Månadens inlägg: december 2014

Nyår på Scandic Sergel Plaza

Proppmätt ligger jag i sängen på hotellrummet. Skälvande 40 minuter återstår av 2014. Det var ett bra år och förhoppningsvis väntar ett lika positivt och trevligt 2015.

Middag intogs på hotellet, en fullsatt restaurang i bufféformat. Rastlösa barn tog oss ner för en fördrink i form av champagne i baren, eller rättare sagt i receptionen eftersom det var färdigdukat överallt annars. Vi fick ett trevligt bord och såg fram emot skaldjursbuffén. Barnen gick direkt på huvudrätten då allergier och preferenser ansåg att förrätter gick bort. Själv kom jag varken till huvud- eller efterrätt. Övernöjd med gåslever, löjrom, halstrad lax, mussel- och hummersoppa, skaldjurssallad mm blev jag proppmätt. Det stora minustecknet var avsaknad av små skyltar som talar om vad som serveras, allergikerns mardröm. Men även vi som KAN äta allt irriteras över att behöva smaka för att veta vad du äter. Ett fat med praliner utan information gör ätandet lite tveksamt. Tänk om det är lakrits i som jag hatar… De i sällskapet som åt av det varma klagade på att det saknade just värme. Tom mat som precis kom ut från köket var ljummet eller kallt. Bättring här Scandic!

Färdigätna vid 22 funderade vi om vi pliktskyldigt borde ge oss ut i stockholmsnatten för att fira vidare. Konstaterade att vi både är tillräckligt gamla och tillräckligt unga för att slippa det. Vi säger Gott Nytt år till andra halvan, mormor och son och kravlar i bingen. På tv sänds musikaler av alla dess slag, Peter Jöback sjunger kavalkad. Direktsändning från Skansen och jag skänker en tacksamhetstanke att jag skippade ursprungsplanen att åka dit. Barnen hade svimmat av tristess, och det är såå osympatisk med svimmande barn… nyår eller ej!!

Vi har bokat standardrum och de är fräscha, men inte särskilt moderna och i avsaknad av luftkonditionering. Men vi har det vi behöver och twinbeds vilket var ett krav. Vi kommer i alla fall att somna sött och nya gladhändelser väntar imorgon.

Gott Nytt År!

En kommentar på Nyår på Scandic Sergel Plaza

  1. Själv fick jag mitt livs mest annorlunda och pittoreska nyårsfirande hittills.

    Subsahara, 10grader kallt, stjärnklar himmel m stark måne.
    Låter ju fint så långt, men inramningen av Bangladeshisk show a’la Bollywood var en minnesvärd å helt klart annorlunda upplevelse…

Tåg igen

Att ta sig från vår lilla stad en Nyårsafton kan vara en utmaning… dvs om man inte har fina vänner. Det har vi och familjen packades in i ”Taxi Campbell” och for till Nässjö. :-)

Nu sitter vi tillsammans med blivande nyårsfirare och bläddrar i skvallertidningar, dottern och jag. En medresenär delade generöst med sig av sina exemplar. Vi fnissar åt hemska klänningar och undrar varför inte deras stora plånböcker lyckats bättre med inköpen. Vi förskräcks över magra och nedbantade kroppar och garvar högt över Svensk Damtidnings ”initierade” formuleringar över kungligheterna. ”Svensk Damtidning erfar att princessan Madeleine under den här graviditeten mått lite illa”. ”Det brukar ju vara så de första tolv veckorna” Say no more… :-D

Grabben på andra sida gången har uppenbarligen åkt länge på felaktigt billiga biljetter och hoppats på det bästa. Konduktören idag ifrågasätter hur han, 31 år, kan anse sig vara student utan studentkort. Klanten försöker avspisa henne men då möter han motstånd. ”Antingen betalar du 1090kr eller så lyssnar du ordentligt på mig!” Diskreta försöker alla se ut som om de inte lyssnar på ordväxlingen, men öron har spetsats. Äntligen händer det något!

Rastlösa barn börjar sin vandring i gången för att få utlopp för sin energi. Barn och vuxna byts av i toalettkön och det känns som en SJ-reklam. Fast i den reklamen verkar allt så himla stillsamt. Här gnäller barn och frustrerade föräldrar försöker tysta sina telningar, med varierande resultat.

Men smidigt är det och skönt att slippa köra hela vägen, så jag kryper ner i sätet och plockar upp tidningen igen. Nu ska här utbildas på allt viktigt som skett på kändisfronten.

Packning

Dags att packa väskorna. Sonen lägger snabbt ner kalsonger, strumpor, ett par tröjor och ett par jeans. Han tittar knappt vilka tröjor som hamnar i väskan, huvudsaken att något är nedpackat.

Dottern plockar fram sin stora rosa resväska inhandlad i Chicago. Varje chans till användning av den utnyttjas raskt. Här är det mer oorganiserat. Har hon tur finns det hon kan behöva nedpackat. Ingen självklarhet då hon packade ner fyra par shorts till en solsemester, men glömde överdelar. Samtidigt vill jag inte kontrollera för mycket utan vill att hon lär sig packandets ädla konst.

Själv packar jag effektivt och minimalt. Mina träningskläder stoppar jag ner i sonens halvtomma väska och löparskorna hamnar i dotterns än mer ekande väska. Lite knepigt att åka från flera minusgrader till ett mer vårlikt ställe, kräver mer kläder. En nyårsafton däremellan kräver också lite extra. Balklänningen packas inte ner, men lite fin vill jag vara. Sonen däremot spärrar frustrerat upp ögonen. ”Jag vill inte ha skjorta!” Den smyger jag istället ner mellan kalsonger och tröjor…

Hungriga av stimmet bestämmer jag snabbt att det får bli pizza till middag. Kylskåpet gapar effektivt tomt då färskvaror konsumerats inför kommande resa. Dotter och hennes kompis vill båda ha en variant av pizza som skulle få vilken italienare somhelst att vända sig i sin grav, kebabpizza med pommes!! Men mätta och glada bli vi alla och det var ju det som var meningen. Nu paltkoma i soffan så tur att jag packat klart!

Skolmaten

Jag vet att det finns de som faktiskt tyckte om skolmaten! Jag vet det… känner ingen… men hört rykten om det. Inte samma sak som att veta i och för sig…

Jag minns skolmaten med fasa och än idag blir jag tårögd (inte av glädje) när jag passerar hyllan med Norrlandspölsa i matafären. I vår skola (på låg- och mellanstadiet) serverades pölsa, kokt potatis och rödbetor… samtidigt! När jag säger serverades,  betyder det att tre ”mattanter” lassade upp maten  på tallriken. Mitt ”Jag vill inte ha så mycket” ignorerades fullkomligt! Inte så stor på jorden fick man tassa med sin fullastade tallrik till bordet och tänka ut strategin #hurundvikerjagattäta#?

Vi hade, utöver serveringspersonalen, en slaskhinksvakt. Hon skötte sitt jobb med den äran och vaktade hinkarna med sitt liv. OM hon (Birgitta hette hon) lämnade hinkarna för ens en sekund, sprang alla dit för att hinna slänga maten innan hon kom tillbaka. Hade man otur var hon tillbaka i ett nafs och hindrade hugade matslängare. Jag lärde mig snabbt hur man skulle överlista henne och mina fickor fylldes med illa kokt potatis och annat passande. Det var värre med pölsan, den gjorde sig inte i fickorna… Men vi hade engångsförpackningar med smör och tillräckligt många sådana rymmer en hel del pölsa.

Vet inte om skolans plan var att få barn att tycka mat är gott och att äta är en njutning, någon plan fanns det säkert… Sociala projekt fanns i alla fall och en gång skulle vi minsann känna på livet i Afrika och Indien. Man fick dra en lapp som gav en biljett till maten den dagen. Jag fick Indien och fick äta ris. Andra fick Europa och fick tom glass till efterrätt.

Idag får barnen själva ta av maten och bedöma hur mycket de kommer att orka äta. Så får de ta mer mat om de fortfarande är hungriga. I min värld låter det mycket klokare…

Teneriffa

Ny resa inbokad! När Janne kommer hem ska hela familjen iväg och njuta tillsammans. Veliga Catta har bokat och bokat av så många alternativ så snart stänger Fritidsresor och Apollo ner mig från deras hemsidor. Som mest hade jag två resor med Fritidsresor, en med Apollo och en med Ving bokad samtidigt.

Ving vann racet och Sunwing Fanabe blev vårt val. Barnen vill ha pool. Mamma vill ha bra träningsmöjligheter, nära shopping och restauranger. Pappa vill gärna spela tennis, cykla och ta en löprunda. Misstänker att han är trött på solen… Gemensamt för oss alla är att vi vill kunna umgås utan vardagens alla måste som påkallar vår uppmärksamhet. Samtidigt vill jag bo bra i fräsch lägenhet med sköna sängar. Hotellet har ett gratis SATS-gym inkl dagliga gruppass. Det finns ett SPA dit dottern och jag ska göra ett besök… eller två. Lovtider brukar det finnas en hel del ungdomar (utöver alla småbarn) så förhoppningsvis kan nya vänskaper hittas.

Min dammsugning av resor lönade sig i alla fall. Motsvarande resa från Göteborg kostade 12400 kr mer för vår familj. Så Arlanda får det bli trots längre resa. Funderar nu på hur vi ska använda oss av de pengar vi tjänat på vår bokning.

Christmas dinner

Vår lilla familj innebär en del utmaningar för kocken. Det är bara tre av oss som äter fågel, vilket gör inköp av en hel kalkon som ganska onödigt. En äter gärna fisk som alternativ till fågel, medan en annan inte tål varken fågel eller fisk…

Majskyckling är i alla fall ett utmärkt alternativ till kalkon och så blev det även i år. Majskyckling med traditionell ”bread stuffing”. Tärnat vitt formbröd, lök och selleri steks tillsammans med timjan, salvia och kycklingbuljong. Den ska fylla fågels mage, men den lilla kycklingen är inte så stormagad precis. Alltså gör jag extra stuffing för det är både gott och fyller både våra magar och mig med barndomsnostalgi. Till det serverade jag i år ytterligare en nostalgi, jello med krossad ananas och rivna morötter. Låter kanske jättemärkligt och är säkert något man ska ha vuxit upp med, men det ÄR gott.Och så brysselkålen då… De kokades i ett par minuter och wokades sedan. Vet inte riktigt om jag är så såld, tror att det dröjer till nästa gång jag tillagar dem… Men middagen smakade barndom så jag var lycklig! Alternativen blev stekt lax och kassler till ”krångelfisarna” och de verkade nöjda de med. Dessertdags och en ny klassiker på julbordet ”Cattas creme brulée paj” Det ska egentligen vara mandelmassa i ursprungsreceptet, men med mandelallergiker i familjen…

Idag till lunch öppnar dottern kylskåpet och utbrister glatt: ”Jag älskar Jul och att det alltid finns massor av mat att välja mellan”! Ja det gör ju det, men faktiskt inte överdrivet mycket. I år kommer vi inte att behöva slänga massor av slattar av mat som blivit över. Känns alltid skönt att slippa det när det finns så många som inget har!

Julefrid

Nu är Julafton över och den kom trots brist på julgardiner, jag visste det! :-) Julen är en märklig helg! Den förbereds i över en månad på olika vis. I samma takt trappas förväntningarna upp. Barn som hoppas och längtar efter just den där klappen. Vuxna som hoppas att barnen, för en gångs skull, ska hålla sams. Samma vuxna som i en månads tid påminner sina barn att jultomten inte kommer till bråkande barn, för att köpa sig lite frid i tillvaron. En del fasar för att det återigen är dags att packa packsäcken för det årliga racet till alla släktingar. I rättvisans namn ska julen delas upp i jämnlika delar så att alla fastrar, mormödrar och kusiner får sin del. Andra fasar för att de inte har någon att tillbringa julen med. Den här helgen är den som viks till familj, punkt slut. När jag jobbade som reseledare fick vi många gäster som åkte från något, inte till något. De blev grymt besvikna när de upptäckte att det inte gick att åka från det man lämnat hemma. Sorger och bekymmer följde med.

Naturligtvis har vi dem som älskar Julen från början till slut och det är bara att gratulera. Jag vill inte att någon ska minska sin glädje eller sina förberedelser. Kör på och njut för fullt! Men många av oss ställer lite för höga krav på oss själva och skruvar upp förväntningarna för mycket. Man kan säga: ”Faster Märta i år kommer vi efter julen och hälsar på istället”. ”I år gör jag inte min hemmagjorda gratäng som tar tre dagar att fixa”. ”Jag har receptet om någon annan vill göra den”. Jag rationaliserade bort julgardinerna. Du kan också hitta en helig ko att slakta, jul blir det ändå.

I år tittade barnen på Karl-Bertil Jonsson jul för första gången. Man kan väl sammanfatta den upplevelsen med att de inte var imponerade. De var snarare fascinerade av att min bror och jag skrattade högljutt. Misstänker att de inte tycker att det är en tradition värd att bevara. Kalle fick en dos av uppmärksamhet här på vår gata. Det ryktas om att det är sista gången den sänds, så då fick vi ta vårt ansvar och utbilda barnen. Kalle har stått på under åren men de har alltid haft svårt att förstå vitsen med att inte se klart en film.

Nu ska jag ge mig i kast med kossor som inte går att slakta, christmas dinner med alla dess tillbehör. Återkommer om hur den föll ut.

Brysselkål

Barndomsminnen kan sitta i länge. Jag minns mina prickiga träskor som jag prompt skulle ha, kallades flugsvampen efter det. Jag minns också min badmössa… den blå med stora rosa lösa blommor. När jag var liten skulle alla barn ha badmössa när vi badade i skolan. Tror att det hade något att göra med alla farliga åkommor man kunde drabbas av med vått hår ute i friska luften. De andra barnen hade i alla fall vita badmössor, utom jag… Mamma säger att jag hade en mycket bestämd smak och det låter som om den var mer bestämd än god!

Ok, nu har jag, som vanligt, lämnat ämnet. Brysselkål var det! När jag var liten tyckte jag inte om brysselkål och gjorde allt för att slippa dem. Jag minns en gång när jag blev sittande kvar vid bordet med de små gröna otäckingarna kvar på tallriken. Vår hund, en stor bullmastiff, satt dreglande under bordet med bedjande blick. När mamma tittade bort passade jag på, in med dem i munnen på vovven. Först trodde jag att jag lyckats men så ser jag hundens min förändras. Han kniper ihop ögonen, munnen formas till ett O och så spottar han ut dem som en kulspruta rätt in i skåpsluckorna!

Med dessa minnen i bakhuvudet har jag gjort allt för att undvika de små ”odjuren”. Ända tills förra året då vi blev bjudna på skånsk Gåsamiddag med både brysselkål och kokta morötter. Väluppfostrad som jag är tog jag snällt för mig och tänkte att jag kunde köra det gamla knepet ”liten bit äcklig mat tillsammans med massor av annat”. Men döm om min förvåning när jag faktiskt tyckte om dem. Det var riktigt gott med brysselkål!!

Därefter har jag fegat ur igen och inte vågat mig på dem… tills nu. Just nu ligger en kasse brysselkål i kylen och bara väntar. Väntar på att jag ska göra något med dem och jag kommer inte längre. Jag har köpt dem och det är ett första steg. En kollega tipsade om alternativa tillagningssätt. Hon blancherar dem och wokar dem klara och avslutar med en vinigrette. Planer finns och kanske kommer de att förverkligas. Om de inte gör de kostade de bara 5.90kr…

Minibreak i Malmö

En skånsk minibreak är avklarad. Trötta men nöjda fullastade med massor av kassar, äntrade vi nästa tågupplevelse. Intercitytåg är inget att bevara för framtiden, framförallt inte i jultider! Tågen är slitna men priset avgjorde för oss och de är ändå fungerande. Den gemensamma faktorn hos alla resenärer var julklappar, och kassar fyllda till bredden låg överallt! Hemresande ”barn”, mor- och farmödrar på väg till barn och barnbarn. En stackars kille hade klivit på fel tåg och resan till Eskilstuna blev plötsligt längre än han tänkt sig. Två andra resenärer åkte visst åt fel håll och fick hoppa av i Hässleholm och vända tillbaka. Priset 45kr är tydligen en onödig utgift såhär i juletider. En strid ström av vandrande platslösa resenärer på jakt efter en ledig sådan, passerade nämligen ständigt förbi i den trånga gången. I högtalaren ropar tjejen som jobbar i bistron att killen som nyss köpt en påse chips, gärna fick komma tillbaka och faktiskt ta den med sig… Själv somnar jag och slipper en del av förvirringen och kaoset ett tag.

Malmö visade sig i alla fall från en regnig och blåsig sida, men var precis så julig och mysig som jag hoppats på. Vet inte varför jag är så förtjust över deras julbelysning, men jag är det! Lampan på Lilla Torg var på plats, men barnen var måttligt imponerade.

Shopping på hög nivå och julkapp efter julklapp kunde bockas av från listan. Lyssnade på en konversation mellan syskonen. Vilket märke är mest swag, Abercrombie eller Ralph Lauren? Abercrombie är mest swag men Ralph Lauren är mer fancy. Så nu vet ni det… om ni tvekat!

Frinatt på Scandic St:Jörgen var så bra som det oftast är. Vi fick ett stort fräscht rum på sjätte våningen med härlig utsikt över Gustav Adolf torg. Frukosten, en typisk Scandicfrukost utan några överraskningar. Egentligen gillar jag Scandic Kramer bättre, men här fanns ingen möjlighet till frinatt. Båda ligger i alla fall lika bra till, både i förhållande till shopping och tågstationen. Jag som egentligen inte hittar i Malmö nöjer mig med ett stråk mellan Centralstationen och Triangeln.

Rumsutsikten

Det var ingen vilohelg då julhetsen och trängseln var lika stor här som överallt. Men det var underbart att lämna alla måsten hemma och bara ha kvalitetstid med barnen. En helg till passerad med make i Mali, snart är han hemma igen. :-)

TGI Fridays Malmö

Den här restaurangen ligger vid Lilla Torg, mitt favvotorg i Malmö. Här ligger många trevliga krogar men TGI passar barnfamiljen som handen i handsken.

Personalen är ung och glad. De presenterar sig med förnamn och slår sig ned vid ditt bord för att ta beställningen. Restaurangen är stor och väldigt amerikansk med bås och amerikanska flaggor (tom personalens uniformer är röd/vitrandiga). Stämningen är hög med lika hög ljudnivå både från andra gäster och musiken i högtalarna. Tonåringen var urimponerad för det var precis efter hennes spellista, alltså inget stillsamt pianoklink

Servitrisen kom fort och tog beställningen och maten kom snabbt. Barnen beställde ribs och de var goda och möra. Jag tog en vegetarisk falafelburgare och den var inte rolig. Två platta ”pannkakor” kom in med tunna mjöliga biffliknande falaflar utan crunch. En seg skiva aubergine, ett par kalla tomatskivor och så det där ledsamma salladsbladet. En skål med tomatsås med ett mer spännande namn ”tomatrelish”, än innehåll.

Sen väntade vi och väntade och… Ingen kom och plockade bort de kladdiga tallrikarna. Visst, det var mycket folk i restaurangen och de hade att göra. En av uppgifterna var att sjunga för födelsedagsbarn. Sisådär sex-åtta ur personalen samlades och med megafon och ljus tågade de fram i restaurangen ”skönsjungande” till föremålet i fråga. Första gången fnissade vi, andra, tredje, fjärde och… var vi inte längre lika imponerade. 40 minuter efter att vi ätit upp hade vi fortfarande inte fått någon kontakt med vår servitris, eller någon annan för den delen. Så när hon äntligen kom beställde vi dessert (oreoglass) och bad att få notan samtidigt.

Sammanfattningsvis. Är man hungrig och vill ha en kul upplevelse med barnen eller möjligtvis det unga kompisgänget, ett perfekt ställe! Vill man ha mat med kvalitet och en mysig upplevelse då finns det många bättre alternativ.