Månadens inlägg: februari 2016

Lördagsfilosofi.

En solig dag idag som bör innebära undebara upplevelser för alla tjejer som kör Tjejvasan idag. Kallt är det också så förutsättningarna för bibehållna spår är nog också på topp. Jag minns inte (har förträngt) vädret när vi körde Tjejvasan. Det var varmt dock, det minns jag och i de smöriga backarna fanns inga spår alls. Jag minns också att det gjorde ont att ramla och det gjorde inte mindre ont andra eller tredje gången heller… Nu idag glädjs jag desto mer åt mina vänner som på fina tider glider fram i dalaterrängen och verkar helt ovetande om det här med fall och läskiga backar. Maken är på väg upp till Sälen för att köra de nio långa milen till Mora. Han verkar också glad och ovetande om hur otäckt det kan vara. Jag är lite avundsjuk på den okunskapen måste jag säga.

Nöjd och trygg med fast mark under fötterna tar jag istället en härlig promenad i det soliga vädret. På vägen hem passerar jag Willys och inser att även denna dag behöver vi äta middag och den lagar inte sig själv. Igår gjorde den det, eller maken lagade den. Jag var och tränade och kom hem lagom tills räkorna skulle skalas. En fisksoppa med vitlöksbröd och Champagne förgyllde vår fredag. När bästa grannarna kom över på ett glas vin blev fredagen, om möjligt, än trevligare.

Idag står jag där, som vanligt, och stirrar på hyllorna och blir sugen på en vegetarisk lasagne. Lite smått och gott åkte ner i korgen tillsammans med en kokbok. Markus fick följa med hem och vi får se om han kan inspirera till underverk.

image

image

Middagstipset.

Att börja nytt jobb som innebär att jag passerar Willys på vägen hem, har inte hjälpt mig med veckoplaneringen. Jag kan ju hoppa in där igen imorgon tänker jag när jag står där framför hyllorna och inte kan komma på vad jag vill äta. Idag stod jag så igen och glodde på grönsakerna och försökte visualisera dem till en snabb- och lättlagad maträtt.

Tänkte på ”Sveriges Mästerkock” där deltagarna på lätta fötter springer in i skafferiet, stoppar ner ingredienser i sina korgar och svänger ihop något läckert på nolltid. Så lätt det ser ut… och gott!

Långt från mästerkocksplaneringen åkte en zucchini, fetaost, färsk basilika, pinjenötter och körsbärstomater ner bland mjölken och flingorna. Nu ni ungar, nu ska ni få smaka på mumma! Zucchinin skar jag i små bitar och fräste på ganska låg värme tillsammans med en vitlöksklyfta. Fetaost smulades ner i grönsakshacket och fick sällskap av grädde, basilika och rostade pinjenötter. Körsbärstomaterna halverades och frästes i olja, en skvätt balsamvinäger och en nypa socker. En mogen avocado låg och skräpade så den hackades och kompletterade tillsammans med tomaterna den färdiga pastarätten. Det blev jättegott och snabbt gick det, så utmärkt en vardag.
image

image

Prag.

Ok, det är inte förrän i juni vi ska åka, sonen och jag, på hans tonårsresa, jag vet det. Men jag kan ju inte låta bli att redan nu planera och leta efter roliga saker att göra. Vi kan ju inte grotta in oss bland slott och muséer, då kommer han att ta första bästa flyg hem. Vi kan heller inte ägna oss åt avancerad shopping, eller egentligen någon form av shopping för då tar han samma flyg. Vilken skillnad mot dotterns tonårsresa, där vi i London skaffade oss svart bälte i shopping på Primark, Hollister, Abercrombie och Forever 21.

I Prag ska således inget bälte av någon färg införskaffas. Däremot ska vi spela minigolf i neon, vi ska besöka Kutna Hora och dess benkyrka och vi ska hoppa on och off på bussar. Minigolfbanan ligger i någon mörk lokal där banor och inredning är upplysta i neon. Kutna Hora ligger utanför Prag och vi ska nog åka på en halvdagstur dit. Benkyrkan är ingen kyrka längre, men den ligger på en kyrkogård och dess inredning är uppbyggd av äkta skelettdelar. Kandelabrar med lårben och skallar, altartavlor av andra lämpliga benknotor låter som en idé man kanske inte vill upprepa på andra ställen, men coolt att se!

Vi ska ju bo mitt i gamla sta´n i en stor lägenhet med varsitt sovrum, vardagsrum och fullt utrustat kök. Nu har jag ju inte tänkt mig att stå och laga mat på semestern direkt, men lite skönt att kunna köpa frukostmat och kvällsmys. Gossen min är ju inte det minsta intresserad av långa middagar i stearinsljusets sken. Han anser att en bra restaurang är den där man snabbt får beställa, äta gott och snabbt betala. Då kan det ju vara mysigt att ha lite trevligt att tugga på i lägenheten och spela spel eller använda sig av det Wifi som finns… Jag vet, han är ju tonåring så jag kan nog räkna ut om han kommer att fördra att vara ute på wifi än att spela spel med sin mor. Men jag kan ju få ha mina förhoppningar kvar ett tag till.

Jag fick ett mail från Norwegian om ändrat flyg så vips fick vi en halvdag extra i Prag. Flyget skulle ha gått hem kl 09 men är nu ändrat till 15 istället. När flyget är så mycket ändrat har man rätt att häva köpet, men i vårt fall blev det en välkommen bonus. Nu gäller det att det stannar där och inte blir ännu mer senarelagt, så att vi kan ta oss hem från Kastrup samma dag. Men vad ska vi göra med all den extratiden?? :-)

Äggmackor och badminton.

Jag tänkte skriva att helgen bjöd på nya äggmackor men så var det naturligtvis inte. De bjöds inget alls utan äggen stektes med kärlek av den ömma Modern. Jag kände mig riktigt nöjd för de blev så perfekt elipseformade att jag hade velat visa upp dem i ”Sveriges Mästerkock”. Istället hamnade de i frallor på lördagsmorgonen inför badmintondagen i Sävsjö. Nu var det dags igen för tävling och jag tänkte upprepa förra gångens succé med att vara som ”alla andra” och ha med oss matsäcken istället för att behöva köpa allt. Maken fixade en termos med kaffe och tillsammans med äggmackor, dricka och ett paket kex var matsäcken fulländad! Jag hade kunnat baka fikabrödet, det hade jag, men det finns gränser.

Mormor, make och son packades in tillsammans med matsäck och badmintongrejer i bilen. Vid en extra kontroll upptäckte sonen att han inte packat ned sitt racket så det kompletterade packningen. Det blir så mycket lättare att spela badminton med racket så det kändes fint att det fick följa med. Första match vid 10 och inte så lång resa så vi slapp arla morgonstund, vilket Svärds uppskattar.

Framme i Sävsjö hittar vi fram till Sporthallen, fel sporthall… Badmintonturneringar har en tendens att sprida ut sina matcher så det var tur att vi frågade, för vi fick byta hall. Men vi som alltid är ute i god tid… hade inga problem med det. ;-) Vi installerade oss på läkteren med kylbag, mormor och allt. Nu skulle det hejas, mätta och belåtna! De kärleksfullt fixade mackorna plockades fram och termosen öppnades. Tänk så gott det smakar med egengjord matsäck. Kladdiga sirapslimpsmackor med svettig ost och varm choklad, som inte är så varm och har skinn på sig, smakar även de ljuvligt! Lite otacksamt kändes det dock för huvudrollsinnehavaren själv ville bara knapra på Singoallakexen och inte på några äggmackor.

Trots avsaknad av ägg gick det riktigt bra för honom. Han vann match efter match och faderns goda råd vid mittenpausen, mottogs sådär… Själv vankade jag omkring på läktaren och bet ihop för att inte vråla ”Jaaa!!” när motståndaren missade en boll. Det här en gentlemannasport och känsloyttringar är sparsmakade och diskreta. Men familjens hjälte höll ihop både spel och humör och till slut var han i final. En spännande tresättare avslutade dagen med ett fint silver.

Innan vi lämnade Sävsjö passade vi på att ta en sightseeingtur ”down town” och kollade in stadens pizzeria, Systembolag och banker. Vårdcentralen och slalombacken fick avsluta turen och jag konstaterade att sävsjöborna nog klarar sig bra, här finns det man kan behöva till vardags.

I Eksjö finns också det man kan behöva och högt upp på listan denna lördag var Pizzeria Via Veneto och deras 2000 Special. Urrk, säger jag om den pizzan som anser att pizza och pommes inte ska mixas, någonsin. Men hjälten var hungrig och slukade en hel pizza innan han somnade öm i kroppen, men med ett leende på läpparna.

Small step for mankind. Giant leap for man.

Ja, lite bakvänt låter det ju men det är ju så att det är en ganska liten sak för mänskligheten, men ett stort steg för mig. Så jag kan ju inte citera Neil ordagrant. Men det är ett bra och odödligt citat som man väl måste få återanvända efter eget tycke!? Efter 13 år har jag lämnat mitt Nässjö och börjat jobba på hemmaplan. Jag har gått från att vara den ”alla” frågar, som vet allt, till att vara den som måste fråga om allt och inget vet. Det är en nyttig resa som gör en ödmjuk och det borde alla göra lite då och då.

Jag tycker att det är en lyxig känsla, den att inte alltid behöver vara på topp, att ha alla svar och ta reda på dem jag inte hade. Jag hade satt alldeles för höga krav på mig själv och trodde att jag behövde vara den personen. Det klart att jag inte behövde! Jag hade jättebra kollegor som var fullt kapabla att fixa saker, men på något sätt hade jag satt prestige i att inte leverera svaret ”Jag vet inte”.

Eksjö kommun är en liten kommun, mycket mindre än Nässjö och allt känns trots allt greppbart. Alla jag träffar är så trevliga och välkomnande att det känns som om jag faktiskt är efterlängtad. Min kollega Carolina och jag har att göra, absolut, då hon jobbat ensam i tre månader. Men vi tar en sak i taget och hetsar inte upp oss så det känns som vi har det under kontroll.

Många nya ansikten blir det och de som känner mig vet hur det är… Jag stirrar på dem och försöker minnas, men risken är att jag glatt kommer att presentera mig även nästa dag… och nästa…

Men visst är det med ett vemod jag tänker tillbaka på mina underbara kollegor i Nässjö! Några av dem vet jag att jag kommer att träffa igen, andra kommer att förbli ett härligt minne. Minnen är dock inte att förakta och dem kan man suga på länge.

Försäkringar.

Försäkringar är ett ganska trist ämne, något man betalar för, månad efter månad utan att utnyttja. Men då är det ju som det ska vara, inget trist händer. Men när/om det väl gör det är man glad för sin inbetalda försäkring!

Researrangörerna har ju insett vår rädsla och okunskap gällande försäkringar och passar alltid på att sälja in en extra försäkring. På samma vis gör elektronikföretagen som vill sälja en särskild extra superduperbra försäkring för ens elektriska fotfil, OM den skulle fastna i ens orakade hårväxt… typ… De är dyra de där försäkringarna och man måste klicka sisådär tre gånger för att slippa dem. ”Är du verkligen, verkligen säker att du inte vill ha världens bästa försäkring om något skulle hända din fantastiska familj?” Då gäller det att ha is i magen OCH stenkoll på ditt försäkringsskydd.

De allra flesta har ju en hemförsäkring… de flesta alltså, men inte alla. I hemförsäkringen ingår det inte alltid per automatik ett reseskydd, så kolla det. Betalar man med kort ingår ofta en reseförsäkring, men det gäller att veta vad som ingår där. Är den bara en komplettering till hemförsäkringen för att täcka eventuella självrisker, är den rätt värdelös på egen hand. Ibland kan man få ersättningar från flera försäkringar men inte alltid så räkna inte med det. Reser man med en annan vuxen och använder sig av sin kortförsäkring, måste båda ha samma kort för att försäkringen ska kicka in. Däremot gäller den oftast för minderåriga barn även om de reser på egen hand. Det finns alltså en massa saker att kolla upp innan man bestämmer sig för om man ska klicka i rutan för reseförsäkring och/eller av- och ombokningsskydd. I hemförsäkringens reseskydd täcks oftast även av- och ombokningskostnader så kolla även det.

När vi bokade kinaresan ville de ha 1600 kr för ett av-ombokninsskydd! Det är stora pengar för att få tillbaka, i vårt fall, 4000 kr! Vi bestämde oss istället för att använda hemförsäkringen och kortförsäkringen. Det visade sig vara ett bra val då hemförsäkringen Trygg Hansa betalade ut 2000 kr utan att ens begära in läkarintyget. Den fantastiska människan i Kundtjänst svarade ”Jag litar på dig och du har att tänka på ändå”. Nu återstår 2000 kr från kortförsäkringen, som också hanteras av Trygg Hansa och då ville de ha in allsköns papper som resebevis, kontoutdrag som visar att resan betalats med kortet och läkarintyg. Nu är det bara att vänta och se när de pengarna trillar in på kontot. Nu är det ju som så att den största summan fick vi tillbaka från Temaresor direkt eftersom det var mer än 40 dagar kvar till avresa. Det är anmälningsavgiften vi nu får ersättning för. Hade det tråkiga skett närmare avresa hade vi fått krångla med all ersättning från försäkringsbolaget. Pengarna för visumet (3000 kr) täcks dock inte av någon försäkring så det får bli en dyr souvenir i passet. SJ-biljetten har vi också fått ersättning för, via SJ. Man avbokar biljetten och skickar in bokningsnummer och läkarintyg till dem så återbetalar de biljetten oavsett vilken typ av biljett man hade. Det visste faktiskt inte jag men den goa tjejen på Trygg Hansa tipsade om det.

Nu i vår ska dottern på konfirmationsresa och den betalar vi inte för. Då gäller det att ha ordning på hemförsäkringen för här finns ju ingen möjlighet till kortförsäkring. Mycket att tänka på men det är värt att sätta sig och se över sitt försäkringsskydd generellt. Vad har jag för behov och vad har jag för skydd? Det är trist nog när något händer, då ska man slippa oroa sig över det ekonomiska!

Avtackning

Efter 13 år på samma arbetsplats är det snart dags att fortsätta livets resa mot nya mål. Jag som farit och flängt på många ställen i livet är längre inte van vid det. När jag jobbade som reseledare blev man luttrad över att byta bostad, arbetsplats och arbetskamrater vart sjätte månad. Tårarna flödade och med kramar och försäkringar om brevskrivning och att man skulle ses igen, skingrades vi för vinden… för att aldrig mer ses. På måndag börjar jag nytt jobb i Eksjö och det ska bli spännande och roligt med nya utmaningar och nya arbetskamrater. Jag kommer även slippa den dagliga pendlingen och det känns skönt. Men det är sorgligt att lämna så många underbara kollegor som jag tycker så mycket om!

Igår var det dags för avtackning och det härliga gänget bjöd på salsa/Zumba-kurs! 10-talet damer i varierande åldrar med det gemensamma att vi alla är i våra bästa år. Konferensrummet var ommöblerat och bildskärm på ett entusiastiskt salsagäng visade hur vi skulle göra. Tyvärr funkade inte ljudet så det fick bli ”Samba för döva”. Som vi skakade på de kroppsdelar vi kunde ändå trots tystnaden. Det svåra var att skaka på både höfter och överkropp samtidigt. Vi skakade säkert i varierande grad och i varierande takt och rytm. Ibland hann vi lära oss stegen och då hörde man gemensamma klappar och stamp i golvet. Andra gånger knattrade det lite mer av okoordinerande fottramp och svängningar när vi hade olika uppfattningar om hur det hela skulle gå till. :-) Men som vi skrattade!! 50 minuters latinodans gjorde oss glada och varma.

Men det var inte slut här, nu väntade mat och resten av gänget hade dukat och förberett en härlig buffé och även mina föräldralediga kollegor dök upp, bara för min skull. Mitt hjärta blev varmt, vilka människor! Så blev det dags för frågequiz, tema resor så klart! Jag fick bilda lag och fick hjälp av två kollegor. Resterande gäng bildade ett lag så tävlingsinstinkten drog igång. ”Ojämn fördelning, visst men vi ska ta dem!” Det blev faktiskt lika men eftersom de var 13 och vi tre i vårt lag, var vi nöjda ändå.

Men det var inte slut med det utan det blev presentutdelning med flera fantastiskt roliga saker. De var personligt genomtänkta och när jag kom hem med dem konstaterade maken ”De känner verkligen dig!”. Den present som slutligen fick tårarna att flöda fritt var en bok ”Mina vänner” där alla fyllt i saker om sig själva och om möten med mig. Fint kort på var och en så jag har något att titta på och minnas.
image

image

Jag blir varm i själen av att så många kunde och ville dela den här kvällen med mig. Jag vet hur knöliga vardagskvällar kan vara och det här var verkligen inget jag någonsin trott var planerat. Jag hade blivit glad för en blomma och en vas, men det här personliga och genomtänkta ligger i en annan dimension! Jag hoppas och tror att jag lämnar fina minnen efter mig och att jag kan bjuda på nya sådana på min nya arbetsplats.

Växjö Open

Alldeles för tidigt en lördagsmorgon plingade väckarklockan för en halvdag i Växjö och dess badmintonhall, Teleborgshallen. Som en god mor hade jag stekt ägg till matsäckens äggmackor och kände mig oerhört huslig. Bake-off frallor var inköpta och snart spred sig doften av nybakat bröd i huset. De trötta barnen hängde över frukostbordet och var inte det minsta intresserade av mina frallor och sonen satsade på Lingongrova istället. Men skam den som ger sig, har man bestämt sig för att vara moderlig finns inga hinder. Kylbag med klampar packades med de nämnda äggmackorna och muffins. Nu skulle jag kunna känna mig som ”alla andra” som har med sig allt som kan behövas för en dag i svettig gympahall.

Vi kom iväg till slut och barnen kurade ihop sig med filtar och kuddar i baksätet och vi susade genom ett mörkt och ruggigt Småland. Vi kom fram i god tid och det var tur för walk-overs i mängder gjorde att sonens första match startade dryga halvtimmen före schemat. Då satte Cattas tävlingsnerver igång och det kändes som om allt stod och föll på den här matchen. Om han bara får vinna första matchen är inte dagen (helgen) förstörd och humöret kanske kan behållas på vinnarskallen. Så härligt att han gjorde det, goingen! En strålande glad vinnare skakade tass med motspelaren och siffervändaren. Dottern och jag andades ut med humöret på topp. Make och son hade lite taktiksnack medan den ömma modern petade i honom mat. Har man med sig matsäck ska den ätas!

Det här med badmintonturneringar är lite långdragna då inget händer mellan matcherna. Men vi spanade in kommande motstånd och peppade med att det här kan du greja. Visst gjorde han det, familjens hjälte. Han vann även nästa match vilket betydde slutspel och lite längre tid i gympahallen och dess hårda träbänkar. När han går och vinner även tredje matchen och därmed är i Final, vet lyckan inga gränser. Här har vi en vinnare, hur eller hur, för han kommer att åka hem med en medalj vilket som.

Dottern och jag tog en runda till Grand Samarkand och gick loss på rean på Intersport. Ska man träna ska man känna sig fin och ha bra kläder så vi fyndade friskt. Intersport ligger utanför och tiden drog iväg så vi hann inte ens in i köpcentret. Med Google maps navigerade vi oss tillbaka genom den täta trafiken och fascinerades av alla rondeller de byggt, överallt!

Då var det Finaldags och spänningen hos mig hade faktiskt lagt sig. Nu fanns det ju ingen möjlighet till missnöje för så här bra har det aldrig gått tidigare. Motståndet blev för tufft och han förlorade sitt första set med minsta möjliga marginal 19-21. Andra set likaså och då var det klart, en silvermedalj! Besvikelsen över att förlora var som bortblåst och han traskade, trött men nöjd till bilen med sin medalj runt halsen. En hel pizza med pommes åkte ner på kvällen innan han somnade som en klubbad säl med ett leende på läpparna. Modern sov inte så illa hon heller…

image

Växjö.

Som en god mor står jag en fredagskväll och steker ägg till äggmackorna till matsäcken till imorgon. Muffins och äggmackor, där går min gräns, för resten finns säkert att köpa på plats. Vad är då platsen för matsäckens uppackande? Jo en badmintonhall i Växjö. Sonen ska spela badmintontävling i Växjö och jag försökte övertala honom om att det var Sävsjö vi skulle till… önsketänkande! För visst hade han rätt och imorgon bitti bär det av, hela familjen ska packas in i bilen för att heja på sonen. De andra familjerna plockar alltid upp den stora väskan med matsäcken med stort M. Jag får alltid dåligt samvete när jag står i kön till kiosken, eftersom vi aldrig hinner fixa matsäck. Samtidigt tänker jag att klubbarna tjänar pengar på att besökarna är lika oförutsägande som vi… Imorgon blir det en kombination av matsäck och gynna den lokala klubben.

Till och med tonårsdottern ska med och här ska hejas! Vi hinner knappast med något shoppande, men hon som sparar till sommarens happening i London och Paris överlever det. Hon mumlade lite sömnigt att det inte gjorde något att det var tidigt för hon känner ju ingen i Växjö så hon behöver inte piffa. Då skojade jag med henne och sa att det kanske dyker upp någon supertrevlig kille där i hallen…

Blandat med stekoset från äggen spreds en doft av vitlök, lök, buljong, cognac och musslor. Med en skål färska och rökta räkor tillsammans med en limeajoli och baguette, stod en ljuvlig fredagsmiddag färdig. Barnens tacomys kan både maken och jag vara utan! Ett gudomligt vin att skölja med skaldjuren förgyllde middagen och nu är vi lagom mätta och goa. Bäst att krypa till kojs! Det är ju en dag imorgon också.

Tonårsresa.

Nu är det tonårsresa på G för snart har vi två tonåringar i huset! När vi blev med vår första tonåring fick dottern sin resa som gick till London. I hennes ögon snurrade bara shopping så London kändes som ett givet val. Det blev en resa på hennes premisser och jag lyckades nog inte packa ner en enda ny pryl i min väska, förutom hårprodukter som jag alltid passar på att köpa utomlands. Hon shoppade och vi besökte inte ett enda museum eller annat (i hennes ögon)torra saker. London är dyrt så jag la extremt (även för att vara mig) mycket tid på att hitta ett bra och prisvärt hotell nära Oxford street. Hittade till slut en superdeal på The Mandeville som ligger vid St Christoffers Place, avskilt bakom Oxford St och Selfridges. Utmärkt läge för shopping med andra ord.

Nu så är det hans tur, min lille, som ska bli en tjurig tonåring. Han har ingen som helst shoppingådra och ser det snarare som ett straff att behöva utsättas för det. Om vi hittar ett par jeans som passar säger han ”Köp två så är vi klara”. Oerhört smidigt och sparar pengar… Men vart åker man med honom? Vi diskuterade resmål han och jag och han tyckte först att vi skulle på solsemester. Men det kändes ju lite tråkigt utan resten av familjen. Så kom jag på det, staden där ”Mission Impossible 1” utspelas, Prag. Han köpte det på en gång och vips hade jag bokat.

Jag kollade lämpliga datum och kom fram till helgen runt Nationaldagen. Vi får automatiskt en ledig dag den veckan pga det, så ytterligare en ledig dag den sista skolveckan före sommarlovet kan ju inte spela någon roll. 1400 kr för oss båda för flyg med Norwegian kändes ju helt ok. Då var det dags för hotelletandet och nu måste jag erkänna att jag nästan är lite besviken. Jag tror nämligen att jag redan hittat det perfekta alternativet! Det var dessutom redan efter bara en ombokning. Jag har alltså hittat en trerumslägenhet, två sovrum med vardagsrum/kök och badrum för 2800 kr för tre nätter. Man kan ju bli skeptisk när något verkar vara för bra för att vara sant så jag har kollat recensioner, massor. ALLA är överens om att det är ett fantastiskt ställe med superengagerade värdar som hjälper till med allt. Det är rent och fräscht och läget mitt i Gamla Stan ska vi heller inte glömma. Dessutom säger jag bara ”Happy Prague apartments”, med det namnet kan det väl bara bli bra? :-) Visst vi hade kunnat på ”Four Seasons” för 28 000 kr, skiljer ju bara en nolla och noll är ju ingenting!