Månadens inlägg: juni 2015

Brela

Brela är nog en av de minsta och samtidigt en av de mysigaste byar jag bott i. Det tar kanske fem minuter att gå från ena änden till den andra. Det finns inga turistanpassade spelhallar och annat trams. Det finns restauranger, caféer och glasstånd med ljuvligaste italiensk inspirerad mjuk krämig glass.

Svalorna kretsar runt lite här och var. Deras bon finns på de mest märkliga ställen, kanske känner de att de är fredade… Men när man ser val av boplats kan jag inte annat än tänka att det finns en anledning till av svalor inte styr världen. Det finns ett bo precis utanför ingången till hotellet… ovanpå brandlarmet. Det blir trångt för två små och en stor svala och de klamrar alla sig fast för att inte trilla ur. Fast i nästa tanke kommer funderingen om det ändå inte hade varit bättre, såsom världen ser ut idag…

Något som överraskar är den totala frånvaron av tiggare och uteliggare. Vi ser inte skymten av någotdera och jag måste erkänna att det är ganska befriande. Inga försäljare som går runt på stranden och säljer klockor. Inga som driver runt bland borden på restaurangen med rosor. Lite egoistiskt för nöden är ju inte mindre för att de inte finns här, men ett litet andrum från att dagligen frotteras med det.

Naturen är underbar med bergen som bildar bakgrundsfond och havet som ligger som en turkosblå spegel framför. Ute i havet ser man de stora öarna Brac och Hvar och dit kan man ta sig med något av alla de företag som erbjuder turer dit. De ser jättestora ut, som om det skulle kunna vara italienska fastlandet man ser. Men Linn säger att de kanske mest är långa, om man rullar ihop dem som en kanelbulle är de kanske ganska små…

Strandpromenaden är kantad av pinjeträd som med sina lågt hängande grenar bildar ett effektivt solskydd, både för strandbadare och de som vill ta sig mellan byarna.

Det är alltså inget ställe för den som vill ha röj! Här lunkar livet på i en stillsam takt. I grannbyn Baska Voda händer mer då den är större och dit promenerar man på 20-30 min eller tar en taxi för ca 50kr.

En semesterort för den som vill ladda batterierna, äta gott och billigt och läsa massor av böcker. För den mer aktiva finns parasailing, cykeluthyrning, vandrings- och löpningsmöjligheter både längs strandpromenaden mil efter mil, eller upp i bergen.

image

image

image

image

image

image

image

image

Makarska Rivieran

Vi landade i Split och hade därifrån en förbeställd taxi väntande. Så härligt att komma ut ur Tullen och se sitt namn på en skylt, så välkomnande! :-) Vi följde efter vår chaufför ut i solen och värmen och njöt! Spännande att vara i ett, för mig, nytt land och inte riktigt veta vad som väntade. Bara att passera passkontroll är något man inte är med om så ofta när man reser i Europa.

Färden tog oss på ömsom mindre vägar längst med kusten, ömsom den större motorleden som passerar hela kustremsan. En bekant känsla uppenbarade sig snart, fast blandat med ett okänt element. Kroatien är oerhört likt Italien med skillnaden att jag inte förstår något av alla skyltar, språket är obegripligt! Vi passerade små byar som klänger sig fast vid bergskanterna och intill havet. Det är inget stort avstånd mellan hav och berg och jag kan tänka mig att det blir som en bastu här mitt i juli/augusti. Solen ligger på från middagstid till solnedgång och bergen hindrar effektivt vinden att passera förbi. Men vackert är det, det turkosa havet slåss om uppmärksamheten tillsammans med de små byarna och bouganvillan som blommar i all lila prakt.

Till slut kommer vi till vår slutdestination, Brela. Det är ingen stor ort och hade vi blinkat till är det risk att vi missat den. Vi bor på ett underbart hotell Bluesun Soline som ligger i ena änden av byn. Det tar fyra minuter att promenera in till hamnen där restauranger och caféer trängs med varandra. Ett par mataffärer och några småställen som säljer de välbehövliga badskorna, det är det som finns.

Strandpromenaden fortsätter i all oändlighet (nästan) åt både norr och söder. Norrut tog jag morgonjoggen och där hittar man mest olika små badvikar. Söderut fortsätter det med några hotell och restauranger och ca två km längre bort ligger Baska Voda, en något större ort dit vi tänkt ta oss ikväll för middag.

Nytt land, nya erfarenheter, kan det bli bättre? :-) det enda som saknas är andra halvan av familjen, den manliga delen som just i denna stund är på väg till Chicago. Fladdrande familjen ska snart återförenas och njuta av vår kommande resa genom Europa i husbil.

Svensken reser inte till något utan från något.

Det är ett ungefärligt citat från Sällskapsresan 1, min favvofilm genom tiderna! Maken och jag citerar ständigt repliker därifrån vid alla möjliga tillfällen. Omöjligt att generalisera så och förmodligen inte sant heller. Men visst finns det många människor som vill fly sin vardag till något exotiskt ställe i hopp om att bli lyckligare.

Jag älskar att resa men vill verkligen se det som en resa till något. Det är sällan de stora sakerna som imponerar på mig eller som får mig att minnas något, det är ofta det lilla i vardagen. Många gånger handlar det om möten med andra människor, både på hemmaplan och på resande fot. Tänk så många trevliga konversationer och livsöden man kan möta på sin väg någonstans! Kvinnan som satt bredvid mig på flyget verkade sur och tråkig tills jag bröt isen och vi började prata. Hon berättade då att familjen var helt slut eftersom de åkt från Karlskrona sent på natten för att slippa en onödig hotellnatt. Inte en blund hade hon sovit men efter att par timmars sömn (bla vilande på min axel…) var hon sig själv igen. Vår taxichaufför från flygplatsen till hotellet knölade in sina långa ben och drog fram sätet för att vi skulle få gott om plats att sträcka ut oss. Medjoggarna jag mötte imorse som delade en glädje i att löpa, hälsade glatt på varandra med pärlande pannor. Ja mötena är många och det gäller bara att vara mottaglig för dem. Dottern säger ofta fascinerad att jag är så social. ”Du pratar med alla!” Ja det gör jag nog och jag älskar det, sällan möts man med annat än glada miner om man själv sträcker ut handen. Det vill jag att mina barn ska få med sig i livet.

Just nu upplever jag inga möten överhuvudtaget. Jag befinner mig på balkongen och njuter istället av utsikten av ett vackert hav med sol på nedgång. Middag på ”Punta Rata beach restaurant” väntar.

image
Utsikten från balkongen.

Husbil i Europa

Trots att vår resa till Kroatien står för dörren (imorgon) börjar jag att planera vår kommande husbilsresa genom Europa. Kroatienpackningen börjar ta form och den formen är inte så stor. Badkläder, shorts och några klänningar räcker för några dagar vid Adriatiska havet. Men dessutom ska träningskläder och pulsklocka med, för strandpromenaden i skuggan av pinjeträd lockar till fina löprundor på morgonen.

Förhoppningsvis blir resan en fin rivstart på kommande fyra veckor av sommarledighet. Här hinner vi inte bli uttråkade eller hitta en massa måsten. Ogräset får gro i regnet och garderoben får förbli osorterad. Vi ska bara slappa.

Men så väntar en ny upplevelse och det är resa genom Europa med husbil, hela familjen! Förra året hann vi med en tur till Danmark och Tyskland med Lübeck och Rügen vid påsk. Sommaren innebar att vi utforskade vårt fina grannland i väster. Men nu i år ska vi alltså ge oss på större utmaningar och ge oss av så långt som till Frankrike. Vi börjar resan med att ta oss mot Amsterdam och besöka Anne Franks museum. Dottern har läst om Andra Världskriget och vill verkligen dit. Jag har heller inte varit där och ser fram emot det besöket. Sen fortsätter vi via Belgien till norra Normandiekusten. Här bara måste vi stanna vid någon eller några av de charmiga badorterna. Bada, flanera, äta glass och äta mysiga middagar. Vi kan inte bara ligga på vägarna utan vi måste få njuta och dessutom låta barnen få sitt. Maken vill till Mont Saint Michel så färden fortsätter en bit söderut. Därefter vänder vi ”skutan” österut mot Paris där ett outletparadis väntar. Efter att Mammon talat drar vi vidare österut mot Champagnedistriktet. Oj oj oj vad vi ska prova Champagne och förhoppningsvis fynda! :-) Därefter vänder vi norrut och hemåt. Vi har ingen aning om hur länge vi stannar på varje ställe och det är det som är charmen med husbil.

Dåligt väder- en researrangörs bästa vän

När regnet öser ner dag ut och dag in närmar sig depressionen hos många. Hos en del på riktigt och hos andra känns det i alla fall så. I Norrland är det temperaturmässigt inte sommar än… I tidningen idag kan man läsa att researrangörerna har julafton nu när vi andra har ”höst”. Bokingsläget är dystert… eller gyllene beroende på vilken sida man hör hemma.

En del är beredda att betala hur mycket som helst för att säkra upp åtminstone en veckas solsken under semestern. Tänk så jobbigt om man då har otur med vädret och man får en mulen lite regnig vecka, dit man har styr kosan! I juni kan det vara osäkert kring Medelhavet och det kan regna. I juli och augusti är det däremot liten risk att drabbas av annat än solsveda, solsting och myggbett. Däremot får man slåss med andra medresenärer om solstolar kring poolen och på stranden.

Själv är jag mer av en juniresenär, sådär ”landet lagom”. Vädret är varmt men inte för varmt. Säsongen har kommit igång och allt är öppet. Men det är inte horder av semesterfirare som myllrar överallt. Vi åker på lördag och Yr utlovar bra väder om än lite hoppigt i sina prognoser. Nu har de stabiliserat sig på 25 grader plus och minus 5 grader. När vi har lämnat Kroatien pratas det om temperaturökning till 36 grader!

Men klart är att priserna stiger i samma takt som temperaturen sjunker och vattenpelaren stiger i Sverige. ”Sista minuten” som tidigare gav möjlighet till fynd finns egentligen inte längre. Sällan kan du göra ett klipp genom att åka ut till flygplatsen och hoppas på en restplats. Det är en knepig avvägning att veta när man ska slå till. Riktigt tidigt när resorna släpps kan man hitta vissa erbjudanden som är prisvärda. Veckorna före kan man också göra fynd OM vädret är strålande här hemma. Då vill arrangörerna bli av med sina resor och kan sänka priset. Men det här vädret är bästa moroten för att få slutsålt på utbudet.

Så när ska man boka då? Vet man exakt varifrån man vill åka, vart och till vilket hotell är det klokt att boka ganska tidigt. Är man flexibel och kan tänka sig fler avreseorter och resmål, kan man med fördel vänta till några veckor innan. Men man får vara lite aktiv och hålla koll på utbudet. Nu är det inte så svårt, finns nästan inget kvar…

Biljetter

När jag jobbade på flygbolag (för hundra år sedan) var biljetter en värdehandling som hette duga! De printades ut på antingen hårt papper eller superduper tunt. Tappade man bort dem kunde man sammanfatta det med ”det var ju tråkigt!” En ny biljett fick gladeligen inhandlas om man ville åka på sin resa.

Idag har vi biljetter i telefonen eller utprintade på egen hand men faktiskt kan man få dem hemskickade av resebolaget. Fast då får man betala extra! Mobilbiljett är ju smidigt men då vill det till att man har tillräckligt med batteri, en död telefon är en död biljett.

Idag åkte dottern Bus4U till Borås på egen hand. Jag velade mellan att printa ut biljetten eller få den skickad på sms. Men en tonåring är en tonåring och brist på batteri är ingen bristvara. Det blev en hederlig papperskopia som kan printas ut om och om igen om så skulle behövas. Men man ska vara medveten om att det finns risk för missbruk om någon hittar din biljett. Vid tex en konsert är det förste man som använder den som anses vara den rättmätige ägaren. Sonen i sin tur åkte tåg och även här blev det papperskopia av samma anledning.

På flyg behöver man sällan ens en biljett, det räcker med ett bokningsnummer. Men det kan ju vara smidigt att ha biljetten utprintad ändå, så har man all nödvändig info på ett ställe.

På vår resa till Kroatien som är en reguljärbokning med Ving, har vi diverse vouchers. Här är det viktigt att ta med dem då resan redan är betald. De ska lämnas till taxichaufförerna och till hotellet.

Att resa idag jämfört med säg 20 år sedan är både svårare och lättare. I princip all info finns att hitta på nätet. Man slipper dyra telefonsamtal till avlägsna hotell i världen för att boka rum. Man slipper ”reconfirm” sin flygbiljett. Så var det förr att trots man hade en bokad och betald resa, var man tvungen att återbekräfta att man faktiskt tänkte använda sig av sin betalda resa. Men även om ”allt” finns att hitta gäller det att veta HUR man hittar det bästa. Det är inte så lätt för framförallt de något äldre som inte är uppvuxna med datorer. Tack och lov finns resebyråerna kvar, men hur länge..?

All inclusive

Trenden med ”All inclusive” verkar inte mattas av. Fler och fler hotell poppar upp med så mycket inkluderat att du inte behöver lämna hotellområdet. Visst kan det vara tilltalande, att slippa tänka på vart du ska gå för att äta mat, handla, träna mm. Men huh så enformigt det blir i längden!

Jag har testat ”All inclusive” en gång och det räcker bra så. Den här upplevelsen att sitta på en mysig restaurang i solnedgången och höra vågskvalpet, uteblev fullkomligt. Istället fyllde slamret av porslin och barnskrik i den skolmatsalsliknande restaurangen. Vi klev i ketchupfläckar och snubblade över barn som sprang omkring hejdlöst. Maten var ok för vuxna, men barnbuffén en fullkomlig katastrof! Pastan var indränkt i något illasmakande smörliknande. Nuggets och stenhårda biffar samsades med pommes och tomatsås… varje dag! Vi fick ge upp efter några dagar och gick ut för att äta middag istället. Jag har också testat ”Sunwing Inclusive” där frukost ingår alla dagar och fem luncher och fem middagar. Då var barnen mindre och risk finns att det var mina barn som andra snubblade över… Fritidsresors halvpension på Blue Village har också bockats av och då hade vi i alla fall möjligheten att gå ut och äta lunch. Sen att det var dryga 40 grader varje dag och vi knappt orkade lämna poolen är en annan sak.

Men visst är det fullt förståeligt att välja ”All inclusive”. Du har full koll på utgifterna, tom läsk och glass är betalat för, så barnen kommer att vara glada och du slipper tjatet. Man slipper alltså tjat, vet hur mycket resan kommer att kosta redan innan, slipper att välja restaurang och röra sig mer i onödan. Finns tillfällen i livet då det passar jättebra. Men man ska inte glömma att turistnäringen utanför de stora all inclusivehotellen utarmas och har svårt att klara sig. På en del turistorter är utbudet av restauranger begränsat och det kan kännas motiverat att stanna på hotellet. Men frågan är om det inte är just det som är problemet. Ingen kan satsa på en restaurang med kvalitet när ingen kommer dit och äter.

När vi bodde på Sunwing Fanabe på Teneriffa i vintras hade vi inte ens frukost. Vi traskade till den lokala affären varje morgon och köpte färskt bröd. Med kaffe, juice, yogurt, goda skinkor och ostar, åt vi kungligt på vår balkong. Vi såg ner på frukostmatsalen där andra gäster trängdes i kö till omelettstationen och kände oss fullkomligt avslappnade. Valet av middagsrestaurangen var förberett av undertecknad. På en sådan ort finns det så mycket skräprestauranger, men det finns annat. Det som gäller är att läsa på lite och ha en arsenal av restauranger att välja mellan. Vi åt fantastiskt gott på trevliga och mysiga ställen, i princip, varje kväll.

Snart sticker vi till Brela i Kroatien och då ska vi äta gott, hoppas jag! Middag i solnedgången med färska skaldjur och världens bästa tonåring. Kan det bli bättre?

Hotell Blueline Soline

Jag har skrivit tidigare om vad man gör om man är missnöjd över något. Jag kan inte säga att jag var missnöjd, men jag var fundersam över mitt uppgraderade rum i Kroatien till ett ”seaside room”. På deras hemsida kunde man nämligen läsa följande:
image

Då undrade jag stilla varför jag skulle betala en enda Euro utöver de jag redan gjort, om nu alla rum ändå hade havsutsikt. Ett snabbt mail till min ”kompis” Kronoslav Herceg på hotell Blueline Soline löste frågan. Han förklarade att NÄSTAN alla rummen vätter mot havet, vilket man kan läsa om man klickar på länken. MEN han höll med om att det var missvisande och som en fin gest bjuder hotellet på en dags vistelse på hotellets SPA för oss båda! :-) Som sagt var, med trevlig ton kan man få lite extra. Nu ser vi fram emot en härlig vistelse i värmen och lite spa:ande. Regnet och kylan utomhus nu lagom till Midsommar må vara som det brukar, men huh vad jag längtar efter sol nu!!

Så kom äntligen sommaren…

Som vi alla väntat på den här dagen… när sommaren kommer. Jag började misströsta och tro att vi får satsa på Sommar 2016 istället.

Skolavslutning efter skolavslutning och vi har stått med paraplyer och den frusne sonen tappert lett iklädd shorts och skjorta. I år i det varma soliga vädret satsade vi på chinos istället…men skjortan är på!

skolavslutn J V
Sonen och bästa kompisen, vi gillar lika! :-)

Dottern som slutar sjuan gick inte att hitta i havet av alla ljusa till mellanblonda tjejer i platt långt hår, vit ärmlös och kort klänning med vita converse till. Fast de som har rakt hår i vanliga fall, kom i fina lockar… :-) Jag fick till slut ringa henne för hjälp med guidning! Men skolavslutning och sommar blev det i alla fall!

skolavslutn L,M,A
Fina sommartjejer!

Nu skiner solen och ett glas rosé passar finfint till. Jag sneglar på Yr och konstaterar att värmeglädjen inte kommer att hålla i sig, nästa vecka är det som vanligt igen… Sådan tur att vi bokat in oss till värmen och då menar jag verkligen VÄRMEN! Jag trodde i min enfald att i Kroatien är det lite lagom varmt eftersom det ligger så pass långt norr ut. Men hoppsan vad jag bedrog mig! Varmare än i både Grekland och Turkiet just nu!!! Huh sån tur att vi inte bokade in oss på mitt första alternativ på ett litet pensionat utan varken ac i alla rum, pool eller balkong! Nu ska vi bo på Bluesun Soline och därmed prickar vi in ytterligare en förstaplacering på Tripadvisor. Jag har ju haft mailkontakt med dem med snabba och trevliga svar så det här känns bra. Där väntar båda ac, bar, balkong med havsutsikt och pool! :-)

Men i Sverige väntar även trevligheter med bästa Malin och tjejer! Vi försöker ta oss till Öland en helg och mysa, men vi är inte så välplanerade. Det är tydligen alla andra för ”allt” är uppbokat. Tonåringarna vill till Köpingsvik för där är ”alla”. Malin och jag är inte så knussliga så slutar det med liten lägenhet i Kalmar på luftmadrasser och delad dusch, är vi nöjda och glada ändå. :-)

Att resa till jobbet.

De flesta av oss är vanemänniskor. Vi tycker om en slags likformighet i livet då vi kan känna oss trygga. En del är inte sådana och ser allt upprepande som monotont och trist.

Att pendla till jobbet med allmänna kommunikationer är en upprepande handling som ger oss ypperliga möjligheter till vanebildning. Man vet när det är dags att lämna hemmet, på minuten för att hinna fram sådär lagom det passar ens personlighet. En del står alltid i god tid på hållplatsen för de hatar att stressa. En del tajmar in ankomsten perfekt till när tåg/buss stannar vid hållplatsen och ytterligare några kommer sladdande precis när dörrarna stängs.

Väl på buss eller tåg sätter man sig på nästan samma plats… varje dag. En del väljer en plats på väg till jobbet och en annan på väg hem. En del har sina pendlarkompisar då man kan avhandla allt som hänt sedan gårdagen och andra vill bara sova eller gå in i sig själva. Själv är jag lite crazy och byter plats för det mesta. Töntigt nog sätter jag mig oftast i den främre delen av bussen, ni vet där bara tanter sitter. Jag ska kanske testa och sätta mig längst bak i mitten och se vad alla tonåringar skulle säga…

Det finns regler för hur man väljer plats. Det är absolut förbjudet att sätta sig bredvid någon på ett tvåsäte när det fortfarande finns lediga tvåsäten någon annanstans! Härom veckan var det en kille som tvärstannade framför mig och såg ut som om han ville sätta sig bredvid mig. Hela bussen tystnade och höll andan, hur skulle det här gå? Men han hade bara fastnat med sin väska i armstödet så vi kunde alla andas ut igen… ;-) På tunnelbanan i rusningstid i Stockholm behöver man inte fundera på lediga säten. Då står man, trångt och gör allt för att inte skapa ögonkontakt. En massa människor som delar kroppskontakt, men gör allt för att låtsas som att man inte märkt att de står där.

Jag får väl säga att jag har en lite hatkärlek till pendlingen. Så stressande att passa tider på minuten, ingen möjlighet till flexibilitet här inte! Men samtidigt såå skönt att kunna få en tupplur och helt slappna av. Tur ändå att de finns, de däringa bussarna!

2 kommentarer på Att resa till jobbet.

  1. Om du nu tillhör den första kategorin, så tillhör jag definitivt den sista. kanske därför vi möts så bra på mitten ;-)

    Eller har du glömt när jag stod på jobbet i Eksjö vid 1130. och tåget skulle gå från Nässjö vid 1150.
    Jag hann, trots två klädbyten 4 tr ToR. samt bil till nässjö..
    Bad en liten bön om att tåget (som vanl) skulle vara försenat. men så icke.
    Vi hann, och fick en bra helg i Geneve