Månadens inlägg: februari 2015

Restauranger Teneriffa Playa Fanabe

Eftersom vi inte hade All inclusive, var planen goda middagar i solnedgången. Kontrollerande Catta hade, via Tripadvisor, kollat utbudet.

Första kvällen hamnade vi på en mysig restaurang Cordon Rojo. Maken och jag delade på en underbar paella och barnen åt risotto och pasta Carbonara. Personalen var underbar och skojade friskt med barnen. Tror inte att det var matens fel att jag blev dålig på natten… Ångesten infann sig då jag fasade att jag inte skulle kunna äta go mat och dricka gott vin. Dagen efter var seg och resten av familjen fick bada utan mig. Vi satsade på take away från restaurangen på hotellet på kvällen.

Lustigt nog vaknade jag pigg som en pelikan på tisdags morgon redo för nya utmaningar. På kvällen letade vi tappert efter restaurang Coer de filet men lyckades aldrig. Vi hamnade istället på en fisk- och skaldjursrestaurang La Favola del Mar. Mysigt läge vid strandpromenaden. Här åt vi vuxna ett fisk- och skaldjursgrill. Det var hur mycket mat som helst och inte en chans att jag orkade äta upp! Gott, trevligt och govin.

Kvällen efter landade vi på den tidigare efterletade restaurangen Coer de filet. Inga inkastare här utan var och en fick titta i menyn i lugn o ro. Ett snäpp högre kvalitet än på många ställen på det mesta. Vi åt coer de filet Rossini som var stekt till perfektion. Vinet underbart även det och ingen efterrätt orkades med här heller.

Veckans bottennapp blev Tony Romas! Vill inte ens länka till restaurangen. Vi var hungriga efter en heldags utflykt och ville äta något snabbt. Med blodsockernivåer knappt mätbara tänkte jag att vi inte behövde högsta kvalitet. Men vi hade kanske inte behövt satsa på lägsta möjliga… Jannes burgare går till historien som den sämsta någonsin. Tur att totalinatrycket höjdes av mina och dotterns ribs. De var helt ok och mängden ribs stoor! Hursomhelst, vi gick därifrån mätta med höjda blodsockernivåer, redo för bingen. Så den gjorde sitt jobb trots allt.

En kväll gick vi till Martini III. Det var lite ruggigt på kvällen så de hade rullat upp platsväggar som skydd mot vinden. Tekniskt sätt befann vi oss ändå utomhus och rökning därmed tillåten, urrp och usch! Mina grillade havskräftor smakade mums och de andra var hyfsat nöjda. Som en liten trevlig gest bjöd de på ett glas Cava efter middagen. Barnen fick färgad Sprite i fina glas.

Sista kvällen hade jag egentligen planerat ett besök på en restaurang som visade sig vara full när vi kom dit. Saker har kanske en mening för det innebar att vi fick traska vidare och stegen tog oss till Francesca al Mare. Det var en liten restaurang precis vid nedre strandpromenaden med full utsikt mot havet. Bara ett tiotal bord och familjär stämning. Vår servitör visade sig vara italienare från Bergamo och kände till Glenn Strömberg (som bor där sedan många år tillbaka). Vi delade på ett fat bruschetta som förrätt och jag åt en skaldjurslasagne. Tyvärr var den lite för överkokt men smakerna var fina. Som en extra trevlig gest fick dottern och jag en lång röd ros att ta med hem.

Playa Fanabe vidade sig ha en hel del fina restauranger. Trevliga restaurangbesök och ett nytt favoritdistrikt i Spanien ”Ribiera del Duero” blev resultatet.

Madrid

Nästa resa är alltså planerad och bokad! I april bär det av till Spaniens huvudstad, Madrid. En trio av Spanien blir det i år. 2015 började i Barcelona. Teneriffa tog stafettpinnen och med vidare sug efter Spanien har vi alltså bokat Madrid. Barcelona är ju den staden som lockar mest turister och Madrid står lite bakom i kön. Den flirtar inte lika mycket med turisterna utan här lever madridborna sitt vardagsliv och turister får anpassa sig.

Vi flyger från Kastrup med Norwegian och börjar resan med en natt på Hilton Kastrup. Catta hittade en bra deal så det blir ett clubrum med tillträde till loungen. Sen flyger vi lördag förmiddag och kommer fram på eftermiddagen. Hotell i Madrid blir på The Ritz by Belmond. Det är en tjusig Grande Dame med perfekt läge intill Prado.

Jag har bokat in oss på en tur till ett par vingårdar och lunchbesök i en liten by i Madrids närhet. Lite roligt att se omgivningarna och vin är ju gott! :-) i övrigt ska vi äta gott och strosa runt. Den kulturella händelsen blir Museo Reina Sofia. Här hänger nämligen Picassos La Guernica. På Prado hänger konst i världsklass, men den här gången får den nog hänga obetittad av oss. Kortresa innebär att jag lägger mer fokus på sköna upplevelser och bara supa in atmosfären. Staden ger kanske mersmak och då finns ju Prado kvar.

Hemresa blir med Iberia, ett flygbolag jag aldrig tidigare använt. Men bästa flygtider i kombination med pris…

Jag är inte särskilt trogen.

Alla flygbolag, researrangörer, hotell, affärer mm försöker skapa en trogen kundkrets. De vill att kunderna ska återkomma och försöker locka på olika vis. Jag återkommer bara om det gynnar mig på något sätt. Poängsamlande i sig lockar aldrig mig.

Jag bokar den kedja och det hotell som passar mina syften bäst, läge, pris eller annan fördel. Jag bokar det flygbolag som har bäst flygtider i kombination med pris. Vid en kort weekendresa är tiden på resmålet viktig och då kan det vara värt att betala lite mer för flygresan för att få resa ut på morgonen och hem på eftermiddagen.

Ibland väljer jag att flyga ut sent på torsdagskvällen för att vara på plats och få hela helgen att spendera på resmålet. Då har jag någon gång valt att boka flygplatshotell för att slippa stimma vidare sent på kvällen. Dessutom är de hotellen billigare än inne i staden så det kan spara många sköna kronor när man ändå bara ska sova några timmar. Väljer man den lösningen är ett tips att se till att boka hotell som ligger i ankomstterminalen. Stora flygplatser med flera terminaler har hotell i de olika terminalerna. Ingen större vits eller hit att behöva ta airtrain eller annan transport mitt i natten till rätt terminal.

Förr i tiden var man tvungen att boka tur och returresa och vara borta en lördag om man inte ville spendera en förmögenhet på flygbiljetten. Så är det inte idag och det utnyttjar jag friskt. Jag kan välja ett bolag från en flygplats ut och ett annat bolag till annan hemflygplats. Jag väljer gärna SAS, om de har bästa erbjudande. Men vid senaste flygresan till Barcelona föll valet på Norwegian eftersom SAS inte erbjöd direktflyg. På en weekendresa gäller direktflyg för mig. Jag vill inte bli sittande på någon flygplats någonstans i väntan pga förseningar. Alternativet att jag kommer fram, men att mitt bagage tillbringar tid på annan flygplats är heller inte lockande! Kommande resa innebär flyg med Norwegian ut och Iberia hem.

Poängen är att granska utbudet och olika kombinationer. Man måste alltså inte boka hela resan på ett bräde. Kolla vad enkelresor med olika bolag kostar jämfört med tor resan. Kolla internetsidor som Flygresor.se för att få en samlad bild av vilka bolag som flyger till destinationen. Gå sedan in på flygbolagens hemsidor och jämför priset.

Ett litet observandum här dock! Om du bokar flygresa och hotell separat, gäller inte paketreselagen. Den innebär bl a att arrangören är skyldig att ordna alternativa arrangemang om något krånglar eller betala tillbaka om ändringen inte är acceptabel.

Jag och en väninna åkte till Florens för ett antal år sedan. Vi hade bokat med Sterling Airways och skulle flyga till Göteborg. När vi kom till Landvetter hade flygtiden flyttats fram från morgon till kväll. Ingen idé att förlora humöret så vi tog flygbussen in till Göteborg, gick på bio, åt lunch och hade det allmänt trevligt. När vi kom tillbaka till flygplatsen pratade vi med några medresenärer. De hade åkt taxi in till stan och kostat på sig värsta restaurangbesöket. Det här skulle Sterling minsann få stå för sa de bestämt. Synd för dem att bolaget gick i konkurs någon vecka senare. Tur för oss att vi inte fläskat på med utgifterna och tur för oss alla att vi kom hem. Många andra hade inte lika tur och blev stående utan att komma iväg eller hem.

Finns alltså risker med att ordna allt själv men den stora fördelen att du får det precis som du vill ha det.

Rundtur på Teneriffa

Sol och bad i all ära, men något annat vill åtminstone jag se på semestern. Även barnen tyckte att det skulle bli roligt och en åksjuketablett senare satt vi i hyrbilen.

Att hyra bil på Sunwing Fanabe var en smidig affär! I en automat i lobbyn knappades allt in och på vald tid mötte man upp en representant från Avis. Bilen var parkerad i hotellets garage och där fick den stå parkerad hyrtiden. Inget letande på gator för att hitta en parkering. När man är färdig checkar man ut via samma automat och lämnar nyckeln i en låda i automaten. Det finns kanske billigare firmor på annat håll, men för att citera Sällskapsresan ”Vi är ju ändå på semester!” :-)

Vi lämnade Playa Fanabe och begav oss direkt via Autostradan upp mot dagens huvudmål, Teide. Slingrande serpentinvägar upp upp, fick mig att skänka en tacksam tanke till åksjuketabletten som intagits av rätt person. Maken fick också tillsägelse att ta det lugnt i kurvorna då det är såå ocharmigt med kräkande personer i, ffa, hyrbil!

Väl framme vid biljettdisken till linbanan upp mot toppen, insåg vi att vi hade kunnat köpa biljetter på nätet och skippa den värsta kön. Men faktum är att det ändå inte tog så lång tid så det funkade ändå. Men dyrt var det! 78 Euro för två vuxna och två barn för en tur och tur resa. Man kan även välja att åka enkelresa och gå antingen upp eller ned! Ganska trångt i kabinen och lätt hissnande känsla när vi passerade liftstolparna. Väl framme befinner man sig på ca 3500 möh och graderna hade sjunkit till 3 plus och massor av blåst. Där uppe finns inte mycket, men det finns toaletter för den som blivit nervös på uppfärden. Här kan man, till fots, traska upp till kratern men det var stängt när vi var där av säkerhetsskäl. Tror att det handlade om isbildning.

Dagen före var kabinbanan stängd pga för mycket blåst. Så om man absolut vill åka upp kan det vara bra att kolla upp att den går just den dag man vill besöka Teide. Det finns några vandringsleder på vulkanen som är av varierande svårighetsgrad. Man kan alltså vandra upp ända till kraterkanten men de turerna kräver tillstånd från parkvakterna. Tänk på att Teide och omgivningar är en Nationalpark! Det innebär att man INTE får plocka med sig lavastenar!

image
image
image
image

Färden fortsatte till den norra sidan av ön och här förändras klimatet dramatiskt. Från kargt ökenliknade landskap med lite växtlighet, kommer man in i grönskan och palmerna. Norra delen är vacker men har sämre väder. Några grader kallare och rikare nederbörd. Här ligger Puerto de la Cruz där Loro Parque (djurparken) ligger. Vacker stad men inga stränder utan här badar man i havsvattenbassänger. Vi stannade till i staden La Orotava för att äta lunch. Tyvärr hittade familjen inget ställe som passade alla. Hungriga med lågt blodsocker landade vi på en liten tapasbar. Vi åt pinxtos och drack ett gott glas vin (vissa drack cola). Till dottern köpte vi en påse chips i supermarket och så var vi redo att åka vidare.

Vår hyrda gps, kartan och den riktiga terrängen var inte riktigt överens. Vi besökte därför den lilla staden Icod de los vinos, utan att veta varför… Snabbläsning visade att här fanns världens äldsta drakblodsträd. Vi kom till ett ställe med TVÅ drakblodsträd och massor av turister som fotograferade det ena. Vi bestämde oss för att vi kommit rätt och sett det tusen år gamla trädet. Fast tydligen vet ingen om det verkligen är så gammalt… Det passar ju vår ovetenskap om vi ens sett det rätta trädet så vi lämnade staden och fortsatte upp i bergen. La Moneta, los Llanos, Erje del Tanque passerades på jakt efter kusten. Barnen började bli övertygade om att vi ALDRIG skulle komma ”hem” igen och tittade molokna ut på terrasodlingarna med bananodlingar. Vi vuxna var mer förtjusta över det häftiga landskapet och när vi kom in i Mascadalen var fascinationen på topp. Här kunde man tidigare inte ta sig med bil men med byggda serpentinvägar går det nu utmärkt, om man inte lider av svindel och åksjuka! Sista sträckan gick längs kusten tills vi nästan var framme. Jag skriver nästan för vi hann även med byn Fanabe som inte är samma sak som Playa Fanabe… Men ”hem” kom vi efter en fantastisk dag på en fantastisk ö. Middag väntade för hungriga familjemedlemmar efter en mager lunch.

Att dela utrymme med andra.

Hemma på kammaren kan man ju breda ut sig så mycket man vill. Fritt fram att sjunga högt, fel och falskt. Men i umgänget med andra i mer eller mindre valt sällskap, sätts uppförandet på prov. Barn har inte kommit så långt i den insikten och det får man acceptera. Jag har dock svårare med föräldrar, som borde gjort det, som låter barnen hållas när de uppför sig illa eller stör för mycket vid fel tillfälle.

När vi var på storasyster Elins examen från Polishögskolan i Stockholms Stadshus, var det pampigt. De stolta nybakade poliserna skred ned för trappan som värsta nobelfestgästerna. Justitieministern höll tal som alla rörda släktingar försökte lyssna på. Jag skriver försöker för samtidigt höll en bunt ungar på att högljutt leka i den ekande salen. Föräldrarna tittade lite förstrött på och verkade tycka att det var någon annans ansvar. Min man ger inte bara blicken, han agerar och styrde upp det hela med myndig stämma. Hjälpte kanske att han hade uniform på sig… ;-) Tyst blev det i alla fall, men man kan ju fundera på varför någon ens behövde säga till. Jag har varit på vigslar där gästerna inte kunnat uppfatta om brudparet svarade ja pga skrikande barn! Om mina barn inte kunde vara tysta där de skulle vara det, tog jag diskret med dem ut.

Vissa tillfällen kan man inte gå ut, som på flyget tex… Då får man bara bita ihop och räkna ned tiden man behöver dela med skrikande barn. När vi flög hem från Teneriffa körde barnen kanon i skrik och trötta mammor och pappor vandrade runt med ännu tröttare barn i famnarna. Flygvärdinnor flög fram i gångarna med värmd välling och barnmatsburkar. Då kände jag hur skönt det är att ha stora barn, trots en prepubertal och en fullt blommande pubertal tonåring.

Då hade jag svårare för den vuxne mannen som satt framför mig. Två sekunder efter start, utan att invänta skylten som ger ok att göra det eller ens titta bak, fällde han stolen bakåt och där stannade den under hela resan. Varje gång han satte sig ner flög hela ryggstödet = min matbricka med innehåll. Själv valde jag att inte fälla min stol för bakom mig satt en mamma med bebis i knät. Hon hade det tufft nog utan att jag behövde stjäla hennes lilla utrymme. Jag valde också att inte reta upp mig på mannen och lite ilsket rycka i mitt bord och trycka med knät mot hans rygg ( så som jag såg en man göra ett par rader längre fram). 5.50 känns som en lång flygtid under dessa premisser men jag drar väl mitt favvouttryck ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det” :-)

Fram kom vi och det blev dags att hämta väskorna och ingen skillnad den här gången heller. Någon som kan se band eller väskor bakom muren?
image

Att visa hänsyn.

Varje morgon har vi vaknat av skrän, fotsteg och vrålande från de mindre människorna på hotellet. Man skulle kunna tro att vi delar hotell med en bunt mjölkbönder och dess barn. Vi är ju för böveln på semester, men kl 06 ska de prompt upp och härja.

Här kommer vi till pudelns kärna i det här inlägget, hänsyn. Om man själv inte är stendöv, kan det inte undgått någon att hotellet är lyhört. Det gäller framförallt ute i korridorerna och från rummen ovanför. Man hör allt som sägs och stolar som skrapas i golvet när de flyttas på, kunde ha varit i ens egna rum. Hur kan man då tycka att det är ok att ens barn springer och skriker i korridorerna i arla morgonstund (om de nu inte är mjölkbönder förstås)? Vill poängtera att jag inte misstänker mjölkbönder att ha särskilt ouppfostrade ungar, syftar mer till deras morgontidighet (och lite till ”Arla morgonstund ;-) ) Imorse nåddes botten när familjen mitt emot oss inte var överens. Liten familjemedlem bestämde sig då att vråla okontrollerat över sin frustration. Större familjemedlem bestämde sig för att lära liten hur man uppför sig. Hon gick in och lämnade olyckligt barn i korridoren! Ja hur gick det då? Jo, självklart höjdes röstvolymen ett antal oktaver och nu var nog hela hotellvingen vaken. Beter man sig så hemma också så är man nog minst populära grannen!

På flygresan hit satt en barnfamilj bakom oss och det minsta barnet hittade en jättekul leksak, bordet. Hen fällde det upp och ner, gång på gång samtidigt som syskonet sparkade på ryggstödet framför. De hade kanske kul men våra barn som hade dessa ryggstöd som just ryggstöd var mindre roade. Trots att jag vände mig om och gav blicken till mamman, hände inte mycket. Den som har fått ”blicken” av mig förstår vad jag menar. Jag gödslar inte med den men ibland är den nödvändig! Men jag tror att pappans intag av sex whisky under flygresan kan ha haft en avtrubbande effekt…

Dottern och jag hade en superbarnslig hämnd häromkvällen när vi kom hem ganska sent, åtminstone hade alla småbarn somnat. Vi sprang fnittrande och klampande i korridoren i hopp om att skicka ett meddelande. Kan väl säga att det inte fungerade…

2 kommentarer på Att visa hänsyn.

  1. kom till jobbet här är lungt o tyst, så får du vila upp dej,jag lovar att vara tyst om jag kan, inte säkert
    aa

All inclusive

All inclusive är en barnfamiljs nöje. Tror egentligen att ingen annan kan få ut så mycket av det konceptet. Men visst är det smidigt och enkelt att hålla ordning på utgifterna. Man vet att de enda extra utgifterna som tillkommer bara är smått och gott.

Sunwing har två varianter på det här ätandet. ”Sunwing inclusive” och Sunwing all inclusive”, inte att sammanblandas för då finns det risk för besvikelser! Den första varianten innebär sju frukostar, fem luncher och fem middagar. Hotellet väljer vilka två dagar då lunch och middag inte ingår. Dryck ingår till måltiderna, men inget alls däremellan. Det andra alternativet innebär precis som det låter: ät och drick så mycket du orkar, varje dag! Det trista är ju att man är bunden till hotellet och dess bufféutbud. För det är ju det vi pratar om, bufféer av olika slag med olika teman. Skränig miljö med många barn som dräller pommes och ketchup på golven. Fast jag måste ändå säga att åtminstone Sunwing Fanabes bufférestaurang är ganska mysig.

Förra året hade vi All inclusive på hotel Parque Cristobal (Fritidsresor) i Playa de las Americas. Största fördelen där var att barnen fick i sig tillräckligt med vätska, då de hämtade dricka stup i ett. Nackdelen var att vi mest pratar socker via läsk och salt via pommes. Det var de enda de åt under en veckas tid! Vi vuxna hittade lite mer att välja på, men ärligt talat inte mycket. Vi gav upp och gick ändå ut och åt flera middagar och någon lunch. Så där blev det inte någon ekonomiskt bra lösning med det konceptet.

I år har vi skippat alla ”All…” Och handlar färskt bröd varje morgon och myser oborstade och halvklädda på balkongen i lugn o ro. Lunch har intagits efter humör, på balkongen, på fik eller på restaurang. Middagarna däremot är den gastronomiska höjdpunkten för dagen. Mor i huset har gett förbud mot matlagning på kvällen. Jag har kollat upp restauranger via Tripadvisor och vi går ut, äter och dricker gott! Ribiera Del Duero är mitt nya favvodistrikt när i kommer till spanskt rödvin! På tal om det är det dags att peta på rödrosiga familjemedlemmar för att ge sig ut i den ljumma kvällen för kvällen matnjutande! :-)

Återkommande fenomen

En del beteenden och skeenden återkommer alltid. Man möter dem på alla hotell och flygplatser.

Vi börjar med paxandet av solstolar. Nästan alla hotell har en tydlig policy mot det, men nästan inget hotell följer den. Imorse klev badvakten runt bland utlagda handdukar och la lappar på dem. Där stod ”Hotellets policy tillåter inte paxning av solstolar. Vi har tagit hand om din handduk och du kan återfå den i receptionen mot en mindre kostnad”. Fast det lustiga är att han inte plockade bort några handdukar… Man har en policy man inte följer vilket gör det lite knasigt. En del rättrogna gör som de säger och andra struntar i det. Resultat: De rättrogna blir utan solstol… Jag kan tycka att det är ok om man hyfsat snart därefter tänkt använda sina solstolar. Men ofta står de där, stolarna med handdukar på som ingen använder. Samtidigt vandrar olyckliga soltörstare omkring i jakt på en enda ynka stol. Sånt är taskigt tycker en vän av rättvisa! ;-)

Det andra roliga fenomenet när det gäller solstolar är valet av desamma. Nyanlända gäster virrar första morgonen omkring och ska försöka avläsa väderstreck. Någon (ofta, men inte alltid pappan) konstaterar var bästa solstolsläge blir i förhållande till solmängd och väderstreck. Mer rutinerade medgäster ler lite då de redan upptäckt anledningen till varför vissa stolar går bort. Just där man lagt sig är genvägen till toaletterna eller där palmträden skuggar som mest. Nästa morgon är de proffs och vet precis vad man ska undvika.

Ett annat fenomen handlar om något helt annat. Nu är vi på flygplatsen och ska hämta bagaget. Runt bagagebandet skockas medresenärer och alla ställer sig så nära de kan. Till följd kan ingen se när ens väska kommer, vilket kvittar för man kan ändå inte ta av den pga alla människor. Om alla ställde sig bakom den linje som ofta är utmärkt på golvet, skulle alla se bättre. Då kan var och en gå fram när egen väska kommer och sen gå undan igen. Vän av ordning tycker det vore en bra lösning.
;-)

Sunwing

För en vän av ordning är det här paradiset! Åtminstone om vi då menar att du precis vet vad du kan vänta dig. Sunwing ser likadana ut överallt. I övrigt är det ett livligt ställe med MÅNGA barn! De fullkomligt kryllar på hotellet och de små rackarna är morgonpigga och studsar högljutt i korridorerna okristligt tidigt. Vi med tonårsbarn som får sova, vaknar även vi. Men om man bortser från det, ruskar på sig och somnar om igen är det inget större problem.

Småbarnen har sina platser på hotellet, i Miniland, lekplatserna och babypoolen. Tonåringarna har ungdomshörnan med möjlighet att hänga med likasinnade. Vuxna har gym, fitnesscenter och SPA. Vill man ha massage får man dock hosta upp en hel del pengar, 700kr för 50 min massage.

Vi bor alltså på Sunwing Fanabe och här är gymet inte så stort men flera löpband, någon crosstrainer och cykel, en del maskiner och fria vikter. Det lustiga är att det inte räcker med rumsnyckel för att komma in, man måste gå till receptionen och få ett extrakort som öppnar gymet. Dottern och jag var där idag och det var varmt! Åldersgräns 13 år för att få träna ensam, från 11 år får barn följa med en vuxen vissa tider. Två fitnessalar där SATS kör olika 30 minuters pass på förmiddagen och eftermiddagen. Vissa pass är ”Fitness together” och då får barn följa med vuxen. Allt finns på hemsidan där man letar upp Holiday Planner där alla aktiviteter finns med. Utöver det finns två restauranger och en bar. Vuxenpoolen är ordentligt uppvärmd, minst till 25 grader.

När det gäller lägenheterna är de flesta av typen ”Family”. Vi bor i en ”Royal Family” som ser likadana ut men det ingår en välkomstkorg med frukt, vin, läsk och snacks. Badrockar finns till stora som små och poolhanddukarna byts gratis så ofta man vill. Extralyx är att städning sker varje dag inkl. diskning samt att man får sova gott i Duxsängar.

Vi trivs och njuter fast vädret kunde vara bättre… Men vad är det jag brukar säga? Det är inte hur man har det… Och sonen har trots det, på två dagar, fått en fin färg.
image
image
image

Utsikten från balkongen.

Charterresa

Att flyga charter påminner mer och mer om reguljärflyg… nästan. Man checkar in i automat, printar ut boardingkort ur densamma och lämnar själv väskorna i bagageinlämningen. Däremot får man inte välja platser själv, så mycket litar de inte på oss charterresenärer! Vi fick mail igår om att antingen printa ut boardingkorten själva, ladda upp dem i smartphone eller i sista hand, vända oss till personalen på flygplatsen. Janne och jag är bakåtsträvare och vägrar uppdatera våra telefoner, så någon uppladdning gick inte att göra annat än till ungarnas uppdaterade lurar.

Det löste sig med boardingkorten via automaterna på flygplatsen och vips satt vi inklämda fyra på rad på flyget ner mot ett regnigt Teneriffa. I högtalaren hördes ett utrop och personalen informerar att det finns en passagerare med luftburen nötallergi ombord. Alla ombeds att inte öppna medhavda nötpåsar och Sonen tittar på mig: ”Är det mig de menar?” Nej faktiskt inte, han är inte luftburet allergisk så jag säger inte till om det längre. Men jag kan inte annat än sucka när jag ser att Thomas Cook (flygbolaget) i vanliga fall erbjuder jordnötter till försäljning. Det finns så oerhört många typer av snacks så varför väljer man jordnötter som är en luftburen allergen? Om det är något man delar ombord på ett flyg är det just luft! Jag har haft den mailkonversationen med dem tidigare och svaret var sådär hopplöst menlöst. ”Våra kunder tycker om jordnötter och därför vill vi kunna erbjuda det”. Många andra flygbolag har tagit bort just jordnötter ombord. En anledningen är att deras kunder tycker om omtanken om medresenärer som kan dö just pga de däringa jordnötterna. SAS skriver såhär på sin hemsida om just nötter ”För dig som är allergisk kan vi informera att vi inte serverar jordnötter som snacks eller som matingrediens ombord på SAS flygningar. Alla andra typer av nötter får endast serveras som snacks eller som matingrediens ombord på SAS flygningar om de är lätta att känna igen. Att maten innehåller nötter framgår då av garnering, dekoration eller innehållsdeklaration.” En eloge till dem säger jag stillsamt!