Månadens inlägg: april 2015

Vinprovning Eksjö stadshotell

Då var det dags igen, att kasta sig in i vinets underbara värld ;-) Den här gången var inramningen inte lika läcker som i Madrid. Det var inte 27 grader varmt, inga vinrankor så långt ögat kunde se, inga stora terrakottakrukor på gården. Nej, det var Eksjö Stadshotell, fast det är ganska mysigt det med. Faktum är att jag tror man blir lite hemmablind, hotellet är gammalt med mycket charm.

Nu satt vi i en av balsalarna vid långbord, vi och många andra hugade eksjöbor som lockats av Eksjö Bokhandels ”happening”- vinprovning med Håkan Larsson. Två glas vitt och två glas rött stod framför oss och Håkan utlovade att vi alla skulle bli vinexperter på en timme. Det låter jag vara osagt, men han hade valt fyra mycket olika viner med mycket olika druvor. Vi snurrade vinet men gurglade och slurpade inte lika mycket som i Madrid. Men vi fick känna efter hur vinet smakade olika i munnen och hur syrlighet och fyllighet bör komplettera varandra för att vara ett gott vin. Inget bröd eller annat tilltugg utan bara några äppelbitar för att känna på hur vinet förändras i samband med syrlig mat.

Det fanns möjligheten att äta buffé på Stadshotellet och fortsätta smakandet av dessa viner. Men vi tyckte nog att det räckte med vin för att vara måndag… men mat hade faktiskt varit gott.

Sammanfattningsvis var det en trevlig kväll och roligt att se att så många människor passat på och gå på det som arrangeras. Bor man i en liten stad måste man ta tillfället i akt och gynna olika initiativ till roliga event.

Vår fantastiska bokhandel ska vi vara stolta över och rädda om! Kolla in deras arrangemang och se om inte något kan passa.

Halmstad/ Laxaloppet

En alldeles fantastiskt trevlig helg har spenderats i Halmstad, väninnan Malin och jag och våra 14-åriga döttrar. Den ursprungliga planen var att vi alla fyra skulle springa Laxaloppet, dvs Halmstads stadslopp. En lårmuskelskada har satt stopp för all form av löpning, så hon med hornen i pannan insåg sina begränsningar och avstod. Malin valde då att heja fram tjejerna tillsammans med mig längs med banan istället.

När Marie och jag har sprungit, cyklat, simmat och skidat oss genom diverse lopp, har vi alltid haft toppenväder. Ett ”loppväder” har blivit ett begrepp. I lördags kändes förutsättningar för loppväder som tveksamma, då regnet strilade nedför rutorna på väg mot Halmstad. Men så hände det som alltid händer, molnen sprack upp och solen tittade fram och visade Halmstad från sin bästa sida.

Tjejerna var inte riktigt lika laddade som jag brukar vara inför lopp och mässområdet lyste med sin frånvaro. Men Friskis skötte uppvärmningen med samma entusiasm som alltid och det lilla startfältet kom iväg. Tjejerna kom i mål efter en väl utförd insats och vi misstänkte att vidare shopping efter målgång lockade… :-)

Malin och jag tog chansen att få röra på oss också och letade oss fram bland trappor och korridorer till hotellets gym. Det känns alltid som mer välförtjänt att få sätta sig i hotellbaren när man rört på sig och svettats lite.

Efter tips från receptionen bestämde vi oss för middag på restaurang Piccolo Italy och den passade oss alldeles utmärkt. Eftersom loppet var över hade det börjat regna igen, så en kort promenad från hotellet räckte. Det var en mysig liten kvarterskrog med god pasta, perfekt kokt och trevlig personal.

Vi bodde på Scandic Hallandia och det var lite märkligt uppbyggt. Malin och jag bodde på våning sju vilket betydde två våningar upp. Tjejerna bodde på våning fem som alltså var på bottenvåningen! Rummen var utspridda på två hus så för att komma till rummen från receptionen fick man passera hotellets parkering utomhus. Standardrummen skulle må finfint av lite uppdatering, men det var helt och rent så inget att klaga på. Det enda var en unken doft som var påtaglig i korridorerna. Men inne på rummet märkte man ingen ting så det kvittar egentligen.

På vägen hem bestämde vi oss för en liten omväg och passerade den lilla lilla orten Ullared och det stora stora varuhuset Gekås. Lyckan var total hos tonårsdöttrarna och de unga unga mammorna var inte helt olyckliga heller ;-) Än lyckligare blev vi när vi nästan fick plats med alla inköp i bakluckan på bilen. Tjejerna fick mysa med sina kuddar i baksätet och vila fötterna på sina väskor. Den som satt i passagerarsätet fick ha två stora lampskärmar i knäet. Men så bra det gick och efter en härlig helg tillsammans blev det dags att dela upp påsarna på rätt ägare och säga hejdå. Resan gav mersmak och vi funderar lite löst på nästa happening. :-)

En heldag med Raul.

Vi hade bokat en utflykt med Winetourism för att se oss runt i närområdet, besöka en vingård och äta lunch. Så förvånade vi blev när det visade sig att vi fått en privattur med oss två och vår guide och samtida chaufför Raul. Han hämtade upp oss i hotellobbyn kl 08:15 och sen bar det av i den hetsiga trafiken. Raul är spanjor och kör som en, lite fördomsfullt kanske, men han gasade fullt och tvärbromsade istället för att följa svensk trafiksskolas regel (att planera sin körning). Men han var effektiv och vi kom fram till första stopp ganska snart och beundrade ett av de fem kungliga slotten. Därefter bar det av ut i ingenting… Madrid är en stor stad med ca 3 miljoner invånare men utanför staden bor nästan inga alls. Det finns inga små gårdar med betande djur utan det är ett ganska torrt och ödsligt landskap. Åkrar, vingårdar och olivlundar är det man ser och pga det karga klimatet, mycket lite blommor.

Första vingården visade sig vara det roligaste med en mycket entusiastisk guide som visade runt oss och förklarade allt om produktion av gårdens viner.

image
image
image

Vi var inne i ”fabriken” där den som hade mest att göra nu var vinmakaren som smakar och analyserar i labbet när både vin och druvor är färdiga att buteljeras respektive plockas. Skörden sker via maskin som plockar när analysen visar att det är dags. Sockerhalt analyseras i druvorna och regleras via ett undervattens bevattningssystem.

image
image

Vi avslutade turen med att smaka på tre av gårdens viner. En genomgång om hur man smakar viner professionellt men han tillade att det var helt ok om vi ville svälja istället för att spotta… och det ville vi! Gott, godare och godast blev omdömet om vinerna.
image
Proffset visar hur man gör.

Vi var lydiga elever och försökte, efter bästa förmåga, slurpa och gurgla som de gjorde. Men vi gav upp och mumsade på goda korvar, ostar och skinkor tillsammans med vinet utan en tanke på att spotta.
image

Turen fortsatte till vingård nr 2 och då var vi ju fullärda så den sprillans nya guiden där hade inte mycket att lära oss ;-) Men stora mängde vin kunde han hälla upp! Glasen var enorma och eftersom de ska fyllas upp till midjan…

image

Kan väl tillägga att vi nöjde oss med att smutta för stt sedan fortsätta vindrickandet tillsammans med mat inne i restaurangen. En fantastisk trerätters lunch med vin och kaffe rundade av besöket.

På väg hem passerade vi den lilla byn Chinchon som har en typisk spansk design man hittar även i Sydamerika och Mexico.
image

image

Sammanfattningsvis en alldeles underbar dag med gott vin, god mat och en fantastisk guide. Med ett leende besvarade han alla våra frågor och lärde oss ”allt” om Spanien, Madrid och viner. Ett otroligt företag som alltså kör inbokad tur trots bara två bokade. Allt fungerade klockrent, från bokning till utförandet!

Madrid

Spaniens huvudstad visar sig vara alldeles förtjusande! Visst är det stora avenyer med mycket trafik. Men varvat med dem finns det fullt av små gränder med vacker bebyggelse och nästan inga bilar. Staden är befriad från allt flirtande med turister och det säljs inga stiliserade tjurar i plast från Picassos Guernica, eller från tidigare tjurfäktningar. Inga kastanjetter som hänger och dinglar i ingången till affären som säljer flamencoklänningar till såväl stora som små. Staden lever sitt vardagsspanska normala liv. Accepterar och välkomnar oss turister men vänder inte ut och in på sig för att vi ska trivas.

Vi traskar runt i ett söndagsmadrid och det är långt från stilla. Folk flanerar överallt med olika mål och mening. Vi är inte de enda turisterna, men amerikanarna hörs inte bräka överallt. Inga stora grupper med japaner som fotar allt. De flesta runtomkring talar spanska men kan ju vara antingen hemmastadda eller turister de med.

Vi besöker två museum under dagen och mitt kulturella behov är nu mättat för ett tag framöver. Huvudnumret var Picassos La Guernica på Museo Reina Sofia. Det är ett lite märkligt museum med långa ödsliga korridorer runt en innergård. En känsla av antingen fängelse eller kloster kommer upp. Man lämnar de långa korridorerna för att kliva in i olika salar och beskåda verk av Miró, Braque, Kandinsky, Picasso, Dali och faktiskt Munch. Men så kommer vi till sal 206 och där hänger den enorma svartvita tavlan La Guernica. Vi tittar och konstaterar att den varken är vacker eller munter, vilket heller inte var meningen. Men nu har jag sett den och det är ju roligt.

museo1a

madrid2
Miro: ”Man med pipa”

Lunchen var bokad på La Rotonda (en operalunch) på Hotell Westin Palace. Det visade sig vara en förtjusande upplevelse. En sopran och en tenor från Teatro Colon i Buenos Aires sjöng ett urval av arior. Ett alldeles perfekt upplägg då hela operaföreställningar kan bli både långa och tråkiga! Till denna skönsång ”bjöds” en buffé med ett stort utbud, hummer, kräftstjärtar, räkor, tapas och varmmat. Det hela sköljdes ned med ”freeflowing” Cava.

madrid 3
Så här glad ser man ut efter en sådan upplevelse! :-)

madrid 4

trim.8A7BCFBB-51F9-4DE6-8B3A-8BB0F6F5F8D6 (Ett litet smakprov på sången).

Stärkta av vacker sång samt god mat och dryck gav vi oss i kast med dagens museeupplevelse nr 2 Museo Thyssén Bornemizsa rätt över gatan. Ett annorlunda uppbyggt museum än förmiddagens, men här fanns ännu mer att titta på, eller åtminstone den konst jag uppskattar. Det blev ett frossande i Miró, Van Gogh, Cezanne, Toulouse-Lautrec, Degas, Matisse, Manet, Chagalle, Gaugain, mer Picasso… mm. Trötta efter dagens alla upplevelser gjorde att vi nu landat på hotellet… vårt underbara hotell som jag återkommer till.

På flyget till Madrid.

Första deletappen avklarad och vi är snart framme i Spaniens vackra huvudstad Madrid. Igår lämnade vi ett helgalet väder i Sverige med alla väderlekar representerade. Idag lämnade vi ett strålande soligt Köpenhamn och sitter nu i Norwegians Airbus ovanför molnen och solen skiner naturligtvis. Det är märkligt att man kan sitta här uppe i luften och använda wifi. Bloggar skrivs, mail skickas och nyheter läses.

image

Gårdagen bjöd på en kväll i Hiltons Executivelounge och vi kom aldrig därifrån. En liten men välsmakande buffé med ost, kex, småplock och varmmat samt ett urval av läsk, vin, bubbel och drinkar ingick i rumspriset. Smålänningar som vi har blivit gällde det att passa på och faktum är att det blev billigare än om vi hade bokat ett standardrum och betalat för middag i restaurangen. Frukost i samma lounge inledde dagen och den var också ganska liten, men med ett bra utbud.

Eftersom jag lyckats boka in resan när tonårsdottern fyller 14 gällde det att blidka henne. Ett besök inne på Victoria Secret medföljande inköp till henne, räcker för att både maken och jag får åka bort utan protester. Trosor stod på önskelistan men vad köper man till en tonåring som inte är för ekivokt? Mycket spets och lite tyg är temat här inne. Vi får se om hon blir nöjd… Skriver inte mer om det skulle falla sig så att hon faktiskt läser bloggen :-)

Temat för resan är ju mat och njutning så vi stannade till på makens och mitt favorithak ”Caviar House”. Jag upptäckte en mindre smörgåsbar som tillhör samma ställe. De hade de mest underbara mackor med lyxtillbehör som gåslever, lax, hummer, kräftstjärtar och king crab. Det blev varsin macka med hummer och king crab och båda var vi överförtjusta! De gled ner lite lättare med hjälp av en krispig Chablis.

Ja vad ska man säga? Det har börjat bra och fortsättningen blir förhoppningsvis lika fin.

På väg…

En ny tågresa. Vi har lämnat ett Nässjö som under förmiddagen bjudit på solsken, regn, hagel och snö. Vi susar nu genom det skånska landskapet och här skiner solen. Våren står för dörren på ett sätt som inte påminner mig om Småländska höglandet. Överhuvudtaget. Vi passerar en golfbana och plötsligt börjar det att hagla. Golfarna verkar vara både tåliga och väl förberedda för paraplyerna åker fram i all hast. Det golfas vidare, det finns inga dåliga kläder. Fast just golfkläder verkar sådär i en hagelstorm. Ett hägerpar spatserar malligt omkring på ett fält. Jag är lika mallig att jag känner igen fågelsorten. Fåglar och blommor är inte min starka sida och finner dem obegripligt lika allihopa. Inte så att jag blandar ihop en talgoxe och en tulpan… men fågel som fågel… När jag jobbade som reseledare svarade jag alltid på frågan ”Vad är det för blomma?” ”Det är en typ av Rhododendron”. Alla gäster köpte inte det svaret…

Det är tyst i kupén, ingen är särskild högljudd. Hade rälsen kunnat ge från sig det klassiska dunkandet när tåget kör över skarvarna, hade vi alla kunnat höra det som enda bakgrundsljud. Ingen tuggummituggande tonåring har behov av att högljutt informera både väninnan i andra änden och det okända folket i kupén om senaste kärleken. Jag tar en tur genom tåget med mål, bistrovagnen. I vagnen jag passerar är det, märkligt nog, inte lika tyst. Det skrålas, skrattas och stökas omkring med väskor som ska placeras på de minimalt tilltagna bagagehyllorna. Bistrovagnen är lika full som killen som sitter närmast dörren. Här äts det räkmacka som sköljs ned med öl. Det är helg och vi är på väg mot Köpenhamn.

Minisemester väntar och vi ska få njuta av ett vårlikt Madrid. Men först ska vi äta gomiddag på Hilton Kastrup. Det sammanfattar det hela. Vi ska äta och dricka gott. Här ska fnissas, promeneras och vi ska bara vara. På onsdag är vardagen tillbaka, men tills dess ska vi ta in nuet och se vad dagen har att bjuda på.

image

Mattrender del 2.

00-talet
Nu börjar vi lägga mer fokus på hur vi tillagar maten och var den kommer ifrån. Helst ska det vara ekologiskt och närproducerat. Dieterna som GI och LCHF förespråkas och matlagning blir inte lika enkel. Det ska bakas surdeg och surdegshotell ploppar upp i större städer. Har man matat sin surdeg under en längre tid ska inte en semester stoppa. Mat ska ta tid och slow food kulturen blir allt starkare. Mat ska heller inte alltid tillagas och raw food anammas av en del entusiaster.

Inte nog med att vi tar oss tid att laga mat. Vi ska även fota den och bjuda på upplevelsen till alla vänner via sociala media. Plötsligt tror vi att vårt frukostintag är så intressant att ingen kan vara utan en statusuppdatering om densamma.

Tv-kockarna gör sitt intåg: Tina Nordström tillsammans med Tomas Tengby gör programmet ”Mat” och blir Tina med svenska folket. Hennes charm tar oss med storm och affärerna spanade in hennes program för att vara förberedda med rätt matvaror. Programmet togs över av Niklas Ekstedt, men han lyckades inte axla den manteln riktigt. Nu får man väl, till hans försvar, säga att det inte kan ha varit en lätt match för någon. Han fortsatte sedan med programmet ”Niklas Mat” och idag driver han restaurangen ”Ekstedt” i Stockholm som har en stjärna i Guide Michelin. Gordon Ramsays program ”Hells kitchen” har premiär 2005. Årets julklapp 2002 blir passande nog en kokbok.

10-talet
Det finns ju inga knivskarpa gränser här utan mycket följer bara med in i nästa årtionde.

Men nu blir mat oerhört trendigt. Många foodies som har mat som hobby och startar bloggar i ämnet. Kockar får stjärnstatus och de skapar ett nytt utbud av halvfabrikat. Paolo Roberto, Leif Mannerström och Stefano Catenacci för att nämna några.

Matlagningstävlingarna avlöser varandra som Dessertmästarna, Hela Sverige bakar, Sveriges Mästerkock, Kockarnas kamp, Masterchef, Grillmästarna, Halv åtta hos mig.

Hela djuret ska tas tillvara och begreppet ”Från knorr till tryne” blir viktigt. Styckningsdetaljer vi tidigare rynkat på pannan åt blir trendig som gris- och oxkind.

De olika dieterna fortsätter sitt korståg för att locka till sig nya anhängare. Fett bli plötsligt supernyttigt och det ska frossas i med gott samvete. Kolhydraterna har tagit över stafettpinnen som vinnare av tävlingen ”största skurken”. Vi får lära oss att äta vad vi vill i fem dagar för att de två andra ”svälta”: 5:2 testas med framgång av många. Men är det ett hållbart sätt att leva?

Årets julklapp 2011 blir en färdigpackad matkasse. Det är något som fler och fler svenskar satsar på, att få hem sin veckokasse med mat. Någon annan bestämmer menyn vilket är en lyx i vardagsstressen.

Mattrender del 1.

Det är lite roligt att tänka tillbaka på årtiondena och alla trender som kommit och gått.

70-talet
Under det här årtiondet tillbringade jag mina barndomsår. Skolan serverade pölsa, kalops och falukorv i ugn. Smörgåstårta ansågs vara det häftigaste man kunde bjuda till kalas. Entrecote med grönpepparsås var finfin bjudmat. Det var spännande med ananas och Hawaiikassler var en paradrätt tillsammans med Flygande Jacob. Till efterrätt bjöds konserverade päronhalvor med en After Eight skiva på och så skjuts in i ugnen. Nu började snabbmaten göra sitt intåg och vi åt hamburgare och pizza som aldrig förr.

Interrailkortet gav en möjlighet att för en billig penning upptäcka Europa på tågluff. Från början (1971) var det tänkt som en engångsgrej. 21 europeiska länder ville fira 50-års jubileet av den internationella järnvägsunionen (UIC). De gick ihop och sålde kortet till ungdomar under 21 år. Men det blev så populärt att man permanentade idén. Språkresa var också populärt och även jag var iväg. Två gånger bar det iväg till England och då gick jag bara i Mellanstadiet… modig unge skulle jag vilja säga idag.

80-talet
Fredagsmyset fanns inte som begrepp, men vi myste med godsaker även då. Skurna morots- och gurkstavar doppades i yogurtröror. Visst åt det chips men i 150 grams påsar som HELA familjen delade på. Läsk dracks i 33 cl flaskor, inte tvåliters! Fransk mat inspirerade och uppläggningarna kröntes av korsade sparris och fantasifullt skurna morötter och tomater. Räkcocktail signalerade fest och egentligen tyckte vi att allt som severades i cocktailglas blev fest. Skaldjur (räkor) serverades i krustader eller ännu läckrare, i snäckskal. Banan och ananas var fina grejer och hälldes i det mesta av mat och grytor. Efterrätten Gino skapades där frukt fick riven vit choklad över sig och sedan gratinerades i ugn.

Bakmaskinen dök upp i hemmen och nu kunde alla få färskt bröd på morgonen. 1988 utsågs för första gången ”Årets julklapp” och det blev just bakmaskinen. Tanken var bra men jag minns med vår bakmaskin att det var hopplöst svårt att få ut det varma brödet ur formen. Mikron började användas på allvar fast vi var livrädda för strålningen. Varningens ord om faran att stå framför mikron hördes överallt.

Tågluffandet tog fart i Sverige och första halvan av 80-talet såldes 100 000 kort om året.

Kära 80-tal med de hiskeliga av alla hiskeliga modetrender. Jag körde stenhårt med det modet även till träningen. Stringdräkt, tights, skärp, benvärmare, svettband på handleder och i pannan. Tack Jane Fonda för den upplevelsen!

90-talet
Wokpanna blev ett ord hela svenska folket kände till och vi wokade nudlar och frysta grönsker för fulla muggar. 1990 blev wokpannan årets julklapp. Jag tror dock inte att matlagningen skiljde sig från stekning i vanlig stekpanna. Tanken är ju att man ska kunna justera temperaturen genom att flytta runt maten i pannan upp mot kanterna. Misstänker att de flesta slängde ner allt i pannan som snabbt blev kall och de frysta grönskakerna kokade i botten av pannan.

”Galna Kosjukan” dök upp och vi oroade oss för att äta just ko. Det gav upphov till förbudet för köttmjöl (rester på överblivna delar från slaktade djur) i djurfoder.

Inga galna kossor kunde hindra utvecklingen gällande köttfärsen och Sveriges nr 1 användningsområde av densamma, tacos. Nu började svenskarna på allvar steka färs som enkelt kryddades med de röda påsarna.

Kockprogram började dyka upp. Masterchef sänds första gången 1990 i Storbritannien. Här är ditt kylskåp” har premiär 1992 med Boris Möller. 1999 gav Jamie Oliver ut sin första kokbok ”Den nakne kocken” och dyker upp även i tv.

Rehabträning

Två lopp väntar runt hörnet och här går jag och har ont! :-( Blä och fy för att bli äldre säger jag tjurig, snarare som en tonåring. Jag märker det på både mig och väninnorna i samma ålder att vi långsamt håller på att falla sönder. Nödslakt säger jag ibland till maken, men tydligen tycker han att det är en överdriven åtgärd…

Det ironiska är att min hamstringsskada uppkom när jag var på gymet med ”egen” PT som skulle visa mig bästa träningen för att hålla för en löpsäsong. Den säsongen har fortfarande inte påbörjats så en lätt stress killar i nacken.

Jag omger mig dagligen med sjukgymnaster av en märklig anledning :-) Vi är precis lika skruttiga som resten av befolkningen. Det är krånglande knän, lår och fötter som protesterar mot den aktivitetsnivån vi vill hålla. I mitt fall gäller att rehabträna på crosstrainern, döötrist!! Då känner jag nästan för börja med bridge istället. Men jag trampar på, stretchar och kör styrketräning. Jösses vad stark jag ska bli när det är dags att löpa igen.

Vår tids idoler-kockarna.

Fortsatte idag med mitt tittande på matdokumentärer. Den här gången om Frantzén/Lindberg, tvåstjärnig Michelinkrog i Gamla Stan i Stockholm. De två kockarna jobbade på Edsbacka krog tillsammans (en tidigare enstjärnig restaurang utanför Stockholm). Ganska snart in i dokumentären framkommer samarbetsproblem och killarna går skilda vägar. Daniel Frantzén satsar vidare och enda fokus är att uppnå den åtråvärda tredje stjärnan, första i Skandinavien.

Han och de andra kockarna sliter dag och natt. Det går 12 kockar på 19 gäster så nog blir man omhändertagen och får ompysslad mat om man går dit! En natt står han hungrig och trött och sveper en Pucko och baguette från mack. Känns lite dystern när man precis lämnat en Michelinkrog (sin egen). Någonstans där hemma har han familj och döttrar och de får i alla fall glädja sig åt dokumentären, då får de en chans att se honom.

Kl 10 dagen D sitter de nervösa och väntar in pressreleasen från Guide Michelin och får besviket konstatera att de får behålla sina två stjärnor, men ingen jackpot. Tänk vilket annorlunda perspektiv, besvikelse över två stjärnor i Guide Michelin!

Glädjen blir större när de klättrar på listan”Världens 50 bästa restauranger” från plats 20 till 12. Daniel säger till en fotograf ”Nu får du passa på för så här länge har jag inte lett på ett år” vilken uppoffring för att uppnå den stjärnstatusen! Jag antar att det är värt det men det verkar sådär… för familj och vänner inkluderat.

Tv sänder kock- och matlagningsprogram i alla former. Fullblodsproffs och amatörer bakar, grillar och kokar såser på bästa sändningstid. Vi verkar se på stjärnkockar just som stjärnor. De åker på diverse gästspel och folk betalar en fömögenhet för att få smaka deras mat. Matlagningen beskrivs med superlativ som ”intelligent” matlagning. Min fråga är om det är intelligent att betala 5000kr/pers för en middag?