Månadens inlägg: juli 2015

Hemmaplan igen.

Vardagen är tillbaka och gamla rutiner knackar på dörren. Motvilligt accepterar jag läget men klarar inte av att gå och lägga mig i vettig tid. Resten av familjen sover sött vidare på mornarna när min klocka skräller i öronen. Vem vill gå och lägga sig en ljummen ljus sommarkväll? Nä då är det svårt att klättra upp i bingen. Men nu är det ruggigt och mörkt som i november och plädarna används flitigt i soffan. Så då borde det ju gå lätt att sova… det borde… Vår nya utegrupp på vår nya terrass skramlar ensam och oanvänd och vi får vara tacksamma att den åtminstone kunde användas på Jannes 50-års fest.

Lika bra att jobba och lika trist att ha semester för den som har det! Vårt solbehov är omättligt i Sverige och en sommar som denna… Men researrangörerna gnuggar händerna i glädje när svenskarna vallar till resebyråerna och klickar sig varma på nätet. Att hitta sig en glimt av värme i mörkret kan vara en utmaning. Mycket är slutsålt men om man kan vara lite flexibel brukar det gå att hitta resor till Mallis och Turkiet, dit många flyg går. Själv känner jag mig tacksam över att mitt år innehållit både fantastiska resor och gott om sol. Både min bruna mage och själ har blivit positivt påverkade av solen.

Semesterdagarna är maximalt uttagna i år och några få dagar är sparade till höstens kommande resa till New York med bäste maken. Jag har alltså något härligt att se fram emot så jag kommer snart att hämta mig från chocken att gå upp tidigt, passa tider och förbereda med matlådor. Jag har en underbar familj och ett superjobb med lika superkollegor. Jag hämtar positiv energi både hemma och på jobbet och det är inte alla förundrade! Idag är det onsdag och maken kom stickande med en löjromsvåffla med creme fraiche och gräslök, ackompagnerat av ett glas Chablis. :-) nu ropar han att middagen är klar…

image
Pastasnäckor med halstrad pilgrimsmussla och kräftstjärtar i citronsås.

Riktigt så lyxigt har vi det kanske inte på jobbet… ;-)

Husbilsresa i Europa del 4

En mysig kväll i Brügge med softande vid husbilen och lärorika grammatiklektioner med tonåringen. Vi vuxna försöker förstå hur uttrycket ”fett” används på bästa sätt. ”Fett nice” får man absolut INTE säga! ”Fett snygg” ”Fett cool” går bra men inte i kombination med nice (eller najs som hon påstår att det stavas). Obesitaskirurgen vid bordet försöker bli klok på om det är mer rätt att säga ”Fett sjuk” eller ”Sjukt fett”, men jag är inte säker på om han kom fram till något. Det spelar kanske ingen roll för det är nog svårt att applicera på patienterna i alla fall. ”Bäste patient, jag måste tyvärr meddela er att ni är fett sjuk” går nog inte hem…

Hur intressant diskussionen än är, blir det dags att krypa till kojs och då upptäcker vi elfelet. All el är puts väck borta och i mobiltelefonernas sken borstar vi tänderna och går och lägger oss. Nästa morgon får Janne plocka fram sina tyskakunskaper och ringa till verkstäder i Tyskland för att se om de har möjlighet att hjälpa till. Vid lunchtid är vi redo att sätta GPS:en på orten Unna i Tyskland där Dethleff har en stor butik och verkstad med mekaniker som kan ta emot oss.

Färden bär alltså norrut mot Tyskland via Nederländerna. Vår plan att hinna med Rhendalen och den vackra staden Koblenz har gått om intet och det är bara att ställa om i tankarna. Tur i alla fall att gränspassagerna är så smidiga och att samtliga dessa länder är med i Valutaunionen! Inget krångel med att växla mellan nederländska Gulden, tyska mark och belgiska Franc. Unna ligger öster om Dortmund och bjuder väl kanske inte på så många sevärdigheter. Men de har trevliga mekaniker som fixar vårt elfel kostnadsfritt i ett nafs. Det ger oss möjligheten att få kunna susa vidare norrut och uppleva en riktig ”stau”. Vi sitter i kö i 2-3 timmar och kommer dryga milen på den tiden.

Till slut blir vi dirigerade av Autobahn och befinner oss i mörkret på småvägar. Trötta efter en riktigt lång dag blir vi glada när vi ser en skylt mot en campingplats i orten Barntrup. Det går inte att köra in på campingen då den är stängd, men det står husbilar precis utanför så Janne går och pratar med dem. Det är jättefina platser med uteplats, elstolpe, stor grill och flera lediga platser. Vi parkerar trötta för natten och tänker att vi får ordna med det praktiska nästa morgon. Vi står på en holländsk feriepark (Ferienpark Teutoburger wald) så många glada holländare inkl. de som jobbar i receptionen. Efter en dusch rullar vi tillbaka in i samhället och köper med oss alldeles rykande nybakade ostfrallor och äter frukost i solskenet på en parkbänk på torget.

Ny dag på vägarna väntar och vi sitter med vår Europaatlas för att hitta lite mysiga alternativa vägar från den tråkiga Auotobahn. Det går jättebra tills vi kommer upp mot Hamburg, därefter är det motorväg som gäller och trösten är att det går fort. Vi kommer fram runt 19-tiden till campingen utanför Kiel där vi ska sova vår sista natt i husbil för den här gången. Jag har valt en camping (Campingplatz Kiel Falckenstein) som ligger vid havet eftersom vi mest sett inland under vår resa. Det är en fin kväll och vi äter middag på campingens restaurang före en promenad ner till havet.

image

Sammanfattningsvis har vi haft en fin resa och fått se mycket vackert. Allt har inte gått som på en räkmacka. Vi kom inte iväg som vi skulle pga Jannes insjuknande. Sen kroknade jag i samma åkomma och ibland har vi nog låtit som om Lungsjukas riksförbund varit på läger. Smärre elfel med husbilen ändrade planerna i Amsterdam för Janne och avslutningsetappen blev annat än tänkt. Men det är precis som i livet, det blir som det blir och man får gilla läget eller åtminstone förhålla sig till det.

Husbilsresa i Europa del 3

På förmiddagen packar vi ihop husbilen. ”Arm slides, cross check and report” avklaras och vi kan rulla vidare. Vidare planer diskuterades igår och lite olika viljor kom fram. Janne vill gärna vidare till Frankrike och Calais då det ligger så nära. Jag som lyckats dra på mig hans förkylning är inte så pigg på det förslaget utan tycker att vi kan börja med Belgien och se sen. Jag hade som förslag Antwerpen och Janne Brügge, så vi enas om att Brügge blir vår första anhalt.

Vi lämnar storstadsregionen och kör ut på landet förbi kossor, får och väderkvarnar. Landskapet är platt och det påminner lite om Skåne. Gränspassagerna inom Schengen är odramatiska och ibland missar vi tom gränsskylten och ser på vägskyltarna att vi bytt land. Ingen större skillnad mellan Nederländerna och Belgien, men det jag reagerar på är villaträdgårdarna. Här är man mycket förtjust i att formklippa sina häckar. De är inte bara till som insynsskydd utan trädgårdarna är fantasifullt utsmyckade med klippta klot och häckar i olika nivåer. Jag ser några kossor som skimrar i blått och ser misstänksamt muskliga ut, Belgian Blue..?

Siktet vi hade var en campingplats, Camping Memling. några kilometer utanför stadskärnan. Vår GPS skickar oss alltid på spännande kringvägar som får oss att se sånt vi annars inte hade gjort. Så även den här gången då vi kör genom små sömniga villasamhällen på vår väg till campingplatsen. Vi är hyfsat tidiga då klockan är runt 16-tiden och vi funderar på att åka in till stan först och sen ut till campingen. Vårt beslut att ändå åka dit först var klokt för vi fick den sista platsen. Familjen i husbilen bakom oss blev hänvisade till en camping på andra sidan stan. Det hade blivit en upprepelse från Amsterdam och vi hade gått miste om detta smidiga boende.

Vi lastar av cyklarna och trampar in genom en av de gamla stadsportarna på mindre än 10 minuter. Janne navigerar med kartan i högsta hugg och vi tror att vi cyklar lagenligt. Vi tror att skylten med enkelriktad även hade texten ”Cyklar undantagna” Vi tror det… Mitt på det stora torget Burg vankas det konsert så vi slår oss ner på en av alla restauranger som kantar torget. Nu äntligen var det dags för ”Moules frites”! När vi skulle betala berättar kyparen att det var Boney M som skulle uppträda. De nästan antika föräldrarna är ju tvungna att stanna och lyssna. Modersbenen kan inte hålla sig stilla och vår tonåring hejar friskt på sin sjungande och dansande mor… eller inte… ;-)

Vi är trötta och klockan rätt mycket, men vi är inte klara med staden. Vi bestämmer oss för att stanna en natt till för att hinna uppleva staden på dagen. Det är en av de bästa sakerna med husbil, man bestämmer sig vartefter. Hur länge vill vi stanna och vart ska vi?

Nästa dag är vi redo med cyklarna och en cykeltur i staden. Det visar sig vara en mycket trevlig stad att cykla i. Hela innerstaden är bevarad och så många vackra hus och gränder var det länge sen jag såg. Kullerstensgator, kanaler och blommor överallt.

image
Bild lånad från Wikipedia.

image
Bild lånad från Getyourguide.co.uk

image
Bild lånad från Bilderfotos.com

image
Bild lånad från Urlaubsguru.at

Det är helgdag ”Befrielsedagen” då man firar frigörelsen från Nederländerna 1831. Alla restauranger och småbutiker är öppna men apotek och mataffärer mm är helstängda. Janne vill köpa med sig lite belgisk öl, så han blir överlycklig när vi får syn på en butik som är en dröm för den som gillar just öl. Hylla efter hylla kantas av alla möjliga och omöjliga ölsorter. Vad sägs om kokos- eller bananöl? Men utöver dessa avarter som ratas av maken, finns dyrt Trapicheöl och annat för finsmakaren. Vägg i vägg med den ligger även en mindre mataffär som var öppen. Öl inhandlas med stor eftertänksamhet och middagsmat inhandlas efter affärens utbud. På något sätt ska vi nu cykla hem med tunga kassar fyllda ned skramlande flaskor och mat. Det gick bra, om än lite vingligt och grillat blir det på kvällen. När vi sitter och myser slocknar lampan till utebelysningen och det blir inledningen till ”husbilsresa del 4″…

Tonåring i husbil.

I en tonårings natur ligger en del mindre önskade och eftertraktade element. I samma gängliga kropp finns å andra sidan en liten stor människa som börjar upptäcka världen (på sitt vis) och har många spännande tankar, idéer och frågor inom sig. Tonåringen är disträ, slarvig, egotrippad och lättstött… Hen är morgontrött och förstår inte vitsen med att stressa eller komma tid, samtidigt som synen på livet är befriande och bubblande. Det här är naturligtvis stereotypiskt och gäller inte alla tonåringar och alla har inte samlat alla egenskaper. Hur eller hur brukar de flesta tonåringar komma ur tillståndet ”Tonåring” obemärkta som ganska trevliga vuxna människor… som inte nödvändigtvis har lärt sig att passa tider… ;-)

Men om man har en tonåring som sprider sina saker omkring sig i en normal bostad, som kan sova läänge på morgonen och ständigt är uppkopplad mot sociala Media, varför skulle något ändras bara för att man byter ut bostaden till något som är en promille av ens hem?

I husbilslivets natur ligger också en del mindre önskade och eftertraktade element. Det är trångt och minimalt med privat utrymme både för sina saker och för tankar. Man får anpassa sig till varandra hela tiden och invänta någon annans göromål innan man själv kan röra sig dit man vill. Det blir snabbt stökigt då minsta pryl på fel ställe skapar oreda. För att underlätta detta gäller det att skapa individuella utrymmen för var och en. Namnmärkt skåp/låda för telefoner, laddare, böcker mm. Namnmärkt hylla/skåp för klädförvaring så vet alla var man kan lägga upphittade saker. Om alla hjälps åt och plockar upp saker som ligger fel, blir husbilslivet smidigare. Eftersom man går på varandra hela tiden är det lätt att det kan bli friktioner och gnabb, särskilt syskon emellan. Det är lätt att bli irriterad på att tonåringens största intresse verkar kretsa kring möjligheten till wifi, för att ha kontakt med kompisarna hemma. ”Vi är ju här i Amsterdam och du vill bara prata med dina kompisar??” Men i ärlighetens namn är vi vuxna inte alltid bättre själva som måste kolla Facebook och uppdatera sin status…

I Amsterdam strålade faktiskt vår tonåring och upplevde staden på sitt sätt. Hon tänkte på filmen ”Fault in our stars” och blev nästan lite gråtmild när hon såg framför sig när de (huvudpersonerna) satt vid någon kanal och var sjuka. Hon berättade långa stycken från Anne Franks dagbok som hon läst i skolan och var deppad över att vi inte kunde gå in. Allt förevigades på sitt sätt med telefonen på sned och två fingrar uppkörda mitt i ansiktet. Det är så man tar kort nu och jämfört med förra årets bilder där hon trutar med munnen på alla bilder, vet jag inte vilket jag föredrar :-D Men hon var nöjd och glad så vad annat kan vi vuxna vara?

En utmaning? Absolut men med mutor (fritt wifi t ex) har man en glad tonåring och det är ett betydligt roligare alternativ än det motsatta! Med devisen ”Räkna till 10″ kommer man också långt då trist stämning i husbil är tusenfalt jobbigare än hemma. Respektera tonåringen och dess intressen så har du en tonåring som kommer att vara villig att fortsätta följa med på husbilsresor. Annars kommer hen förmodligen att vägra så fort hen blivit tillräckligt gammal. Om man kan överkomma svårigheterna som kan uppstå, är det en fantastisk semesterform som svetsar samman familjen på ett fint sätt. Man får med sig många gemensamma upplevelser, det är en semester att minnas.

Husbilsresa i Europa del 2

Efter många timmar på vägarna där GPS:en ständigt flyttar fram ankomsttiden, kommer vi äntligen fram till Amsterdam. Vi har lämnat tyska Autobahn och dess lite uppfodrande anvisning ”Ausfart” och kommit in i Nederländernas betydligt gulliga ”Uit”, som ett fågelkvitter. Klockan är ganska mycket och vi är i stort behov av att proviantera. Kylskåpet innehåller bara det vi tog med från Sverige och det är inte mycket kvar. Vi snurrar lite vilse omkring i närheten av campingplatsen i jakt på en mataffär. Plötsligt ser vi en stor parkering med kundvagnar och vi blir överlyckliga! Men faktum är att vi blev ännu mer lyckliga när vi kliver in och finner ett överdåd av skojiga saker. Det är en dröm för vilken husmor som helst! Kött, fisk och grönsaker ”to die for”. Vi plockar i mer och mer i korgarna och jag börjar oroa mig över att maten inte ska få plats i vårt lilla kylskåp.

Vi ger oss av till slut till campingen och ser fram emot kvällens grill. När vi äntligen hittat till camping Vliegenbos in bland bakgatorna, får vi beskedet att det bara finns en plats kvar. Receptionisten säger att han ska ringa dem och om han inte får svar, blir platsen vår. Han lyfter luren och genast plingar det fint i någons telefon bakom oss…

image
Kolla in det läget…

Men ingen idé att hänga läpp. Vi får anvisningar till en annan camping som ligger på andra sidan staden och stackars Janne får backa ur den smala campingentrén. Vi kommer fram till vår nya camping och äntligen får vi grilla vårt nyinhandlade kött och dricka lite gott vin. Vi somnar trötta och förväntansfulla inför att få se Amsterdam nästa dag.

Vi vaknar nästa morgon till en märklig doft och efter en stund identifierar Janne problemet, batteriet till bodelen. :-( Här får man vara glad att vi tecknat helförsäkring, men Janne får ändå ägna halva dagen åt att fixa det hela med hjälp av Folksam. Vi andra tar tunnelbanan in till centrala Amsterdam, vilket tar 15-20 min. Vi flanerar runt i den otroligt vackra staden och inser snabbt att vi kommit till ”Red Light District” när sex-butikerna dyker upp. I övrigt är området inte så upprörande så här på dagtid och ingen prostitution märks av. Däremot är det vackert med kanaler och de vackra husen som lutar om vartannat mot och från varandra. Amsterdam är litet och man hinner se mycket på en dag. Det finns cyklar och cyklister överallt som plingar vilt framför och bakom en. Cykelvänligt? Det vet jag faktiskt inte om jag håller med om. Det är så mycket folk, andra cyklister och bilar att det inte är lätt att ta sig fram cyklandes. Vi fortsätter till området ”Nine streets” som är ännu vackrare med broar, kanaler och de underbara vingliga husen. Vårt mål är ”Anne Franks hus” men vi har inga planer på att gå in. Man kan köpa biljetter på nätet men då måste man vara ute flera veckor i förväg. Annars är man hänvisad till de ringlande köerna som sträcker sig runt hörnet och långt bort. Dessutom är det dyrt och vår familj skulle behöva betala ca 2400kr i inträde. Vi står istället och tyst tittar på huset. Begrundar att ondskan varit så oerhört närvarande i denna vackra miljö. :-(

Nästa morgon ger oss en paus då det ösregnar ute. Vi smånibblar på godsaker och spelar kort. Efter lunch klarnar det upp och vi tar återigen tunnelbanan in till staden. På schemat står ett besök på utställningen ”Bodies World” som finns permanent i Amsterdam. Den är kontroversiell då den visar riktiga döda kroppar i olika positioner i undervisningssyfte. Efter ett besök här var vi hungriga och vi letade upp en italiensk restaurang jag sett dagen före, ”Casa di David”. Den visade sig vara precis lika trevlig som den såg ut. Den var inte bara fin på ytan utan maten var mycket god och personalen jättetrevlig! Vi njöt av utsikten över kanalen från vårt fönsterbord. På vår promenad tillbaka till tågstationen passerar vi ”Red Light District” och nu blir det tydligt vad namnet kommer från. I skyltfönstrena lyser nu röda lampor och de ockuperas av lättklädda damer. Barnen blir generade och förstår inte hur det kan vara tillåtet. Obegripligt för oss på samma vis som alla ”Coffeeshops” känns obegripliga där haschdoften ligget tät när man passerar. Märklig men lärorik upplevelse för båda barn och vuxna.

Husbilsresa Europa del 1

Efter att planer fått ändrats pga influensa hos maken, kom vi så äntligen iväg. Färden bar mot Malmö för att fortsätta över bron till vårt grannland. För att spara lite körtid valde vi färjan Rödby-Puttgarden. En trevlig middag och bensträckning var efterlängtad och hanns med på de 45 minuter sim resan tar.

När vi klev av bockade vi av vårt andra land på resan och susade vidare på tyska Autobahn. Målet för dagsetappen var Neumünster där vi tänkte övernatta på en ställplats ”Bad am Stadtwald”. Härifrån är det bara ett par minuters bilfärd till ”McArthurGlen Designer Outlet Neumünster”. Men eftersom vi var sena fram till staden var ställplatsen stängd. Det gick bra ändå eftersom ställplatsen ligger innanför stt stort badhus med massor av parkeringar.

image

Vi sov gott men vaknade till ett ”härligt” folkliv. Det var fullt av bilar och massor av mammor med bebisar på väg till babysim. Vi skippade frukost och körde direkt till Outleten. När man kör ut från ställplatsen svänger man höger och fortsätter tills man ser skyltar år höger till Outleten. Tonåringen ville hänga på låset eftersom hon bestämt hävdade att hennes storlek skulle ta slut annars. Några timmar senare var vi nöjda med diverse kassar rikare och lite Euro fattigare. Outleten är mysig, utomhus med låga byggnader och torg. Vi åt lunch på en mysig restaurang i solen och kände att vi var på semester. :-)

Nu var vi redo att resa vidare söderut och nästa mål var Bremen. Här hade vi sikte på en ställplats riktigt centralt i staden. Turligen har vi GPS och den har varit ovärderlig. Ställplatsen ligger fint intill floden och med cyklar tog vi oss in till centrum på mindre än 10 minuter.

image

Vi parkerade cyklarna och tog en promenad i den vackra Hansastaden. Vi hoppade in på en restaurang för middag innan vi cyklade tillbaka till ställplatsen.

Nästa morgon tog jag mig ut på en löprunda bland många andra med samma tankar. Jag joggade längst floden och det är ett underbart sätt att se andra delar av stället man besöker.

Vid lunch var vi färdigpackade för att fortsätta resan mot Amsterdam.

Årets husbilsresa

Ja då börjar det dra ihop sig för årets husbilsresa. Packningarna flyger mellan hus och husbil. Barnen undrar i kör hur många strumpor som behövs, om de ska packa bikini/badbyxor och var de ska lägga sina böcker. Jag känner mig nöjd då min packning ligger på plats på min hylla i garderoben. Det här är så nyttigt då ingen kan slentrianpacka för mycket om utifall att… Utrymmet är begränsat, men när sakerna väl är på plats slipper man packandet upp och ned jämfört med om man kör en hotellhoppning.

Färden tar oss,via Malmö, till Danmark och ev. hela vägen till Neumünster som är första stopp på vägen. Staden i sig saknar nog besöksvärde, men den har något som tonåringen dreglar över, en Designeroutlet. Hon är snuvad på besöket på outlet utanför Paris så curlande mamman har hittat ett alternativ. Tror/utgår från att den duger då den är stor (80-tal butiker) som är utspridda som en mindre by.

Efter att Mammon matats fortsätter vi (förhoppningsvis) nöjda och (förhoppningsvis) inte utblottade, mot Bremen. Jag har hittat en Ställplats en kilometer från gamla stadskärnan med sitt underbara utbud av vackra byggnader, restauranger och caféer. En fantastiskt vacker Hansastad som jag besökt en gång med min mamma på Julmarknad. Då pyrde hela staden av os från alla stånd som grillade korv, kastanjer och allt möjligt och omöjligt. Julbockar och tomtar hoade i alla hörn och glitter inramade verje torg. Misstänker och tror att ett sommarbesök blir en annan upplevelse.

Sen, när vi känner för det styrs husbilen vidare sydväst och vi kommer till Amsterdam! Äntligen ska jag få se denna märkliga stad, dekadensens näste, moralens förfall, som ska vara så vacker och oförglömlig. Ny citynära Campingplats har lokaliserats och vi blir kvar så länge vi känner för det. Staden förtjänar några dagar tycker jag och högst på agendan står Anne Franks hus. Min mamma läste dagboken, jag läste den och nu har min dotter läst den och alla vi från tre generationer har gripits av hennes öde. ”Red Light District” lär besökas och barnen är förberedda på den märkliga kommersen som pågår där. De har också fått en lektion i den liberala inställningen till droger, vilket staden ändå gör försök att minska. Tror att det är lärorikt för dem att inse att livet kan se helt annorlunda ut än hemma i Sverige.

Härefter är planerna lite osäkra. Vi drar kanske vidare söderut mot Belgien. Antwerpen ligger bara två timmars bilväg från Amsterdam så det kan vara ett alternativ. Eller så satsar vi på Brügge, Gent eller varför inte Waterloo? För den som trodde att det låg i Storbritannien måste jag göra dig besviken, söder om Brussel mötte han, Napoleon, sitt öde och där finns Musée Wellington med bla Lord Uxbridges benprotes till beskådan.

Kanske drar vi istället norrut mot Berlin eller inte…? Det är det som är charmen med husbil. Man stannar där man vill, hur länge man vill och åker dit man vill. Frihet i en liten ask helt enkelt. För att citera Forest Gump ”Life is like a box of chocolate” :-)

Loppångest… igen…

Ja då var den gamla ”vännen” här igen, loppångesten! Det här året har varit lugnt gällande lopp jämfört med åren innan. Inga nya medaljer har fått pryda hemmet, förutom makens Göteborgsvarvsmedalj. Typiskt eftersom den var den snyggaste av dem alla, men det hade aldrig funkat ändå…

Tant börjar hämta sig från bakre lårmuskelskada men det går trögt. All löpning känns stum och trög, förutom platta korta rundor. I förrgår blev den en 10 km runda och idag en 7.5 km runda i terräng. Känns märkligt att Lidingöloppet i september och min livs första Marathon i november lurar runt hörnet. Jag får trösta mig med att bästa Teamhalva Marie också är halvskruttig, trots att hon är så ung. Det är inte bara åldern som tar ut sin rätt utan livet…

Men Stockholm hägrar och för fjärde gången ska vi ta oss an den vackra ön Lidingö. En Tjejlidingö, en Halvlidingö och efter en gång med den långa rundan i bagaget ska vi ge oss i kast med den långa igen. Det var ju så himla roligt tyckte vi och anmälde oss en vecka efter utfört lopp till årets lopp. Det är fulltecknat redan så vi är inte ensamma om att tycka att det är en fantastisk upplevelse. Då hade jag så ont i benen att jag knappt kunde gå och feber och hela paketet så man undrar ju… Men jag tror att man antingen gillar det eller så fattar man ingenting och tycker att man är helknäpp.

Vi får se om Maries Anton ska med eller inte. Maken vill med för att få en bra runda före stundande Marathon i New York. Men jag har sagt till honom att det här är Team Gladfleece’s grej, så han blir förpassad i eget rum om inte Anton ska med. :-)

Huvudloppet för i år är helt klart New York! Lidingö får bli ett bra långlopp innan men jag tvekar inte att bryta om jag känner av låret för mycket. Förra året var Mullsjö x-trail det loppet som blev långrundan före Lindingö (som var huvudloppet). Det blev första gången jag bröt ett lopp och en nyttig erfarenhet, jag överlevde att bryta ett lopp! Jag lipade som ett barn och tvekade länge men det var ett klokt beslut i slutänden.

Nu ska jag istället dricka lite vin och njuta av makens kokkonst, skål på er alla! :-)

Flexibla resplaner

Vid vissa resor kan man inte vara särskilt flexibel. Om man ska boka reguljärflyg blir kostnaden för flexibla biljetter alldeles för hög för att det ska vara värt det. Däremot kan lågprisflygets alla tillägg ibland göra det värt att boka en högre klass för att få checka in bagaget. Färjebiljetter däremot har ofta en mellanskillnad på några hundralappar som helt klart kan vara värt den extra kostnaden för flexibla biljetter. Jag har också tidigare skrivit om flexibla hotellpriser. Det kostar mer att få en möjlighet till avbokning, men kan vara värt det.

Det kan vara fiffigt att kolla upp sin Hemförsäkring i samband med semestern, för att se vad som gäller just för din. Ofta överbetalar vi reseförsäkringar och avbokningsskydd i samband med att vi bokar en resa. Det verkar så smidigt att klicka i den där lilla rutan och betala en liten summa för tryggheten om något skulle hända. Men det är ju rätt onödigt att betala mer än du behöver om samma sak ändå ingår i din reseförsäkring. Det är också viktigt att kolla vad som ingår i den extra försäkringen du är på väg att klicka i. När vi skulle boka resan till New York Marathon, kostade avbokningsförsäkringen 4% av resans kostnad men den täckte bara själva loppkostnaden.

Hemförsäkringen täcker bara kostnader upp till ett visst belopp. Det gäller bara oförutsedda händelser som akut sjukdom, okänd före bokningen, brand och liknande i hemmet. Läkarintyg eller annat intyg beroende på vad som skett krävs. Så med andra ord funkar det inte att använda sin Hemförsäkring för att man ändrat idé, att vädret är finare på hemmaplan, att man hittat ett bättre alternativ mm. Så vet man med sig att man är lite fladdrig i sina tankar, boka efter de förutsättningarna.

Vi har drabbats av förkylningsvirus som gör att den ende som kör husbilen i familjen inte är så sugen på att köra hela dagarna genom Europa. Vi skjuter fram resan och spånar lite löst om en kortare rutt i Europa, Gotland, Blekinge eller kanske Bornholm. Vi får se, men inget är inbokat så under tiden njuter vi av att vara lediga trots det ombytliga vädret. ”Det är inte hur man har det, utan hur man tar det”.

Språkresa

Sommaren mellan årkurs 5 och 6 åkte jag och en kompis på Språkresa till Walton on the Naze. Vi bodde i en förtjusande engelsk familj som vi hade kontakt med före avresan. De bodde i ett gammalt smalt hus på fyra våningar. Min kompis och jag bodde ensamma på fjärde våningen och det knakade och lät så där som det gör i gamla hus. De hade bara ett badkar så vi förväntades bada istället för att duscha, helt ovant för oss. :-) De hade tre barn, flickor, som übersöta traskade till skolan i sina skoluniformer.

På dagarna hade vi engelskalektioner med de ledarna som mött upp oss på Arlanda och såvitt jag minns var alla andra också svenskar. Vi som inte var så vana att höra andra dialekter än sörmländska varianter, hade så svårt att förstå våra skånska kompisar att vi ibland fick prata engelska tillsammans! :-)

Efter en vecka valde min kompis att åka hem då hon aldrig trivdes, men tuffa elvaåriga Catta ville vara kvar. Så här i efterhand kan jag tänka att det inte var så tokigt för då var jag tvungen att lyfta ögonen och hitta nya kompisar. Det gjorde jag också och Lotte från Norrköping hade jag annars aldrig träffat. Vi blev så goa vänner att vi bestämde oss för att åka på Språkresa tillsammans nästa år.

Det året tog vi oss till Felixstowe och vi hamnade hos en oförglömlig dam, Gladys. Tillsammans med en annan svensk tjej, tampades vi med en mycket excentrisk dam. Hon tyckte att vi gjorde av med för mycket toalettpapper så vi tvingades köpa näsdukar och visa upp för att hon skulle sätta in nytt papper. Vi visade snällt upp våra nyinköpta stärkta tygnäsdukar och belönades med nytt toapapper. Då fick vi för första gången stifta bekantskap med engelskt smörpapper, i toapappsskepnad. Ett ark för nr 1 och två ark för nr 2 var instruktionerna. Hon lagade mat åt oss men satt själv någon annanstans och åt, så några trevliga middagar med möjlighet att konversera på engelska blev det inte. Lotte och jag fick cat walk lektioner då vi skulle gå med böcker på huvudet för att få god hållning. Den tredje tjejen ratade hon som modell av oklar anledning, så hon fick titta på istället. Antar att våra föräldrar hade diskussioner med våra ledare för att se hur situationen kunde lösas, men vi hade inget större behov då vi tre ändå bara fnissade åt det hela.

Jag stannade kvar första resan efter att min kompis åkte hem. Bodde ensam på fjärde våningen i ett knakande gammalt engelskt spökhus med tinnar och torn. Jag stannade kvar även nästa resa fast vi inte fick den värdfamilj vi skulle ha. Jag var 11 år första resan och då är man inte så kartig, men jag lärde mig så mycket av dessa upplevelser! Sammanfattningsvis var det en oerhört värdefull erfarenhet. Jag lärde mig massor av engelska och lärde mig att ta hand om mig själv… nästan…;-) Men jag lärde mig att man är tuffare än man tror. Att min kompis åkte hem är inte EF:s fel och den misslyckade placeringen berodde på att resan orten vi valt i första hand blev inställd pga för få anmälda. Då fick de snabbt hitta en ny familj till oss och det blev tyvärr helfel. Ingen skugga över dem dock för de tog det väldigt allvarligt och hade fixat ny familj om vi velat. De hade många samtal med oss, men vi tyckte att det var så galet roligt med hennes idéer att vi inte brydde oss.

Dottern har inte varit så intresserad men när jag skaffade en katalog och visade henne, tändes ett intresserat ljus. En kompis i hennes klass har varit iväg i tre veckor i Hastings nu i sommar. Hon kan kanske inspirera dottern än mer, för det är en oerhörd upplevelse och man lär sig så mycket. Det är ett minne för livet jag gärna vill att hon får med sig!