Det här inlägget kommer inte handla om varken mat eller resor. Idag är det träning och träningsfysiologi som står på agendan. Igår blev det nämligen en ny joggingrunda. Jag skriver inte löprunda för det låter för ambitiöst för det jag utförde. Men för mig var det en oerhörd delseger! Jag var riktigt nervös innan, tänk om allt skulle ha återgått till gamla takter. Kamelen skulle vara tillbaka, hon som springer som om två hängande pucklar hindrar varje steg… och så storbystad är jag ju inte… Den känslan när hjärtat håller på att hoppa ur bröstet… efter 500 meter. När fötterna och benen inte lyder och jag snubblar över grus. När pulsen slår i taket på 153 och jag bara måste gå för att inte kräkas. Den känslan som blivit ett normaltillstånd, som jag trodde att alla upplevde. Den känslan när minsta vinkelskillnad i terrängen känns som Abborrabacken.
Men så blev det inte igår, det blev en fantastisk upplevelse när benen hade studs och spänst i sig och pulsen låg på mellan 148-155 och det kändes som ett prattempo. Plötsligt förstår jag vad folk menar med prattempo! Jag kan inte minnas när jag sedan upplevde det för jag har sprungit med musik för att slippa höra min flåsandning. Jag gick upp över 155 ett par gånger men det kändes så bra att jag lät det vara så. Det är ju en gräns jag själv satt upp så när det kändes bra i kroppen, fortsatte jag ändå.
Dr L är en person jag lyssnar på och hon har inte varit så förtjust i det blåsljud på hjärtat hon hört. Hon är visst kardiolog i botten och de brukar inte gilla blåsljud, eller så gör de det. Det är kanske på samma vis som för oss sjukgymnaster, vi gillar komplicerade skador för de är spännande. Det betyder ju inte att vi gläds åt att folk skadar sig, men det blir ett roligt jobb för oss av det. Det är kanske så kardiologer känner..? Men nu tror hon inte på ett fysiologiskt blåsljud utan mer att hjärtat fått jobba så hårt under en längre tid för en knäpp tjej i sina bästa år. Men än är inte det avskrivet totalt, tror att ett ultraljud på hjärtat väntar, så under tiden tar Catta det normallugnt.
Kondition=syreupptagningsförmåga. Syret är alltså rätt så centralt i det här sammanhanget. Maximal syreupptagningsförmåga (VO2 max) handlar (precis som det låter) om hur mycket syre ens kropp kan ta upp maximalt. Om man är anemisk har man inte så mycket hemoglobin som kan transportera syre. Alltså får hjärtat pumpa som en galning för att kompensera syrebristen= hjärtklappning och hög vilopuls. Uthållighet är ett mått på hur stor del av din VO2 max som du kan träna på under en längre tid utan att bygga upp för stora mängder metaboliskt avfall (mjölksyra). Uthållighet handlar även om arbetsekonomi dvs hur mycket syre man behöver använda för att utföra ett arbete. Här får man se det positivt för det är något som tar lång tid att träna upp och därför är många ”äldre” löpare uthålligare än när de var yngre. Den aeroba processen kräver syre och saknas det utvinns energi genom en anaerob process, vars biprodukt är den trista mjölksyran. Det sker när kolhydrater bryts ner utan tillgång till syre och omvandlas till energi. Musklerna klarar inte för mycket mjölksyra och kan bli ett hinder för fortsatt aktivitet. Ett enkelt sätt att minska risken för mjölksyra är att värma upp före aktivitet för att låta musklerna hinna ta in tillräckligt med syre. Efter passet bör man varva ner för att vädra ut mjölksyran i musklerna. Min energiutvinning den senaste tiden har handlat mycket om anaeroba processer och inte så konstigt att jag haft sån muskelvärk efter träning och snubblat över allt och ingenting ute i spåret. Jag tänker positivt att jag borde vara oerhört mjölksyretränad nu!
Sen är ju det här med träningsfysiologi något komplicerat och din kondition handlar även om antal kapillärer (de små blodkärlen), antal kraftverk i cellerna (mitokondrier), lungkapacitet, hjärtats maximala kapacitet, mängden blod hjärtat pumpar ut/slag (slagvolym) och lite till… För att få bättre syreupptagningsförmåga (kondition) räcker inte sköna rundor i ”pratfart”. Hur plågsamma de än är krävs någon form av intervallträning. Du behöver de rejäla pulshöjningarna för att nå effekt… om man har lite syre i systemet förutsatt…