Månadens inlägg: december 2014

Tågresor

Det finns en förförande charm med tågresor. En samling människor med olika mening och mål med sin resa. En del är på gladresor, andra på väg mot mål de helst inte vill nå. Långa, korta. Smala, tjocka alla är vi på väg…till någonting. Oväntade händelser förenar och får resenärer att samspråka. En maffig försening inbjuder till samtal människor emellan. Annars sitter vi helst tysta och undviker all form av ögonkontakt.

Vi åker Snälltåget, en ny upplevelse. ”Det ser ut som ett Harry Potter tåg” utbrister sonen imponerat när tåget rullar in på perrongen. Fascinationen fortsätter ombord då den sedvanliga storkupén saknas. Istället möter oss en korridor med en rad av små kupéer med plats för sex personer. En sovkupé med två överslafer ovan de två sofforna vi ska sitta på. Min ena soffgranne stirrar på sin laptop med en bister rynka i pannan. Einsteintext med siffror och bokstäver breder ut sig i en obegriplig massa. ”Förstår du det där?” dristar jag mig att fråga. ”Nä” svarar han stressat, den olycklige blivande ingenjören. Mitt ”Det gör inte jag heller” verkar inte trösta. Han somnar till slut, i ren chock kanske över valet av studier.

Tåget får mig att tänka på en Agatha Christie deckare och en Poirot med tvinnade mustascher hade gjort sig på platsen mitt emot. Där sitter istället en ung man och han ser inte ut att vara intresserad av att lösa några mordgåtor. Han sappar på sin telefon och verkar lätt stressad. Men så ser han lösningen, ett eluttag under bordet. Han drar resolut ut den sovande ingenjörens kontakt för att stoppa in sin egen. En känsla av frid breder ut sig i kupén.

Hässleholm, Eslöv och Lund tuffar förbi sakta mak. Snälltåget har inget med schnell att göra. Rakt och stillsamt rullar det fram på rälsen. Här behövs inga åksjuketabletter. Vi närmar oss Malmö efter en mysig resa, en fin start på vår minihelg.

Julgodis

Ikväll har vi fixat julgodis, bästa sjukgymnastkollegorna! Var och en fick ta med egna ingredienser och recept. Sen var det fritt fram att riva i Alexandras kök. Grytor, plåtar och skålar for fram och tillbaka mellan spis och bänkar i intensivt tempo. Någon smälte choklad eller rörde i annans kastrull. Jag kände att det var viktigt med kvalitetskontroll, så jag tog mig an den viktiga uppgiften att smaka av lite här och där :-) Vi saknade julmusiken så spontant gnolande uppkom då och då. Men till slut stod Snickerskaka, Rocky road, vit choklad med rostad mandel och apelsinskal samt Alex vita dajmkulor klara. En ljuvlig upplevelse att få frossa i mandel och nötter! Med en son som är allergisk mot just det, får det bli alternativ. Det är inte helt lätt kan jag säga. Han har önskat mandelfri knäck till vårt pyssel imorgon kväll. Det är nämligen omöjligt att hitta i handeln. Sofie hade istället med sig pyssel så här skulle målas porslinsskålar. Det är bara fantasin som sätter gränser! Lite försiktiga penseldrag inledde målningen tills inspirationen kom till oss i varierande grad och stil. Kul var det i alla fall och mycket fniss bjöds det på. Alex nästa påhitt var ”Gör din egen godisstrut” Den blev faktiskt så fin att den fått tillåtelse att hänga i min gran och det är det långt ifrån alla som lyckas med! ;-)

Efter en härlig kväll med goa kollegor och pizzafylld mage ska jag hoppa i säng (i mitt nystädade sovrum) med senaste ”Allt om Resor” och se om jag kan inspireras även till en ny resa.

Vi har blivit med gran.

Japp nu står hon där så grön och grann… Minutiösa planer för att få ihop allt jag tänkt mig före Julafton. Gran inhandlades och stoppades i nät för hemförd i bil. Med gemensamma krafter tillsammans med barnen stod den på plats, rak för en gångs skull. Förra året slet vi och bara stack oss på barrhe….et! Granen var på väg ut genom altandörrarna flera gånger. Inte ett alternativ i år då altanen är riven (för nyuppbyggnad) och dörrarna låsta… I år fick även barnen vara med och klä granen och vara medbestämmande gällande valet av kulor. Nu sitter jag i soffan och njuter av Bonde söker fru. Barnen klär sin gran på ovanvåningen, dricker glögg och fnissar tillsammans. Med en sån harmoni bland de små människorna, kan den stora människan inte annat än njuta… tom av Bonde söker fru! Ser precis på reklamen att det finns ett modellprogram för +35 år, märkligt!

Planen var att göra julköttbullar ikväll. Köttfärsen förvandlades till pastasås och köttbullarna får göras en annan gång. Massor av dagar kvar till Aftonen!! Ikväll vill jag njuta, av mitt fina nystädade hus. Alla bör ha en Lisbeth (ibland kallad Rut) vår Lisbeth är bland det bästa jag (läs maken) investerat i på länge. Medan hon gjorde fint här hemma var jag hos Lisa på Lilla Salongen på en (som alltid) underbar helkroppsmassage!

Huset doftar nu såpa och gran. Då kan man inte ställa sig och trilla köttbullar. Hade jag gillat saftglögg hade det blivit glögg i soffan. Nu nöjer jag mig med tända ljus och en kopp te.

Utrensning av skafferiet

Inför Julen ramlar alla måsten över en. Huset ska städas, grisen ska slaktas och familjen ska bada. Så var det förr och så är det fortfarande, även om våra måsten har skiftat under åren.

Varje år ser jag det som en sport att slakta en ny helig ko och då inte för att laga mat på den utan för att se om det blir Jul ändå… och det blir det… varje år! I år putsades inga fönster och inga julgardiner sattes upp. Döma av vad jag ser ute på byn, kommer det att bli Jul ändå. Förra året skippade jag att koka skinka och köpte färdigskivad. En underbar lösning som innebar att vi slapp äta skinkomelett, skinkpasta och skinkgratäng på längden och tvären fram till Påsk.

Man skulle kunna tro att jag inte gillar Jul och julpynt, men där har ni fel! Tomtarna myser i hörnen i gott sällskap med stakar och stjärnor. Tomten i fallskärm, som sjunger ”Santa Claus is coming tonight” samtidigt som han sprattlar med benen, hänger på sin plats. Granjakt har startat men hittade ingen idag… I år är temat i granen silver och ve den smällkaramell eller polkastång som närmar sig MIN gran! ;-)

Ikväll gjordes dock den årliga utrensningen av skafferiet och den behövs… varje år! Jag blir lika fascinerad av vad jag hittar i skåpen. När trodde jag att vi skulle behöva tre paket med mikropopcorn? Eller fyra paket marsansås, tre burkar Timjan, fem paket Varma koppen eller två paket havregryn? Nu finns det plats i alla fall att börja fylla på med nya tre paket av diverse ”bäst att köpa eftersom jag inte vet om det finns hemma saker”.

Matsäckar

En god husmor har med sig fina matsäckar till barnens sportevenemang. Imorgon ska sonen på badmintonturnering hela dagen. För att säkerställa att man får en heldag i sporthallen, har man förlagt matcherna till 09:00 09:50 och 15:40.

Matintag under dagen är ett måste och jag hade planer på en härlig pastasallad, smörgåsar och kaffetermos. Den planen har reviderats under dagen och nytt upplägg har skissats fram. Kaffe är godast nygjort så det köper jag där. Pastasallad… tja det är väl bättre och roligare att åka ner på sta’n och äta något där?! Smörgåsar blir så tråkiga när de ligger nedpackade. Men muffins ska med! Om jag tar ut dem i förpackningen och lägger dem i en annan påse, tror andra kanske att jag bakat dem själv. :-)

När Janne skulle cykla Vätterrundan tog barnen och jag oss till Motala för att heja in i mål. Vi åkte tillsammans med en kompis vars man också körde. Med var även hennes föräldrar och dotter. Kaffetarmen började knorra lite och jag föreslog att vi skulle gå och fika någonstans. De stirrade på mig alldeles förfärat och plockade istället fram termosar, smörgåsar och nybakade bullar! Det räckte till oss också…

Jag som älskar mat och matlagning förstår mig inte på det här med matsäckar. Jag lyckas heller aldrig planera så väl att jag har något att göra matsäck på. Men så tänker jag att besökande föreningar och fik gynnas bäst av sådana som mig. Då känns det bättre!

Nobelfest

Traditionen bjuder på fest även på vår gata. Det finns alltid en anledning att fira och Alfred gör oss glada ikväll när vi findukar, tänder ljus och äter gott. Det här året är det barnens farmors servis som får piffa dukningen. Vardag är det, så fläskfilégratäng med ris och ett glas Amarone (eller två) med glass och hemgjord kolasås känns lagom. Nu har gode vännen Gary påtalat att jag bör benämna den glassbomb istället för att den ska passa in i sammanhanget. Så då säger vi Glassbomb på variation av polka och vanilj ackompagnerad av kolasky. ;-)

Nu är barnen så stora att de får vara delaktiga i middagen. Mor lagar maten, barnen dukar och pappa är med oss i tankarna. Han har precis åkt till Mali för att tjäna staten. Barnens nästa uppdrag är att ta reda på nobelpristagarna och anledningen till varför de fått priset. Jättekul att få in lite nutidsorientering på ett naturligt sätt!

Vi spanar in Nobelfesten, klänningarna och blomsterarrangemangen. Blommorna från San Remo knuffar mig nostalgiskt tillbaka i tiden. När jag jobbade på Italienska Rivieran för Fritidsresor, skulle varje lägenhet (för nyanlända gäster) förses med tre nejlikor, en flaska vatten och en toarulle. :-) De här arrangemangen i Stadshuset är lite tjusigare…

Konstaterade lite belåtet att även vår Drottning får se sig besegrad av årens påverkan på synen. Men hon har löst det med ett litet förstoringsglas i betydligt elegantare design än det jag har hemma i lådan.:-)

Hur som helst känns det helt ok att sitta nersjunken i soffan och mumsa. Det ser lite stelt ut där uppe i Stockholm! Jag är inte avundsjuk, nädå!

Barcelonaplaner

Ett tag lekte jag med den tokiga tanken att jag inte skulle planera så mycket inför den kommande resan. Men så besinnade jag mig, nu är ordningen återställd och planerna är igång! ;-) Hotell är spikat… för tredje gången i ordningen… Hotel Barcelona Catedral är det senaste och möjligtvis det sista valet. Bestämde mig för att det är mysigast att bo i de gotiska kvarteren med promenader bland alla gränder på jakt efter restaurang. Ifall ingen förstått det, är hotell och dess läge superviktigt för mig.

Nästa happening är en kvällstur till La Pedrera, även kallad Casa Miló. En av Gaudis fantastiska byggnader som vi ska besöka kl 21 för en guidad tur i mörkret. Lite lyxig avslutning på innegården med ett glas Cava. Sen är vi väl redo för middag, för middag verkar ätas sent i Barcelona.

Turen är bokad via ett företag som heter Viator och är en favorit hos mig. Jag har bokat transfers och diverse utflykter i bla New York, Paris och London. Har alltid fungerat klockrent. Vouchers kommer snabbt på mail och alla arrangörer har accepterat dem och skött sin del av arrangemanget.

Sen har jag även köpt biljetter till Hop on Hop off. Jag åkte min första sådan tur i Budapest och är fast sedan dess. Visst är det hur turistiskt som helst, men så praktiskt! Första gången i en ny stad är alltid förvirrande och svårt att få en bra överblick. Tunnelbana, ett utmärkt transportmedel, gör att man inte ser någonting på vägen. Bussystemen är ofta utformade på ett sätt att de inte passar turister. Men här kan man välja om man bara vill sitta kvar hela turen runt, eller om man verkligen vill utnyttja hoppande till fullo. Jag rekommenderar en tvådagars biljett (om man har tiden) så slipper man stressa.

Sen finns några önskemål och det är Sagrada Familia, diverse konstmuseum (Picasso,Miró, Dali och Gaudi) och kanske Barcas fotbollsstadium. Vi får se hur tiden och önskemålen för dagen talar till oss ;-) Jag får inskaffa mig en guidebok bara så lugnet infinner sig.

Guideböcker

Jag kan inte rå för det! Men jag älskar guideböckernas analoga format, att kunna läsa och få information trots sviktande Wifi. Dessutom är de oerhört underhållande i sin iver att hjälpa den ovane resenären till rätta.

I Första klass pocketguider, TOPP 10 ser man väder och kläder som en ovärderlig information. Londonutgåvan varnar att man ska vara beredd på ”alla slags väder och se till att ta med en regntät jacka och ett paraply- även på sommaren”. På vintern behövs en varm rock/jacka och en varm tröja”. I den här boken informeras även läsaren om vilka sjukhus som har kliniker för sexuellt överförbara sjukdomar, ansvarsfullt! Venedigutgåvan poängterar saker man bör undvika. Nr 1 är ”Att ta med för mycket packning”. ”För det första för att det är besvärligt i denna bilfria stad(du blir tvungen att bära det själv), för det andra för att du behöver plats för souvenirer”. Hm, vet inte hur många minikopior av Rialtobron eller Marcusplatsen en turist behöver få med sig hem… New Yorkutgåvan är lite mer handfast i sina råd. Här får resenären lära sig hur man klär sig på bästa vis för att klara det bedrägliga vädret i New York. ”En lösning kan vara att att klä sig i flera lager- om man har kortärmat längst in, en bomullströja med långa ärmar ovanpå och en tjock tröja klarar man sig i de flesta väder”. Sen får läsaren även veta att det mest praktiska är att packa ner kläder i mörka färger i snabbtorkande tyger som kan tvättas och torkas över natten.

Berlitz guide över Egypten poängterar att skor ska vara platta och bekväma. De ska vara kraftiga nog att tåla alla ojämna ytor och damm. Högklackade skor passar bäst till restaurangbesöken på kvällen. Fin information så att man inte gör tvärtom!

Five star guides om London är nog min favorit. De har tagit sitt ansvar till 100%! De tipsar om att det är bra att skriva en lista på sådant man vill ha med sig så man inte glömmer något. (För det finns ju intet att köpa i London…) man bör ha med sig en bra ryggsäck där lämpligen små flaskor av vatten, våtservetter, plåster mm kan förvaras. En annan fördel med denna ryggsäck är ”för att slippa gå runt med en påse i handen”. Packlistan bör även utökas till att gälla viktiga saker att tänka på: lagring av post, vattning av växter mm. ”Hygienstandarden är i allmänhet hög i London och man behöver inte vara rädd för att äta ute” Det känns skönt att veta men för att turisten inte ska hamna i trubbel rekommenderar de ”det utsökta källvattnet på flaska framför kranvattnet”. ”Storbritannien ligger en timme efter Sverige” Kunde kanske räcka med den informationen men de lägger till ” man ska därför ställa tillbaka klockan en timme när man reser dit”. Ifall man inte förstod första meningen…

Mysiga är de i alla fall och ett bra komplement till Internets oändliga informationsutbud.

image

Storstäder

Jag älskar storstäder! New York toppar nog ligan och här finns något för alla. Jag var här 1994 med jobbarkompisarna på Transwede. Vi gled ombord fnissande och log än mer när vi blev uppgraderades till Business class. Där satt vi med ett glas champagne och tittade bak i kabinen med vänliga leenden mot dem som satt ihopträngda :-) Väl framme fortsatte fnissandet när vi drog på våra väskor någonstans i New York utan att ens veta vilket hotell vi skulle bo på. Vår kollega en stor, lång sydafrikan var reseledare och tänkte inte på att tala om för oss vart vi skulle. Obs, långt före mobiltelefonernas tid. Men det löste sig det med. Då var det inte ok att åka tunnelbana nattetid. Då fanns även WTC-tornen och de var hööga!! Jag har även varit här med Janne, mamma och hela familjen. Alla älskar staden av olika anledningar.

Mexico City åkte jag och Jenny till en sensommarvecka. ”The most likely place in the world to get robbed or foodpoisoning”. Så stod det i vår guidebok så vi var beredda på allt. Vi åt bara skalfrukter, skippade alla råa grönsaker, glass och is. Vi övervägde att stoppa fingrarna i halsen efter att petat i oss en hamburgare med sallad på Mc Donalds :-) Vi överlevde staden och flög vidare till Cancun och Isla Mujeres. Vet inte om det var vår noggrannhet som bidrog men vi kom hem både friska och med pengarna i behåll. Eller pengar, det här var på resecheckarnas tid! Jösses vad krångligt det var, men kändes kanske tryggt..?

Hongkong var en häftig metropol! Öst möter väst med moderna skyskrapor blandat med drakar, tempel och vidskepelse. Kuala Lumpur mer känsla av Asien. Singapore med sin absurda renlighet. London, Paris, Rom, Milano, Florens, Genova, Genève, Lissabon, Athen, Chicago, Los Angeles, San Francisco, Honolulu. Våra nordiska huvudstäder, Oslo, Köpenhamn, Helsingfors samt Riga och Tallin. Alla städer med charm på sitt sätt.

Märkligt då att jag inte klarar av att gå på Julmarknad i Eksjö! Fixar inte mängden människor som trängs framför stånden med korvar, tomtar och glögg. Drar mig tillbaka till hemmets lugna vrå för att planera min kommande resa till Barcelona istället.

Många resor har det blivit…

Bland de första resorna jag gjorde var när jag lämnade trygga Sverige för att åka utomlands och jobba som reseledare. Knappa 22 år fyllda är man inte precis världsvan och bär på en massa erfarenheter. Men märkligt nog trodde alla gäster det och lämnade ut sig och sina öden i våra händer. Jag konfronterades med roligheter blandat med tråkigheter. Döden tog inte semester på semestern. Folk tyckte inte bättre om varandra än de gjort innan de klev på planet. Men roligt var det för det mesta. Många fjäskade för oss och vi blev bjudna på diverse saker av näringsidkare. Men till slut blev det för mycket och jag längtade efter anonymitet. Det var en resa att återvända till Stockholm och inte vara ”någon” längre. Jag behövde inte le och se glad ut jämt.

Nästa resa blev när jag återigen lämnade Stockholm för Umeå och Norrland för att plugga till sjukgymnast. I tunna skinnhandskar, skinnstövlar med portfölj på axeln gav jag mig i kast med projektet: Cykla mot Nordanvinden längs med Ume älv. Framme vid skolan ramlade jag stelfrusen av cykeln medan mina kursare roat tittade på i sina skoteroveraller, tumvantar och mössor. Sakta men säkert fostrar den bistra norrländska vintern även en hopplös 08:a. Efter en vinter hade jag införskaffat lusekofta!, tumvantar, ryggsäck, mössa under cykelhjälmen (en lila med glitter) vet inte hur vi tänkte där egentligen. Skyller på min rumskompis Eva-Karin! ;-) <3 Mina stockholmskompisar såg en bild på mig tagen med cykelhjälmen på och ryggsäcksremmarna synliga. ”Åh, ska du hoppa fallskärm”? Resan från Umeå efter studierna hade kunnat stannat halvvägs i Sverige, i Stockholm. Men under studiernas gång och en praktikperiod senare hade kärleken slagit till… i Eksjö! Jag flyttade till Småland och det tog ganska många år innan jag slutade säga att jag skulle åka hem när jag åkte till Stockholm. Jag hade jättesvårt att inte bli tokig när bussresenärer stannade till och PRATADE med chauffören, hallå kör då!! Jag minns en gång när bussen stannade vid en hållplats och en kvinna kliver på. ”Jag ska inte med, jag vill bara ha en tidtabell”!? På banken hade jag glömt mitt leg och tänkte ta ut pengar. ”Det går bra, jag känner ju igen dig” säger kvinnan bakom disken! Jag i min tur kände inte igen henne. Men de som känner mig vet att jag aldrig känner igen någon. En annan gång hade jag glömt pengarna hemma när jag kom till kassan i mataffären. ”Ta du med maten hem och kom tillbaka och betala sen”! Charmigt men märkligt att inte vara en anonym person som vem som helst i mängden. Det är lite som att cirkeln är sluten och jag är tillbaka i reseledarlivets oanonymitet. Fast där slutar likheten med reseledarlivet… Min senaste resan är som bloggande Catta. Jag kan nu lägga in bilder och göra klickbara länkar. Jag lär mig massor varje dag och igår lärde jag mig varför det heter smartphone. Pga att iphonen är smartare än en laptop eller ”vanlig” dator, hamnar bilder på sniskan om man inte roterar dem i laptopen. Många resor har det blivit och förhoppningsvis kommer det att bli många fler!