Sverigesemester

Ja nu är det faktiskt snart sommar. Man kan knappt tro det för våren kom liksom inte till oss i år. Nu har det dock både regnat och solens strålar har piggat upp all växtlighet i samma takt som alla allergiker deppat ihop. Men det är vackert med allt det gröna och tom maskrosorna känns lite välkomna. Däremot är vårtecknet, getingarnas ankomst, inte alls lika välkommet och jag läste att det förmodligen kommer att bli en getingsommar i år. Tydligen går det i tvåårscykler men förra året missade getingarna den informationen och höll sig borta. Vi får hoppas på att de inte tänker ta igen det dubbelt upp i år…

Men med sommaren i antågande får man planera därefter. Även 2021 är ju ett coronaår så det blir en sverigesemester i år igen. Jag började titta lite löst för ett par veckor sedan och har redan fått boka både boende och vissa restauranger. Det var väldigt uppbokat överallt och ett par gånger knep jag sista rummet. Sällan är man unik i sina planer och med restriktioner är antal platser reducerade på restauranger.

Nu råkar vi ju ha en sommarstuga vid sjön Vidöstern söder om Värnamo. Kan tänka mig att det blir en och en annan dag här under sommaren. Men vi startar vår turné i Växjö, av alla ställen, för en middag på PM och Vänner. Det är en fantastisk restaurang som vi varit på en gång tidigare. Den här gången ska vi dock ta en något mer modest trerättersmiddag i bistron. Vi fortsätter sen resan mot Öland och Borgholm. Här var det i princip fullbokat överallt men vi fick tag på det sista rummet hos Monica och ”Monicas rumsuthyrning” mitt i Borgholm. Efter två nätter på ön rullar vi vidare mot Blekinge och en natt på Eriksbergs Vilt &Natur. Jag är faktiskt lite osäker på vad det är, men vi ska bo i Jägarvillan med inträde till viltparken och trerättersmiddag. Kul och annorlunda kan jag nog säga, i övrigt får jag helt enkelt återkomma. På vår vidare färd njuter vi av vackra Österlen och ska bo i Kivik på Hotel Hanöbris. Här kan vi verkligen snacka om att ”allt” var uppbokat och jag är glad att vi hittade det här retrohotellet i centrala Kivik. Nåväl, nu lockar storstad och vi mellanlandar en natt i Malmö med något härligt restaurangbesök innan vi avslutar resan i Arild på Arilds vingård. Här ska vi bo i glampingtält och vi får hålla tummarna för fint väder. Inte helt säker på hur mysigt det är att bo i tält i skitväder, hur glamoröst det än är inrett. Men en rundtur bland vinrankor och produktion, en flaska vin att njuta av utanför tältet och trerätters middag ingår i paketet. Det känns som en skön avslutning på en resa i södra Sverige. Nästa år kanske vi drar norrut istället… kanske…

Tillfälligt avbrott

Ja vad gör man när man har en mat- och reseblogg och det pågår en fullt utslagen pandemi..? Man kan naturligtvis skriva om all matlagning man ägnar sig åt till vardags, man kan, men vill man? Man kan beskriva vägen till arbetet och Willys för det är ungefär så långt som jag reser idag. Jag kan väl säga att motivationen tryter då köttbullar och pannkakor inte lockar till litterära mästerverk i form av nya rykande blogginlägg. Jag håller just nu tummarna, tillsammans med resten av världen, att vi ser ljuset i pandemitunneln på samma sätt som sommartiden skapat på allt ljusare kvällar.

Jag står numera sist i vaccinationskön eftersom jag bestämde mig att helt plötsligt byta jobb från Hemsjukvården till Försvarsmakten. Alla mina tidigare kollegor är nu så fint vaccinerade och jag får snällt vänta. Maken har både haft Covid (utan att jag blev smittad) och han har vaccinerats. Min mamma har haft Covid och jag hängde med henne på akuten i flera timmar utan att bli smittad. Jag har träffat ett antal patienter med Covid men inte har jag blivit smittad. Det vore extremt tråkigt att snubbla på mållinjen och åka på det nu när vaccinationen ändå närmar sig! När jag inte äter eller reser, jobbar jag alltså som sjukgymnast på Försvarshälsan. Mina patienter riskerar inte att bli svårt sjuka så därför är inte vi prioriterade som resterande sjukvårdspersonal.

Numera befinner jag mig hela dagarna på inhägnat område där allt är så hemligt. Det råder fotoförbud så det blir inga stiliga bilder på min coola arbetsplats. För visst är det häftigt att sitta på kontoret och utanför rullar märkliga fordon på larvfötter förbi med grönklädda förare i stridshjälm. Men inne på Försvarshälsan råder ett civilt lugn. Här får rekryterna vara civila och kallas vid förnamn. Det märks att de är lite ovana vid det och lystrar nästan mer till ett kortkommando med deras efternamn, än ett vänligt ”Anton”. Men jag tycker om att snickesnacka lite. De slappnar oftast av och en del vågar erkänna att de inte alltid är så sugna på att ge sig ut i snöglopp i skogen, med full packning och utrustning och öva strid, när de kan sitta i vårt varma väntrum och chilla. Men det är ett roligt arbete och otroligt lyxigt för patienterna är inmönstrade som friska och motiverade individer. De gör som man säger och blir allt som oftast bra igen från sina krämpor. Så det går ingen nöd på mig. Med fortsatt tålamod inväntar jag bättre res- och mattider.

I väntan bjuder i alla fall på en bild på Löjtnant Svärd, för jajamensan här får man en grad på köpet i sin anställning som civilist.

78F1B6AD-9531-4F6E-AE46-DDA5CBD92C7D

Dubai, del 2

Utsövda och hungriga hoppade vi ner till frukostmatsalen och frossade bland bakverk, frukt, pancakes, french toasts, bröd av alla dess slag med lika mycket pålägg, färskpressade juicer av mandarin, ananas, jordgubbar mm. Vi satt på terrassen och njöt sådär svenskt i värmen mitt i vintern. Men här kunde vi inte bli kvar, solen väntade och dottern ville ”bronza” så ut i trädgården och välja plats. Visa från gårdagen visste vi precis bästa platsen för att följa solen och sedan avsluta nere vid stranden för att nå de sista strålarna. Här mådde vi och åt lunch även idag vid poolkanten.

Idag skulle vi utforska Dubai och se något annat än hotellområdet så efter en heldag i solen gick vi ut i kaoset. Vårt hotell ligger på promenadavstånd från Dubai Marina och då promenerar vi väl då, resonerade vi. Man går faktiskt på trottoarer, de få som överhuvudtaget finns i Dubai. Men man är omgiven av den galna trafiken, stora vägar och skyskrapor så mysighetsfaktorn är inte så hög. Vi kom fram till Marinan, men även den är naturligtvis gigantisk och helt omöjlig att ta sig runt till fots om man inte vill tillbringa många timmar promenerandes. Vi letade oss ner till ”The Walk” ett populärt promenadstråk kantat av restauranger, caféer och hotell. Här fick dottern utstå en och en annan blick från de vitklädda herrarna som ser ut som tagna ur en arabisk film. Men värre än så var det inte, inga riktigt upprörda blickar eller kommentarer om hennes kjollängd. Vi hoppade in på ”Cheescake factory och åt middag och allt var precis som i USA, med undantag för frånvaron av alkohol. Dubai må vara liberalt gällande alkohol jämfört med de andra staterna i Förenade Arabemiraten, men alkohol serveras bara på utvalda hotell. Åldersgräns 21 år. Vi rundade av kvällen med att ta en taxi tillbaka till hotellet då vi kände oss mätta på bilar och kaos.
4A7C602B-1E4A-47D6-B1DD-6752E5A29DE6
5B645304-9799-4695-B4F5-F90C0A920839
98E94E52-A06A-4EEE-900D-924A2FC5DF5B
61F1F38F-2E2C-4F8B-BD5D-F9C77FBBFD37
25E5E0F6-38F0-473B-A1E0-CEAE9F58C9CF
3D89EE9D-CC31-496B-B9F3-0BDD1C3DB1CF
708E226D-7AB8-4DD9-973B-A37B8D849D9F
3F71A5CF-C8FF-47C7-95FA-4869EF34C6B5
8EAAEBCA-0BD7-46B8-8BA8-FCA9025B51C4
9B2EF4F3-1667-4AC1-A32A-070824DD68DF

Nästa morgon gick även den i samma tema ända fram till eftermiddagen då vi hade en date med Dilawar. Han svepte in i receptionen i en beige kaftan och huvudbonad i en fyrhjulsdriven jeep. Sen bar det av på en dryg timmes resa mitt ut i ingenting. Vilken häftig känsla att se stadens brus försvinna bakom oss och vi befann oss ute på landet. En ökentur med middag och uppträdande, bokat via ”Getyourguide”, väntade. Klart att vi först skulle stanna till hos en släktings affär i förhoppning om att vi skulle inhandla den här snygga outfiten de klädde ut oss i.
38379FDD-C28D-41DE-AE06-6B9FA86A8836

Nåväl, här inhandlades det inte någon ny outfit och vi red heller inte på den stackars kamelen som deprimerad vandrade hela kvällen fram och tillbaka med entusiastiska turister på ryggen. Däremot åkte vi en sväng med bilen bland dynerna och jag tror allt att Dilawar allt blev lite förtjust i Linn för han hängde med oss hela fototillfället för att assistera till de bästa vyerna. De andra i gruppen fick klara sig så bäst de ville. Han erbjöd henne också möjligheten att följa med honom till Abu Dhabi, vilket vänligt avböjdes.
58B2272C-1644-46A4-86B9-BAEB35E8F7CE
37181DFC-7618-466E-8AB4-6861760D846B
9EA3754C-B2B3-4E8A-8CA4-BA7B6C8D43B2
633E0546-D9E5-4088-A6C0-93F7A1B38E8C
C774EA17-88AB-4354-BAC6-448A9E229129
2230E879-18F2-47DE-A75E-D1029949F722
179E285C-547B-4E72-A0A1-D8F2CFA585A0

Maten intogs på marken, på mattor med låga bord framför. Inte helt bekvämt för en 50-plussare då det var svårt att ändra ställning eftersom vi satt rätt tätt. Det här var ju innan Corona så social distansering stod inte på schemat. Under tiden vi åt började showen och de dansades och skuttades på scen, med och utan eld. Solen gick ner i öknen och det var bara lamporna i ökenlägret vi befann oss i som lyste på mils avstånd. Visst är det lite kitschigt och turistanpassat, men helt klart väl värda investerade pengar och ett måste på något sätt. Öknen är sannerligen en magisk plats!
072E3B02-66DE-4AFD-B569-0919C7ED1B4C
50DB8519-43D6-4374-8B4B-1FA702F29DF0
4F9949B5-4748-4411-AA30-60976067E422
30C2994C-3A00-4DCF-AA45-6DCFF5CF1060
24BC380E-E7F2-45A8-919A-035F933EA98B
6C5C4D09-2CAA-4BC6-8E45-981E05528163

Resterande dagar tillbringades vid poolkanten med små utflykter. En dag tog vi metron till Dubai Mall och därmed intilliggande Burj Khalifa. Vi hade en metrostation utanför hotellet och det är smidigt att köpa biljetter i automater på stationen. Men metron är inte särskilt utbyggd och för att komma till Dubai Mall väntar en rejäl promenad från närmaste station. Dock är den inomhus och luftkonditionerad så det är helt ok. Tunnelbanan har första- och andra klass som är öppen för både män och kvinnor och den rosa klassen, enbart för kvinnor.
815A78AC-E4BC-4BD7-AE59-CA82FB89ADCC
trim.323D8543-8708-44BC-BBAE-FAE6D47C0AF9

Det är den sjukaste shoppingmall jag någonsin varit, vilket inte är så konstigt eftersom det är världens största. Vi kämpade på med karta och kompass i timmar, men vi hann nog bara se någon procent av gallerian. De arabiska kvinnorna har en annan smak än vi västerländska konstateras rätt snabbt. Det är pråligt, guldigt och riktigt kitschigt. Här finns nog världens alla märken och lite till representerat. Vi spanade in dinosaurieskelettet och inväntade den berömda fontänshowen som ska vara värd en egen resa, nästan… Det var den inte kunde vi torrt konstatera efteråt. Mängder av människor trängdes för att få bästa vy inför upplevelsen och när den väl startade var den över nästan lika snabbt. Lite arabisk musik och fontäner som sprutade i någon form av takt till musiken. Men nu kan vi säga ”been there, done that” och ibland räcker det. Med en höjdrädd medresenär är det ingen idé att åka upp i världens högsta byggnad. Vi nöjde oss med att titta på Burj Khalifa nerifrån och sparade därmed rätt mycket pengar och slapp köa.
En annan dag blev det ett besök i Mall of Emirates men då valde vi taxi istället. Den här gallerian är något mindre men här finns den berömda skidbacken och den ville vi åtminstone se. Det var lite väl dyrt för att åka upp och ner, om och om igen i två små nedfarter tyckte vi. Det fick bli en ”Been there, seen that” istället och nöja oss med foton.
3687C514-1114-49EB-A923-856B958C5A24
3ED1AD41-D959-4A7F-AA44-7493C82FFEF2
B3B3C376-92A3-481B-944D-4594A2809260
trim.A5E6BE7F-DAE6-449F-8F27-35899B9C24A2
trim.665B2A76-F4E7-424A-A843-148020044046
DD33BB47-0C07-42BE-A587-6DDD6E4ABE43
1F8D236A-05A1-4C0D-B492-02BD8E3E295A
D32E8580-FADD-493A-A9E5-40D1EFDC1AC8
B286217A-4ABE-49C7-A143-2F77FE3DA31D

Sista dagen avrundades ute på ”Palmen” på ett av de mest ikoniska hotell, The Atlantis. Jag hade bokat in oss på en bufférestaurang som visade sig vara hotellets all inclusive restaurang för dem som hade köpt till det. I våra klänningar kändes det något uppklätt då det sannerligen inte fanns något piff eller juveler någonstans, istället drällde det av barn och shortsklädda vuxna. Men maten var överraskande god och det fanns mat från hela världen representerat vid mängder av bord. Kockar på plats som tillagade risotto efter egna preferenser. Min sparrisrisotto var bland de godaste jag ätit. Hotellets nedervåning, som är den enda man kommer åt som icke hotellgäst, var inte imponerande. Men hotellets siluett som ser cool ut på bild är inte lätt att föreviga då man måste befinna sig på avstånd med en bra kamera. Här är vårt resultat.
10646B81-2E0E-4C66-964A-BC6C8F4FF408
8EBDC45F-C64B-47E5-B179-C89684553E1C
399C4CC6-ACEB-4B6C-9ED5-6B24C93185E0
2EF7ADE6-0038-45D2-87C1-ADEE2EF62965
9B5D394B-4717-412C-B8A1-7203AA5F6A50

Sammanfattningsvis hade vi några härliga dagar i solen, dottern och med kvalitetstid. Men tyvärr solkades upplevelsen av att se de många gästarbetarna och känna till deras dåliga arbetsvillkor. De bussas fram och tillbaka på de stora motorvägarna till undermåliga bostäder, för att jobba på olika lyxresorts. De gör ett fantastiskt jobb och behandlar gästerna som kungligheter, i jakt på all dricks de kan komma åt. Man kan tycka att ett så rikt land skulle ha råd att ge dem både fina löner och förmåner. Utan dem skulle emiratet inte kunna upprätthålla den höga standard som idag erbjuds. En annan sak är den tveksamma regimen och dess kvinnosyn, syn på homosexualitet och fackföreningar som några exempel där de två senare är förbjudna enligt lag. De ger en sur smak i munnen och även om vi hade det härligt, skulle vi nog inte återvända.

Dubai

När till och med sonen efterfrågar ett blogginlägg blir man glad. Så glad att visst, här kommer ett alldeles färskt sådant. De här tiderna inbjuder kanske egentligen inte till ett reseinlägg då det nog är det sista jag skulle vilja göra just nu. Men det blir ändå något eller några inlägg om den senaste resan jag gjorde, i februari, precis i gränslandet till den kommande pandemin.

I februari, på sportlovet åkte jag och dottern till Dubai. Det enda orosmolnet på min himmel då, var det nedskjutna planet i Iran. Hur skulle det gå med oroligheter i Persiska Golfen? Skulle det vara säkert att flyga, att passera luftrummen över både Irak, Iran och Ukraina..? Visst hade vi hört talas om Corona och att det börjat sprida sig i världen. Men fortfarande pratade man mest Kina, och dit var det långt. Februari är en knepig månad att resa i om man vill ha det varmt utan att flyga för långt. Så en flygtid på sex timmar med ett hyfsat solsäkert och varmt klimat avgjorde valet. Det var dessutom ett ställe jag aldrig varit i och det är alltid roligt. Vi flög från Stockholm med Emirates och de var bra, om än lite mindre imponerande än jag hoppats på. Jag betalade extra för att boka tvåsäte på flyget då största delen av platserna består av tre alternativt fyra säten. Jag bokade inte så med tanke på att försöka minimera smittspridning, utan bara av ren bekvämlighet för ingen av oss vill sitta på ett mittensäte bredvid annan okänd. Dryck ingår i priset men de kom inte förbi med vagnarna mer än en gång så jag antar att man hade fått gå till pentryt och be om mer. Underhållningssystemet ska visst vara prisbelönt och visst fanns det många filmer men det fanns ingen beskrivning vad de handlade om så svårt att välja, vilket I-landsproblem va?

Nåväl, vi landade tidigt på morgonen efter en nattflygning, tryggt och säkert i ett varmt Dubai och fick åka rosa taxi till vårt hotell. De rosa taxibilarna körs av kvinnliga chaufförer och passagerarna får bara vara kvinnor. Men det fanns inget rosa och fluffigt över vår chaufför, då hon körde som en galning, snabba omkörningar, ilskna gester till medtrafikanterna och inte en kilometer under fartbegränsningen.
Trafiken i Dubai är sinnessjuk med mycket bilar och höga hastigheter. Här hade man inte velat övningsköra!

Vi bodde på Le Meridien Minah Seyahi, ett namn jag aldrig lyckades lära mig under vistelsen och snubblade på orden till taxichaufförerna. Ligger nära Dubai Marina och Palm Jumeirah. Hotellet var helt fantastiskt måste jag säga och jag har ändå bott på många fina hotell. Personalen var den trevligaste jag någonsin stött på, alla log och hälsade och killarna vid poolen gjorde allt för att gästerna skulle ha det bra. Innan vi åkte hade jag kollat upp lite frukostställen utanför hotellet för att vi skulle kunna variera oss. Efter att ha insett att vägen utanför hotellet i princip var en tvåfilig motorväg och sett buffén på hotellet, glömdes de ställen genast bort. Vi hade kommit till frukosthimmelen där allt fanns och då menar jag allt! Vi riktigt längtade till mornarna för att få avnjuta alla gosaker! Hotellrummet hade två enorma dubbelsängar som man sov i som en prinsessa. Vår städare fixade och pysslade om både oss och rummet till perfektion och vi behövde aldrig lägga oss på skrynkliga lakan eller använda en handduk två gånger. Vi samlade på oss chokladen han alltid la på sängen på kvällen. Vi gillade den inte men kunde inte med att lämna kvar den då han fixat så fint, så vi fick ta med den hem istället. Precis granne med hotellet byggdes ett nytt hotell, och när jag säger precis, är det precis det jag menar. Avståndet mellan huskropparna kan inte ha varit mer än 10 meter. Det innebär att de som betalat extra och tänkt avnjuta havsutsikten får även avnjuta sällskapet av grannhotellets balkonggäster. Under vår vistelse innebar det istället oväsen som tar ordet oväsen till nya nivåer. Vinkelslipar och hamrande 24/7, då de inte avslutar sitt jobb på eftermiddagen utan kör på även nattetid. Vårt rum vätte mot staden och istället för oväsen och byggdamm, njöt jag av neonljus från de glittrande skyskraporna.

Det jag ännu inte nämnt än är trädgården med pooler och stranden… Trädgården delas med grannhotellet The Westin och är såå fiiin! Blommor, planteringar och gräsmattor överallt. Flera poolområden och solstolar i överflöd. Man kvitterar ut badhanddukar hos personalen som hjälper till att flytta stolar om man så skulle önska. De tar även upp beställning på mat och dryck. Det är gott om både plats och solstolar så man behöver inte trängas eller vara uppe i gryningen för att slåss om bästa plats. Vår första dag i Dubai kände vi att vi inte behövde lämna hotellet överhuvudtaget. Vi åt frukost på vårt hotell, lunch vid poolen och middag på en italiensk restaurang på The Westin. Hela dagen spenderades på hotellområdet och njöt trots att vi var lite trötta. Helt ovaggade somnade vi i våra fluffiga sängar och såg fram emot en ny dag.
551495AE-0860-4775-A3E1-1486BF263DE5

DC3A6C71-4D4D-42F9-A622-993B7DE82F88

399A38C0-E51A-4BC1-9ED2-28793774A057

4F9154C7-8530-4179-9742-8A484EB41A3C

75035A11-6330-4189-A14A-FFF0A79AC714

F402F986-FDAA-447A-93B3-E5EBD7A3471F

A95FDAC1-4179-425C-9F04-7072C234CA67

03EA044C-147F-45BF-9961-E0327E82AB94

E7125289-5049-44D6-8C23-B27F15F01AF8

32959E23-C076-46D2-B157-203590500B5C

F9CE02DE-8023-438F-AE58-79242FF4398A

AB899474-45ED-4FA6-AF8B-3BCD8AC76C03

1C15BCD1-B872-4DB3-9E0C-9844EF20A20A

DE18F6CE-144F-47AC-BCF4-300BD9829061

D9BCDA93-2904-4196-B981-CA6AAB7E23EC

F0C233BE-4B50-4359-B68A-CB6D5D732FC3

Höstlovsledig

Tänk hur två extra lediga dagar kan kännas som en låång semester! På något sätt njuter jag mer intensivt och dagarna passerar inte bara förbi så som de kan göra på sommaren. I samband med höstlovet passade jag på att ta ut två dagar utan någon förhoppning om att de två höstlovslediga ungdomarna skulle vilja tillbringa dem med sin mor. Istället hade maken och jag fullt upp med att leta prylar bland alla gömmor i förråd, skåp och källare. Vi har nämligen blivit med sommarstuga! Från mobilt hem i form av husbil till en fast installation skulle man kunna säga. Den ligger söder om Värnamo vid det lilla samhället Hånger och sjön Vidöstern.

Så fredagen styrde vi kosan söderut med proppfull caddy och släpkärra för att inta stugan. Fast rättare benämning är faktiskt stugorna, för tomten består av diverse stugor utöver huvudstugan. Det är gäststuga, lekstuga, vedbod, pumphus och en stuga innehållande dusch, vattentoalett och tvättmaskin. Som grädde på moset står allt detta på en stor välskött tomt med formklippta buskar och rabatter överallt samt ett fågelbad. Vi får väl se vad som kommer att poppa upp till våren, men jag misstänker att det är första och sista gången vi kommer att få njuta av den prakten. Helt omöjligt att hålla i schack så det blir nog till att så igen rabatter med gräs och låta naturens krafter styra över buskarnas former. En natt skulle vi sova i stugan och att krypa ner i den här sängen gjorde mig rätt förskräckt. Det var inte jag som hade packat med de här sängkläderna!
E3E020DD-BF68-4D9D-BEA7-7819AE99EC83
94E9FB0B-6CE2-4CE8-958D-4837E31B103F
D992796F-AB26-43BF-9A1B-5BFF5F772D93
9F711B17-8650-48CE-8FE3-72C06C12254B
4CDDF2B7-C02C-4146-8A4A-5C43C09EA81B
E0D0037E-20CA-4CEC-BABA-B1C78DFF8469
3F558133-0F2A-4B98-BAC4-B98745C29399
2CD27E8D-6083-45AB-9A33-5E8381C4F037

Men jag sov gott ändå och efter lite besök från släkten åkte vi till mammons näste, IKEA. Här kompletterade vi med lite smått och gott, sådär som man alltid gör på IKEA innan vi mötte upp Marie för en lunch på Liban Deli. Vi droppade maken bland de köplystna på shoppingcentret för att ta oss hem till Marie och påbörja lite teammys. Champagne, ”Gula änkan” låg på kylning och vi hann med ett par glas och piffa till oss lite i farten innan vi skulle ta bussen till kvällens matupplevelse.

Jag skriver faktiskt matupplevelse för det var betydligt mer än ett vanligt restaurangbesök. Marie hade bokat in oss på Matstudion som ligger mitt i villakvarteren i området Bymarken. Vi var lite osäkra på hur bussarna skulle ta oss dit och det slutade med att vi insåg att vi skulle få ta taxi för det var blött och ruggigt ute och en lite längre promenad lockade inte överhuvudtaget. Men vi var så tidiga att det inte kändes som en idé att åka upp direkt. Vi hoppade in på första bästa ställe för att ta oss något litet att dricka. Tur att sangria består av annat än alkohol för den baljan jag fick såg ut att räcka till en hel familj! Men det var ett lite lustigt ställe där vi var de enda kvinnliga gästerna. Resten var unga män som drack irish coffee, helt otippat när de hade billig ”stor stark”. Nåväl, vi skrattade som vanligt och tom restaurangägaren tyckte att vi verkade roliga för han kom fnissande fram och undrade om han fick ta en bild på oss. Vad han ville göra med den bilden ifrågasatte vi inte och nu undrar vi om vi hänger där i baren kanske…
315BD7DF-4E58-4AA1-9D57-3DE066C008B5

Taixidags och vi rullade fram till den helt oansenliga entrén som man missar helt om man inte har stenkoll på adressen. Ett diskret ”M” antyder att man kommit till Matstudion. Man kommer in i en hall med några stålhyllor och en plåtdörr rakt fram. Känns fortfarande inte som en restaurang och faktum är att det gjorde det aldrig. Det var som att kliva in hemma hos någon när vi mötte kocken och hans ”side kick”i en ytterst liten och intim lokal. Dova färger och endast bord med plats för 10. Resterande fyra platser är vid ”baren” Där hade vi bokat bord och det innebär att man sitter vid köksön där maten färdigställs. Konceptet är klockrent. De har två sittningar 17:30 och 20:00. Man kommer vid de tidpunkterna, varken innan eller efter! Alla äter samma fyrarätters meny, samtidigt. Kocken presenterar rätterna en efter en till alla gäster samtidigt. Det enda som kan skilja sig åt är val av dryck då man kan välja paket i två storlekar, vin per glas eller alkoholfritt. Joaquin (kocken) är en färgstark argentinsk eldsjäl som beskriver sina rätter med den passion man bara förväntar sig från en sydamerikan. Han är kunnig och leker med tekniker och texturer. Vi småpratade lite med honom under middagen och tyckte att vi hade den bästa platsen som kunde hänga med i matlagningen och känna oss lite mer delaktiga, än när mat bara ställs ner på tallriken i färdigt skick. Köksarbetet rullar effektivt på och det fejas och diskas vartefter tallrikarna kommer tillbaka till dem. Sittningen är två timmar och då menar jag två timmar, inte 2.15. Klockan 22:30 ska allt vara färdigt, alla ha betalt och gästerna vara ute. Restaurangen ligger i ett villakvarter och alkoholtillståndet stipulerar de tiderna. Så med militär precision slussas vi ut till hallen där betalningen sker och 22:30 ekar lokalen tom och mörk igen, som om inget hänt där under kvällen. Missförstå mig inte, det är inte obehagligt eller stressigt. Han kör ut oss med charm kan man helt enkelt säga. Vi fick mersmak och kommer tillbaka, en pärla på Jönköpings restaurangkarta.
F88BBFA4-4302-4C20-990C-0FFD6FA42960
EA87DED0-B946-4F33-B9D4-DEFE287E418B
4302089F-1DF9-4E8F-8EDE-CD7A82BB86C8
4F986140-AC40-4423-8646-1EDD6A3AB35D
5E2627B2-4C77-440B-A830-3DF539E5E8B0
5777C514-D36B-43E2-A30A-6EED062CF5B8
1EDEDFAA-7BAD-4945-808B-A018563F43DE
8A7C0994-FFFD-46DF-9798-DF05DFFAE07B
743FF149-CF45-4FF4-8687-95D8DEE7F066

2 kommentarer på Höstlovsledig

En annorlunda helg i Göteborg

För ett par helger sedan gick jag helt utanför mina normala ramar och gjorde något nytt. Jag föreläste för ett 30-tal unga läkare som är intresserade av jobb inom försvarsmakten. Då kan man ju fråga sig både hur jag ens blev tillfrågad och vad jag hade att bidra med. Men med en make som jobbar för den firman och varit ute på utlandstjänstgöring som läkare, ansågs jag ytterst kompetent att bidra med ett anhörigperspektiv.

En liten utflykt till Göteborg med resa och boende betalt kändes som ett toppalternativ och jag tog gladeligen tåget till Götet och mötte upp maken där. Vi hade bokats in på hotell Royal, Göteborgs äldsta hotell som ligger väldigt centralt nära Nordstan. Det är ett supermysigt hotell som jag aldrig hade hört talas om och det hade verkligen en bevarad gammal charm med sneda och vinda golv, snirkliga detaljer och allmänt lite småmurriga färger. Tyvärr hann vi aldrig med frukosten, något som jag alltid tycker är roligt med hotell. Tidig morgon för avfärd mot mål jag återkommer till, gjorde att den inte hanns med.
57D5BDD3-5547-4946-8725-B7FBACADA291
0A9042EB-0B65-4B63-A725-6F97F9B98FE7

Men vi hann med en tur på sta´n innan vi skulle åka ut mot regementet för att föreläsa. Vi åt lunch och tog ett bubblande glas på Champagnebaren på Kyrkogatan 13, shoppade lite och passade på att ta en liten siesta på rummet. Sen bar det av i taxi ut mot regementet som låg i Långedrag. Vi fick passera vakten och det kändes nästan som att komma in på amerikanska ambassaden. Fast bara nästan för inget slår den amerikanska inpasseringen med den bistraste av all bister säkerhetspersonal! Inne på regementsområdet spankulerade det omkring rådjur som alltså tagit sig in på naturlig väg och som tillåts att frodas vidare bland kamouflagfärgade killar och tjejer. Janne visade runt där han hänger när han är i Göteborg för försvarets räkning. Det är stort och jag hade velat fota både utsikt och rådjur men det vågade jag inte, för vem vet vad som är hemligt och inte får förevigas och spridas till allmänheten.

Föreläsningen gick bra och de unga läkarna var jätteintresserade och hade massor av frågor till oss båda. Maken hade ett bildspel med spännande inblickar från en annorlunda verklighet i både Afghanistan och Mali. Jag kände väl inte att mitt hemmaliv i bilder hade bidragit med så mycket, så de fick nöja sig med mina ord. Efter dryga två timmar var vi tvungna att avrunda då kvällen inte var slut och vi hade bord bokat för middag. Vi fick lyxig skjuts ända till dörren av en kvinna från försvarsmakten och vi kunde glida in på klockslaget på SK Mat och människor.

Jag hade varit där innan med bästa team Gladfleece och vi var så nöjda efter det besöket. Alltid en liten chansning att gå tillbaka då risken är att de inte når upp till de höga förväntningarna. 2019 års tävling i ”Årets kock” var gynnsam för restaurangen då deras kock Martin Moses kammade hem segern. Jag blev lite starstruck när jag såg honom sleva runt i grytorna och lägga upp de perfekta kreationerna som landade på vårt bord. Trots att vi endast lyckades få bord till sen sittning 20:30 passade vi på att njuta ordentligt av en åttarätters middag som var fantastiskt lika god att äta som att se på. Extremt mätta och lite lulliga efter det matchande vinpaketet tog vi en taxi tillbaka till hotellet och rundade av dagen med lite ”När lammen tystnar” innan vi slocknade nöjda och glada.

Men helgen var inte över och nästa morgon stod en taxi och väntade på oss 07:30 och tack och lov hade vi knappt smält maten från kvällen innan för frukosten öppnade lagom tills vi rullade därifrån. Nu skulle vi få en möjlighet att besöka den militära ön Känsö tillsammans med det glada läkargänget. En rolig guidad tur bland lera, berg och snår på den gamla karantän-ön är inte alla förunnade, så det var bara att bortse från att mina vita gymnastikskor inte var lika lämpade som de militärkängor som resten av gänget bar. Ön är ett militärt skyddsobjekt och civila får inte landstiga här utan särskilt tillstånd. Karantänsanläggningen anlades på 1800-talet för att förhindra smittsamma sjukdomar från personer på handelsskepp från hela världen på väg till Göteborg. Båtarna och dess besättning fick ligga i karantän och lasten renas från smittor. Byggnaderna från den tiden finns kvar och är idag statliga byggnadsminnen och förvaltas av Fortifikationsverket. Spännande tur men det mest spännande blev resan tillbaka till regementet då jag fick äran att sitta i styrhytten på en stridbåt 90! Med lite skräckblandad förtjusning tog sig tant kravlande upp i sätet och kände sig nöjd att styrmannen slapp putta upp mig. Mitt stora leende när jag kravlat mig ner igen och mötte maken sa nog allt… En annorlunda och härlig helg var över och det återstod bara att sätta sig på tåget tillbaka till verkligheten.
trim.936901D8-EB1D-4CE0-80FE-EBC36086EC1A
0BDBB690-F72C-47B6-A506-53300D491D22

Sickla Gruvlopp

Jag har precis haft en härlig gladhelg i Stockholm med bästa Team Gladfleece. Den här gången var det betydligt mer avslappnat med mindre spända loppnerver. Anledningen till det var vårt inbokade lopps natur, Sickla Gruvlopp. Från början var vi anmälda till Sickladubbeln och då springer man först gruvloppet för att sedan springa en mil i Sicklas sköna natur. Då båda teammedlemmarna är drabbade av skador var vi lite smarta och avbokade milloppet för att bara köra en runda i gruvan. Vi tilltalades av det lite udda, att springa ner i en gruva med hjälmar på!

Men vi började gladhelgen med att checka in på helgens boende, Scandic Malmen. Därefter gav vi oss ut på Söders höjder och hann med både shopping, besök på vernissage och en liten promenad på vackra Monteliusvägen (en vacker promenadslinga vid Söder Mälarstrands kant). Sen var det dags för kolhydratladdning och vi hade bokat bord på hotell Rival och deras brunch. Här måste man boka bord för det var knökfullt med hungriga lördagsflanerare. Den lite strame servitören föreslog att vi skulle ta lite och fler gånger snarare än mycket (som måste slängas) och färre gånger. Vi följde hans råd och lyckades faktiskt minimera vårt ”släng”. Det fanns båda kall- och varm mat samt ett dessertbord. Varmmaten skippade vi till förmån för det kalla i form av räkor, lax, sallader mm. Men självklart lämnade plats till desserter och så gott det var! Vi rullade tillbaka upp och ner för Götgatan till våra sängar på hotellet och somnade ovaggade.

Lite sömniga klädde vi på oss efter siestan och märkligt nog var vi sugna på mat när kvällen kom. En beyond burger på hotellet med vårt klassiska glas chablis fick avrunda första dagen.

Nästa morgon, loppmorgon och allt kändes ovanligt lugnt. Vi var extremt tidiga ut till startplatsen eftersom vi inte riktigt hittade och även skulle hämta ut nummerlappar. Men det blev ganska mycket dötid innan det var dags att starta. Vi hann titta på otaliga barn som sprang med sina överentusiastiska föräldrar i minilopp. Vet inte men det kändes märkligt att se blöjbarn fullkomligt oförstående över situationen som gråtandes drogs över mållinjen av hojtande mammor och pappor… Nåväl, vi grät inte. Vi fnissade glatt åt varandra efter att tilldelats en hjälm och trätt dem stadigt på huvudena. Uppvärmningen var som på alla lopp, en hurtig speakerröst avlöst av en eller par låtar och en ledare från något närliggande gym som fick oss att hoppa och studsa. Det var dock inte så trångt som det brukar då vi var kanske 25 personer i varje startgrupp. 10 minuter mellan varje start och med den korta distansen 2.8 km, innebar det att man bara mötte löpare från gruppen när de hade vänt nere i gruvan och var på väg upp. Men ingen hann ju annars ikapp grupperna innan. Första sträckan gick i köpkvarteret innan man kom till gruvan. Där gick det ganska brant nedför till första platån. En stunds kringel krangel löpning i olika bergrum innan man fortsatte ner till nästa platå. Likadant här så var det flack löpning ett tag tills det var dags att vända uppför igen. Jag valde att småjogga i några meter uppför tills jag insåg att jag inte skulle vinna något på det annat än att få ont i min redan onda fot. Det betydde promenad i uppförsbacke tills dagsljuset återvände och några hundra meter återstod till målgång. Där stod bästa teamhalvan som gått i mål ett par minuter innan och var redo att fota. Sickla Gruvlopp var avklarat och för teamet som haft loppuppehåll ett tag, kändes det fantastiskt fint och medaljen hängdes stolta runt halsen.
7B4DC949-1D35-4423-81E9-6CD721BD9BFD
8F416333-3EAD-451F-B98D-CE154C46756D
9CE12AF7-522F-436A-8686-8F3A1A7E1C85

Men det var inte slut på roliga planer och efter en dusch gav vi oss ut på promenad till Fotografiska muséet. Vi hade velat gå hit så många gånger men aldrig lyckats passa in det vid de andra loppen. Men nu var dagen inne och efter ett mastigt inträde på 165 kr hade vi skyhöga förväntningar. Muséet har många temporära utställningar så om man inte gillar just den som är då, kan det komma annat som passar bättre. Dagens temporära utställning handlade om krig och vedermödor och var rätt tung i sinnet. Men fotografierna var starka och gripande så det var med lite lätta steg som vi fortsatte upp i byggnaden, tittade på några andra utställningar och avslutade i baren högst upp. Ett glas kallt och krispigt riesling har sällan smakat så gott!

En promenad tillbaka till hotellet via Slussen som ser ut som en logistisk mardröm med sitt kaotiska bygge och temporära gångar för alla tusentals resenärer som passerar här varje dag. Nu väntade bara middag och kvällens restaurang var Exit Lounge som ligger granne med Malmen. Otroligt trevligt ställe måste jag säga! Personalen är jättetrevlig, lokalen och dess inredning supermysig och det viktigaste av allt, maten… fantastiskt goda tapas och vi mumsade med glada miner och rosiga kinder efter en ljuvlig dag. Alla skulle ha ett eget Team Gladfleece!

Varbergs stadshotell Asia spa, del 2.

Efter 10 timmars sömn vaknade så en utsövd kvinna i sina bästa år, redo för nya upptäckter. En tidig frukost fick inleda dagen innan en ny spa-session inleddes. Nu var det de torra aktiviteterna som stod på schemat och jag vandrade runt bland de olika rummen med vattensängar och plinkande musik, ljusterapi och något annat med ogreppbart namn. För den rastlöse hade det här varit en riktig mardröm, men jag njöt av att tiden försvann i mitt medvetande och jag flöt ut i intet. Låter superflummigt, jag vet. Men min vardag är stundtals ganska hektiskt med resursbrist på jobbet och en tillvaro med tonåringar, åldrande mor och en ofta frånvarande make som jobbar på annan ort. Mycket läggs på mig och som ständig projektledare var det så skönt att få checka ut, om så bara för några timmar. Nog för att sonen försökte koppla upp sig mot sin mor med frågor om mat och annan praktisk natur. Men de bollades dock snabbare än kvickt tillbaka till fadern. Jag flöt vidare…

Men även en projektledare kan ledsna på lugnet och jag passade på att ta ett bad i mitt egna badkar på rummet innan jag gick ut på stan för att ”göra” Varberg. Det visade sig vara en riktigt charmig stad med många butiker och caféer samt en trevlig torghandel precis utanför dörren. Efter att fyllt på min packning lite gick jag tillbaka till hotellet, för nu väntade lunch som ingick i paketet. Det är sannerligen vilsamt att bara följa ett färdigt schema som talar om för en vart man ska ta vägen och när!

Efter lunchen hade jag lite tid över till att läsa lite bok innan nästa happening, gong-avslappning. Tyvärr blev nog alla vi rummet störda av mannen som slocknade efter ett par minuter och snarkade så pass att han hade överröstat ett sågverk. Jag har aldrig varit med om något liknande och till slut började terapeuten slå allt hårdare på sina gongar för att vi skulle höra något av dem. Avslappnad? Nej inte direkt. Men mannen, han vaknade yrvaket upp, sträckte på sig som en kattunge och såg alldeles mjuk och fin ut i kroppen. Det blängdes lite på honom men han verkade immun mot sådan fientlighet.
Nåväl, ingen idé att hänga läpp över sådant. Jag fortsatte min bokläsning på rummet och vid slutet av resan skulle jag ha läst klart dryga två böcker. Men inte var njutningens tid över än inte! Nu var det dags för 50 minuters massage med kroppssmör… Kan väl säga att jag var så smörig och blank efteråt och hennes instruktioner om att inte duscha förrän dagen efter, fick mig att le lite. Middag (som också ingår i paketet) väntade på den japanska restaurangen Nami och dit tänkte jag gå, smörig och blank och inte skämmas ett dugg!

Lite udda var jag som gäst där, ensam, blank och mosig. Det är verkligen inget för alla, det här med att åka ensam. Man måste tycka om sitt eget sällskap och känna att det är ok att sitta ensam där det överallt dräller av två- och flersamhet. Men självvald ensamhet är i mitt tycke fantastiskt på ett spa. Ingen att ta hänsyn till, jag stannar så länge jag vill där jag befinner mig just då. Det stod att det skulle vara en fyrarätters middag, men mer sant är fyra serveringar. Varje servering bestod av flera smårätter som inleddes med små kalla sallader, fortsatte med sushi och sashimi, bytte till varma rätter i form av friterad kyckling, potatis, och teriyakilax. Det var helt omöjligt att äta upp allt det varma och jag ursäktade mig när det bars ut. Den avslutande miso-sorbeten var en perfekt avrundning och jag var glad att jag bara behövde gå två trappor upp för att komma till mitt rum.
88405906-8994-42A9-8678-0E940C26C5FF
3D713809-3072-41C2-93F7-48FBF677EC14
D8EAB137-D6BA-450E-B3AC-F5E2CCB63249
90E63779-E6CD-45D2-AE69-BE0C76CCCE2F

Varberg stadshotell Asia spa rekommenderas varmt och se nedan för bilder av hur vackert det är, med detaljer att vila ögonen på i varje hörn.
FA5AB74D-EF17-4172-A31D-6C52911112AD
79C99135-8AC6-4C0E-B0E0-B1F92884E972
CD73B134-C286-4C51-A5D8-164C0628AE73
3F7FCBCF-0041-4DD6-9BBA-C4D0394FC91C
E18ACF26-E98B-4440-99A4-F10FD83AE8CA
7A58B857-A3FA-4C6E-9C2B-39A72E2FB94A
19651C89-D6FF-40A8-8B82-BE46CA3B5888
E638F394-9256-44B8-B0CD-34AF62D5FFD2
D9C08114-8EB0-40A3-98BE-4DEE5B959D98
2781AF55-FA87-47CD-9002-3A2440DD3E36

Varberg stadshotell Asia spa

En helg i stillhetens tecken. Det är vad jag precis har haft och jag har njutit av varenda sekund, nästan… kanske inte hela tiden på lokaltåget som tog ett antal timmar…

Men i helgen var det dags för min egotripp, sådan jag har med lite ojämna mellanrum. Det blev X2000 till Lund och sedan Öresundståg till Varberg. Det tar onekligen sin stund men jag ville inte köra utan bara få slappa, läsa bok och få vara. Kan säga att jag somnade som en gris när jag klivit på tåget i Lund och vaknade yrvaken i Falkenberg utan att förstå om jag då passerat Varberg eller inte. Nu har jag lärt mig geografin, att Halmstad ligger mest söderut och sedan följer Falkenberg och Varberg.

Jag gillar Varberg! Det är en mysig stad som dessutom ligger vid havet med enkla kommunikationer längs med kusten med Öresundståget. Här skulle jag kunna bo. Jag skulle dessutom än mer kunna bo på Varbergs stadshotell, Asia spa. Vilket ljuvligt ställe, en känsla man upplever redan man kliver in i receptionen och möter den supertrevliga och entusiastiska personalen i receptionen!
5EC602F7-03CE-4D2F-B272-4AB5F71F7AC0
C8E098FC-BBB2-4F20-86C6-C5B0023D3A62
5D5DBB6B-0237-4482-B033-37C67FBFF923
3D254F63-25E1-45FC-9E20-F74ABD6162FD

Jag hade bokat ett Boutique fashion-rum som var magiskt! En enorm fluffig dubbelsäng, badkar i rummet och en glaskub till dusch även den mitt i rummet. Ett rum som bättre passar ett par än två kompisar (om man nu inte är väldigt intima med varandra). Jag hade kunnat stanna kvar i rummet och njutit av det, men jag var ju tvungen att testa spa:t också.
649062F1-11FD-4559-93CC-FC3A6D527490
D1D02012-7648-498D-B55F-E2EC2A55B5EE
BCDB03BC-3FEA-418C-8C4F-B786D28E1C69
41543F90-07E0-4779-BB6B-C98EEF7D2160
662D48B8-545A-4585-9530-A359E34808F2
807F0DA8-1078-42CB-AC01-18CDCBA58A77
5984A5B6-ACA8-49C0-B5D4-46B3F77ED4C2

Spa:t ligger högst upp i samma byggnad som receptionen. Hotellet består nämligen av flera parallella huskroppar som är sammanbyggda av en gång. Här infaller verkligen friden och alla tassar runt i sina rockar och tofflor med korgar där man bär handduk, tvättlappar och en mugg för att fylla på vätskebalansen. Det var lite folk så jag fick hela tvagningsrummet för mig själv. Här sitter man på träpallar och fyller träkar med varmt vatten och bara häller bort all stress och irritation från kroppen, om och om igen. Tvål, schampoo och balsam finns vid varje tvättplats. Därefter gick jag upp till bassängerna och det finns två pooler. En där det, med jämna mellanrum, startas strålar från alla olika håll. Använd det som en möjlighet att bara flyta med strömmarna som bildas eller placera dig vid ett utsug och låt kroppen masseras. Sen klev jag ner i utomhuspoolen i den varma poolen och bara flöt iväg, både kroppsligt och själsligt.

När jag kände mig tillräckligt russinartad återvände jag till mitt rum för lite påklädning, för piffning skippade jag hela helgen. En kam drogs genom håret och sen fick det vara bra. Middag på hotellet ingick i mitt paket och jag fick välja mellan tre för-/huvud-/ och efterrätter. En ljuvlig hummerbisque inledde middagen, den godaste pepparsteken följde och en mindre rolig brödpudding avslutade. Mätt, nöjd och avslappnad gick jag tillbaka till rummet med tanken att läsa lite bok, men jag sov så gott innan klockan slagit 22.
223FC96B-7C4C-4F5E-B89E-FB98D2ECB32F
13DF2559-C7B3-42BB-B48C-3ACA0A84D3F1

Sverigesemester sista delen.

Tidig morgon och dags för sista resmålet för den här semestern. Destination Gotland och dess färja väntade på oss i Arla morgonstund. I kön för att köra ombord fascinerades jag av att det ens är möjligt att alla dessa bilar, bussar, husvagnar och människor får plats och lyckas flyta hela vägen över till Visby! Egentligen lika konstigt som att tunga flygplan och dess last kan hålla sig i luften. Det stavas väl fysik och är inte mitt stjärnämne precis…

Men ombord kom vi och vi hittade våra platser. Det är bekvämt med bestämda platser så man slipper springa runt och jaga platser tillsammans. Vår morgonfärja var fullbokad gällande fordon men det fanns gott om plats för passagerare. Vi hade två goda vänner som skulle komma och hälsa på oss i Visby några dagar senare och de ställde bilen i Oskarshamn och bokade bara passagerarbiljetter. Betydligt lättare att hitta biljetter och mer ekonomiskt så det är ett tips om man har möjlighet. Ska man bara vara i Visby så behöver man ingen bil överhuvudtaget. Staden ligger nära färjeterminalen, är promenadavstånd till allt och hopplös att parkera i. Det är om man tänker att man ska besöka ön lite längre bort som bil är nödvändigt.
Maken hade hyrt en lägenhet av en bekant och först var vi bara imponerade över vilket bra pris vi fick denna vecka 29. Det ringde en liten klocka någonstans inombords men klickade inte förrän efter ett tag, Stockholmsveckan! Det skulle bli vi och bratsen som skulle dela på Visby. Men faktum var att det gick riktigt bra. Nu tror jag att intensiteten och kaoset ökade för varje dag och exploderade på helgen. Vi lämnade ön på fredag morgon och då hade vi lite fnissiga sett hur antalet båtar med dj:s ökat för varje dag. Nu är de ju så att vi inte hade riktigt samma agenda så våra stigar möttes inte så ofta och vår lägenhet låg inte på deras väg till innekrogarna och klubbarna.

Vi hade i alla fall härliga dagar på Gotland med mysiga middagar på både tu man hand och tillsammans med våra besökande vänner. Vi åkte över till Ljugarn och Fårö. Vi besökte ett gammalt krigsmuseum som fick maken att tåras av glädje. Här fanns gott om skyltar att läsa och han fördjupade sig, sin vana trogen, i dem alla. Vi hann testa Gutekällaren, Kitchen and table, Italienaren och Vinäger. Gutekällaren ligger fantastisk mysigt vid Stortorget omgivet av massor av restauranger, barer och ett myllrande folkliv. Italienaren är en liten mysig restaurang med en liten men lockande meny. Vinäger är som en beach club i Marbella där allt är vitt, publiken och personalen är ung och musiken hög. Men personalen är fantastiskt trevlig, musiken inte värre än att man kan prata och maten gudomlig! Vi delade på diverse tapas och var tvungna att beställa om ett par rätter för att de var så goda!

Ljugarn var jag i med min mormor när jag var sisådär åtta år. Vi bodde på ett gammalt pensionat med helpension och har så nostalgiska minnen därifrån. Jag minns det knirkiga huset, den blåsiga stranden och jag minns raukarna. Det finns ett raukområde på promenadavstånd längs med vattnet och jag kommer ihåg hur roligt jag tyckte att det var att klättra på dem. Jag har också kvar känslan av hur besviken jag blev när inte mormor länge ville stanna kvar och jag var tvungen att lämna utan att vara färdiglekt. Klart att vi var tvungna att åka dit och det var konstigt nog inte lika stort som jag mindes det. Däremot hittade jag inte pensionatet, kanske like tur det så får jag ha kvar bilden av hur fantastiskt det var.
A6E56791-DA3A-4AAA-98F8-8E0C2B2006D2
61C6A564-DF98-41B1-A320-B0302C7D18C8
7D005B11-B2B1-454E-A769-6E4A3345CA5B

Gotland gav mersmak och jag återvänder gärna igen. Den som funderar på att åka dit men oroar sig över att semestern skulle sammanfalla med stocksholmsveckan… oroa er inte! Almedalsveckan är veckan att undvika, då är det tydligen riktigt grisigt i Visby. Vi kommer tillbaka, kanske redan nästa sommar.
BA623AB6-83A0-4DBA-9241-D73B06CEAF84
C949277E-701C-42B1-9274-AB0A09AE99B6
EAD60DAB-7BB0-4323-8141-81A8C486FDAA
7F9C4AAF-0DD4-40C2-993B-6597D11524D6
00240214-2AED-4568-94F4-891B231E3A10
D2B643C6-9FE8-4FA2-8175-8EF076E7FB98
23512766-F992-442E-B2BC-62A0499487A9
94328852-94BB-4C3F-B76B-12CC6C4DD916
D569BFD5-860E-41EA-881E-1D95832920C5
E11E59C6-4875-45B0-B0C2-1D28979BAA5F
2B1D6A37-8029-42FF-AB39-A6A8E74FACFA
97A1B8EA-E62C-46D9-ACCC-3DDC98A33C5C