Månadens inlägg: januari 2015

Seedningslopp

I seedningsloppets natur ligger att man ska springa snabbare än man tidigare gjort, det ligger däremot inte i min natur så konflikt här. Sån tur att teamkompis Marie och jag kommit på ett sätt att slippa seedning inför Göteborgsvarvet! Det är lite tråkigt att vi missar möjligheten att springa lopp på Mantorps motorbana dock… Om det är något lopp man skulle ha chansen att putsa tiden , är det på en platt motorbana.

Vi har istället förflyttat oss till charitygruppen vilket innebär startled 12 som sämst. Framförallt handlar det om att få starta så tidigt som bara möjligt, för att hinna i mål före middagsdags (viktiga saker). Kostar lite mer än ordinarie startled men vi sparar in pengarna för seedingsloppet. Vi är ju av åsikten att lopp ska kombineras med trevligt boende och god mat. Den här gången bokade Janne och jag in oss innan Marie och Anton bestämt sig om de skulle följa med. Vi valde Scandic no 25 vilket blir en ny bekantskap för oss. Marie hittade ett annat hotell, men vi får ju ses på kvällen ändå för god mat någonstans. Varvhelgen bokar slut på hotellen snabbt så man får vara ute i mycket god tid.

Vi missar ju ett tillfälle till gladlopp och det bör ju ersättas. Marie har sneglat på ”Landsjön runt” men den gången jag har åkt där har jag bara sett backar. Jag är ju ingen fan av backar och undrar stilla varför jag anmält mig till Lidingöloppet 30 K för andra gången…

Hursomhelst handlar inte lopp för mig om tider och placeringar. Det handlar om ren och skär glädje. En säljare på Intersport sa en gång till oss att synen på lopp har förändrats. Förr tyckte man att det var imponerande och roligt att ens ställa upp i ett lopp. Numera kommer istället frågan ”Vilken tid fick du?” Det är lite tråkigt för det är ju inte det som är fokus för alla. För mig är det en seger att nå ett mål jag satt upp, att fullfölja trots värk i hela kroppen och en trötthet som är obeskrivlig. Känslan att passera mållinjen och få medaljen runt halsen är fantastisk!


Det mest känslosamma ögonblicket. Målgång efter Tjejvasan… efter otaliga vurpor.

image
Lidingö Tjejlopp, första gemensamma loppet.

image image

Marie och jag peppar varandra hela året och har så roligt tillsammans. Vi tränar mer och vid fler obekväma tillfällen än vi skulle ha gjort om inte ett lopp väntade runt hörnet. Vi har fått uppleva så mycket under de här åren med olika lopp vi aldrig annars skulle ha gjort. Vi har mött människor och besökt orter som annars hade förblivit okända för oss. Den dagen åldern eller krämpor sätter stopp för mer lopp, har vi sagt att vi ska bli funktionärer. Då ska vi betala tillbaka för all hjälp vi fått ute i spåren. :-)

En kommentar på Seedningslopp

Metropol…itan

Då var det dags igen, att bege sig till New York och Metropolitan i Eksjös tappning. Den här gången är det en lättare operett ”Glada änkan”. Ett fantastiskt påfund det här med livesändningar och skänker guldkorn till den lilla orten.

Det brukar vara ganska välbesökt och en skön känsla att vara en av dem som sänker medelåldern rejält! ;-) Första gången vi gick på en sändning från Metropol visste vi inte vad vi hade att vänta oss. Min mamma, operaentusiasten, har varit på Metropolitan i New York många gånger tillsammans med min New York födde far. Han brukade, som ung, köpa de allra billigaste biljetterna, där man knappt eller inte alls såg något av scenen… men han hörde! Är inte helt säker på vad han skulle tycka om det här konceptet…

Men tillbaka till första gången i eksjötappning. Klädgarderob är ordnad i entrén och alla får hjälp att hänga av sig ytterkläderna. På duken visas livesändning från Metropolitans matinéföreställning och man får se publiken sätta sig och höra orkestern värma upp. Då kliver en rekorderlig kvinna fram på scen. Hon harklar sig lite nervöst och knackar på mikrofonen. ”Hallå, hörs jag?” inleder hon med. ”Välkommen till Metropol…itan säger hon på bred småländska och fnittrar lite charmigt. Hon förklarar kvällens upplägg med akter och berättar att när ”di i New York får förfriskningar, får ni det”. ”Men (säger hon bestämt) ni får bara ta en av varje!”. Kan man annat än älska det? :-)

Sen kör det igång och vi ser och hör samma sak som massor av andra publiker i salonger runt om i världen, som sitter bänkade samtidigt som de i New York. I pausen severas snittar och ett glas vin. Under tiden vi mumsar får man följa med ”bakom kulisserna” med intervjuer med operasångarna och höra en massa intressant att veta.

Vi var och såg Aida för något år sedan. Det är en mycket pampig opera med enorma kulisser och levande djur på scenen. Den känslan kom kanske inte fram på storskärm riktigt. Men jag vet inte om vi kan skylla på skärmen när Janne somnade sött i sin stol. Jag höll mig vaken men håller med om att den var ganska tjatig på slutet. ”Jag dör” var ett återkommande tema i sången och nu minns jag inte ens om någon verkligen dog. Förmodligen gjorde de det, opera slutar sällan lyckligt. ”But it aint over until the fat lady sings” så man får hålla i, in till slutet för att verkligen få veta!

Restauranger Barcelona

I vanliga fall brukar jag ha stenkoll på bra restauranger dit jag ska åka. Oftast har jag tom bokat men inte den här gången. Första gången i Barcelona och jag visste inte riktigt var vi skulle vara på kvällarna och när vi skulle vara hungriga. Det blev sådär  bra… Visst var det avslappnat och skönt att inte behöva passa några tider men istället irrade vi omkring, hungriga och stötte  bottennapp!

Första kvällens middag blev sen och helt oplanerad. Kl 23 var vi hungriga efter en guidad tur på La Pedrera och köken stängde på många restauranger. Hotellet tipsade om La Locanda runt hörnet från gatan. Lokalen var inte särskilt rolig men vi var inte ensamma, det ramlade in nya gäster hela tiden. Italiensk mat utan någon större tvist. Linn klagade på att köttfärssåsen saknade just kött och var måttligt imponerad. Jag åt en aubergingratäng och den var mycket god! Maten fick oss inte att ljubla av lycka men den mättade, låg nära hotellet och hade helt ok vin.

Ett riktigt bottennapp var Taverna del Bisbe! Servitören log inte en enda gång och jag gillar inte sura människor! Det vita vinet placerades inte i en vinkylare utan ställdes bara på bordet och sen gick han. Maten var helt ok men servicen… Konstigt nog beställde vi ändå dessert, Creme Catalana. Det skulle vi inte ha gjort! Det var den sämsta någonsin med en tjock geggig röra med halvbränt socker på en pytteliten yta i mitten. Vi lämnade allt och gick utan att lämna en cent i dricks.

Sista kvällen var vi trötta och hungriga och restaurangen jag hade kollat upp, var stängd. Vi hamnade på restaurangen som tillhör hotell Colon mitt emot Katedralen. Mycket trevliga servitörer och en gammeldags charm. Linnedukar och linneservetter charmar alltid mig ;-)

Tapa Tapa,  en snabbmatskedja med tapas har jag nämnt redan. Den gillade jag stenhårt. God mat, stor varation och lätt att navigera i den stora menyn.

image

Tapas i mindre format åt vi två gånger på Bilbao Berria, ett litet ”hål i väggen” med några bord både inom- och utomhus. Samma pris på alla pintxos eller tapas. Samla tandpetarna i en liten cylinder på bordet så räknar servitören hur många ni ätit och betalar därefter. Stor variation på utbudet, varma och kalla samt desserter på pinne. Mycket barnfamiljer och barcelonabor.


You get what you pay for?

Nu har den äntligen kommit! Den jag väntat på inför vår resa till Teneriffa, taxfreekatalogen.

Nu är det meningen att hela familjen ska samlas och välja ut smink, godis, leksaker och sprit till föräldrarnas drinkar på balkongen. Det är ju så fiffigt att man kan välja om man vill ha sina varor på ut- och eller hemresan. Tänk så fint vi skulle ha det, Janne och jag, sittande på balkongen och dricka ur vår 1.75 liters Jägermeister. Glädjas åt att vi sparat 348kr! Om vi dessutom slänger in en beställning på bag-in-box Jelzin vodka, sparar vi 558kr till! :-D

OM man nu inte skulle känna för sprit eller nytt smink, finns fler val. Man kan även boka sin sittplats på flyget. Det lustiga är att det kostar 145kr/pers, enkel väg,  att boka en plats, vilken som. Det handlar inte om några ”finare” platser med bättre benutrymme. Nä, utan helt enkelt bara för att sitta någonstans överhuvudtaget! Men varför och vem vill lägga nästan 1200kr, för en familj på fyra pers, bara för att få en sittplats?? Förhoppningsvis får vi väl sitta någonstans ändå…

Det är intressant hur man som resenär kan mjölkas på pengar. Rumskategorier kan låta lockande ”superior” ”deluxe” ”executive”, men det gäller att läsa på vad man får för pengarna. På många finare hotell finns inte beteckningen. ”standard” och ett superiorrum på ett hotell kan verka finare än ”standard” på ett annat. I executiverum ingår ofta fritt Wifi och frukost och andra trevligheter. Clubrum är ytterligare en beteckning som kan innebära tillgång till loungen där både frukost, drinkar och tilltugg serveras. Så kolla och jämför både priser och vad du får för pengarna!

Rumsläget betyder en hel del för mig. Jag avskyr rum som ligger precis vid hissarna. På våningsplanen ligger ofta heltäckningsmattor, vilket dämpar ljud, men precis vid hissen finns ofta en marmoryta. När folk kliver ur hissen klapprar det av klackar och nyanlända gäster hojtar ”Vilket rumsnummer har vi?” Så fort de kliver ur hissen. Jag ber alltid om rum långt från hissarna.

För den som ska åka charter har Sunwing har ett ypperligt upplägg med skisser över lägenhetskategorierna och dess läge på hotellet. Exakt läge just för din lägenhet kan inte garanteras, men man kan se var just den kategorin av lägenheter finns lokaliserade. Ja jag är en nörd! Men det tror jag att jag redan sagt… ;-)

3 kommentarer på You get what you pay for?

Självscanning

Jag har, envis som en dåre, nekat att börja scanna mina matvaror. Det går så bra att stå i kö, vem har bråttom? Det har jag länge intalat mig, ända tills igår. Det är faktiskt inte så roligt och jag ställer mig alltid i ”fel” kö. Byter jag kö, blir den den långsammaste istället.

Med scanner i handen gick in genom grindarna lite lätt nervös. Smidigt var det men jag som är en spontanhandlare fick tänka till. Jag brukar ha en lista som jag utökar lite beroende på blodsockernivån. Det funkar nu med, men det gäller att inte bara slänga ner saker i korgen lite hursom. Men det gick bra! Jag tror att alla varor blev inscannade och ut kom jag. Misstänker att den dagen jag blir föremål för inspektion, kommer att höja både puls och blodtryck. Jag ser framför mig hur en stor lampa kommer att sänkas ned, blinka med samtidiga signaler. ”Här har vi en fuskare”!

Mat fick vi på bordet i alla fall. God mat, tända ljus och lågmäld musik fick barnen att vilja sitta kvar i sisådär 10 minuter. Sen kallade annat på övervåningen och mor i huset kröp ner i soffan med ett glas Amarone jag fått av min bror.

Fredagsmyset blev färska räkor från Kanonaden med en limeaioli. De var riktigt fina och jag försökte locka tonåringarna att smaka, men de var mer intresserade av att sticka iväg och kolla på hockeymatch. Det blev ett glas Chardonnay i samma soffa och det var heller inte obehagligt på något vis.

Biokväll väntar och barnen ska istället roa sig med chokladfontänen vi köpte i Ullared. En skön helg närmar sig sitt slut och nu är det bara två helger kvar innan Janne kommer hem!

Flashdance

För ett par år sedan tog jag med mig dottern på en nostalgitripp till Stockholm. Hon skulle kulturutbildas i en av mina mest minnesvärda filmupplevelser, ”Dirty Dancing”. Den gick som musikal och det var för bra för att missas! Jag förberedde henne med myskväll innan då vi tittade på filmen och åt popcorn. Jag skrålade med i låtarna och svängde tappert på höfterna i soffan. Hon var kanske inte helt övertygad, men det kan ha varit mina höfters fel… eller min sångröst. Patricks höfter kunde hon i alla fall inte klaga på! Men även hon smälte faktiskt och föreställningen var riktigt bra!

Nu är det dags igen, 80-tals nostalgi på G. Nu är det Göteborg och musikalen Flashdance som väntar. Jag har ett svagt minne att jag ”tvingat” henne att se filmen med mig förut, men inte helt säker. Nu har vi i alla fall både en filmupplevelse och show att se fram emot. Jag minns hur snygg jag tyckte Jennifer Beals var. Försökte själv se ut så, med big hair, benvärmare och avklippta collegetröjor som gled ner över ena axeln.

På väg till ”Work-out”.

image
Orginalet, bild lånad från Google.

Jag har bokat en ”no-brainer” med bussresa. Hade gärna valt ”Joro buss” men de hade inte resor dit så det fick bli ”Taxi Nyberg”. Bussresa, tid för shopping, boende på Scandic Europa, buss till och från teatern, tid för shopping på söndagen och naturligtvis buss hem. Jag behöver inte tänka alls och det är riktigt skönt för en sådan som mig, som annars skulle ha bokat och bokat om hotell många gånger. Det enda jag behöver fundera på är restaurang för middag före showen. Sen måste ju naturligtvis dottern utbildas i 80-talets storhet och det känns som om det kan ta tid! :-D

Att ta sig till jobbet.

En jobbarmorgon. Lite regnigt och mörkt ute och bilen är förberedd med dieselvärmare. Vad snopen jag blir när bilens enda kommunikation med mig och omvärlden är ett slappt blinkande med halvljusen och ett lätt väsande. Sen ingenting! Bilen är lika död som vårt halvt nedsågade körsbärsträd.

Det är inte direkt stockholmstider hos de allmänna kommunikationerna här i vår lilla stad. 30 minuter kvar till nästa buss går… som tar 30 minuter till jobbet. Samma 30 minuter som det är kvar tills jag börjar att jobba. Vilken fin start på arbetsveckan efter semestern!

In till barnen som trötta lyfter sina huvud från frukostmackan och undrar varför mamma kommer inramlande igen. En titt på morgonnyheterna och småprat med de ”små”, hinns med innan en promenad till bussen bland blöta pölar inleds. Väl på bussen är det ganska skönt, varmt och tyst. Jag plockar fram min bok, den där jag aldrig hinner läsa annars. Försjunker in i handlingen och upptäcker att jag är sist kvar på bussen när den stannat för sista gången den här turen. Chauffören harklar sig lite menande och jag studsar ut i kylan igen. Jag tänker att det är ett rätt behagligt sätt att starta dagen, förutom det faktum att man måste passa tider.

Väl hemma messar jag min räddare i nöden Gary, som rycker ut i ett nafs. Startkablar plockas fram och ”Catta den bilkunniga” får noggranna instruktioner om hur hon ska bete sig. Det strular ändå och bästa grannen Håkan dyker upp som extra assistans. Killarna löser problemet. Batteriladdare trollas fram, likaså batteriet… i bagageutrymmet!? Den troliga felkällan identifieras, en lampa i bagageutrymmet som vägrar inse att den gjort sitt och slocknar inte trots stängd och låst bil. Mitt bidrag då? Jo jag försöker mig på lite initierade inlägg lite då och då. Tänker att jag kanske kan lura någon av dem. Men tror inte att Gary går på det. Tror att han genomskådade mig och mina bilkunskaper när jag inte visste hur man öppnar motorhuven…

Imorgon hinner jag kanske läsa ut boken… på bussen till jobbet.

Trettondagskväll i Stockholm

Så landade vi i ett vintrigt Stockholm. Blåst, snöblandat regn och snötäckta gator. Stor skillnad från det härliga vädret i Barcelona!

Hotelldags igen eftersom sista kvällståget skulle gå innan vi kommit fram. Den här gången hade valet fallit på Radisson Blu Royal Viking. Jag både gillar hotellet och läget med tanke på tågresa morgonen efter. Vi fick två trevliga twinbeds (inget slagsmål om täcket) med utsikt över stadshustornet.

Hungriga efter resan skulle vi ut och äta någonstans. Jag hade kunnat tänka mig Stockholm Fisk men det går ju bort med en fiskallergisk son. För att göra det lätt för oss hoppade vi in på Jensens Boefhus tvärs över gatan. Lite förvirrade tjejer jobbade i den halvtomma restaurangen. Trots att det fanns massor av lediga bord kunde hon inte placera oss på en gång. Vi hänvisades att slå oss ned i en soffa och vänta. Så fick vi ett bord och då saknades knivar när vi skulle börja äta. Vi delade på de två som fanns på bordet för att dela våra ribs. Jag skulle beställa vin och hade valt ut ett, det var slut. Valde ett annat-slut. Valde ett tredje- slut! Vi har husets vin säger hon till slut. Färdigätna hände sen ingenting. Precis som på TGI Fridays i Malmö fick vi sitta med kladdiga tallrikar på bordet utan att någon plockade bort dem. Barnen ville ha efterrätt, ”ta själv glassbuffé”. De fick börja ta och fösa undan sina kladdiga tallrikar så gott det gick på det lilla bordet. Jag högg en servitris och bad dem plocka bort tallrikarna.

Maten var god och efterrätten gjorde barnen lyckliga, men servicen under all kritik med tanke på att restaurangen var långt ifrån full. Dricks? Nej faktiskt inte. Jag anser att ta beställning, bära ut maten och hämta smutsiga tallrikar ingår i deras jobb. Ska de ha dricks ska de göra något lite extra. Jag får lön för mitt jobb men inget extra om jag är ännu trevligare, snabbare eller duktigare. Jag försöker alltid göra det ändå, men det ligger i yrkesstoltheten att göra ett så bra jobb som möjligt. Då får faktiskt servitriser anstränga sig för att få ett extra påslag (dricks) på sin lön. Så tjurig är jag! ;-)

Mamma och jag tog en sväng upp till Skybar på hotellet medan barnen attackerade sina ”paddor” och kopplade upp sig mot omvärlden.

En god nattsömn senare tog vi oss till frukostmatsalen. Jag har alltid varit imponerad av deras frukost, men den här gången vet jag inte riktigt vad jag ska säga… Det är en cool layout på buffén och detaljer som sticker ut. I gammeldags mjölkflaskor med handskrivna lappar serveras mjölk med olika fetthalt. Juicen tar man genom att använda Ipad vilket barnen tyckte var roligt, men innehållet var samma automatjuice som annars. Baconet var krispigt och fint men smakade… kanel! Vi skojade om att grisen som är ursprungsman till baconet hade varit en stor fan av kanelbullar. Alternativt var baconet doppat i french toast smet för att erbjuda ”two in one”. Hursomhelst hittade alla något att mätta sig med utom sonen som besviken lämnade sina croissanter. De bestod bara av luft och fick bara 1 av 5. :-)

Nöjda ändå lämnade vi Radisson för en tågresa… igen… Nya äventyr väntar om en dryg månad då vi åker till Teneriffa, hela familjen! :-)

Trettondagsafton i Barcelona

Helt ovetande satt vi på en tapasbar precis vid Barcelona Catedral. Mycket folk ute i rörelse och ett herrans liv. Vi spekulerade i om de firade Trettondagen och kom fram till att katoliker nog borde tycka att det är något att fira, att de tre kloka männen äntligen hittat sitt mål. Längre än så kom vi inte och fortsatte vidare på stan på jakt efter en middagsrestaurang. När vi kom ner på Via Laietana (100 m från vårt hotell) stannade vi till i förvåning. Massor av människor och då menar jag MASSOR spankulerade på denna vältrafikerade gata. Fullt av konfetti och godispapper låg på gatan och vi undrade… Det var först senare på kvällen när jag googlade det hela som jag insåg att just den här kvällen är bland de största festligheterna på året ”Los Reyes Magos”. De tre vise männen kommer till stan och paraderar staden i tre timmar. Godis slängs ut till barnen och de i sin tur har lämnat önskemål och får presenter i utställda skor. Hmm, detta spektakel missade vi mitt framför våra ögon… om vi vetat att vi skulle ha tittat.

Idag på morgonen tog vi en promenad i ett stilla och tyst Barcelona. De enda som syntes var spankulerande turister och sopbilar. Jösses så rent och fint det var överallt! Varenda liten gränd vi passerade var nystädad och juldekorationer börjar plockas bort.

Sammanfattningsvis får jag säga att det var en fantastisk tid på året att åka hit. Inte så mycket folk så man får köa och trängas överallt. Mycket helglediga spanjorer vilket ger ett charmigt intryck av en stad, när det inte bara bubblas på alla möjliga språk förutom spanska. Vädret var toppen och soligt. Varmt och skönt på dagen då jacka var överflödig och tunn jacka på kvällen. Hotellpriser var mycket lägre än i maj då det är högsäsong. Jag velade ju ett tag om läget på hotellet och jag måste säga att det har varit super att bo mitt i de gotiska kvarteren. Det är såå mysigt att traska runt på kvällarna bland folklivet. Hoppa in på ett café eller en bar om man känner för det.

Vill man inte ha beachlivet är det ett hett tips att åka i januari/februari!

Girls on town

Dagen började med en runda på gymet tillsammans med dottern.

Gofrukost och ja, laxen ingår också från a la carten. Det här är troligtvis den bästa hotellfrukost som ingår i priset ever!

Sen gav sig brudarna ut på stan för shopping. Vi har ju småshoppat mest hela tiden så inga jättemåsten stod på schemat. Men lite trötta i benen och inte så inspirerade landade vi i diverse soffor överallt. Linn ville tillbaka till Brandy och Melvin… eller Beavis and Butthead… eller..? Minns fortfarande inte namnet, men en favorit hos min tonåring.

Vi kom till Casa Batlló och kulturbehovet uppstod hos lätt uttråkad mamma. En inte alltför svårövertalad dotter med moder betalade de svindyra biljetterna och gick in, då det inte var några köer. Man kunde välja en interaktiv guide för 3 Euro eller ta gratisaudion. Den senare är som en bandspelare där du trycker in rumsnumret så läser en röst upp diverse information. Det tidigare alternativet får du hörlurar och en minidator med rörliga bilder. För oss var det fullt tillräckligt med gratisvarianten. Det är fascinerande hus dessa Gaudi-byggnader, inte en rät vinkel och inspiration från naturen ”en mass”. Guiden från La Pedrera hade sagt att man ser Sagrada Familia från Gaudis alla verk så vi letade… och letade… Till slut hittade vi hålet på taket där man kunde se takspirorna på kyrkan. Det står ju modernare hus i vägen så det var en vackrare utsikt då 1904 när Casa Batlló byggdes. Fast då fanns ju inte Sagrada Familia som påbörjades efteråt.

Hungriga och trötta i benen bestämde vi oss för lunch. Vi hittade en ”Tapa Tapa” som är min nya favoritsnabbmatskedja. Tänk om det fanns något liknande i Sverige! ”No brainer” system där du tittar på menyn och dubbelkollar via matchande bilder så du kan känna dig säker på vad du beställt. Och såå gott var det!

Mormor och Jonathan spenderade istället dagen på Aquarium och var övernöjda med det valet. Sonen har inte ens vitt bälte i shopping så han var glad att ens slippa se en enda affär från utsidan.

Så nöjda med vår resa och nu har vi en kväll kvar att spendera i den är fantastiska staden. Vi planerar en repris på gårdagen då vi började med en tapasrunda före middagen. Tapas, god middag och kanske en drink på hotellet får avrunda en fantastisk resa!