Häromdagen, en helt vanlig torsdag, styrde fyra damer i sina bästa år stegen mot grannstaden Nässjö. Lite nostalgi väcktes hos mig när jag satt på samma gamla buss jag suttit på under 13 års tid. Men nu var det betydligt mer glamorösa tider som väntade. Vi hade bord bokat på Vita Amandi med vinprovning. Restaurangen är supercool, inredd i en fd kyrka med dess takrymd och bevarad altartavla. Här pratar vi kärlek till mat och dryck och den som älskar öl kan verkligen tillfredsställa både smaklökar och sin nyfikenhet. Angränsande rum till restaurangen är en rustik pub som vi bara kikade in i.
Men nu var det vin som var på tapeten och då pratar vi inte ett par tre glas med en knappt märkbar mängd i, nej vi talar om 12! olika viner som skulle provas! Vi kom lite sent då informationen ”drop in” 18-20 i deras mail tolkats som ”drop in” in av oss, dvs valfri ankomst. Men det var inte värre än att vi fick snabba på lite med det första glaset, en champagne. Det är ju alltid en trevlig tryck var vi överens om vid bordet, så här spottades inte. Men sen ramlade det in dryck: två vita viner, två rosé och sju röda viner. Vuxet nog insåg vi att vi faktiskt inte behövde dricka upp alla viner, med så många kunde vi välja och vraka efter en provklunk. De vita vinerna åkte direkt i spottkoppen då jag inte gillar Sauvignon blanc. Rosévinerna däremot var av två olika karaktär, men mycket goda båda två. Det ena blekt och lättdrucket. Det andra gott men ännu bättre till fisk mm.
Vi fick en charktallrik med lite kallskuret och några ostar till och det var perfekt. Om man inte glupskt slukade allt på en gång, hade man lite att tugga till de olika vinerna. De röda vinerna blev både rödare och tyngre ju längre fram i provningen vi kom. En del var inte riktigt perfekta att dricka just nu, utan kommer att vinna på lagring. Kvällens juvel, en tung italienare fick jag faktiskt lämna för det blev just för tungt! Den kräver sällskap av en rejäl köttbit med sås och tillbehör för att komma till sin rätt.
Jag ramlade hem efter en fantastisk kväll i goda vänners lag och med entusiastiska representanter för vinhuset, men var nog nyktrare än maken befarat efter mitt sms, ”Vi ska prova 12 viner”. Representanterna pratade om klassifikationer, årgångar och smaker. Vin kan tom smaka blyhetspenna vet vi numera.
Stockholmare har alltså högst skilsmässofrekvens.
OCH frekvens ansiktsbehandlingar…
Finns det ett samband?
Haha, det får vi verkligen hoppas inte stämmer! För jag har tänkt att upprepa denna ljuvliga upplevelse.