Puh, nu andas jag ut i soffan efter en intensiv helg! Eksjö Stadsfest har tystnat och artisterna åkt hem. Tillsammans med tre underbara tjejer har kvällarna tillbringats bland alla andra (10 000 besökare per kväll) som försökte navigera mellan scenerna i Gamla Stan. Vi hann med både okända och kända artister och det är just bredden som är den stora charmen med det här konceptet.
Vi inledde på bästa bubbliga vis med Champagne, jordgubbar, mingel och musik hos Eksjös Gröne konstnär Erik Mohlin. En härlig start på en innehållsrik och inspirerande helg. Här hade vi kunnat bli kvar med dessa sköna människor och fin musik. Men eftersom de andra verkade vilja gå på Stadsfesten drack vi ur våra glas och gav oss ut i vimlet. Måns Zelmerlöv uppträdde senare på fredagskvällen med flickor tjutande nedanför scenen. Undrar stilla om han verkligen tycker att det är så roligt att kallas ”Mums Måns”. Tänker att han kanske skulle vilja vara lite mer cool än mumsig..? Linnea Ohlsson imponerande med sitt cellospel och finstämda röst. De sista låtarna hon framförde stördes något av musiken från Stora Torget där Plura och Eldkvarn brölade igång med sin musik. Vi gick upp dit efter Linnea men ledsnade rätt snabbt. Färden gick till Vaxblekargården och vetlandabandet Cover Funkers som levererade som vanligt. Men jösses så mycket folk det var, lite skillnad från gårdagskvällens uppträdande med Peking Punk. Cover Funkers glada frontfigur och sångare gör alla på gott humör och vi sjöng gladeligt med i välkända refränger från 80-talet. Peking Punk tog oss in i ett mer mollartad stämning med låtar som ”Bomba den jävla staden” ”Slakt och blod” och ”Dömda att dö”. Man får nog säga att stämningen på 80-talet och dess popdängor var mer positiv!
Igår kväll var det stora dragplåstret Zara Larsson och här blev vi faktiskt imponerade. Den lilla tösen på 17 år kan verkligen sjunga och har en bra scennärvaro. Med åren kommer förmågan att hitta större variation på publikkontakt än frågan ”Mår ni bra?” Vi tanter stod långt bak, men blev ändå nästan nedsprungna när massorna skulle ta sig från Torget till nästa uppträdande med gruppen Nause. Jag tror att arrangörerna missat deras popularitet för det blev trångt och stökigt när Torget tömdes på folk som skulle samsas i de trånga gränderna. Vi klev åt sidan och lät dem fylla den minimala scenen och samlade istället flera vuxenpoäng. ”Vi kan lyssna på dem på Spotify istället” sa vi samtidigt som längtan efter en kopp te blev större än att hänga kvar i kylan och kaoset. Vi gick hem till mig och kurade ihop oss i soffan i väntan på våra tonåringar.
Logistiken löstes ändå hyfsat enkelt med yngre barn som inte FÅR gå in utan vuxna och tonåringar som inte VILL varken gå in eller ut med vuxna. Nästa år är sonen så gammal att han går in på ungdomsbiljett vilket är skönt på ett sätt, men samtidigt minskar möjligheten till kontroll… En del i livet som förälder antar jag…
Det blir Scandic !
Trevligt, som hemma!