Månadens inlägg: april 2016

Vardagslyx, nästan, på hemmaplan.

Häromdagen, en helt vanlig torsdag, styrde fyra damer i sina bästa år stegen mot grannstaden Nässjö. Lite nostalgi väcktes hos mig när jag satt på samma gamla buss jag suttit på under 13 års tid. Men nu var det betydligt mer glamorösa tider som väntade. Vi hade bord bokat på Vita Amandi med vinprovning. Restaurangen är supercool, inredd i en fd kyrka med dess takrymd och bevarad altartavla. Här pratar vi kärlek till mat och dryck och den som älskar öl kan verkligen tillfredsställa både smaklökar och sin nyfikenhet. Angränsande rum till restaurangen är en rustik pub som vi bara kikade in i.

image

image

image

Men nu var det vin som var på tapeten och då pratar vi inte ett par tre glas med en knappt märkbar mängd i, nej vi talar om 12! olika viner som skulle provas! Vi kom lite sent då informationen ”drop in” 18-20 i deras mail tolkats som ”drop in” in av oss, dvs valfri ankomst. Men det var inte värre än att vi fick snabba på lite med det första glaset, en champagne. Det är ju alltid en trevlig tryck var vi överens om vid bordet, så här spottades inte. Men sen ramlade det in dryck: två vita viner, två rosé och sju röda viner. Vuxet nog insåg vi att vi faktiskt inte behövde dricka upp alla viner, med så många kunde vi välja och vraka efter en provklunk. De vita vinerna åkte direkt i spottkoppen då jag inte gillar Sauvignon blanc. Rosévinerna däremot var av två olika karaktär, men mycket goda båda två. Det ena blekt och lättdrucket. Det andra gott men ännu bättre till fisk mm.

Vi fick en charktallrik med lite kallskuret och några ostar till och det var perfekt. Om man inte glupskt slukade allt på en gång, hade man lite att tugga till de olika vinerna. De röda vinerna blev både rödare och tyngre ju längre fram i provningen vi kom. En del var inte riktigt perfekta att dricka just nu, utan kommer att vinna på lagring. Kvällens juvel, en tung italienare fick jag faktiskt lämna för det blev just för tungt! Den kräver sällskap av en rejäl köttbit med sås och tillbehör för att komma till sin rätt.

image

Jag ramlade hem efter en fantastisk kväll i goda vänners lag och med entusiastiska representanter för vinhuset, men var nog nyktrare än maken befarat efter mitt sms, ”Vi ska prova 12 viner”. Representanterna pratade om klassifikationer, årgångar och smaker. Vin kan tom smaka blyhetspenna vet vi numera.

Aneby

En av fördelarna med att byta jobb är att man får uppleva nya saker, träffa nya människor och besöka andra platser. Efter mitt byte av arbetsplats har jag t ex fått spendera nästan två veckor i Ingatorp. :-) När jag lämnade mina kollegor i Nässjö kändes det tungt och jag undrade flera gånger vad jag hittat på. Hur skulle världens bästa kollegor kunna ersättas av lika bra??

Nu har jag jobbat dryga två månader och jag trivs som fisken! Det ÄR nyttigt att byta jobb och få andra insikter och se andra sätt att jobba på. Det ÄR bra att vara ny och inte kunna allt. Det är lite skönt också att gå från den som ”visste allt” till att vara den ingen förväntar sig ha svar på knepiga frågor. Dessutom har jag turen att ha fått nya fantastiska kollegor.

Häromdagen skulle vi avtacka min sjukgymnastkollega, som även hon ska byta jobb efter många år på samma ställe. Hon hade ingen aning om vad som väntade henne och knappt vi andra heller. Färden gick mot Aneby och det otroliga stället, Träningsverket. Jag måste faktiskt göra lite reklam för det stället, för oj vad det var välutrustat. Det drivs av en ideell förening utan vinstintresse så allt överskott går tillbaka till gymet. Det fanns stora lokaler för gruppträning, uppvärmnings-/konditionsmaskiner, fria vikter och maskiner. Jag säger bara ”Grattis Aneby” som är så litet men som har sådana möjligheter till träning. Här skulle vi få testa ett träningspass, en kombo av Body Balance, Pilates och Yoga. Vi böjde och vred våra stackars kroppar i olika vinklar och en del kom säkert längre än andra. Fördelen med ett sådant här pass är att man har fullt upp att hålla koll på sig själv, att man inte behöver fundera på vad andra tycker om ens prestation. Lite mjukare, varmare och smidigare avslutade vi passet fnissande och var ändå lite stolta över våra bedrifter.

Nu var det dags att äta och vad passar bättre än ett besök på den lokala pizzerian ”Charlie Chaplin”? :-) Här stormade vi in åtta hungriga personer och ordnade förmodligens dagens förtjänst på ett bräde. Restaurangen var väl som vilken pizzeria som helst i en mindre ort, dvs inte så charmig kanske. Men sällskapet var desto charmigare och med blandade skratt och lite vemod slukade vi våra pizzor. De hade faktiskt även LCHF-pizzor för den som vill ha det… Nu berodde inte vemodet varken på pizza med eller utan mjöl, utan för att Carro snart slutar.

Aneby är kanske inte värt varken en egen resa eller en omväg… Men för att vara en så liten ort tyckte jag ändå att den var lite trivsam. Det fanns ett torg där många verkade samlas och det fanns det man behöver i form av lite affärer, Systembolag, Vårdcentral mm. Det fanns även en busstation så man kan ta sig därifrån om det blir för litet… ;-)

Ansiktsbehandling.

Sent ska syndaren vakna! Vid nära en ålder av halvsekel kommer jag på att det finns något som heter ansiktsbehandling. Jag har aldrig tänkt tanken på att lägga dyrbara pengar på ansiktet. Men så säger dottern lite finstämt att jag inte alls är rynkig men lite ”vuxenmjuk”… Så tid inbokades och igår var det dags.

Jag måste säga att det var lite ångestladdat att lägga sig ner så oskyddad med en stark lampa med förstorningsglas i ansiktet. Vad skulle hon hitta? Vad skulle hon säga? Men hon är proffsig goa Lisa och jag fick mest beröm. I ärlighetens namn kan jag ju egentligen inte ta åt mig av något beröm, eftersom jag tvättar av ansiktet med tvål och vatten och använder samma kräm, natt som dag. Jag vågade knappt erkänna vilken hudkräm jag använder… Eucerin från Apoteket klämde jag i alla fall ur mig. Jag kände hur hon stelnade till där bakom mig och svarade lite diplomatiskt ”Ja men det är bättre än ingenting.”

Med tussar för ögonen eller en förhörslampa i ögonen är man blind för omvärlden och den stackars terapeuten kan se hur förskräckt ut som helst, utan att man ser det. Men oj så skönt det var! Ansiktet rengjordes, smordes och baddades in i diverse krämer och oljor. En del luktade inte gott och det var säkert för att man skulle känna att det var som medicin. En del sved och pirrade lite och andra var som balsam för både själ och ansikte. Syrakrämer, syraneutraliserande sprayer, indränkta nät och annat spännande bytte plats med varandra. Däremellan fick jag massage av ansikte, nacke, axlar, armar och händer. Jag slappnade av tillsammans med alla collagentrådar och hudlager som dessutom sög åt sig av alla näringsgivande ämne som trängde ner på djupet. Tror det var så hon sa… typ…

En av mina stockholmsvänner fick sig dagens skratt när hon hörde att det här var första gången med ansiktsbehandling! ”Var har du varit hela ditt liv???” Ja säg det, men jag tycker att det har gått ganska bra ändå. Vågade inte erkänna att jag heller inte varit på pedikyr, det finns gränser… Men fossingarna får sitt i hemmaspa´t där jag fotbadar, filar och smörjer dem. Men aldrig att jag skulle gå till någon som ska peta på mina fötter, det finns gränser, det gör det!

2 kommentarer på Ansiktsbehandling.

  1. Stockholmare har alltså högst skilsmässofrekvens.
    OCH frekvens ansiktsbehandlingar…
    Finns det ett samband?

Hotell och restauranger.

Nu har jag vilat på hanen ett tag gällande hotellbokningar. Inga om- eller avbokningar varken för pragresan eller Gardasjön. Sonen ser fram emot lägenhet med eget sovrum, så jag kan ju inte göra honom besviken och boka om till ett vanligt hotellrum. Att slippa morsan nattetid är en lyx som inte kan kompenseras på annat vis. Själv kan jag tycka att det är oerhört trevligt med hotellreceptioner. Jag tycker om att kunna fråga personalen om saker, trots att jag oftast skaffat mig stenkoll på läget långt innan jag ens kommit fram. Sen finns det hotellreceptioner och det finns hotellreceptioner… Att komma in på The Ritz i Madrid kändes helt klart trivsamt och jag blev så till mig att jag började prata spanska med personalen, jag som inte kan spanska! Men så stod jag där och snällt lyssnade när hon förklarade allt som vi behövde veta om hotellet, på spanska. En doft av färska blommor fyllde näsan samtidigt som det spanska snattrandet fyllde mina öron. Välbehaget tog heller inte slut när vi kom in på rummet med utsikt över Prado. Fast så kan man ju inte bo jämt, eller man kan om man har råd, förstås…

image

image

image
Frukostmatsalen

image
Utsikt från rummet- Prado.

image
Utsikt från rummet.

Restaurangbokningar eller åtminstone tänkbara alternativ i närheten av hotellet, är mer regel än undantag. Förutom i Barcelona där jag inte brydde mig alls om att kolla innan. Jag tänkte att det löser sig på plats och vi hoppar in där det ser trevligt ut. Men så dåliga restauranger vi hamnade på har jag aldrig gjort, varken före eller efter. När vi var i New York på en fiskrestaurang blev vi serverade maten så snabbt att vi inte ens hann äta upp förrätten innan de stod med huvudrätten framför oss. Visst, det var många teaterbesökare som vill ha det så för att hinna med sin show. Men inte vi och trots påpekande om hur det låg till, fortsatte hetsen och middagen var över på nolltid. Helt klart en middag i sonens smak, snabb och effektiv utan dötid. Han skulle vara övernöjd om jag kunde hitta en sådan restaurang!

Men snart är det dags för nörden att djupdyka in i Prags restaurangutbud och hitta något som passar en kräsen mor och hennes nästan ännu mer kräsna son. Vi måste också kolla upp bra barnvänliga aktiviteter så att vi inte bara går där och tittar på kyrkor och häpnar över hur vackert det är. Eller så kommer ”någon” att inte häpna alls annat än över hur tråkigt det är… Vi, eller jag, har några planer som minigolfen i neon, benkyrkan och restaurangen där man får in drickat via en minijärnväg. Så har någon ett bra tips på vad som kan roa en tonårsgrabb, kom gärna med förslag!

Födelsedagspresent.

Att köpa födelsedagspresent till en 15-åring är inte så lätt. Köp ett paket kondomer föreslog en person! Skulle inte tro det!! Men min lilla tös behöver nya trosor och det är något jag gärna är med och styr över… när jag kan… Alltså styrdes stegen mot Victoria Secret i Stockholm med bistånd av Teamhalvan Marie. Nu skulle trosor som är lagom i sin utformning väljas ut. Den här gången höjde vi medelåldern när vi klev in genom dörrarna och vi kände oss lite malplacerade, lite… Men skam den som ger sig och vi drog lite hjälplöst i trosmodeller som saknade tyg där man tycker att det ska finnas, just tyg… En hjälpsam expedit dök upp och visade vilka lådor som innehöll de mindre ekivoka modellerna. Vissa modeller ratade vi genast efter en snabbtitt på dess pärlor och spets på omöjliga ställen. Marie stod och tittade i en låda med storlek XS när en annan expedit försiktigt närmar sig. ”Det där är storlek XS” säger hon hjälpsamt. Marie svarar vänligt att det är helt rätt storlek. Men hon är bara smakråd till sin väninna och pekar bort mot tant Catta som står i en annan XS-låda. Expediten ger upp… Men inte vi inte och till slut har vi samlat ihop ett gäng lagom-trosor, sådana som varken är för präktiga eller för utmanande, och nu måste hon bli nöjd… annars!

I övrigt önskar hon sig bara pengar i födelsedagspresent. Antagligen för att hon själv ska kunna välja sina egna trosor. Men jag har blivit precis som min mormor och tycker att man måste ju få paket på sin födelsedag. Det är ju jättetråkigt om jag bara skulle visa en skärmdump på en insättning av pengar på hennes konto. Man SKA prassla med snören och papper, det ska man. Tänk att man blir lik sin mormor, det trodde jag aldrig! Fast jag har inte börjat spara papper och snören… än. Skönsång, tårta och paket, så ska morgonen inledas på ens födelsedag. Fast med Victoria Secret blir det inga prasslande paket utan en liten hård kasse med, förvisso prasslande, silkespapper. Denna lilla kasse som är så viktig! Tänk när hon blir som mormor, då kommer hon istället ha med sig en återvinningskasse i tyg från något coolt resmål. Det är inte så dumt det heller.

Gladhelg.

En underbar fnisshelg är snart till ända. Vi började i fredags med Champagne på Snickaregatan för att komma i rätt stämning. Lördagsmorgonen startade på Södra Torget i Nässjö där det samlats en ganska stor grupp med dragväskor. Vi ställde oss tillsammans med gruppen och vips var medelåldern sänkt. Men gruppen visade sig vara betydligt piggare än oss. Snart pyste det och ploppade från bubbelkorkar och whiskyflaskor skickades runt tillsammans med Jäger. Marie och jag sög på varsin Tomteklubba och tittade fascinerade på när ljudvolymen steg i takt med att innehållet i flaskorna sjönk.

Väl framme i Stockholm skingrades gänget och Marie och jag passade på att äta sushi för att inte bli för mätta inför kvällens grekiska middag. Men hoppsan så enorma portionerna var med så stora bitar att de var helt omöjliga att äta elegant. Det stänkte soja och ris ramlade ur bitarna och studsade hit och dit. Fantastiskt gott men kladdigt!
image

Ett glas Champagne på hotellet hanns med innan bussen ut till Djurgården skulle gå. Mamma Mia the party väntade och nostalgisk traskade jag in på Tyrol där jag varit i min ungdom. Men då såg det helt annorlunda ut, då ett slitet ölhak, nu en grekisk taverna. Så snyggt gjort och massor av människor som satt och mumsade på oliver, hummus, soltorkade tomater, tzatsiki och bröd. Bordsplacering sker på plats vartefter man kommer och eftersom resten av gruppen från vår buss virrade iväg åt fel håll, kom vi först i kön. Bästa bordet på hela stället blev vårt tillsammans med det trevligaste sällskap vi kunde få. Vi hamnade mitt i alltihopa på en avsats så vi missade ingenting. Det finns dåliga platser där gästerna fick stå under showen för att kunna se något.
image
image

image

trim.AF7EBD67-C395-4CEA-A135-7B7526806482

Vilken show vi bjöds på!! Vi satt med leenden blandade med några tårar och sjöng med och klappade händerna. Artisterna var duktiga på att få med publiken runtom i lokalen och de dök plötsligt upp bredvid. Showen var uppdelad i flera akter där det serverades mat däremellan. Stora fat som man skickade runt på bordet och delade på. Grekisk mat naturligtvis och de inledande smårätterna var mest uppskattade. Utöver det som stod på bordet från början kom det in en ljuvlig fisk i tomatsås som var så mjäll att den smälte i munnen, varm bläckfisk och grekisk sallad. Huvudrätten med kött var det inget fel på, men man var redan ganska så mätt så svårt att få i sig. Däremot var den avslutande yogurtpannacottan med varm honung, pistagenötter och biscotti mycket fräsch och god! I en av pauserna blev vårt bord och grannbordet inbjudna till paustävling av den charmiga artisten som spelar den unga kärlekskranke sonen. Drinkgissningstävling var inte riktigt vårt gebit men vi kämpade på och kom på god 2:a plats strax efter vinnarn.

Det var med stora leenden vi återvände till hotellet och tittade fascinerade på gänget som skulle fortsätta i hotellets Skybar. Vi, de yngsta i bussen, gick istället till vårt rum och njöt av att få sträcka ut oss i våra sköna sängar och smälta kvällens upplevelse i pyjamas. Kan väl avsluta med att bussresan hemåt igen var tystare och inga pysande och ploppande från flaskor hördes…

Ingatorp omgång 2

Då var det dags att ligga igen! I sällskap med samma damer och en tupp var det dags att inta sängläge på arbetstid. Helt ohämmade konstaterade vi att det var svårt att få till det bra och att det förmodligen berodde på att vi inte fick in den tillräckligt långt…

Martina och jag som förra gången simulerade överviktig person genom att ligga tillsammans, skedade idag istället och det var trivsamt. :-) Tre sjukgymnaster på kursen och vi har gaddat ihop oss och muttrar ibland åt den luttrade lärarens synpunkter. Bestämt nekar vi vissa moment då vi anser att de frestar på våra stackars knän för mycket, eller är ett riskmoment.

Lunchen bestod av pannbiff i brunsås med kokt potatis och inlagd gurka, svensk husmanskost så det stod härliga till. Aptiten retades av en orkester med dragspel som underhöll pensionärerna på stället och våra ansträngningar ackompagnerades av skönsång. Genast blev det lite lättare att antingen ligga eller se till att någon annan gjorde det på bekvämast vis. Men vips var uppträdandet slut och alla försvann på nolltid.

Första kursdagen avslutades med tillrop från kursdeltagarna”Vem vill strypa Staffan?” och Staffans svar ”Ta i hårdare!” Ja så har vi det på kurs i Ingatorp och vi har två dagar kvar!!

Egotrip

Dags för årets egotrip! Maken är borta mycket och tycker att det är lyx att vara hemma. Jag tycker om både mitt hem och min familj, men jag behöver lite luft i systemet. Nu hade jag ju nyligen en egovecka då familjen var i Sälen, men den kombinerades ju med en massa nytta. Hem och trädgård ska tas om hand om och maten måste lagas.

Så i maj går resan till Stockholm och ”The Winery Hotel”. På mina egotrippar är det verkligen så att jag åker ensam. Självvald ensamhet är oerhört meditativ och avslappnande och jag gör precis som jag vill. På mina egotrippar ska det vara av karaktären ”No Brainer” där få val finns. Hotellet jag valt är nyöppnat med fokus på vin och egen vintillverkning. Fråga mig inte var den tillverkningen sker, men jag återkommer i frågan för jag ska på vinprovning där. Middag också bokat på hotellet så jag behöver inte tassa så långt.

Läget är lite märkligt, precis vid Järva Krog, men vid fint väder kan man ju ta sig under E4:an till Brunnsviken på en joggingrunda. Skulle vädret vara urdåligt finns ett fräscht gym med utsikt på hotellet. Dagen kan tillbringas på Scandinavian Mall om jag så skulle vilja.

Nu till helgen ska jag också åka till Stockholm, med bästa teamhalvan Marie. Det ser jag verkligen fram emot med mycket fniss och skojigheter. Mamma Mia the party har fått bästa kritiken så det ska bli spännande. Organiserad bussresa till Stockholm är något nytt för oss båda så vi får se, vi får kanske blodad tand.

Att resa med goda vänner är underbart. Jag är i grunden social och tycker om att göra saker med andra. Men för mig behövs egentid för att uppskatta allt brus runtomkring mig. Jag har ju alltid barnen med och hos mig och trots att jag älskar dem över allt annat, är ett liitet brake från allt ansvar inte fel. Jag kombinerar resesällskap hej vilt. Tillsammans med vänner, med maken bara vi, med barnen bara vi, ett av barnen i taget, med mamma… Ja det är bara fantasin som sätter gränser. Ibland tror jag att andras förväntningar också kan sätta gränser. Man skulle kanske vilja en sak, men tror att omgivningen skulle tycka att det var märkligt. Sånt struntar jag i, omgivningen får ägna sig åt sina egna val, så ordnar jag med mina. Så i år skulle jag ha åkt till Kina med mamma. Jag ska på egotripp till Stockholm, Ny stockholmsresa med väninna, resa till Prag med sonen, husbilsresa med hela familjen, Stockholmsresa med Lidingölopp tillsammans med bästa Teamhalvan igen och resa till Gardasjön tillsammans med hela familjen. En salig blandning, en härlig sådan och jag ser fram emot dem allihop!

Middagsmat

Det finns ofta en anledning till varför ingredienser är med i recept. Jag skulle testa egengjorda falafel med mixade kikärtor och riven zucchini i. Jag mixade för glatta livet och kände mig mycket nöjd med konsistensen, inga trista skalbitar här inte utan en mjuk och fin ”smet”. Zucchini revs och blandades tillsammans med brödsmulor och olivolja. Sen stod det att man skulle ha majsstärkelse i och jag hade Maizena hemma, men det stod brun redning på paketet. Det kändes inte helt rätt så jag skippade det. Konsistensen var ju finfin ändå… ”So I thought…” Biffar formades, men i stekpannan förvandlades de till ursprungssmeten. En brun-grön massa flöt ut i stekpannan och lockade inte aptiten. Jag stirrade ner i stekpannan och sonen kom förbi. Utan ett ord rotade han i frysen och hittade fryst kebabkött att ha i sina pitabröd istället för mammas smet. ”Du kan få av mina också” sa han vänligt. Jag kunde inte klandra honom precis, men smeten var faktiskt god. Jag hällde tillbaka, de ännu inte stekta, biffarna i bunken tillsammans med mjöl och formade om dem. Tänk så fina de blev… och goda! Tillsammans med såsen gjord av Tahini, citron, vitlök, vatten och olivolja blev det riktigt bra. Valfria grönsaker och valfritt om man vill ha pitabröd, tunnbröd eller skippa det helt och köra på pommes istället.

Gårdagens middag blev en snabbvariant på Yakuniku med färs istället för lövbiff eller liknande. Färsen stektes på hög värme så den blev krispig och smulig i lite större bitar. Chili, vitlök, ingefära och lime stektes separat och blandades sen med färs och en sås på hopkokad soja, socker och vatten. Nudlar blir klara på fyra minuter och vips stod middagen på bordet. Snabbfrästa sockerärtor fick ge lite färg till rätten och alla jublade i familjen… Eller nä, de gjorde de inte… Maken tyckte att det var jättegott. Sonen blev glad över att det var kött. Dottern blev besviken över att det var kött…

Midnattssolens land.

En vit fläck på kartan ska bli… ja vad blir den egentligen? Svart? Hursomhelst ska vi upptäcka Norrland i sommar. Jag hävdar bestämt att jag faktiskt bott i Norrland (Umeå), i tre år! Men en del norrlänningar verkar anse att Norrland börjar någonstans norr om Polcirkeln. Fast var går Polcirkeln egentligen? Vågar knappt erkänna att jag inte riktigt vet. Jag ansåg tidigare att Norrland började norr om Gävle så min geografi förflyttar sig långsamt åt rätt håll, om än lite stapplande.

I sommar ska maken arbeta två veckor i Gällivare. Han tycker väldigt mycket om vår husbil så den ska få glädjen att följa med honom. När de två veckorna närmar sig sitt slut har vi båda semester och Catta ska packa ned två tonåringar i bagaget och bege sig norrut. Planen är inte att vi ska stanna så länge i Sverige utan målet är Lofoten i Norge. Man kan ta sig dit upp med antingen flyg eller tåg och först var valet självklart. Men så började jag summera ihop tåg till Stockholm och tåg till Arlanda med flygbiljetten och då var inte valet lika självklart. Jag kollade istället upp vad SJ hade att matcha med och blev riktigt förtjust. Lite beroende på val av dag gavs man flera möjligheter. För den som vill upptäcka Östersund och älskar buss, finns möjligheten till byte där till en 11 timmars lång bussresa. Man kan också ta turen via Skövde eller Gävle. Vi hittade nog den bästa förbindelsen där man startar kl 19 i Nässjö via Stockholm. Nattåget går därifrån 22:40 och då är man framme i Boden kl 11. En halvtimme senare går Intercity-tåget mot Gällivare och en härlig tre-timmars tågresa genom Norrland väntar. Lite konstigt att tänka att det ska finnas tre timmars tågresa kvar av Sverige efter Boden. Det ligger ju jättelångt borta!

Nattåg: Vi behöver i princip bara gå och lägga oss och sen vaggas till sömns av tågskakningar. Nu skakar väl inte tåg lika mycket som förr, med det dunkande som dåtidens räls medförde. Men ändå, jag har någon slags nostalgisk känsla över det här med att sova på tåg. Jag har bara gjort det en gång tidigare, även då var Norrland (Umeå) involverat. Jag tänker mig tåget lite som Orientexpressen med kupéer med skjutdörrar och konduktörer i hatt. Men jag tror att det är att hoppas på för mycket. Fast det måste ju se lite annorlunda ut än vanligt X2000, väl… det måste det väl?

Priset för tågbiljetten var överkomligt och skillnaden mellan en icke ombokningsbar och helt återbetalningsbar var bara 30 kr. När jag tittade senare för att se om det ändå inte fanns ett snabbare alternativ, såg jag att vår tågresa var fullbokad, likaså dagen innan. Så jag är nöjd och glad över att ha bokat. Ångrar vi oss och får för oss att göra något annat, förlorar jag inga pengar på det ändå. Fast nu börjar jag se fram emot den norra delen av världen!