Månadens inlägg: januari 2016

Det blir ingen Kinaresa!

Ibland händer saker man inte styr över… Tyvärr innebär det den här gången att Kina får vänta. Alla timmars jobb på jakten på ett visum visade sig vara lite onödigt investerade timmar. För att inte tala om 3000 sura svenska kronor…

Men trots att allt sånt är värdsliga ting, är pengar intet att förakta. Så nu har racet mot återhämtandet av de pengar som går att få tillbaka. Här är det A och O att ha koll på sitt reseskydd. Vad gäller vid behov av avbokningar? I många hemförsäkringar ingår reseförsäkring, men inte alla och ibland bara om man har ett extra tillägg. Betalar man med kreditkort gäller oftast någon form av reseförsäkring, men viktigt att kolla upp. Alla researrangörer vill gärna sälja extra reseförsäkringar men har man ett bra reseskydd i sin Hemförsäkring eller på sitt kreditkort, är de oftast överflödiga. Man ska veta att de tjänar stora pengar på att spela på människors osäkerhet på vad de redan betalat för. Det är lika bra att klicka i rese-, av- och ombokningsförsäkring när man är igång och bokar. De är ju envisa och man måate klicka bort ruta efter ruta för att verkligen slippa dem.

Något som också är viktigt är att boka av så fort man inser att man inte kommer kunna åka. Tidiga ombokningar gör att det kanske bara är anmälningsavgiften som man måste betala för. Den kan ju vara mer eller mindre hög, men lättare att diskutera med försäkringsbolaget om en mindre summa. De kan hävda att fördröjning av avbokning hos researrangören lett till dyrare kostnader och då dår man ta den kostnaden själv. Är det medicinska skäl till avbokningen måste läkarintyg till och då ska det framgå att läkaren avråder från resa.

Ja det är lite att pilla med och inte alltid så lätt att veta var man ska börja. Jag försöker alltid minimera eventuella förluster där det går. Hotellen ska helst vara avbokningsbara långt fram så slipper man den kostnaden. I det här fallet var det ju en gruppresa, men vi hade hotellbokningar före och efter flygen och de är avbokade. Ena tågresan är ombokningsbar så den ska avbokas så sent som möjligt. Den är ju inte återbetalningsbar så då gäller bara ombokningsvärdet i tre månader. Lite planer finns på behov av att boka en tågresa i juni så då kan tågresan avbokas i mars så har jag i alla fall den summan.

Känslomässigt är det naturligtvis tråkigt för jag hade sett fram emot den här resan. Men så är livet och nu ska jag gå till Willys och hämta upp passen som kommit med rekommenderad post… men det är inte hur man har det (jo ibland är det faktiskt det..)

Kinavisum

Vi har blivit med visum!! :-) Av alla länder jag rest till har jag aldrig krånglat så med det praktiska som inför den här resan. Visumservice förklarade att det var ytterst krångligt att söka visum och att formulären var komplicerade att fylla i. Om de var felaktigt ifyllda fanns det risk att de var tvungna att resturnera dem, och så fick man starta om igen! Gott om tid behövdes för den proceduren sades det…

Visst det tog tid att fylla i formulären, ordna med foton i rätt format, dra ut rätt dokument i form av resehandlingar och fylla i reserutten i detalj och hotellens adresser på bästa kinesiskan. Men det var ju inte precis svårt… Så läste jag att Kina alltid beviljar svenska medborgare visum och det är endast i ytterst speciella tillfällen som man skulle nekas. Ibland (eller jämt faktiskt) är det skönt att vara svensk!

Hanteringen av våra pass har skötts exemplariskt får jag säga. De har skickat mail efter varje steg som passerats, från att de kom fram, att de kontrollerat att de är korrekt ifyllda, inlämnade och hämtade från ambassaden. Nu vill de bara ha betalt, 3100 kr!! för att de ska returnera passen. Så lika bra att punga ut summan, puh!

Efter allt krångel och tid jag lagt ned på det här OCH betalat en saftig summa för, skulle man kunna tro att visumet skulle vara giltigt ett bra tag. Men tji fick den som hoppades på det! Det räcker i tre månader så antingen vill de inte ha så många turister eller så tänker de suga ut så mycket det kan av alla som vill dit… Inte för att jag hade planerat en höstresa till just Kina, men ändå!

Språkresa bokad!

Nu så har hon bestämt sig dottern. Destination och datum är noga utvalt utvalt och hon sticker till Torquay på Midsommarafton via Paris! Ja det låter helknäppt (Paris?) men efter att hon läst ett antal bloggar, blev hon peppad på en tredagars vistelse i den franska huvudstaden med ett besök på Disneyland. Fördelen är att de lär känna varandra redan innan de kommit fram till Torquay, plus att hon faktiskt får se lite mer av Paris än hon gjort tidigare. Jag ser de fnissande tonåringarna framför mig på Disneyland och vilket ställe kan var bättre att lära känna någon på? Isen lär ju brytas snabbt och raskt kan jag tänka mig.

De bor i utkanten av Paris på vandrarhem som tydligen inte ska vara de lyxigaste enligt bloggarna. Men det bekymrar inte en tonåring! Gemensamma badrum och toaletter samt nio bäddsrum, vem bryr sig? :-) De avslutar med en två nätters vistelse i London och där lär de bo lika spartanskt och hon bryr sig lika lite om det.

Det boendet som ändå betyder mest är ju det i värdfamiljen. STS säger att de kontrollerar varje värdfamilj under lupp, men det vet jag kan gå lite hursom ändå. Men de är inte ensamma i värdfamiljen utan de delar bostad med två andra studenter. Så blir det galet, är det inte ensamma att hantera det och det är en nyttig upplevelse. Det verkar inte vara som när jag åkte som 11-åring på språkresa. Då umgicks vi med familjen på kvällar och helger och gjorde diverse utflykter tillsammans. Nu verkar det vara skola och aktiviteter hela dagarna och man är bara hemma och äter frukost och middag där.

Hursomhelst har vi en ungdom som förbereder sin packning redan nu och den förväntansfulla glädjen är härlig att se. Jag föreslog att jag också kunde boka en resa ner dit för att kunna finnas till hands… ;-)

Det lustiga är att teamhalvan Marie åkte till Torquay via Paris på språkresa någon gång på Högstadiet. Så Linn får väl pumpa henne på detaljer.

Språkresa.

Ja nu sitter vi har, tonåringen och jag, och kollar språkresor. Jag blir så nostalgisk och tänker tillbaka på mina två språkresor i ungdomen. Det var en upplevelse som jag aldrig glömmer och har minnen och erfarenheter jag bär med mig än idag. Klart att dottern ska åka och förhoppningsvis få samma underbara upplevelse.

Visst finns det risker med de här resorna. Jag har naturligtvis läst skräckexempel på hur ledarna supit och festat tillsammans med ungdomarna, hur de får både sex- och alkoholdebut på stranden. Men med tanke på hur länge både EF och STS funnits och anordnat resor, skulle de aldrig funnits kvar om de tråkiga händelserna var en vardag. Vi har dock pratat om det och dottern inser att det inte är värt det. Om de missköter sig blir de hemskickade och vem vill bli det när man har ”the time of your life”? Hon kommer även vara tvungen att betala tillbaka kursavgiften och det kommer att ta lång tid innan månadspengen täckt den utgiften! Så då är det bättre att ha sin första fylla på hemmaplan, för det kommer att hända förr eller senare…tyvärr…

Nej, fokus på det positiva istället. Att åka iväg ensam utan föräldrar och ta ansvar är så värdefullt! Visst finns det ledare och värdfamilj som substitut för föräldrarna, men ungdomarna måste ändå ta sitt ansvar. Tider ska passas, resor till och från skolan ska planeras, studier och läxor ska skötas. De delar rum med någon och då måste man ta hänsyn till varandra. De ska umgås och visa respekt inför sin värdfamilj. Att planera och hålla en budget är något alla tonåringar behöver lära sig. Nya vänner (en del för livet) skaffas och man får hitta sin roll i en helt ny grupp. Därför tycker jag att det är bra att hon ska och vill åka ensam. Förra året ville hon inte åka utan bästisen, så hon har mognat. Hemmakompisar är bäst, absolut, men att åka tillsammans med någon gör det lite svårare att hitta andra kompisar.

Nu velas det mellan Torquay och Bournmouth där Torquay leder än så länge. Vi får se, men det går inte att vänta hur länge som helst för just nu är resan nedsatt med 3000 kr och det tåget hoppar jag gärna på.

Otacksamhet är världens lön.

Visst finns det ett sådant uttryck?! Det är i alla fall så det är. Jag gillar ju uttryck och här skulle vi också kunna använda ”Man blir aldrig profet i sin egen hemstad”. I mitt fall handlar det om matlagning…

Idag, kanske inte så genomtänkt en fredagkväll, stod jag och gjorde hemgjorda gnocchi di patate. Lite trött och sliten efter veckan kokade jag potatis, brände mig på fingrarna när jag skalade dem, pressade potatisarna, hade i ägg, mjöl och salt. Formade degen till rullar, skar dem i lagom stora bitar och naggade dem med gaffel. I med dem i den förberedda buljongen och nu skulle de sjudas tills de flöt upp. Tidigare hade jag förberett en köttfärssås på fläskfärs med lök, vitlök, dijonsenap och balsamicovinäger. Till slut var allt färdigt och familjen skulle få njuta av den fantastiskt kärleksfullt anrättade middagen. Tonårsdottern var inte hemma utan det var jag och mina killar. Maken såg glad ut och njöt av mina ansträngningar. Sonen däremot är numera till salu! Han åt bara köttfärssåsen då gnocchi är något han kan leva utan, även mammas hemmalagade. Nu sitter han på övervåningen och mumsar på ostbollar och maken vilar i soffan, paltkoma efter för många gnocchi…

Till saken hör att när maken lagar middag jublar barnen. Fryst Findus tillagad i all hast möts av jubel. Dottern har en köttfärssås bestående av köttfärs, soja och grädde. Då jublar sonen! ”Bästa såsen!!” När jag gör min italienska köttfärssås med ”soffritto” på morötter, lök, selleri och vitlök. Det får koka ihop till en mjuk konsistens och sen tillsätts vin. Allt lyfts ur pannan och köttfärs fräses och får sällskap och tomatsås, en gnutta socker och lite kryddor. Sen får allt bubbla i en harmonisk symfoni till perfektion är uppnådd… trodde jag ja… Bästa såsen är alltså köttfärs, soja och grädde.

Men jag är inte bitter… inte alls… Men det finns en risk för månatlig irrationsperiod. Idag skrev jag tom ett ”Din mamma jobbar inte här” mail till mina arbetskamrater. Nu ska jag bli mild och from med ett glas ”Ribiera del Duero”, mitt spanska favoritvin.

Ibland går det troll i saker.

Det finns många sätt att uttrycka att det skiter sig helt enkelt. Faktum är att det ofta är så när eländet väl börjat… Nu ska jag stilla konstatera att mina irritationsmoment är precis just det, irritationsmoment, I-landsproblem. Men irriterande är det… Nu är det min träningsstart som tjurar och den konspiratoriskt skulle börja fundera! Tur att jag inte är särskilt konspiratorisk av mig, men jag blir frustrerad.

Den här veckans dagar och jag är inte överens alls. I tisdags sa jag till mina kollegor att jag tyckte veckan varit så kort. ”Redan fredag imorgon!”. När jag kom hem (på tisdagen) trodde jag att det var onsdag! Idag (på onsdagen) trodde jag att det var torsdag. Det innebar att dotterns och min planerade träning på Nikaro sket sig eftersom receptionen stängt 20 minuter innan vi kom dit. De gör ju det på onsdagar. Där stod vi förväntansfulla, en taggad tonåring och en mor i sina bästa år i bästa träningsstassen och vattenflaskor i näven, förgäves! Min träningstagg ligger i receptionen och väntar på mig eftersom det strulade när personalen skulle få till den i datasystemet. Imorgon är det torsdag, jag vet det och då ska taggen hämtas och dotterns tagg betalas.

Nu ska mor och dotter träna tillsammans igen. Vi har varit trogna deltagare i Frisvärlden i ett par års tid, men nu väntar nya tider. Nytändning på träningsfronten är aldrig fel och än så länge får jag med mig dottern på träning och det är bara att glädjas så länge det går.

Men något som gick min väg idag var att jag postat våra visumhandlingar! Fast risken är att de kommer tillbaka med vändande post då vi missat något kryss någonstans. De kan betalt, Visumservice! Det kostar 195 kr om man vill att de returnerar passen rekommenderat. Det kostade mig 98 kr att skicka motsvarande till dem. De tar 250 kr att fylla i ansökan om man inte tror sig kunna göra det själv. Fast det mesta är omöjligt för dem att fylla i eftersom det är personlig information om utbildning, familj, förra årets utlandsresor mm.

Men skam den som ger sig, imorgon är en annan dag!

Nikaro Rehab.

Nu så, nu börjar Catta att resa sig från bristen på träningsmotivation. Kroppen känns finfin utan skavanker och smärtor så ursäkterna är noll. Längtan efter ett svettigt träningspass där man dryper även efter duschen, har återvänt. Längtan efter att träna tillsammans med andra glada medmänniskor är tillbaka. Lusten att slita ett pass på gymet och känna styrkan och formen öka relativt snabbt är här och jag är så glad.

Dottern och jag var på Eksjös senaste tillskott på träningfronten ”Forma Framtid”. Vi hängde på låset på invigningshelgen ombytta till träningskläder med full entusiasm. Kan säga att vi var de enda ombytta bland alla andra som gick omkring lite söndagsfina. Dottern blängde på mig och hennes tankar om det hela lyste igenom trots att hon inte sa något… ”Pinsamt!” Vi fick en privattur i lokalerna av ställets PT och fint var det… men ganska dyrt eftersom de enda egna gruppass som fanns var Yoga och de kostar extra. Man kan tydligen köpa något kombikort med Friskis för tillgång till deras pass plus gymträning på ”Forma Framtid”. Men efter ett antal år med Friskis vill jag testa något annat.

Därav att jag idag köpt kort på Nikaro Rehab. Jag åkte dit direkt efter jobbet och då var receptionen tillfälligt obemannad och det gick inte att köpa kort. Jag stack då till Tennishallen och spanade på sonen som tränar Parkour. Sen åkte jag tillbaka till Nikaro där Roland själv stod i receptionen. Goe Roland, kollegan jag träffade första gången 1998 när jag jobbade på vårdcentralen i Eksjö. Man blir liksom glad av att träffa honom och det kändes helrätt, mitt val av träningsställe. Tyvärr fick han inte till min registrering så den vidskeplige hade kanske vänt i dörren och tänkt att det inte var meningen… Men det tror jag att det är. Roland lovade att taggen finns att hämta en annan dag och det blir ju bra. Nu har jag bokat in mig på ett par pass och de ser jag fram emot.

Nu ska jag känna mig för i tre månader, vad jag tycker om stället. Sen i april börjar vädret bli så pass ok att jag tänker att jag kan börja med löpning utomhus. På sommaren känns ett gymkort lite överflödigt så det blir aktuellt i höst igen. Det här känns bra!! :-)

2 kommentarer på Nikaro Rehab.

  1. finns fin konstsnöslinga på 3,2km. enl somliga på nätet ”världsklass”. där kan man träna både individuellt och i grupp. dottern kan visa tekniken också. å grejor har ni. så vad väntar ni på?

    • Jag väntar inte alls. Träning som inte är omtyckt blir sällan av och ger ingen positiv energi. Så jag har istället bokat in mig på träning som gör mig glad.

En vanlig söndag.

En kylslagen söndag lider mot sitt slut. Kamin och kakelugn matas kontinuerligt och sprider en go värme… åtminstone intill dem. I övrigt är det ruggigt i huset, sådär som det är i hus. ”Tröja på!” säger jag till barnen som tycker att vi behöver höja värmen. Nu ligger jag nedbäddad med en av våra nya goa filtar och läser bok i soffan med många tända ljus och en kopp te.
image

Middagen bestod av vegetarisk lasagne som var oerhört smidig att laga till jämfört med den traditionella. Jag fräste lök, purjolök, morötter och zucchini. I med krossade tomater, grädde och chili. Det fick puttra ihop medan jag piffade upp en burk keso med parmesan, salt och peppar. Sedan varvades allt med lasagneplattor. Vips var en köttfri middag klar och alla tyckte om den.

I övrigt har helgen ägnats åt luskamning. Problemet snurrar runt bland högstadieeleverna så då får man ta ett krafttag. Hela familjen luskammades förutom maken som är på skidläger OCH saknar hår att kamma… När man har lockigt hår som hålls på plats och tämjs med mousse, ser man speciell och lite fårlik när luskammen gjort sitt. Märkligt det här med att vara förälder. När de var riktigt små härjade löss, springmask och allsköns virus ständigt i luften. Sen kom fotvårtorna och nu har vi ”Gott och blandat”.

Men min största stolthet är att jag är klar med ifyllandet av visumansökningarna. Våra fina foton sitter på rätt plats och jag saknar bara ett gem för att skicka iväg dem. ”China here we come!” :-)

Teamet lever vidare!

Team Gladfleece har legat lite i träda sedan Lidingö, förvisso bara fyra månader… Men det är långt för att vara oss som ständigt bokat in nya lopp. Det gick så långt att vi fick inordna en karensmånad efter lopp, eftersom vi bokade in oss på nya lopp utan att tänka efter.

Men nu så har vi börjat med att boka in oss på hotell… i Stockholm i september. Lidingö väntar alltså men vi har inte fullt bestämt oss för vilket lopp. Jag är säker på 15K men Marie funderar ett tag till. Det bästa är att det går att göra så eftersom båda loppen går samma dag.

Hotelljakten började med Scandic Continental och Sheraton för att knyta ihop säcken eftersom de var de första hotell vi bodde på. Men det blev så dyrt att snålvattnet rann till. Marie kollade på Coop (som trogen kund) och där hittade vi fyndet, Nordic Light hotell. Jag har faktiskt aldrig bott där så kul med ny hotellupplevelse! Nordic Sea tänker vi inte bo på igen efter två av tre misslyckade vistelser där. Nordic Light ligger mitt emot C på Vasagatan så läget är toppen!

Dessutom får vi fundera på lördagens efterlängtade middagsbesök som ingår i kitet. Loppet är en glädjestund men även resan till och från, hotellboende och middag är alla lika viktiga. Vår försenade tågresa upp till Borlänge, tre nätter på Scandic Borlänge och dess utbud av restaurangupplevelser går väl inte till historien som det allra lyxigaste. Men samtidigt skrattade vi precis lika mycket då som alltid, trots att vi satt och körde bil mellan Borlänge och Vansbro i två dagar för att simma två lopp. Vi valde snåltåget med byte överallt vilket alltså ledde till den oundvikliga förseningen.

Nu har vi jobbat upp lite erfarenhet av vad som fungerar efter fyra olika Lidingölopp, så nu ska vi plocka ut det gottaste och har något roligt att se fram emot. Vem vet… kanske lockar ett annat lopp däremellan…

Visumjakten fortsätter…

Stilla undrar jag om alla på vår sällskapsresa kommer att klara av den här visumhistorien. Jag som rest hit och dit i världen med eller utan visum, har aldrig varit med om något liknande! Jag förstår fortfarande inte Kinas syfte med att komplicera så för turister att besöka landet. Man skulle kunna tro att turister bidrar till ett lands ökade BNP, men kanske inte i Kina..?

Nu har jag fått lov att betala hela resan trots att sista betalningsdag egentligen inte är förrän 9/2. Detta för att man måste skicka med en bekräftelse på det bokade flyget tillsammans med de övriga handlingarna. Bekräftelsen kan man inte få förrän man betalat resan. Den ska alltså skickas in tillsammans med en fyrsidig ansökan, ett orderformulär, pass och det berömda fotot enligt väl stipulerat format. OM man nu misslyckas med någon del i ansökan skickas den tillbaka med krav på komplettering. Researrangören, Temaresor, måste i sin tur skicka hotellbekräftelser till Visumservice som de ska skicka med till ambassaden.

Nu har vi i alla fall hittat fotograf som visste vad jag pratade om för format och vi ska fota oss på fredag. Sen får vi ägna oss åt att fylla i papper, skicka iväg dem och hoppas på att inte behöva få dem i retur. Lättare att ta sig in i Fort Knox än Kina?