Månadens inlägg: januari 2015

Flygplatshotell

Vid tidig avresa eller sen ankomst är flygplatshotell ibland en nödvändighet, ibland en njutning. Vissa gånger vill man bara hinna sova några timmar innan flyget går eller man ska sätta sig i bilen och köra hem. Andra gånger kommer man tidigt på kvällen och då är ett trevligt hotell med faciliteter att föredra.

Ett av mina favorithotell är Hilton på Kastrup. Då pratar vi njutning och en förlängning av resan. Vistelsen där är behaglig med ett gym, inomhuspool och trevlig restaurang. Den erbjuder både a la carte och en buffé med mycket valmöjligheter. Det finns många trevliga hotell inne i Köpenhamn eller runt omkring flygplatsen. Men vill man ha det riktigt nära, är det enda hotellet på själva flygplatsen. Incheckningsmaskin finns inne på hotellet så man kan fixa incheckningen i lugn och ro kvällen innan eller innan man traskar bort, inomhus i korridorerna, till avresehallen.

På Arlanda finns det fler alternativ att välja mellan. Radisson Blu – Sky City är ett tjusigt businesshotell som ligger, som namnet avslöjar, inne i Sky City. Här ligger även Clarion Arlanda Airport som öppnade hösten 2012. Läget gör att de kostar lite mer än hotellen som ligger på gratisbuss’ avstånd.

Min favorit är Radisson Blu Arlandia. Det ligger en liten bit bort men det går alltså gratisbussar med jämna mellanrum. Här ligger även en av långtidsparkeringarna, så smidigt att komma med bil och parkera klart kvällen före tidig avresa. Sen är det bara att njuta, i poolen, baren och restaurangen. Jag gillar även deras familjerum med dubbelsäng och våningssäng till barnen. De har prisvärda erbjudanden där parkeringen är inbakad i priset (billigare än att betala separat). Lite nostalgikänsla för mig som brukade åka hit, som tonåring och bada.

Inne i flygplatsbyggnaden finns även ”Rest and fly” som dagtid tar betalt per timme. Låter mer ekivokt än det är :-) Jag har sovit där några timmar efter tidig ankomst från USA. Tåget gick först på eftermiddagen så sömn och dusch var ett mycket bättre alternativ än att hänga på T-Centralen! Här kan man också bara hoppa in och betala för en dusch efter lång flygresa. Vill man bo på natten är grundpriset för 10 timmar. Ett alternativ som måste nämnas är Jumbo stay, särskilt om man reser med barn. Här bor man i en gammal jumbojet som är uppställd nära Radisson Arlandia. En del av rummen har både privat wc och dusch, andra rum erbjuder gemensamma faciliteter. Är man en familj på fyra kan man boka fyrbäddssalen för att få bo ihop. Dusch och toa delas med andra.

Landvetters flygplatshotell är också riktigt trevligt med promenadläge in till terminalen. Bra restaurang och så tidig frukost man behöver. Meddela receptionen kvällen innan så ordnar de det.

Catta och bilar del 2.

Även vår egen privata bil ska ju in på service och besiktning. Av någon anledning har lotten fallit på mig när det ska ske.

Jag var en gång på besiktningen och ”besiktaren” ber om nyckeln till dragkroken. Jag känner lite för honom så jag ler mitt allra vänligaste leende och tänker att jag ska vara pedagogisk. ”Det behövs ingen nyckel, man lyfter bara på den” säger jag och lyfter upp skyddskoppen… Vi löser det och han fortsätter sin kontroll, efter att han visat vad som ska låsas upp.

Bredvid min bil står en gammal SAAB och ägaren skruvar på sig nervöst. Det bankas under bilen och kontrollanten muttrar ”ja du, det blir en 2:a på det här. Det bli tyst en stund och så säger han ”Här blir det kanske en 3:a”. Då tänker jag såhär: På en skala på 1-5 vad är bäst? Jo 5 så jag ler uppmuntrande till den stressade SAAB-ägaren ”Det tar sig” säger jag glatt för att pigga upp honom. Det blir precis tyst i hallen. Han som knackar där under bilen tittar upp ur gropen, förmodligen för att spana in pundhuvudet som just försökt att håna någon med risk för körförbud! En annan kontrollant tar med mig bort och förklarar siffrorna, förmodligen för att undvika trubbel. SAAB-ägaren ser måttligt road ut.

På Nybergs bil i Nässjö har de också träffat mig. Det fånigaste var nog när jag lämnade in bilen eftersom det skramlade i den vid svängar. Jag var övernöjd ända tills jag messade Janne och stolt förklarade att jag tagit saken i egna händer. ”Plockat ut skidorna i skidboxen?” frågar han retsamt. Jag ville inte hämta bilen igen och vägrade ringa Volvo och informera om det hela. ”Vi har åkt runt flera stycken och vi kan inte identifiera felet.” säger teknikern till slut när han ringer… De kunde väl inte i sin vildaste fantasi tro att jag skulle ha missat det.

Ibland tänker jag att jag ska lära mig lite om bilar… men så dyker det upp så mycket annat att jag helt enkelt inte hinner. :-)

Catta och bilar del 1.

På mitt jobb är jag bilansvarig, jajamensan! Det betyder väl att min arbetsgivare litar på mig och min förmåga att hantera motordrivna fordon? Jag tror dock att teknikerna på Volvo är av en annan uppfattning! Nu måste jag tillägga att min arbetsplats består av en majoritet av kvinnor som inte de heller har just bilar som hobby.

För att strukturera upp ett slags bilschema inköptes kylskåpsmagneter (bilpluttar) i samma färg som bilarna och sattes upp på en white board. På så vis kunde vi hålla ordning på dem. ”Du kan ta den röda bilen, den är ledig.” Funkade hur bra som helst tills någon på upphandlingsavdelningen bestämde sig för att alla nya leasingbilar skulle vara vita! Plötsligt hade vi TVÅ vita bilar, en som utbyte för en blå bil. Resoluta kvinnor löste det ändå genom att helt enkelt kalla den nya vita bilen för blå… trots att den var vit… Vi ville ändå vara lite tydliga och satte på ett blått klistermärke på bagageutrymmet. Funkade fortfarande så länge vi resoluta kvinnor fick styra. Ett förslag (från manlig kollega) att vi istället skulle kalla dem efter registreringsnummer röstades bestämt ner!

Jag skulle lämna in en av bilarna på service och säger till teknikern (bästa Jörgen) att vi även behöver lämna in den blå bilen som står utanför. Han tittar ut genom fönstret, men ser ingen blå bil. Inser att jag måste förtydliga, ”nej bilen är vit men vi kallar den blå för att vi ska kunna skilja dem åt” förklarar jag hjälpsamt. Han ser inte övertygad ut, lika lite övertygad ut som sköterskan som skulle låna den blå bilen som stod i garaget. Hon kom tillbaka efter en stunds letande ”Jag hittar ingen blå bil!” Nu har vi, lite wild and crazy, nya bilpluttar utan färg med reg nr på istället… och det funkar!

2 kommentarer på Catta och bilar del 1.

  1. LOL Underbart!!! Varit med om liknande – nästa steg efter reg.nr blev K1, K2, M1 etc. K = Kangoo och M = Magané. Fortsätt skriva bästa du, kram!

Halvfabrikat

Ibland ett skällsord, ibland en nödvändighet. Jag tycker att det finns en hel del bra produkter och kommer att ha det som ett återkommande tema.

Pulled pork: Det finns olika märken och även varianterna med beef och chicken. In med den i ugnen efter anvisningarna på paketet. Smaken är lite tam, fyll på med mer barbequesås (eller annan smaksättning om så önskas) så att det smakar något. Det är lite i varje förpackning så tänk på det om ni är en hel familj ( räcker inte med ett paket). Nu finns det olika varianter man kan göra med köttet. Dela frallor på hälften och lägg i köttet mellan och toppa med stekt majs, lök, salladsblad, tomater och en klick creme fraiche. Aternativt kan man göra sina vanliga tacos men byta ut köttfärsen. Man kan även fräsa paprika i het stekpanna tillsammans med lökringar och sen hälla på det färdiga köttet. Vips har man en köttgryta som man kan servera till ris.

Falaflar från frysdisken: Tillaga efter anvisningarna. Gör en sesamsås med 3 dl tahini (sesampasta) 1/2 dl vatten, citronsaft, 2-3 vitlöksklyftor. Lägg falaflarna i pitabröd, toppa med tomat och gurka och ringla över sesamsåsen. Hittar man inte tahini kan man göra en yogurtsås med eller utan småskuren gurka och vitlök i. Alternativt koka cous cous i buljong, finhacka tomater och persilja och blanda runt med olivolja och servera till falaflarna.

Reseledar-skola

År 1989 gick jag reseledarskola (Vingschool) på Mallorca. Två månader av skojigheter i Magaluf tillsammans med ett 70-tal hugade reseledarkandidater. Dagarna var fyllda med undervisning i geografi (resmålskunskap), spanska och annat bra att kunna inför ett reseledarliv. Vi delade lägenhet två och två och fick själva laga mat eller gå på restaurang. Vi skulle även sätta upp en cabaret som hotellets gäster skulle bjudas på. Jag måste erkänna att den inte var någon höjdare! Av någon anledning var det oerhört populärt att se reseledarna uppträda nere på resmålen och därför skulle vi tränas upp i den ädla konsten att vara skojiga på scen. Publiken bestod alltså av medgäster på hotellet, de var ”långliggare” dvs mest pensionärer som tillbringade vintern i värmen. Lite märklig mix av gäster, vi partyglada ungdomar och så dessa pensionärer. Jag minns inte att jag märkte så mycket av dem men jag undrar vad de tyckte…

Roligt hade vi i alla fall och det hade varit värt resan även om jag inte hade fått jobb. På helgerna hade vi fritt, hyrde bil och åkte på utflykter. När skolan närmade sig sitt slut kom personalavdelningen ner och hade intervjuer med oss. Ett 20-tal fick jobb och för min del innebar det Kos i Grekland.

image
Hela gänget samlat.
image
Våra lärare

image
image
Cabaret

image
På utflykt, egentid.

Idag anordnar Ving bara reseledarskola när de behöver ny personal och man får gå intervju för att bli antagen. Därefter har de jobbgaranti om man får godkänt på utbildningen, som är en vecka. Kursen kostar 4900kr.

Fritidsresor har sin Smile Academy som består av en digital kurs på hemmaplan innan man åker ner till ett resmål i fem dagar och lär sig ”allt” man behöver kunna. Utbildningen är gratis, man får lön från första tagen på utbildningen utomlands. Man bli alltså anställd innan man påbörjar utbildningen. Under Lediga jobb på deras hemsida utannonseras när de behöver nya reseledare, oftast två ggr/år.

Sen finns bla ett företag som heter Service o co och inte är kopplat till något specifikt resebolag. De anordnar fem veckor långa utbildningar och har fått fina betyg på TrustPilot men jag känner ingen som gått den.

Hursomhelst var reseledarskolan och jobbet som reseledare en otrolig upplevelse. Jag lärde mig såå mycket om mig själv och andra människor. Jag fick lära mig att hantera situationer som jag aldrig trott jag skulle behöva möta. Den erfarenheten bär jag med mig och har fortfarande nytta av.

Om man inte är nöjd…

Ja vad gör man då? Man ska alltid klaga på plats. Det finns inte en chans i världen till kompensation om man inte påtalat ev. brister redan på plats. Researrangören, hotellet eller vad det må vara måste få en chans att kunna rätta till problemet.  Men om ni fortfarande inte känner att rättvisa är uppnådd, dra er inte för att gå vidare. Första steg är att vända sig direkt till ansvarig part. Om man inte anser sig kompenserad till fullo kan man dra det vidare till Allmänna reklamationsnämnden (ARN). De kommer dock inte pröva fall (gällande resor) där summan understiger 1000kr. Värt att veta dock är att de aldrig kan tvinga ett företag att följa deras rekommendationer. Bifoga bokningsbekräftelse, ev mail där detaljer bekräftats från företagets sida och gärna foton.

Det man kan göra redan innan man åker är att kolla upp företaget man funderar på att engagera. Råd och Rön har ”Svarta Listan” där företag som inte följt ARN:s rekommendationer hamnar. Seriösa företag vill inte finnas med där! Sen är det ganska lätt att bara googla namnet och se vad som dyker upp. Det finns många sätt att hitta tidigare kunders åsikter.

Ryanair må vara billigt men är ett bolag jag bojkottar. Här är ett utdrag från SvD från 2013 om VD Michael O’Leary ”O’Leary brukar häckla svenska och nordiska myndigheter. Till exempel har Allmänna reklamationsnämnden kallats ”idioter” för sin tolkning av EU-direktivet om kompensation till passagerare vid försenade och inställda flyg. SvD Näringsliv har tidigare rapporterat att det irländska lågprisbolaget fälldes i 24 fall förra året. Enligt den svarta lista som konsumenttidningen Råd & Rön och resetidningen Vagabond publicerar, har Ryanair låtit bli att betala i hälften av fallen.” Jag känner många som använder sig av Ryanair och som är jättenöjda. Men ett bolag som från högsta ledningens håll har den här inställningen till sina kunder… vill inte jag gynna!

Men är du missnöjd är det enklaste och bästa sättet att (med ett vänligt men tydligt mail), kontakta företaget och framföra sina åsikter. Förklara vad du anser inte stämmer överens med det du bokat.

För många år sedan bodde Janne och jag på Radisson Strand hotell i Stockholm (inte billigt) Sängarna var fullkomligt värdelösa, mjuka, knöliga, rangliga och knakiga. Det upptäckte vi inte förrän sent på kvällen och orkade inte göra något åt det. Däremot sa jag till i receptionen på morgonen efter. Receptionistens svar: ”Ja jag vet, vi håller på att byta ut dem. Vi borde kanske inte hyra ut de rummen”. Jag mailade hotellet med just den frågan. Varför hyr ni ut rum där ni är medvetna om sängproblemet? En helgs gratis boende på ett Radissonhotell blev deras respons.

Barnen och jag bodde på Nordic Sea en gång och mycket gick tokigt. Vi fick fel rum, extrasäng saknades i det nya rummet och tv:n och ac:n gick sönder gång på gång. Jag skrev ett mail till hotellet efteråt och kompenserades med en natt gratis boende. Det nyttjade vi gladeligen samma år och då hade de dessutom ordnat gratis inträde till Ice Bar.

Senaste mailet blev till Scandic Sergel Plaza. Jag mailade att det inte var ok att servera buffé utan informationsskyltar. De höll de med om och som kompensation skickade de åtta frukostbiljetter på valfritt Scandichotell.

Den sötaste kompensationen jag fått är två stjärtlappar till barnen. Det var när barnen satt i ett hotells mysrum och kollade på tv. Jag tittade till dem då jag tyckte att sonen skrattade så hysteriskt mycket. Det visade sig att det var en porrfilm i ”full action”! Jag tyckte inte att det var ok att man skulle kunna få in porrfilm i allmänna utrymmen och mailade och frågade. Det visade sig att fjärrkontrollen manipulerades med jämna mellanrum och att det inte var tänkt så. Men de tyckte att det var oerhört pinsamt och skickade alltså dessa stjärtlappar till barnen. ” Titta barn, hotellet har skickat stjärtlappar till er för ni var så snälla”… för det gick ju inte att förklara att det var för att ni fick titta på er första porrfilm. :-) Sen kan jag tycka att det var en lite rolig kompensation med stjärtlappar pga en porrfilm… men det är kanske min dåliga humor…

Ytterligare en gång vill jag påpeka att vänlighet är av yttersta vikt. Vi pratar inte om gnäll över allt och inget. Men om man känner sig missnöjd är det bättre att kontakta företaget och framföra sina synpunkter, än att gå runt och sura. Inga företag (eller ytterst få) vill ha missnöjda kunder som berättar en massa negativt om dem. I dagens IT-värld är det ännu värre då man når så oerhört många med sitt missnöje! Sen är det upp till dem hur de vill svara och upp till dig hur du vill gå vidare. Man bör, som alltid i livet, välja sina strider.

2 kommentarer på Om man inte är nöjd…

If you’re blue and you don’t know where to go to…

”Why don’t you go where fashion sits, puttin’ on… Någon som minns den gamla låten med , jag tror, Taco? Det är i alla fall en ledtråd till nästa bokade hotell. Återkommer till nästa planerade resa men kommer osökt in på ämnet hotell.

Jag är en fanatisk hotellnörd! Så, nu har jag erkänt det en gång för alla. Därför är det rätt märkligt att jag ändå tyckte det var ganska trevligt med husbilslivet. Det blev en härlig familjegemenskap där man umgås tätt, mycket tätt, och verkligen har tid för varandra. Sen tror jag att Janne var klok och insåg att hustrun behövde skämmas bort lite för att trivas. Vi hade med oss goa viner och köpte fantastisk fisk i Norge. Han grillade och serverade mig gott krispigt vitt i solnedgången. Vi spelade spel och åkte eller cyklade på utflykter. Årets planer för husbilsresa är inte satta än så vi får se…

Men hotell är trevligt! Jag har mina krav och för att få ihop dem krävs det ett visst (stort) mått av letande. LÄGET är A och O. Att behöva åka tunnelbana eller buss för att hitta trevliga restauranger går, som dottern skulle uttrycka det, ”fetbort”! Det ska helst ligga nära ”allt” men det går ju sällan. Då väljer jag oftast ett läge som passar för kvällsaktiviteter. Som i Barcelona då vi hade kvällsletandet efter restauranger precis utanför dörren.

Beroende på resesällskapet måste det finnas rätt SÄNGTYP, twinbeds med mamma, barnen eller väninna. Ingen höjdare att ligga och dra i samma täcke, ens med Janne… Men med honom kan jag tänka mig att dela dubbelsäng ;-) När vi kom till hotellet i New York i höstas skulle Janne, jag och sonen dela rum. Jonathan var så trött att han somnade i vår dubbelsäng och var helt omöjlig att lyfta över. Han klistrade sig fast som en krabba bredvid sin lika djupt sovande far. Jag fick snällt krypa ned i hans bäddsoffa och sova första natten. Men då fick jag täcket för mig själv som kompensation. Dotter och mormor delade ett ”double double” dvs rum med två dubbelsängar och en viss tonåring tyckte att det var himmelriket att få breda ut både sig och sina outlet fynd. I Barcelona när vi checkade in sent på kvällen fanns bara ett rum med dubbelsäng och ett med twinbeds. Ingen idé att tjafsa med nattportiern utan vi accepterade med försäkringen att vi kunde byta nästa dag. Sonen och jag kravlade ned i dubbelsängen, fightade hela natten om täcket och bytte rum nästa dag. Vid senaste hotellbokningen (den ännu hemliga) visade det sig att man bara kunde klicka i twinroom ”on request”. Det var inte alternativ så jag mailade dem och vips hade jag fått ett trevligt svar med en garanti på rätt sängtyp.

Det måste vara RENT och fräscht. Jag hatar duschar med gamla duschdraperier som genast börja hångla och slingrar sig runt en när man blött ned sig! På olika hotell får man ställa olika krav. På charterhotell betyder städning att de sopar och torkar golven och slätar till lakanen. På The Langham i London gick städpersonalen runt med ett minikit av städsaker, inte en städvagn i sikte. De stackars gästerna skulle inte behöva konfronteras med smutsig tvätt på sin väg genom korridorerna! Helknäppt, som att de trodde att smutstvätt gick upp i rök.

Det får gärna finnas en trevlig BAR på hotellet, skybar är en extra bonus men inget måste. Det senast bokade hotellet har en Krugbar. Så trevligt tänkte jag då de serverade champagne på glas… för 50 Euro glaset!!

Trevlig PERSONAL är något som förgyller vistelsen. Klart att min resa inte behöver påverkas så mycket men det är trevligt när man möts av ett leende.

Det här innebär att jag lusläser Tripadvisor och snurrar mellan bokningssidor och hotellens egna sidor. Specialerbjudanden är färskvaror och priser föränderliga. Jag drar mig inte för att boka om till annat bokningsbolag om de har bättre pris på samma hotell. Priser på resor till storstäder förändras inte mycket bara för vi här i Sverige har lov av olika slag. Maj och oktober är populära månader för weekendresor i Europa så undvik dem om du vill pressa priset. Barcelona visade sig vara en förtjusande stad i januari. London funkade alldeles utmärkt i februari. New York var New York även i mars och november. Fördelen är både billigare och mindre trängsel. Charterresor däremot blir ju galet dyra vid lov och här är det enda tillfället någonsin som jag inte är avundsjuk på lärare. Det har blivit jätte populärt med charter från lokala flygplatser. Då stiger priserna kopiöst när just det området har lov. Vi sparade många sköna tusenlappar på att resa från Arlanda när Småland har sportlov.

Jag är förmodligen en ganska krävande gäst men jag är alltid trevlig. Önskemål och missnöje ska alltid framföras på ett vänligt och korrekt sätt. Det är något som gäller överlag tycker jag. Man vinner inget på att gapa och vara otrevlig, man förlorar bara respekt! Att stå och skrika på någon stackars reseledare eller hotellreceptionist är ju dessutom föga meningsfullt. Ibland blir det inte som man tänkt sig och då får man inte låta det förstöra resan! Än en gång: ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det!”

Teneriffa

Nu börjar det dra ihop sig till två härliga saker! Nr 1: Janne kommer hem snart. Nr 2: resan till Teneriffa.

Familjen har gått genom en resa under hans bortavaro. Det är mycket att rodda med på egen hand och mina ”to do” listor har fyllts i och bockats av vartefter. Men jag ska inte klaga alltför högljutt, det finns de som har det såhär jämt. Jag har haft det så i fem veckor. Men jag är sliten känner jag och det ska bli gott när ordningen är återställd.

Därför ska det bli helt underbart med en skön charterresa att se fram emot. En sån typ av resa när vi bara behöver ta oss till flygplatsen. Därefter valsas passagerarna genom systemet till resmålet. Nya händer tar hand om oss och vi lotsas in i direktbuss till hotellet Sunwing Fanabe. När vi är färdigsemestrade checkas väskorna in på hotellet, buss hämtar och förhoppningsvis hittar våra väskor samma flyg som vi gör och vi ses där hemma igen. Däremot har vi skippat massutfodringen även kallad ”all inclusive” till förmån för mysiga middagar på lokal. Färska frukostfrallor, frukt och kaffe på balkongen, efter ett träningspass i SATS-gymet. Balkongen har jag stora förhoppningar på. Den har jag tänkt sitta och slappa på i kvällssolen före middagen.

Den här resan får bli lite som Springtime-resan, en uppstart för intensivare träning. Det är något jag tyvärr inte hunnit med riktigt lika mycket som jag hade velat under den här vintern. Sunwing bjuder på många möjligheter med redan nämnda SATS-gym. Där finns både tillgång till ett välutrustat gym och gruppträningspass. De har även pass ”Fitness together” där barn och föräldrar får träna tillsammans. Två minuter till strandpromenaden för bra joggingrundor.

Barnen får möjligheter att träffa kompisar genom ”teen hangout”, gemensamma pizzakvällar, movie nights och annat som hotellet anordnar. De ordnar fotboll-och volleybollturneringar, parkour och pröva på dyk i poolen. Massor av valmöjligheter och var och en får välja vad de vill göra. Jag vet att jag vill njuta av att familjen är samlad. En bok eller fler hinner jag nog sluka, god mat och något glas vin kan också tänkas slukas. Janne är nog ännu lättare att få nöjd. Sova i en säng, äta riktig mat (inte frystorkad) och tillgång till allt annat som saknats där ute i stäppöken ”in the middle of nowhere”. Tror att vi är värda den här resan, hela familjen… och jag ska inte skotta ett enda spadtag! :-)

Vi hade i alla fall tur med vädret.

Ja det är en mening som gäller extra mycket för oss kalla nordbor. Vi bläddrar mellan Yr, Smhi, Klart väder mm och väljer ut det väder som passar bäst för kommande planer. Sen blir vi jättesura om det inte stämmer. Väder är dessutom ett utmärkt samtalsämne! Det spelar egentligen ingen roll vilken typ av väder det är, man kan alltid nämna det. ”Vilket tråkigt väder det är!” ”Vilket fantastiskt väder det är!” ”Nu är det så jag skäms, men är det inte lite väl varmt?!” Bra sätt att bryta isen på. I länder där vädret är konstant är samtalsämnet däremot lätt märkligt. När jag jobbade på Maldiverna pratade vi aldrig väder. ”Tänk att solen skiner idag också!” hade verkat synnerligen märkligt. ”Ja den skiner idag… såsom den kommer att göra imorgon och imorgon och…

Vädret spelar stor roll när vi åker bort, både vädret dit vi åker och det vi åkte bort ifrån. Solsemester när det regnar och är kallt hemma känns extra skön. Det är som att vi njuter lite extra i solstolen om vi vet att grannarna skottar snö och trampar i slask där hemma. Därmed gäller omvänt förhållande, vi lider när vi får dåligt semesterväder när solen skiner hemma. Det är ju helt förståeligt när den dyra enda solveckan inte blir en solvecka utan en regnvecka. Kombinera det med att arbetskamraterna kommer att vara mer solbrända än ni, efter en fantastisk solig vecka i Sverige. När jag jobbade som reseledare fanns alltid frågan, på det obligatoriska frågeformuläret, ”Hur var vädret under din resa?” Man visste att dåligt väder generellt drog ner betygen på annat. Dåligt väder gjorde hotellrummen både mindre och i sämre skick. Maten var sämre och flygresan längre.

När Eyafjellajökul hade sitt utbrott 2010 och ordet askmoln hamnade på allas läppar, skulle vi åka till Mallorca. Vi visste inte förrän någon vecka innan hur det skulle bli med resan. Vi hoppades på att den skulle ställas in då vädret på Mallorca verkade bli dåligt. Den ställdes inte in (askan drog undan) och vädret blev skit! Det stormade och regnade så att palmer ramlade i poolen. Vi bodde på Sunwing Cala Bona i en Royal Family lägenhet med två fina balkonger. Kan väl säga att det var ganska bortkastade pengar. Jag gick ut där ett par gånger för att njuta av havsutsikten. Vinden kastade snabbt in mig igen till kortspelandet vi fick hålla på med istället för att sola. Vi hade fina tjocka badrockar i lägenheten. De kom väl till pass när jag huttrande låg insvept i badrock och handduk väntande på att solen skulle titta fram. När den väl gjorde det sprang jag upp till rummet och hämtade barnen som hoppade i poolen och hungrigt lapade sol. Men det fina vädret kom faktiskt… på hemresedagen. Veckan efter bjöd på strålande väder med strålande sol och lätt bris.

Lätt att hänga läpp här och det gjorde vi ett tag tills vi bestämde oss för att boka ny resa till slutet av sommaren. Valet föll på Cypern och Blue Village Nausicaa beach, här skulle solas! Sol hade vi kan jag lova, det har man i augusti på Cypern. Det var så varmt att vi knappt kunde gå ut. Vi fick hålla oss i poolen och positivt var att sonen lärde sig simma som en fisk. Barnen var med i Bamseklubben… i ett par dagar. Sen bad de om att få slippa för det var för varmt för att de skulle kunna göra något. Gruppen satt i skuggan bakom Bamsehuset och spelade spel. Vi hade balkong med havsutsikt även här men det gick inte att vara där heller i kvällssolen, 40 grader på kvällen.

Så kan det gå, vädret kan man inte styra över. Det är inte hur man har det utan hur man tar det. Men om man har sparat pengar för drömresan är det helt ok att sura om regnet öser ner.

2 kommentarer på Vi hade i alla fall tur med vädret.

Operakväll

Eller om man nu ska vara noggrann så var det en operettkväll med ”Glada Änkan”. Vi tänkte i alla fall börja kvällen med en matbit någonstans och med tanke på vad som väntade, tyckte vi att Stadshotellet och dess lite pampiga miljö vore passande. Därför ringde jag dem på dagen för att stämma av tider. Om man nu inte visste det, fick man bekräftat att vi befinner oss i en liten stad, när en telefonsvarare talar om att receptionen är stängd och öppnar kl 18. Vid akuta ärenden kan man dock ringa Johan (ägaren), är det inte sött?

Vi hänger på låset kl 18 för att hinna äta innan föreställningen börjar kl 19. Som vanligt är personalen fantastisk trevlig och det är en fröjd att äta där. De andra åt plankstek och jag åt torskrygg med brynt smör, kapris och knaprigt bacon. Lagom tills vi börjar bli färdiga kommer det lite andra gäster och flera bord har ”reserverat” på sig. Alltid kul med medätare på en restaurang, det är ju lite det som ger restaurangkänslan. Det blir på håret med tiden och vi joggar fnissande bort till Metropol…itan fortfarande tuggande på det sista. Barnen,som vägrade att följa med och se ”tanter skrika” = opera, gick hem till chipspåse och film istället.

Vi kommer in som sista gäster och en av arrangörerna har redan börjat prata där framme. Jag hör inte allt hon säger därifrån garderoben, men jag förstår att det är EN snitt som gäller den här kvällen trots att det finns tre olika sorter. Det räcker inte annars då vi är så många… Nä det klart, det gör det ju inte om man alltid beställer lika många snittar, oavsett hur många gäster som kommer.

Vi tassar oss förbi havet av Eksjös pantertanter. Det är här de är denna kväll, på Metropol…itan! Både mamma och jag sänker medelåldern när vi kommer in. Men så kommer det en kille och han halverade nog medelåldern, minst. Han är sisådär 7-8 år och han ska gå på operett!! Vi sneglar fascinerade på honom och hans sällskap. En äldre dam och två personer i förälderålder… och så han. Jag kan inte låta bli att börja spekulera, är han en operafantast som kommer att nynna med i sången? Eller är det så att han är medtvingad av någon anledning?

Föreställningen börjar och inledningsmusiken känner jag igen, kan inte placera den bara. Men så slår det mig, tror det är en omskriven snapsvisa. Föreställningen är lite som en klassisk Eva Rydberg fars. Personer springer ut och in och det är mycket förvecklingar och missförstånd. Men lättsamt är det sannerligen och ingen ser ut att dö den här kvällen… och det är ju lättsamt.

Första akten är avklarad, alla lever och det är dags för vin och snitt(ar). Tydligen hade damen där framme även styrt upp logistiken för det var de tre bakersta raderna som skulle få börja att ta. Mamma och jag tog till civil olydnad och hoppade fram på lätta fötter. Innan de bakersta raden hade trasslat fram sina rollatorer och ställt sig i kö, stod vi redan och mumsade. :-) Den här gången var det mousserande vin och jag undrade lite nyfiket vad det var för något. ”Åh, det är äkta champagne minsann” säger hon som serverar, stolt hållande i flaskan som det står ”Cava” på. :-D Ja charmigt är det!

Sista akten och den unga pojken håller i, men nu börjar han bli motoriskt orolig. Jag tror inte att han sjunger med och av den anledningen inte kan sitta still. Men jag är imponerad! Inte ett ljud av protester hörs, han flyttas runt lite bland de sina men stör ingen och håller i till slutet. Det gör även de på scenen. Inte nog med att de alla lever, de är även lyckliga!

Vi traskar hem nöjda med kvällen, lite lyckliga även vi. Det är en fantastisk förmån att få tillgång till den här formen av kultur i vår lilla stad. Jag är ingen operafantast men jag tycker att det får ingå i min allmänbildning att se dem. Mamma är dock inte helt nöjd med sången då den var alldeles för operamässig. En operett sjungs tydligen i normalfallet inte av operasångare då det blir för tung sång. Det blev mer av operaaria över sång som skulle ha varit… annat… Hon hinner även berätta att Metropolitan i New York flyttade till sina nuvarande lokaler på Lincoln square 1966. Så pappas lyssnade i ungdomsåren var när den låg nere på Broadway och 39-40st. Man hade ett par hundra ståplatser där man alltså inte såg så bra, men man hörde. Något för en fattig student eller mindre bemedlad. ”The old Met” revs 1967 då man istället ville bygga kontor där. Jag har funderat på ett besök på Metropolitan men de har inte visat något jag velat se. Nästa gång i New York kanske…