkresan. De åkte buss dit och hamnade på ett riktigt skruttigt vandrarhem, ”Restup London”. De låg precis intill motorvägen nära tunnelbanestationen ”Elephant and castle”. Flickor bodde på en våning och pojkar på en annan. ”Fast det var inte svårt att smita emellan”… berättade hon flinande. Här mötte de även STS-studenter som varit i Bournemouth på sin språkresa. Någon fick byta rum eftersom det var så mycket myror på rummen, dammigt och smutsigt var det och frukosten trist. Tallrikar och bestick var skitiga och brickorna luktade gammal disktrasa. I dotterns rum fanns inga myror men inplastade madrasser. ;-) Även middagen ingick och den åt de på vandrarhemmet. Det var väl inte så många som tog om (eller åt upp) kan man sammanfatta den upplevelsen. . En vuxen hade kanske tvärvägrat den här inkvarteringen, men tonåringarna konstaterade mest att det var äckligt och sen fortsatte de ha roligt med sina kompisar. De kunde välja mellan att åka London Eye, Madame Tussauds eller London Dungeon, men de fick betala det själva (18 pund). Däremot fick de tunnelbanekort men bara för två dagar, vilket innebar att söndagen fick tillbringas nära vandrarhemmet. De fick lite egentid för shopping här med men London är stort, avstånden likaså, så de hann inte spendera så mycket som de skulle ha velat.

Att kunna ha kontakt med sin tonåring känns ju viktigt. Dottern köpte ett engelskt sim-kort men det funkade inte att ringa på eller till. Däremot kunde hon sms:a på det och det var bra så hon kunde meddela t ex värdmamman när det var något, eller till andra som hade engelskt sim-kort. Wifi fanns nog hos alla värdfamiljer och på vart och vartannat café. Hon ringde några gånger på Face time och vi snapcattade varje dag. Men vi pratades alltså inte vid varje dag och då är det ju precis som det ska vara. Hon har fullt upp med sitt liv där borta. Mammahjärtat får hålla sig lite…

Bra packning: Lakan behöver man inte ta med sig, men duschhandduk ingår inte hos alla familjer. Så packa ner två handdukar, en för beachen också och släng dem efteråt för att ge plats åt shopping. Jag köpte ett litet reseapotek för ev. förkylningar och det kom väl till pass. Inte så enkelt att veta vad man ska köpa bland alla mediciner som finns i deras apotek. Adapter till England är en nödvändighet och dottern hade ett grenuttag för två laddare, så hon kunde ladda sin ”power bank” samtidigt. Present till värdfamiljen är en trevlig gest och lite svenskt godis uppskattas. Många har varit värdfamiljer i många år så ytterligare en dalahäst behövs kanske inte… ;-) Converse i all sin ära men sköna att gå långt i är de inte! Så bekväma skor är ett måste, för de är på benen hela dagarna och går mycket. England har englandsväder… Dottern packade lite för lite varma kläder och fick komplettera på plats. Så varierad garderob är bra att ha med sig.

Engelska kunskaperna då? Dottern var bra på engelska redan innan men tyckte att det var lite svårt att hitta ett flyt. Det har blivit mycket bättre och hon vågar prata. Hon tror inte att hon fått ett bättre ordförråd, men det tror jag. Det är bara att man inte tänker på det men när de hört engelska dagligen, marineras man i språket och det bara finns där, ordet man inte visste att man kunde.

Så vågar man skicka sin tonåring på egen hand? Den absolut vanligaste åldern bland dem i dotterns grupp var 00:or och 01:or, de hade alltså gått ut åttan resp. nian. Alla är ju olika och har olika personligheter. Men man kan i alla fall känna sig trygg med arrangören. Ledarna finns närvarande mest hela tiden. Ungdomarna fick telefonnummer till dem som gick att nå dygnet runt. De gjorde sitt bästa för att hjälpa till med byte av familj i de fall det blivit för tokigt. Det är lite obekvämt ibland, ingen lyxresa och det är inte som hemma. Men även den mest blyga tonåringen kan åka på egen hand för de har i princip ingen egentid där man behöver känna sig ensam. Alla, även de som åkte tillsammans med någon, var öppna och sociala och vill lära känna nya människor. Aktiviteter är uppstyrda så man behöver/kan inte ta så mycket egna initiativ. Det som kan vara svårt är om man är en person som vill vara ensam ibland. De flesta bor lite trångt och man har konstant sina språkresekompisar runt sig. Det är intensivt med sena kvällar med nästintill obligatoriska aktiviteter och tidiga mornar. Så full fräs i 180 är det som gäller under språkresan. Hem kom vår tonåring och sov i nästan ett dygn… och längtar tillbaka!

Språkresa ur en mammas synvinkel del 2.

Så det här med regler då: Klockan 23 är det hemmatid och värdfamiljerna har order om att rapportera in till ledarna om de inte sköter det. Tjejerna kom hem 10 minuter sent en kväll eftersom busstiderna inte passade med aktivitetens avslutande. De fick då förklara sig för värdmamman vad som hänt. Hon var också noga med att de inte fick åka hem ensamma utan de skulle hänga ihop. Behöver väl egentligen nästan inte nämna det, men det är nolltolerans mot alkohol! Intag av alkohol innebär hemresa, på egen bekostnad… Det var inget problem och dottern såg inga försök att fuska med det. Alla hade så roligt att ingen ville riskera att behöva åka hem. Förr eller senare kommer våra ungdomar att testa alkohol, så är det. Men det blir sådana oerhört tråkiga följder av att göra det på sin språkresa, att det inte verkade locka någon.

Första dagen får de göra ett ”placement test” för att se vilken engelskagrupp man ska vara med i efter kunskapsnivå. Men det fanns bara två grupper så det blev inte så nyanserat. De blev även indelade i aktivitetsgrupper och det var det gänget man hängde med. Den andra gruppen hade motsatta tider så de träffades bara ibland. De går i skolan på antingen för- eller eftermiddagen och då har man aktiviteter den andra tiden. Tyvärr var vädret inte med dem och det regnade massor, sämsta vädret på årtionden. Men de hade uteaktiviteter ändå så se till att de tar med sig regnkläder av något slag. Student party arrangerades ett par gånger i veckan och det var omtyckt och många ledare var alltid på plats, så inget vilt festande på egen hand här inte. Där samlas elever från alla bolagen, även om de tydligen inte pratade så mycket med de andra.

Man kunde på vissa resor välja mellan Classic (enbart svenska elever) och International då det fanns elever från bla Spanien, Italien och hela Norden. Dotterns resa fanns bara som International och de umgicks mycket även med spanjorer. Det innebar att de fick prata mer engelska än om det bara varit svenskar ,så ett plus här tycker jag. De bytte skola efter två veckor och fick då uppleva riktig engelsk skola ”Boys´ Grammar school”. Här hade eleverna skoluniform och språkresestudenterna fick gå igenom skolreglerna. Man fick inte visa bh-band eller nyckelben, ej heller för mycket av benen (inga korta kjolar) och det roligaste av allt; de fick inte titta på pojkarna för att inte distrahera dem! :-)

Explorerpass är ett tillval man gör vid bokningen men går även att köpa till på plats. Men det verkar egentligen inte vara en valfråga. Om man inte har ett sådant pass blir det väldigt ensamt, och bökigt för ledarna. Man får nämligen inte stanna kvar på orten, chilla och göra vad man vill när de andra är väg på sina utflykter. Man får spendera tiden med en ledare… Så det är enklast att köpa till det redan vid bokningen så är det klart.

Hur gör man om man har en ungdom som är petig med mat? Tja, låt oss vara ärliga, engelsk husmanskost är inte känd för omvärlden för dess gourmet-upplevelse. De flesta får en frukost bestående av mjölk och rice krispies och toast på vitt bröd med marmelad. Lunchen får de med sig i matsäcksform och den varierade inte direkt. Mackor med lite olika pålägg som marmelad, ost, skinka och tomat, en påse chips (salt och vinäger), en frukt och en dricka. Middag äts hos värdfamiljen och den kan bestå av vita bönor och toast, bara att gilla läget. Allergiker och vegetarianer kan beställa specialkost. Men att inte gilla något är inte orsak nog för att familjen ska behöva anpassa sig efter personliga önskemål. Det är personlighetsdanande att inse att matkultur skiljer sig åt bland både länder och människor. Nyttigt att lära sig att ibland får man äta sådant man inte älskar för att det är det som erbjuds. Dotterns värdmamma var grekiska och lagade därmed inte så typisk brittisk mat. Men det var sex ungdomar och två vuxna som skulle äta och de åt sig väl inte riktigt mätta jämt. Visst skulle de ha kunnat säga till men det är inte alltid så lätt kanske.

Fortsättning följer…

Språkresa ur en mammas synvinkel del 1.

Det finns massor av bloggar om språkresor och dottern (och undertecknad) läste dem alla innan hon åkte. Men jag har inte hittat någon ur vuxenperspektiv så här kommer några sådana inlägg, med kanske mest ett mammafokus.

Att släppa iväg en yster tonåring kan ju kännas lite jobbigt för en förälder. Men jag åkte själv på språkresa, med bara positiva minnen med mig. Första gången var på sommaren innan jag skulle fylla 12. Dottern valde STS då EF var så mycket dyrare utan att erbjuda så mycket mervärde. När man bokar en språkresa finns det en hel del alternativ att ta ställning till. För vår del var det England som gällde och absolut inte Malta. Är det engelska man ska träna på finns ingen anledning att åka till en badort som 15-åring med mycket festande. Men så ska ort väljas och det blev efter moget övervägande Torquay som vann. Hon var sugen på Brighton, men det ligger så nära London att det bara ingår en heldagsutflykt dit. Hon ville ha övernattning i London och tillägget ”via Paris”.

Då börjar de resan med tre dagar i Paris med lite shopping, sightseeing och ett besök på Disneyland. Besöket på nöjesparken är ett tillval man gör redan vid bokningen och det verkade som de allra flesta valt att följa med dit. Enligt dottern var det perfekt att börja med Paris då de hann lära känna varandra så bra att de var bästa vänner redan första dagen i England. Boendet i Paris var på Ibis budget, tunnelbaneavstånd från centrum och det var ok standard, men inte mer än så. Frukost och boende är det enda som ingår, alla andra kostnader som lunch, fika, middag, utflykter och tunnelbanekort tillkommer. Så räkna med att det går en hel del pengar här. Det fanns inga snabbmatsrestauranger utanför hotellet så första middagen blev på restaurang. Dag 2 spenderades på Disneyland och då fick de köpa både dyr lunch och middag där inne. De var även tvungna att lämna en deposition på 10 Euro på hotellet. Ett bra tips är att växla till sig både lite Euro och Pund och ha med sig, för kontanter behövs vid vissa tillfällen. De fick lite fri tid också, men då skulle de vara i grupper om minst sex personer. Så ledarna styrde upp det hela bra så att ingen skulle lämnas ensam. Resan mellan Paris och Torquay skedde med buss.

Väl på orten hämtades de antingen av värdfamiljen eller fick åka taxi. Dottern hamnade i en familj bestående av ett par i 60-års åldern. De hade haft språkresestudenter i 20 år och var vana. Hon fick dela rum med två tjejer som lärt känna i Paris och det blev sådana superkompisar. De bodde trångt i ett litet rum med tre sängar tätt intill. Sängar, resväskor och tre tonårstjejer var det som fick plats. I samma familj bodde även tre spanjorskor från STS. Man kan klicka i alternativet ”enda svensk” om man vill ha det, men då kan det bo elever från andra länder. Familjerna var av alla dess slag, med småbarn, ensamstående, äldre mm. Några var missnöjda och en del av dem fick byta familj lite beroende på anledningen till önskemålet. Man ska inte förvänta sig att få byta för att familjen bor långt från centrum, inte är roliga nog eller att de har jobbiga småbarn mm. Bäst att skicka med sin tonåring vetskapen om att det inte kommer att bli som hemma.

En del bodde i grannbyn Paignton och hade 40 minuters bussresa till Torquay så det ska man också ha med i beräkningen. I dotterns familj hade de ingen torktumlare och då sa värdmamman att de inte kunde torka tvätten (eftersom det regnade så mycket), alltså inget tvättande. Men istället för att tvätta i maskin och försöka hänga upp det över möbler och liknande, tvättade tjejerna själva desperata i handfatet och torkade så gott de kunde. Kan väl säga att det inte var hallondoft i kläderna hon packade upp här hemma! De sa till ledarna som skulle kontakta familjen, men inget hände. Men de löste det och köpte billiga strumpor och trosor på Primark. Andra fick sina kläder tvättade en gång i veckan, med eller utan torktumlare, och det är det vanligaste.

Fortsättning följer…

Minibreak Borås

Då har jag njutit av ännu en minibreak, i Borås den här gången. Inte ett djur har tittats på och Knalleland passerade jag på min löprunda bara av en ren slump. Jag började istället dagen ute i Gällstad och deras outlet-affärer. Scorett hade lite extra rea där man fick extra 10 % rabatt vid köp av ett par skor, 20 % vid två par och 30 % vid tre par. Jag provade vilt och blev lite knäpp, fick besinna mig och ställa tillbaka två par som jag verkligen inte behövde. Men ett par lite högklackade! sommarskor fick följa med hem. Jag har länge tittat på en Odd Molly kofta men har tyckt att de varit för dyra. På Ahman & Nielsen hittade jag en där det var 20 % rea. Men något superfynd vet jag inte om kan säga att det ändå var, för dyra är de lik förbaskat! De hade 25 % rea på alla Barbourjackor och jag blev lite sugen, men inte tillräckligt för att konkurrera med snålvattnet som rann till. Jag fikade lite istället på Fabriken där jag även fyndade ett par Palladiumkängor och ett regnställ från Didriksson som kommer att bli perfekt till alla skogspromenader som väntar… not! Jag avrundade i alla fall Gällstad med att gå in på Sportshop och här hittade jag Craft funktionströjor, tre för 198 kr, lovely!

I shoppingtagen programmerade jag GPS:en till Nelly Outlet men det var ett lågvattenmärke. Stora bord med kläder, prylar och väskor utspridda på med folk som drog och slet i dem i vild panik. Vid utpassering måste man visa upp sina kassor inkl min minimala handväska för en säkerhetsvakt. Inte ett ställe i min smak så jag gjorde en ny kursändring på GPS:en och rullade in i Borås. Gratis parkering på gatorna på söndagar och frinatt på hotell gjorde att mina inköp i Gällstad blev en förtjänst. ;-)

Bästa sätt att upptäcka en stad är till fots, promenerandes eller joggandes. Så en koll med receptionen gjorde att jag visste precis vart jag skulle, eller inte. Men det gör ju egentligen inget för man får ju se desto mer om man går/springer vilse. Jag joggade längs Viskan på ”Viskanpromanden” och jag får väl säga att namnet lovade mer än det höll. Den var inte så lång så en tur upp i Stadsparken fick det bli. Fortfarande inte så långt så jag tog ”Promenaden” norrut och hamnade alltså i Knalleland. Där kom jag joggandes i mitt nya snygga knallröda outletfynd från Craft tillsammans med shoppinglystna familjer. Hela turen tog runt en halvtimme och mitt hjärta bultade av lycka, det funkar att springa igen! Det går lättare och snabbare än det gjort på år. Jag ska aldrig sluta med järntabletter, aldrig!!!!! :-)

Mitt mål för dagen var ju upphämtandet på Landvetter av vår hemkommande språkresestudent. Men hon skulle ju inte komma förrän mitt i natten så mycket tid kvar att slå ihjäl. Det blev en burgare på hotellet. Den var riktigt god med de godaste pommes jag ätit på mycket länge, så en eloge till Scandics restaurang! Nästa drag blev en sen bio och då fanns det inte så mycket att välja på. Independence day blev till slut valet och jag säger som mormor när hon var på ”Fast and Furious” med sonen; ”Jag somnade inte i alla fall”.

Det var ju tur att jag var vaken för till slut var det dags att hämta henne. Ut till flygplatsen i mörka natten. Försenat flyg men förväntansfulla föräldrar på rad. Så kom de till slut, fullt gråtande och rödmosiga. Oj så sorgligt att säga hejdå och de hade visst gråtit i omgångar hela dagen. Nästan otröstliga försäkrade de varandra om kommande träffar. De som aldrig tidigare träffats hade blivit sådana bästisar, underbart” En tunn dotter efter tre veckors kokt ”englandsmatsdiet” kompenserades av hennes resväska som istället gått upp i vikt. Hon tog igen ätandet på hotellfrukosten morgonen efter då hon hittade allt som var stekt, bacon; korv, köttbullar och pannkakor. Mitt största mammauppdrag just nu är att göda henne.

Att snappa…

Jag har ju blivit med Snap chat! Ja det är faktiskt frivilligt, men jag börjar ifrågasätta mitt val… Jag blir så stressad av detta dagsamlande som jag alltså inte förstår mig på. För varje dag två personer utbyter minst en ”snapp” ”får man en dag”. Dagarna samlas i en logg och syns på ens snap chatsida. Om man skulle missa en endaste lilla dag, försvinner alla dagar. Vän av ordningen ställer sig då frågan, vad händer då? Och svaret är lika tråkigt som man kan föreställa sig; ingenting. Det händer ingenting när man ”får en dag” och det händer inget om man tappar dem. Solen går upp varje dag (inte så ofta i Sverige den senaste tiden förvisso) och det regnar lika mycket ändå. Vänner förblir vänner och ovänner förmodligen likaså. Ändå är detta fenomen något som stressar varje tonåring till utmattningsyndromets rand. Dotter blängde så strängt på mig när jag ifrågasatte det här inför vår resa till Lofoten, med risk för utebliven wifi någon dag eller så.

Nästa problem med Snap chat är att det man skickar iväg inte går att se igen, så när svar kommer förstår jag ingenting. Jag kommer inte ihåg vad de svarar på och känner mig som ett frågetecken. Men jag inser att tonåringarnas snapp inte alltid består av ord utan det är selfies som ler, surar, låtsasgråter lite för att visa vad man tycker om något. De här bilderna skickas fram och tillbaka i en strid ström och båda våra ungdomar snappar vilt.

Både maken och jag har varit tonåringar. Vi har det, fast ungdomarna tror antingen inte på det eller anser att det var så länge sedan att det är preskriberat. Våra föräldrar hade också varit det… och det trodde inte jag heller på… Livserfarenhet är ett oerhört överskattat fenomen hos tonåringen, som lever i föreställningen att vara omnipotenta och bärare av all vishet.

Nu ser jag fram emot dotterns hemkomst, av fler anledningar förstås. Men en av dem är att jag slipper detta dagjagande. Tjohoo!!! :-))

Resa på olika vis.

Om man nu lämnar USA, vilket inte alla amerikanare gör, är det lika bra att vara effektiv. Åker man till Europa innebär det att man besöker många städer och länder under en och samma resa. Man kan ju förstå att det är svårt att välja, det är dyrt och semesterdagar är inget de har i överflöd. Tänk att bo på en kontinent där du kan flyga i nio timmar och fortfarande vara kvar i samma land (Chicago-Honolulu). Det är en längre flygtid än Stockholm- Beijing! Klart att kontinenten skiljer sig åt, Hawaii är inte som Chicago, Östkusten är inte som Västkusten, norr är inte som söder osv. Lagar skiljer sig åt på samma vis som mat och kulturella vanor gör. Men du möts av amerikanare som talar engelska och det är fortfarande USA. Många amerikanare äger inte ens ett pass och tja man kan ju förstå det på ett vis. Om man har hela USA med allt dess utbud av allt, varför kosta på att lämna? Nu är det ju ännu fler amerikanare som faktiskt reser massor och älskar att uppleva Europa, gärna i grupp. Det blir en ”no brainer” där man effektivt får uppleva mycket på en gång ”hassle free”.

Vi har precis haft besök av en amerikansk släkting till maken och han är lite av ett undantag. Han reser själv, utan varken grupp eller medresenär. Han har tillbringat ett par dagar i Eksjö och på väg upp mot Stockholm har han tillsammans med sonen och maken besökt både Gränna, Vadstena och Bergs slussar. Idag fortsätter han resan till Prag, Hvar (Kroatien) och avslutar i Barcelona. Han bor på vandrarhem i ”mixed dorms” och lär känna massa människor på vägen. Skön kille!

Jag gillar ju olika varianter på resande men där går min gräns. Jag hade nog inte velat göra en sådan resa helt på egen hand men det är väl för att jag är feg. Reser man på egen hand och bor på vandrarhem OCH verkligen kan och vågar ta kontakt, är det nog inga problem. Men en del vill ju inte ens gå på bio på egen hand för man känner sig ensam, då ska man nog inte göra en sådan resa.

”Någon” fyller 50 nästa år och jag var förbi resebyrån och hämtade lite resekataloger för inspirationens skull. Klart att man kan googla men då måste man ju söka på något, redan ha en idé. Nu plockade jag bland de färgglada blanka katalogerna med förförande bilder och drömmer mig bort… USA, Karibien, kryssning, kokospalmer, vita stränder…

image

Kundkort.

Att ständigt vara trogen kan göra resandet lite tråkigare. Lojalitet i all sin ära men när den styr över ditt eget val av hotell eller flygbolag, blir det åtminstone krångligare. Det är så lätt att fastna i ”Vi måste boka Scandic, Hilton, Choice” eller vilken kedja man nu har kort hos. Man tittar bara på t ex ”Star Alliance” och glömmer alternativen.

Visst finns det fördelar att vara trogen och man samlar poäng med full energi i sport- och klädaffären och tom på Apoteket. Eller andra gör det, jag blir så irriterad när jag står med mina tandborstar och de bara måste fråga, VARJE gång, om jag är medlem! Nu har åtminstone de flesta fattat att det är år 2016 och det räcker med personnummer, förutom H&M som lever kvar i Antiken. Här måste man ha sitt kort med sig annars får man åka tillbaka och efterregistrera sig. Men eller hur, det gör man ju… not!

När det gäller att plocka ut flygpoäng är det inte alltid så lätt. Det går, absolut, men man bör vara flexibel. Vi har använt makens SAS-poäng till Italien i sommar. Men då var det till att vara flexibla med både flygdag, tider och tom resmål. Jag hade gärna åkt till Rom och utgått därifrån men dit fanns ingen poängresa. Det fick bli en snabb omändring i huvudet och så blev det Milano och hyrbil till Gardasjön. Så om man kan åka när det helst inte är högsäsong och inte är så noga med resmål, kan det ju bli en jätterolig grej! Men vill man prompt till Italien och hamnar på Svalbard kan det ju kännas lite… annorlunda…

Maken, som flyger i tjänsten, kan ju samla på sig många poäng och har dessutom inget egentligt val när det kommer till flygbolag. Men reser man privat lite då och då hinner man sällan samla så många flygpoäng värda namnet, att det är värt att låsa sig vid ett alternativ. Nu ingår ju de stora flygbolagen i allianser så det kan vara värt att kolla vilka de är och se om man kan använda sig av något av dem. ”Star Alliance” består av mer eller mindre, av svenskar, kända eller användbara flygbolag. Kanske inte så ofta alternativflyg med Shenzen Airlines, Copa Airlines eller Ethiopian dyker upp när semesterresan planeras, men ingår gör de tillsammans med bl a SAS, Lufthansa, Swiss och Thai.

Jag är medlem i Scandic och väljer dem, när det passar… Annars tar jag grannen eller annat alternativ om det ger mig fördelar. Här får man 2000-3000 p/natt plus varierande grad av extra förmåner beroende på ens medlemsnivå. Däremellan finns det rabatter och olika erbjudanden att spana in på hemsidan. Jag gillar Scandic och bor gärna här, men det finns så många andra trevliga hotell som är charmigare eller bjuder på just det jag vill ha just då.

Men min halvhyfsade trogenhet till Scandic har gett mig så många poäng att jag ska ta ut en frinatt på söndag då dottern äntligen kommer hem från Torquay. Hon landar mitt i natten på Landvetter och innan tonåringarna kommit på att de ska gå av flygplanet, samlat ihop sitt handbagage, hämtat resväskor, sagt hejdå, kramats, gråtit floder, snap chattat… ja då är det väl morgon. Dessutom är flygtiden kortare än bilresan så jag måste starta redan innan de lyft utan att veta om flyget är i tid. Då gjorde jag valet att boka in oss på Scandic Borås som ligger ca 30 min från Landvetter. Jag kan kolla ankomsttiden efter att de lyft för en säkrare ankomsttid. Vi får sova en hyfsad tid innan det är dags att ta de kvarvarande två timmarnas bilresa, för på måndag morgon är det jobb som väntar. Jag ska ha en liten mini-break och ”göra” Borås. Jag börjar med en tur till Gällstad och deras outlets, fortsätter till Nellys outlet och Knalleland och avrundar med en bio på kvällen. Man får ta vara på dagen och göra det bästa av det hela.

Stress.

Den senaste tiden har jag läst flera inlägg i diverse medier om hur jobbigt det är att leva upp till normerna. ”Det var bättre förr”. Idag ska man hinna med så mycket på så många plan att man blir sjuk på kuppen. Men så började jag fundera på hur det egentligen är och jag undrar vem som ställer de kraven. Jag tror nämligen att vi är vår egen värsta fiende som inbillar oss att vi måste mer än vi faktiskt behöver. Jag tror att vi samlar ihop alla människors sammanlagda ansträngningar och upplevelser via sociala medier, och gör dem till en kravlista. ”Titta vad ALLA andra hinner med!!”

Jag roade mig att skanna av mitt Facebook-flöde under ett dygn och konstaterade att det hanns att: vara i Berlin, USA, Island och Venedig. Man låg vid havsbad och var på väg med husvagnen. Det hann köras MC-tävling (som gick strålande) och anmälan till lopp gjordes, rensning i huset så kunde man sälja lite på loppis, bröllopsdagar firades jämsides med 50-årsfester och andra kalas. Dessutom slängdes det ihop diverse politiska inlägg med engagerade och insatta kommentarer. Mat lagades från grunden och grillköttet marinerades i egengjord marinad.

Rolig läsning och jag gläds åt alla dessa personer som gjort allt detta roligt. Men nyckelorden här är ”alla dessa människor”. Det är ingen som gjort allt och de som gjort tråkiga saker lägger inte ut det på sociala medier. Man skryter inte om fuskstädet inför festen, man lägger inte ut en bild på köpepizzan som ungarna fått för andra dagen i rad. Man tar inte kort på sina nakna fötter med omålade tånaglar och i duktigt behov av närkontakt med fotfil, ätandes Polly i soffan. De enda fötter som syns är de i en exotisk solstol eller åtminstone lite skönt placerade i hängmattan med röda vackra naglar.

Men vad är det som får någon att tro att man måste vara den här übermänniskan? Varifrån kommer de kraven? Jag har tänkt genom min omgivning, arbetskamrater, vänner och familj och kan inte komma på någon som sneglar bistert på mig för att jag INTE gör egen surdegskultur, hemlagade näringsrika lunchlådor till sommarlovslediga barn, städar, rensar ogräs och gud vet vad. Jag vet inte vem denna någon är och det kanske är därför jag inte bryr mig. Jag gör det jag har lust med och av de måsten som ändå finns, sållar jag friskt. Finns inte ett ogräs som mår dåligt av att få vara kvar en dag till… eller en vecka… eller för evigt…

Så jag säger bara, stäng av ditt Facebook-flöde om du inte mår väl av det! Det du gör och hinner med är ”Good enough”. Man brukar säga att man bara lever en gång, men det är ju så att man lever varje dag. Dör gör man troligtvis bara en gång.

Sommarplanerna fortsätter.

Reseplaner och tankar fortsätter att snurra på Snickaregatan. Plötsligt var maken inne på Skottland med husbilen! Jag har länge velat åka dit men jag har nog mest sett mig inackorderad på ett riktigt B&B med toast och vita bönor till frukost och en bunt hönor som pickar på gården. Fast frågan är om skottar har likadan matkultur som engelsmän… Haggis äter de men inte till frukost väl..?! Whisky dricker de men det gör inte jag, och inte maken särskilt mycket heller. Egentligen kan man väl säga att ingen bör dricka så mycket whisky. Men så kollade jag i alla fall upp det här med färjor och konstaterade att alla linjer från Skandinavien till England/Skottland är nedlagda och bästa alternativ är via Calais-Dover och då är man inte ens i närheten av Skottland. Rekommendationen verkar vara att flyga till valfri ort och hyra bil på plats. Antar att man även kan hyra någon form av husbil men jag har inte fördjupat mig i ämnet.

Så bytte maken ö och land till Åland… Åland? Det är för mig stället man åkte till med partycinderella. Ni vet Viking Lines 23 timmars kryssning. Det var något med de där 23 timmarna jag inte riktigt har kläm på, något med tullregler att göra. Nu var vi inte så intresserade av att köpa sprit utan vi partade och dansade mest. Det kostade 80 kr för resa med hytt så då kunde man ju lika gärna festa där som på dyra Stureplan. Dit vill maken med hela familjen… Fast det är säkert så att Åland är jättefint och festprissarna kliver ju inte av där. Jag har varit på Åland många gånger, eller inte för vi sov då. En reguljärresa med husbil, dvs två enkelresor åt vardera håll på valfri dag, kostar ca 3000 kr tor.

Barnen och jag ska faktiskt på kryssning till Helsingfors men det blir inte så mycket festande då precis. Kanske att vi håller oss vakna till kvällsshowen, eller vi och vi. De, ungdomarna ska jag väl säga, har knappast något problem att hålla sig vakna. Det är väl jag, den bättre begagnade tvåbarnsmorsan i sina bästa år, som kanske tycker att det är skönt att krypa ner i bingen, eller krypa upp eftersom jag lär få ta överslafen.

Hur eller hur jobbar jag vidare och cyklar med ett förnöjt leende till jobbet varje morgon. Dels över glädjen att det är så nära, dels att jag kan cykla dit utan att bli andfådd så pass att jag knappt kan prata när jag kommit fram. Pigg och glad njuter jag av sommaren trots det kyliga vädret.